AFAF's skrivelse angående falska incestanklagelser

AKTIONSGRUPPEN FÖR FALSKT ANKLAGADE FÄDER

(AFAF)

• AFAF skriver till Dig med anledning av det uppseendeväckande målet mot kammaråklagare Stefan Holmlin, som nyligen frikändes även i hovrätten för bl a incest. Stefan Holmlin åtalades i samband med skilsmässa och en vårdnadstvist för sexuellt utnyttjande av sin minderåriga styvdotter och dessutom - som ibland sker vid falska incestanklagelser - för våldtäkt och misshandel av den f d hustrun. Åklagare var chefsåklagare Staffan Söderberg från Karlstad, som framträtt som RÅ:s sexualbrotts/incestexpert. Han har lett arbetsgrupper inom RÅ gällande dessa frågor. Holmlin häktades den 11/9 1998, sattes senare av tingsrätten på fri fot men omhäktades av hovrätten.

  Förundersökningen präglades - som ofta i incestmål - av stor partiskhet, där syftet främst var att hitta underlag för att fälla den misstänkte. Objektiviteten och kravet att göra en helhetsbedömning - så viktiga faktorer i dessa mål - bortsågs från. Staffan Söderberg uttalade också mycket tidigt under förundersökningen att Stefan Holmlin var skyldig. En vittnespsykolog med låg utbildning - också han från Karlstad - fann (på samma sätt som i 26 av 27 tidigare fall där han varit vittnespsykologisk expert) att övergrepp skett. Rättegången genomfördes i december 1998, vilken ledde till att Stefan Holmlin befanns skyldig på samtliga punkter. Det bestämdes att Stefan Holmlin skulle genomgå stor rättspsykiatrisk undersökning.

  Stefan Holmlin övergav då de lugnande medel etc han tagit efter chocken att bli åtalad för incestbrott. Detta är mycket vanligt i dessa mål. En pga chocken hårt medicinerad - ibland närmast neddrogad - svarande med en passiv advokat döms efter en partisk förundersökning snabbt i tingsrätt och hovrätt - innan chocken över den oerhörda anklagelsen gått över och svarande i grunden kunnat analysera karaktären av den falska incestanklagelsen. Ofta döms mannen också på basis av vittnesmål från barnpsykologer/psykiatriker, som ju inte har någon metod att konstatera om barn talar sanning, utan nästan alltid finner att sexuella övergrepp skett. I Holmlinfallet granskade dock nu en riktig vittnespsykolog med gedigen akademisk utbildning i ämnet - Lena Hellblom Sjögren - förhören med barnet och fann att flickan var manipulerad. Tillsammans med en ny advokat - Per Samuelsson - upptäckte Stefan Holmlin att den dagbok hans f d fru sagt sig ha fört, och som varit ett grundläggande bevismedel för åklagaren, var konstruerad i efterhand. En SKL-undersökning visade också att dagboken var (med undantag för några få händelser) skriven med e n penna trots att den sades vara skriven under ett stort antal dagar och enligt fruns uppgift med många olika pennor. En lång rad händelser var påhittade och tidsmässigt felplacerade. Ett typiskt exempel är en händelse, som påstods ha skett i en bil, vilken då hade köpts först en månad senare osv. Samtal om övergrepp, och vilka påstods ha skett med en f d sambo, var tydligt skrivna i efterhand på basis av telebolagets samtalsspecifikationer osv.

  Kravet från Stefan Holmlin på en ny rättegång bifölls då, och i denna blev han helt frikänd. Efter 219 dagar i häktet frigavs han. Därefter inträffar något oerhört förvånande. Chefsåklagare Söderberg överklagar omedelbart domen och utan att komplettera förundersökningen utifrån de brister som föranlett tingsrättens frikännande dom. Han tar inte ens in frun för förhör om dagboken. Istället körs samma groteska teaterföreställning i Göta Hovrätt, som den 14/7 2 000 helt frikänner Stefan Holmlin. Både tingsrätt och hovrätt använder formuleringar om åklagarens vittnen och annat underlag, som - för en juridiskt skolad läsare - är förödande. Att en svensk kammaråklagare på basis av en inkompetent förundersökning dras inför rätta för incest mm är illa nog. Men att RÅ:s incestexpert går vidare till hovrätten, när bristerna i förundersökningen är helt uppenbara, är en skandal. RÅ har ett ansvar för att åklagar- och rättsväsendets resurser utnyttjas rätt, och Holmlinfallet är i många avseenden ett oerhört slöseri. Stefan Holmlin har hela tiden hållit överåklagare Thunved och RÅ informerad om alla bisarra turer i målet. AFAF underströk tidigt för Thunved och senare för RÅ deras tillsynsansvar gällande Söderberg. Thunved fann dock ingen anledning till kritik, och RÅ reagerade överhuvudtaget inte. RÅ har då från början haft god information och varit mycket involverad i fallet. När tingsrätten 1998 hävde Holmlins häktning, diskuterade t ex Riberdahl och Thunved möjligheten med Söderberg att anföra jäv mot den domare, som fattade beslutet. I samband med hovrättens häktningsbeslut, som inte följdes upp korrekt av Söderberg, sände RÅ till Göteborgspolisen ett fax om att Holmlin skulle gripas, ett dokument som dock lämpligt "försvann" och vars existens senare förnekades av RÅ - dessutom till JO! AFAF har dock tillgång till bl a skriftlig information från en polisman, som bekräftar att gripandet föranleddes av faxet från RÅ.
  
  Bakgrunden till RÅ:s agerande i Holmlinfallet är sannolikt den ideologiska hållning RÅ intar gällande incestmål. Antalet genomförda resningar avseende domar baserade på falska anklagelser om incest - minst sex under 90-talet - är i sig ett bevis att området är en rättslig katastrof för Sverige. Många gånger flera resningsansökningar har avslagits av HD, och RÅ har i samband med dessa ofta formulerat avstyrkanden med argument, som jurister funnit märkliga utifrån sakförhållandena. Man anar en ideologisk inställning bakom avstyrkandena till HD, som inte har något att göra med svensk rätt, utan mera är en anpassning till politiska strömningar bl a nyfeminismen. Skälet för att RÅ så konsekvent och desperat försöka hålla tillbaka floden av resningsansökningar är nog också man tror att det svenska rättsväsendets fullkomliga haveri gällande falska incestdomar (troligen ett par hundra oskyldigt dömda under 80- och 90-talen) skulle - om detta blev allmänt känt - öka kritiken mot RÅ och rättsväsendet till orkanstyrka. För att skydda sig själva, sina föregångare och sina organisationer låter man då oskyldiga avtjäna sina straff utan att få rättvisa. Men Sverige far inte väl av sådan politisk anpasslighet!

  I Holmlinfallet har en svensk kammaråklagare pga dagens populära och ideologiska strömningar offrats av sin egen organisation utan hänsyn till individers rättssäkerhet. Han har från början betraktats som skyldig och motarbetats av organisationens ledning (troligen bara för att anklagelsen gällde incest). Att anföra rättsliga synpunkter för t ex överklagandet är löjeväckande med tanke på förundersökningens kvalitet eller beteendet vid överklagandet. När anklagelsens falskhet blev uppenbar och ledde till en friande tingsrättsdom gällde det att skyla över misstaget (och vad kvinnor förmår göra vid falska incestanklagelser), genom att ändå få Holmlin dömd som skyldig för n å g o t. Dagboken gav ju här ett mycket rikt "material":
  fyra påstådda försök att mörda dottern genom kvävning; 38 fall av misshandel; fyra våldtäkter; olaga hot med vapen vid tre tillfällen vid sidan av det sexuella utnyttjandet av styvdottern osv. Men även detta cyniska försök att rädda ansiktet på de involverade, misslyckades enligt hovrättens utslag den 14/7 2000.

  Det som hänt Stefan Holmlin kan pga systemfelet avseende incest, där ju bl a mannen måste bevisa att han är oskyldig, hända t ex varje manlig åklagare med olämplig partner. Svenska åklagare kommer att fråga sig vilken arbetsgivare de har, som - trots att mannen är oskyldig - kastar en omvittnat duktig och omtyckt medarbetare åt vargarna blott för den politiska korrekthetens skull. Det är viktigt att rättssäkerhet och hänsyn till mänskliga rättigheter åter blir ledande gällande incestmål, där falska anklagelser numera är så vanliga.

  Stockholm/Örebro 00-08-01

  Rättsröta i behandlingen av misstänkta för sexualbrott

  Hemligheter och Minnen

  Incesthysterin och domstolarna

  Pedofili hysteriet

  Pyskologer medverkar i moderna häxprocesser 

  Sexualhysterin

  Stort skadestånd till oskyldig

  Tillbaka till Artikelindex