Select your language
Select your language
Harry Ulich
Pensjonist.
Sekretær för Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter - NKMR.
Født 1936.
Utdannet lithograf.
Yrkesvirksomhet som selvstendig næringsdrivende innen grafisk industri og markedsføring.
Har vært styremedlem og redaktør i Norges Handikapforbund.
Aktiv debattant i media, og virksom i lokalpolitikk, spesielt innen omradene kultur, sivile rettigheter, rettssikkerhet.
Har bistått enkeltmennesker og familier i saker der de har vært utsatt for offentlige overgrep, bl.a. fra barnevernet.
Write comment (0 Comments)Monika Widlund
Neurokirurg, specialistläkare
Revisor i Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter - NKMR
Född 1941
Monika Widlund studerade humaniora i gymnasiet, men utbildade sig till läkare och kirurg. Hennes djupa rättspatos och omtanke om de svagare i samhället har gjort att hon har engagerat sig i NKMR, dock som opartisk revisor.
Write comment (0 Comments)
Margit Eliasson håller föredrag vid NKMR:s symposium i Göteborg den 12 juni 1998
Kära Margit, det är alltid så svårt att ta farväl av en god och trogen vän och medkämpe. Margit, språkrör för Mormorsupproret och styrelsemedlem i NKMR, och jag ordf. i NKMR, har kämpat sida vid sida för barns och deras föräldrars och släktingars mänskliga rättigheter: deras rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv. Rätten till skydd för sitt privat- och familjeliv är en rättighet som garanteras i FN:s Universella Deklaration om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och FN:s Barnkonvention.
Margit var styrelsemedlem i NKMR i ett år. Hon avgick pga. att hon hade fått sin första hjärtinfarkt. Margit blev styrelsemedlem i NKMR sedan hon vilandeförklarade sitt uppdrag som språkrör för Mormorsupproret, som hon ledde med stor framgång i minst tio år. Det var Margit och hennes Mormorsuppror som 1997 gav Sveriges barn rätten - en rätt som sedan urminnestider är naturlig för barn i alla andra länder i världen - att få bo hos sina egna mor- och farföräldrar och andra släktingar om de skulle förlora sina föräldrar.
Margit var en av föredragshållarna på NKMR:s första symposium i Göteborg i juni 1998. Jag vill å styrelsens och medlemmarnas i NKMR vägnar framföra ett stort TACK till dig Margit för ditt ovärderliga arbete för Sveriges olycksbarn, de som tvångsomhändertas helt i onödan av de sociala myndigheterna och placeras hos vilt främmande människor trots att de har mor- och farföräldrar och andra släktingar som gärna skulle vilja ta hand om dem.
Kära Margit, jag saknar redan din trevliga stämma när du ringer och säger "Hej Ruby, det är Margit". Det var signalen på att det var något spännande på gång. Du brukade ringa och tipsa om intressanta fall av onödiga barnomhändertaganden och om mor- och farföräldrars och andra släktingars kamp mot myndigheternas onödiga ingripanden i deras barns, barnbarns eller släktingbarns liv. Du brukade också ringa och tipsa om intressanta tidningsartiklar som jag kunde länka till NKMR:s hemsida. Om artiklarna inte fanns på Internet gav du mig artikelförfattarnas namn och telefonnummer så att jag kunde kontakta dem för att utverka deras tillstånd att publicera deras artiklar direkt på NKMR:s hemsida.
Du har tystnat som vän, medkämpe och tipskälla, Margit, men du har inte försvunnit ute i tomma intet. Du har lämnat tydliga spår i Sveriges nutidshistoria genom dina frivilliga engagemang som språkrör för Mormorsupproret och som styrelsemedlem i NKMR.
Än en gång vill jag framföra ett stort TACK till dig Margit för din vänskap och för ditt ovärderliga arbete för Sveriges olycksbarn.
Jag tackar dig Margit att jag har haft förmånen av att ha lärt känna dig, träffa Lennart, Carina och din dotterson Dennis.
Din vän,
Ruby Harrold-Claesson
Jur. kand
Ordf. i NKMR
2007-04-15
Margit Eliasson. Presentation av NKMR:s styrelsemedlem 2004
Barnets bästa ...
Av Margareta Palm & Margit Eliasson
Mormor tar tingsrätten till hjälp för att få träffa sitt barnbarn
Av Margit Eliasson
Socialen skrämmer släkten till tystnad
Av Katarina Lagerwall
Kommunen skänkte bort vårt barnbarn
Write comment (0 Comments)
Birgitta Wolf von Rosen
NKMR:s beskyddare
Internationellt känd som "Fångarnas Ängel"
Birgitta Wolf von Rosen
Född: den 4 februari 1913 i Helgesta, avliden den 4 maj 2009 i Murnau, Tyskland
Verksamhet: Publicist
Birgitta Ericsdotter född von Rosen (av grevliga ätten von Rosen) föddes den 4 februari 1913 på Rockelstad slott i Helgesta socken i Sverige. Hennes far, greve Eric von Rosen var etnolog och forskningsresande och också författare till många vetenskapliga verk. Hennes mor var född Fock (av den friherrliga ätten Fock). Bland hennes förfäder finns många fältharrar, vetenskapsmän och konstnärer. Hennes bror Carl-Gustaf von Rosen blev bekant för sina humanitära flyginsatser, bl.a. i Biafra och Etiopien.
Birgitta von Rosen genomgick flickskolan i Stockholm och studerade språk i Genève. Mycket tidigt kom hon. i kontakt med lantarbetarnas och fabriksarbetarnas sociala problem. Sitt första föredrag för unga arbetare höll hon redan vid 16 års ålder i socialisternas Folkets Hus. Där bildades det en ungdomsförening. Den unga adelsdamen kom i kontakt med Tyskland under nazisttiden och kunde då 1935-45 i några fall hjälpa människor som var politiskt förföljda eller förföljda på grund av sin ras. Tack vare det fick hon senare ett särskilt tillstånd att besöka amerikanska interneringsläger.
Fr. o m 1945 tog hon fortlöpande hand om och hjälpte unga straffångar, senare också vuxna straffångar i ett stort antal fängelser i Förbundsrepubliken Tyskland, och också i Sverige. Hon besökte också fängelser i Israel, Ceylon, Italien, Turkiet, Iran, Nederländerna och Schweiz och har, också besvarat över 18 000 brev från fångar och frigivna, deras familjer och advokater. Ur sina erfarenheter från det praktiska arbetet drag hon slutsatsen att det också var nödvändigt att bearbeta problemen från en teoretisk ståndpunkt och ersätta straffrätten med en "konsekvensrätt" och att införa konsekvensåtgärder i stället för det rådande straffsystemet.1969 grundade "fångarnas ängel", som hon efter tidigare förebilder kallades, en organisation kallad Nothilfe (Nödhjälp) Birgitta Wolf e.V. (e.V. är förkortning för eingetragener Vereing d.v.s. inregistrerad förening). Allt arbete för fångar och frigivna där utförs frivilligt och oavlönat. Birgitta Wolf var med och bildade Riksförbundet för Humanisering av Kriminalvården i Sverige och tillsammans med den numera avlidna advokaten Till Burger bildade hon "Aktionsgemeinschaft für Kriminalrecht und Strafvollzugsreformen", (Aktionskommitten för Kriminalrätt och Straffverkställighetsreformer) i Förbundsrepubliken Tyskland.
Birgitta Wolf har också aktivt deltagit i kampen mot de tusentals onödiga tvångsomhändertagandena av barn i Sverige. Vid minsta avvikelse från statligt fastställda uppfostringsnormer tar maktberusade socialarbetare barnen från de bra och skötsamma föräldrarna, (ofta hämtas barnen med polishjälp). Barnen placeras sedan i miserabla fosterhem. Fosterföräldrarna vanvårdar mycket ofta barnen och har mestadels tagit fosterbarn endast för att få del av de skyhöga fosterbarnsersättningar som numera utbetalas i Sverige. Barnen får ingen eller ytterst liten kontakt med de egna föräldrarna. På detta sätt har svenska socialmyndigheter slagit sönder tusentals bra och väl fungerande familjer i Sverige. Birgitta Wolf har skrivit en dokumentärbok om ett sådant fall "Fallet Alexander - Ett beslagtaget barn" (1986).
Birgitta Wolf, "Fångarnas Ängel", är död
Publikationer:
Die vierte Kaste (Fjärde kasten), (1963),
Von der Strafe zur Konsequenzmaßnahme (Från Straff, till Konsekvensågärder), (1966),
Straffvollzug in Deutschland (Kriminalvård i Tyskland), (1969, medförfattare, utgivare D. Rollmann)
Aussagen (Briefe von Strafgefangenen mit einer Orientierung von B. Wolf) (Vittnesmål, Brev från Straffångar med Kommentar av B. Wolf)(1968),
Det stulna livet (1968),
Förord till boken "Die Minute hat 1000 sekunden" (Minuten har 1000 sekunder), (M. Anders 1969),
Anklage erhoben (Briefe von Strafgefangenen) (Åtal är väckt. Brev från straffångar), (1972)
Fallet Alexander - Ett beslagtaget barn (1986) och flera andra publikationer.
I den politiska kulturkorrespondensen i "Humanistische Union" publicerade Birgitta Wolf följande artiklar: Diskriminierung lebenslang? (Livslang diskriminering?), Grundgesetz und Strafvollzug (Grundlag och kriminalvård), Offene Brief en den Bundesjustizminister (Öppet brev till justitieministern), Reaktionen (Reaktioner) och Die vergessenen Fälle (De bortglömda fallen). Därtill har hon publicerat talrika andra artiklar i tidningar och tidskrifter i många länder. Dessutom har han skrivit en barnbok och gjort översättningar.
I oktober 1971 mottog Birgitta Wolf i Frankfurter Römer (Rådhuset i Frankfurt) det av Humanistische Union instiftade Fritz-Bauer-priset för sina insatser för en humanisering av rättsväsendet.
Redan 1966 hade hon av Die Deutsche Kriminologische Gesellschaft (Tyska Förbundet för Kriminologi) hedrats med Beccaria-medaljen i silver för sina insatser inom kriminologin.
1974 väckte det stort uppseende när Birgitta Wolf genom~ förde en fyra veckors hungerstrejk mot missförhållandena inom kriminalvården. Tillsammans med den livstidsdömde Denis Pécic (Kriminalvårdsanstalten Hamburg-Fuhlsbüttel) lämnade hon 1975 in en petition till UNO-kongressen i Genève med förslag till systemförändrande reformer inom straffrätt och kriminalvärd.
Birgitta Wolf har både tyskt och svenskt medborgarskap.
I sitt första äktenskap med den tyske köpmannen Albert Nestler har Birgitta Wolf en son och två döttrar (ytterligare en dotter är avliden) ur sitt andra, upplösta äktenskap med den tyske konstnären Julius Wolf har hon en son.
Birgitta Wolfs adress: Ramsach 7, D-82418 Murnau, Tyskland.
(Skapad 2001-01-30, uppdaterad 2012-03-03)
"Fångarnas ängel" är död
Av Hans Wikner, Sydsvenskan, sydsvenskan.se - 6 maj 2009
Fallet Alexander - Ett beslagtaget barn
Till Minne
Lennart Hane, Advokat i Stockholm, Sverige
Lennart Hane
Advokat, Revisor för NKMR.
Advokat Lennart Hane har också skrivit och gjort många uttalanden om de medvetna strategierna
bakom förändringarna i svensk familjepolitik.
***********
Alla som arbetar med, och som är engagerade i, frågor om mänskliga rättigheter känner Lennart Hane. Jag och NKMR:s styrelsemedlemmar och våra medlemmar och sympatisörer utgör inga undantag från denna regel.
Lennart Hane var medlem i NKMR, han var NKMR:s revisor fr o m 2003 till sin bortgång och mellan 1999 - 2002 var han revisorssuppleant.
Lennart Hane har varit föredragshållare vid flera av NKMR:s Symposier. Samtliga finns upptagna på band, men vi har inte haft resurser att publicera dem på vår hemsida. Däremot, finns åtskilliga av Lennart Hanes artiklar om mänskliga rättigheter - eller snarare frånvaron av mänskliga rättigheter - i Sverige att läsa på NKMR:s hemsida. Hans klara analys av det svenska politiska systemet med dess totalitära prägel och dess förstatligande av familjen samt hans kritik av det svenska rättssystemet har inte undgått att påverka alla med sinne för rätt och rättvisa och mänskliga rättigheter.
Under de senaste två decennierna har jag haft många intressanta samtal med Lennart Hane både rådgivning som advokat och som människorättsförkämpe. Han var alltid generös med sina kunskaper och hans sätt uppmanar till efterföljd.
Lennart Hane var en av föredragshållarna på NKMR:s symposium i Göteborg i juni 2002. Han föreläste om det sk Atopifallet ett justitiemord mot en stockholmsfamilj vars son och far led av en hudsjukdom, men som etablissemanget bestämde var barnmisshandel, och satte in allt i deras makt att förstora familjen. Genom idogt advokatarbete kunde Lennart Hane avslöja maktmissbruket och få upprättelse för sin klient.
Lennart Hane och jag, ordf. i NKMR, har kämpat sida vid sida för barns och deras föräldrars och släktingars mänskliga rättigheter: deras rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv. Rätten till skydd för sitt privat- och familjeliv är en rättighet som garanteras i FN:s Universella Deklaration om de mänskliga rättigheterna och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
Lennart Hane har också bidragit till att avslöjat den ofantliga industrin som har byggts upp i Sverige kring tvångsomhändertagande och fosterhemsplacering av barn. För er som inte känner till den här sidan av Lennart Hanes verksamhet vill jag hälsa er välkomna att läsa hans skildring "Tonårsrevolt i socialstaten" på NKMR:s hemsida.
Jag vill å styrelsens och medlemmarnas i NKMR vägnar framföra ett stort TACK till dig Lennart för ditt ovärderliga arbete för Sveriges olycksbarn, de som tvångsomhändertas av de sociala myndigheterna och förvaltningsdomstolarna och placeras hos vilt främmande människor trots att de har fullt fungerande familjer som kan ta hand om dem.
Käre Lennart, jag saknar redan din trevliga stämma när du ringer och ditt sarkastiska skratt när du pratade om makthavarna och deras trakasserier mot dig på grund av din frispråkighet och ditt mod att ifrågasätta deras göranden och låtanden.
Du har tystnat som vän, medkämpe och tipskälla, Lennart, men du har inte försvunnit ute i tomma intet. Du har lämnat tydliga spår i Sveriges nutidshistoria genom dina böcker, föredrag och föreläsningar och din enorma artikelproduktion. En del av dessa finns på NKMR:s hemsida.
Än en gång vill jag framföra ett stort TACK till dig Lennart för din vänskap och för ditt ovärderliga arbete för Sveriges olycksbarn och för Sverige som rättsstat.
Jag tackar dig Lennart att jag har haft förmånen av att ha lärt känna dig och att få träffa din hustru, Gunilla. Du lämnar ett stort tomrum.
Är inte det anmärkningsvärt - eller är det ett tidens tecken - att Lennart Hane lämnade vår jord den 10 december - som ju firas över hela världen som de mänskliga rättigheternas dag?
I så fall, vad bådar detta?
Din vän,
Ruby Harrold-Claesson
Jur. kand
Ordf. i NKMR
www.nkmr.org
den 23 december 2010