Åsiktsbildningen söker
nya kanaler
Av
|
|
Åsiktsbildningen i Sverige byter skepnad. Webb och e-post
är i dag starkare motorer för åsiktsbildning än traditionella kanaler.
Ledarsidornas läsekrets är noll och den tryckta tidningens roll som
opinionsbildare har nog snart försvunnit. När folkrörelserna dras samman för
att skapa opinion kommer de närmast sörjande och en busslast ombudsmän. Det
svenska samhället, vars samhällsnorm har varit en bruksort på 1950-talet, har
överlevt sig självt. Dagens människor utnyttjar de nya medel de har. De
kommenterar onlineartiklar via webb, de skriver e-brev och startar
e-postlistor.
Samtidigt överges traditionella forum. Hur många
hundra miljoner man än kastar in från Allmänna arvsfonden till
"folkrörelserna", oavsett bidragen till
"bildningsförbunden" och presstödets miljonrullning, så glider
åsiktsbildningen i samhället bort från de nu överåriga opinionsbildarna och
söker nya kanaler.
Problemet är att Makten är kopplad till det döende
samhället och inte ser någon framtid i det nya som kommer. Vilka av dagens
femåringar kommer att bli aktiva medlemmar i de 1800-talsinfluerade
folkrörelserna och skriva motioner som ändå aldrig leder någonstans? De som är
fem år i dag kommer när de växer upp att finna nya kanaler för
samhällspåverkan. Det kommer även att få det svenska samhället att ömsa skinn,
från ett kollektivistiskt ålderdomligt samhällskoncept där makten är
fastcementerad till ett öppet, fritt och roligare samhälle. För dem som känner
sig som Makten innebär det att deras kontrollmöjligheter, politiska överlevnad
och möjligheter till succession av prinsar och prinsessor, som Leijon och
Bodström, försvinner. Att det måste kännas motbjudande från Rosenbads horisont
är mänskligt.
Det är inte den första Makten som känt samma sak.
Katolska kyrkan var måttligt imponerad när Gutenberg uppfann tryckpressen och
den svenska adeln mådde illa när rabulisten August Palm med eldande tal fick
massorna att överge den gamla underdåniga världsbilden för att sluta upp vid
socialistiska stormöten på Hakberget.
På Internet kan människor skapa elektroniska
anslagstavlor, skapa e-postlistor och bygga upp politiska grupperingar snabbt
och enkelt. Det är till och med så illa att det är nära nog gratis. Makten,
full av förfäran över det tappade greppet över de personnummer man så vackert
staplat upp som löneslavar, vill övervaka och kontrollera Internet. Argumentet
är barnpornografi och nynazism. All e-post ska gå via åklagare och myndigheter.
Helst ska vi ha en cc-funktion som går direkt till oppositionsregistret@regeringen.se.
Det är inget nytt. Katolska kyrkan påtvingade allt
tryck kontroll och anledningen var hur enkel som helst. Djävulen bodde i
tryckalstren. Den svenska adeln började jaga arbetarrörelsen och frikyrkorörelsen
med konventikelplakat och förbud mot sammankomster på bolagsägd
mark.
Ett okontrollerat Internet är en fara eftersom det
kan leda till att människor väljer att forma samhället på ett annat sätt än
efter den fastlagda mallen. Det är då naturligt att utmåla ett av de största
framstegen för en demokratisering som fullt av barnpornografi och nynazism,
vilket "tvingar" dem att kontrollera och undersöka varenda en som
potentiell äcklo, bombtillverkare och pedofil.
Det hade varit mustigare om de sagt djävulen,
helvetet och demoner. Det är inkvisitionens och förtryckets ideologi de
kopierar till dagens samhälle. Där bibehållandet av makten är viktigare än
struntsaker som ett fritt och öppet samhälle.
Skylten
JANTE har återigen tänts
Av Jan Kallberg
Åsiktsbildningen
söker nya kanaler
Av Jan Kallberg
Tillbaka till NKMR:s SÖK-Tjänst och yttrandefriheten
Tillbaka till Huvudsidan