Elisabet Perssons brev till riksdagens talman
Elisabet Persson är en förtvivlad mor vars lille 10 månader gamla son tvångsomhändertogs och fosterhemsplacerades av socialtjänsten i Vännäs kommun i januari 2007. Föräldrarna är varken missbrukare eller alkoholister. De har aldrig misshandlat eller vanskött sitt barn. Pojken var glad, välutvecklad och mådde bra. Föräldrarna gick med på "frivillig" fosterhemsplacering av sin son pga att socialsekreterarna hotade ansöka om LVU till länsrätten och få en fällande dom. Paret ansåg sig inte ha något annat val. Socialtjänsten har producerat en partisk, osaklig utredning; den sortens utredning som alltid kritiseras av Docent Bo Edvardsson och Fil. dr. leg. psykolog Lena Hellblom Sjögren. Föräldrarna fick vänta två månader för att läsa socialtjänstens utredningen. Nu undrar de: "Varför kan inte soc. lägga ner sin energi på dem som verkligen behöver det?" Brevet publiceras här med författarens benägna tillstånd. |
Hej,
skriver till er för att vi har en mycket viktig sak att ta upp som är aktuell och intressant! Nedanstående är ett fallexempel som stämmer in på många olika fall runt om i Sverige.
Socialen omhändertar ett barn på grund av påstådda "omsorgsbrister". Barnet familjehemsplaceras. Föräldrarna är först emot detta, men då hotar handläggaren med att ansöka om LVU och vinna i rätten.
Föräldrarna vet ej något om sådant, så de blir rädda och tvingas gå med på frivillig vård, under tvång. Inga papper visas eller skrivs under.
Flera månader går och ingenting händer: inget stöd eller hjälp som lovats föräldrarna så de kan få hem sitt barn igen. Då tar de hem sitt barn eftersom det var en frivillig placering. Men, socialen kommer med polis och hämtar tillbaks barnet. De gör ett omedelbart omhändertagande. Vart tog den frivilliga vården vägen?
Socialen gör en ansökan om LVU som tas upp i Länsrätten. Föräldrarnas advokat säger åt föräldrarna att de måste gå med på frivillig vård igen, för annars kommer socialen vinna i rätten.
Föräldrarna är vid det här laget mycket kränkta och har inte fått konkreta svar på varför barnet omhändertogs. De går med på vad advokaten säger. Då tar socialen tillbaks sin ansökan om LVU, under rättens förhandling.
Vi anser detta skall ändras. Socialen skall inte kunna dra tillbaka LVU-ansökan när de sitter i en rättssal!
Då kan inte rätten fatta något beslut och den frivilliga vården under tvång fortsätter. Tills föräldrarna ledsnar igen på att inget händer. Denna gång skriver de kanske ett brev till socialen och begär att vården ska upphöra och att de skall komma och hämta hem sin son.
Då fattar socialen på mindre än en timme nytt beslut om omedelbart omhändertagande och ansöker om LVU. Så är karusellen igång igen!
Så här fortsätter det. Vi anser att detta inte skall vara möjligt!
Inget omedelbart omhändertagande om inte barnet misshandlats eller misskötts grovt. Det skall alltså inte räcka med påstådda "omsorgsbrister" som i många fall.
Ingen LVU om inte barnet misshandlats eller misskötts grovt. Ej påstådda "omsorgsbrister" skall räcka som skäl till ett LVU.
Socialens handläggare skall ha en utbildning som innefattar hur man bemöter hjälpsökande. Alla föräldrar skall få veta vad de gjort för fel inom tre månader.
Föräldrar med påstådda omsorgsbrister skall få stöd i sin föräldraroll av en utbildad person. Ingen förälder skall dömas förrän bevis kan tas fram. Det skall vara konkreta bevis.
Med vänlig hälsning
Elisabet Persson
Barn tvångsomhändertas utan saklig grund
23 advokater och jurister
Förtäckta adoptioner - Två fall
Föredrag av Ruby Harrold-Claesson
Vännäs - Socialens personalproblem