Details
Written by:: Håkan Andersson
Category:: NKMR Mailbox
Published:: 30 March 2023
Hits:: 2322

Apropå svek mot barnen:
Sven-Erik Bergs brev till 12 utvalda riksdagsmän

Sven-Erik Berg, morfar, samhällskritiker, författare och poet har skrivit brevet nedan med anledning av Morgan Johanssons uttalande i Göteborgs-Posten där han anklagar den nya regeringen som har varit vid makten sedan den 6 oktober 2006 i följande ordalag "Regeringen sviker barnen".

Här följer ett utdrag ur Sven-Erik Bergs e-mail till NKMR:

" Hej!

Lördag 2007-02-10 har jag via regeringskansliet skickat tolv (12) likalydande

skrivelser (bifogas) till följande personer:

Fredrik Reinfeldt, Lars Leijonborg, Maud Olofsson, Göran Hägglund, Lars Ohrly, Peter Eriksson, Maria Wetterstrand, Maria Larsson, Morgan Johansson,

Mona Sahlin, Göran Persson samt Lena Nyberg (BO).

Även G-P har delgivits skrivelsen. Var och en skrivelse har åtföljts av min bok

"Myndighetsmaffian".

I skrivelse till kommunstyrelsen och ekonomichefen i Nordmalings kommun

har jag pekat på konsekvenserna av "barnexport" till andra kommuner:

Direkta kostnader för utredning, ersättning till fosterhem, arvoden till social-

nämndens ledamöter, uteblivna statsbidrag som hamnar i andra kommuner

och konsumeras där, barnbidrag som går samma öde till mötes, försämrat

underlag för skola och förskola, negativ påverkan på ålderspyramiden i kommunen etc.

Även Socialnämnden har uppvaktats då de ännu inte formellt avslutat ärendet

Tina Berg, efter 8½ år. (Jämför socialtjänstlagen, LVU, beträffande upphörande

av vård, 21 §)."

2007-02-09

Till

Statsminister Fredrik Reinfeldt

103 33 STOCKHOLM

Beträffande sveket mot våra barn och ungdomar.

Morgan Johansson (s), förre socialtjänstministern, har kritiserat den sittande regeringen för ”svek mot barnen”. De som sviks är enligt Morgan Johansson de unga som omhändertagits av socialtjänsten.

Det verkliga sveket mot barn och ungdomar står ändå herr Johansson och hans parti för. Av de dryga 20.000 barn och ungdomar som idag finns placerade på institution eller i fosterhem, har det stora flertalet placeringar skett under perioder med socialistiskt styre. Det bör också nämnas att det är just en socialdemokratisk majoritet som etablerat det system som i praktiken utvecklats till att vara en synnerligen osmaklig och omfattande miljardindustri.

Undersökningar och tillgänglig statistik talar ett klart och entydigt språk.

”Vård av unga” är generellt sett förödande för den enskilde individen och för familjen. Fler och fler människor i mogen ålder träder fram och vittnar om de fruktansvärda livsöden som drabbat dem – på grund av socialtjänstens påtvingade ”vård”. ”Vård av unga” har de senaste årtiondena, till ofantliga kostnader, skapat tusentals trasiga vuxna individer.

Över hela vårt land avslöjas fall efter fall där socialsekreterare i egenskap av utredare lägger fram ”utredningar” som är undermåliga, ofullständiga partsinlagor och som omöjliggör en objektiv och rättvis bedömning i beslutande instanser.

Med åsnors envishet fortsätter det socialdemokratiska partiet att förespråka denna klart destruktiva familjepolitik. Något märkligt är att ingen politisk majoritet vågar fördöma och ta avstånd från den här avarten av vård. Måhända är det för att så många grupper är helt eller delvis beroende av detta geschäft för sin sysselsättning och försörjning?

Socialdemokraterna vill satsa på en permanent höjning av statliga anslag med 27 miljoner och ett tillfälligt anslag om 449 miljoner som kommer att stärka tillsynsmyndigheternas och fosterhemmens ställning. Det finns tydligen inga som helst tankar på att stötta och stärka ställningen för den naturliga, biologiska familjen, trots att sådana åtgärder skulle ge väsentligt mer tillbaka per satsad krona.

Pengar löser inte de problem som blir följden av den barbariska hantering som officiellt benämns ”vård av unga”. Åtskilliga barn/ungdomar, vilka tvångsplacerats av socialtjänsten, får sina liv förstörda, när de tvingas tillbringa sin uppväxt i 5, 10, ja kanske ännu fler fosterhem. Den relativa trygghet som trots allt fanns i den biologiska familjen har ”vårdats” bort. Samtidigt sitter maktgalna och empatilösa tjänstemän och hävdar att de agerar ”för barnets bästa”.

En satsning på 449 miljoner kan aldrig lindra verkningarna av det faktum att barn far illa av att behandlas som en handelsvara. Det behövs ingen handlingsplan och inga långa utredningar för att förstå detta.

I den mån det finns ambitioner hos våra styrande att skapa bättre förutsättningar för barnen, så kan man börja med en lagändring som går ut på att även socialsekreterare skall kunna åtalas för uppenbara brott mot socialtjänstlagen och andra lagar.

Givetvis skall det också införas grundliga tester för den som söker sig till socionomutbildningen, så man på ett tidigt stadium kan sortera bort personer som visar psykopatiska tendenser.

Genom att vidtaga dessa klart befogade ändringar, torde man kunna minska antalet okynnesomhändertaganden högst väsentligt.

Var vänlig observera att det handlar om våra barn, vår framtid. Fosterhemsbarn är klart överrepresenterade då det gäller kriminalitet, psykiska störningar självmord etc.