TVÅNGSOMHÄNDERTAGANDE AV BARN I SVERIGE - LEVEBRÖD FÖR TJÄNSTEMÄN OCH PRIVATA INSTITUTIONER
Tvångsomhändertagande av barn i Sverige utan saklig grund har tredubblats de senaste åren. Det är mest barn till de svaga i samhället som drabbas. Idag kan föräldrar, som VARKEN är missbrukare ELLER psykiskt sjuka, godtyckligt bli av med sina barn för evigt. Det räcker med att det - utan grund - kommer in en anonym anmälan till socialkontoret. Sådana anmälningar uppmuntras eftersom ju fler anmälningar som görs desto mer arbete och inkomster för den sociala apparaten*, institutioner, "familjehem", etc. genom fler ingripanden mot föräldrar och barn. Insyn är tabubelagd så att de sociala myndigheternas handel med barn och den "industri" som har byggts upp omkring de tvångsomhändertagna barnen inte ska bli allmänt känd. Denna industri kostar årligen åtskilliga miljarder kronor för skattebetalarna. VI VILL BRYTA TYSTNADEN och offentliggöra detta faktum! Sverige har blivit fällt åtskilliga ganger i Europadomstolen i Strasbourg för familjesplittring.
*Det är egentligen en paradox att det politiska parti som i början av 1900-talet kämpade för allas frigörelse från vad som uppfattades som den tidens överhet, i dag är den överhet som utövar kränkningar av enskilda individers mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.
I, the undersigned Ruby Harrold-Claesson, attorney-at-law in Gothenburg, Sweden, president of the Nordic Committee for Human Rights - NCHR - For the protection of Family Rights in the Nordic countries, have been approached concerning the fate of Safya Husseini Tungar-Tudu, a young mother of an "illegitimate" child, who according to the information I have received, is facing a death sentence because she had a child out of wedlock.
This causes great concern for the members of the steering committee of the NCHR.
I would like to inform you that the world famous writer of children's books, Mrs Astrid Lindgren, also gave birth to a son out of wedlock. Had she been put to death for the "crime" of giving birth to an illegitimate child, the world would be a poorer one for us and all the children of the world.
On behalf of the NCHR, I am therefore writing to you to request you to petition the President of the Republic of Nigeria to grant pardon and save the life of Safya Husseini Tungar-Tudu.
Save the mother's life - for the sake of the child and for the sake of your country. Thanking you in advance.
Författarna till den här skrivelsen är ekon. lic Dan Ahlmark, veterinären Michael Hagman och odont. doktor, docent Gustav Hellsing.
Skrivelsen har översänts för cirkulation till samtliga åklagare; HD:s justitieråd; justitieministern; ledamöter av justitieutskottet; regeringsråden i RR; Elisabet Palm, domare i Europadomstolen; media och NKMR. Skrivelsen publiceras här med författarnas benägna tillstånd.
AFAF skriver till Dig med anledning av det uppseendeväckande målet mot kammaråklagare Stefan Holmlin, som nyligen frikändes även i hovrätten för bl a incest. Stefan Holmlin åtalades i samband med skilsmässa och en vårdnadstvist för sexuellt utnyttjande av sin minderåriga styvdotter och dessutom - som ibland sker vid falska incestanklagelser - för våldtäkt och misshandel av den f d hustrun. Åklagare var chefsåklagare Staffan Söderberg från Karlstad, som framträtt som RÅ:s sexualbrotts/incestexpert. Han har lett arbetsgrupper inom RÅ gällande dessa frågor. Holmlin häktades den 11/9 1998, sattes senare av tingsrätten på fri fot men omhäktades av hovrätten.
Förundersökningen präglades - som ofta i incestmål - av stor partiskhet, där syftet främst var att hitta underlag för att fälla den misstänkte. Objektiviteten och kravet att göra en helhetsbedömning - så viktiga faktorer i dessa mål - bortsågs från. Staffan Söderberg uttalade också mycket tidigt under förundersökningen att Stefan Holmlin var skyldig. En vittnespsykolog med låg utbildning - också han från Karlstad - fann (på samma sätt som i 26 av 27 tidigare fall där han varit vittnespsykologisk expert) att övergrepp skett. Rättegången genomfördes i december 1998, vilken ledde till att Stefan Holmlin befanns skyldig på samtliga punkter. Det bestämdes att Stefan Holmlin skulle genomgå stor rättspsykiatrisk undersökning.
Stefan Holmlin övergav då de lugnande medel etc han tagit efter chocken att bli åtalad för incestbrott. Detta är mycket vanligt i dessa mål. En pga chocken hårt medicinerad - ibland närmast neddrogad - svarande med en passiv advokat döms efter en partisk förundersökning snabbt i tingsrätt och hovrätt - innan chocken över den oerhörda anklagelsen gått över och svarande i grunden kunnat analysera karaktären av den falska incestanklagelsen. Ofta döms mannen också på basis av vittnesmål från barnpsykologer/psykiatriker, som ju inte har någon metod att konstatera om barn talar sanning, utan nästan alltid finner att sexuella övergrepp skett. I Holmlinfallet granskade dock nu en riktig vittnespsykolog med gedigen akademisk utbildning i ämnet - Lena Hellblom Sjögren - förhören med barnet och fann att flickan var manipulerad. Tillsammans med en ny advokat - Per Samuelsson - upptäckte Stefan Holmlin att den dagbok hans f d fru sagt sig ha fört, och som varit ett grundläggande bevismedel för åklagaren, var konstruerad i efterhand. En SKL-undersökning visade också att dagboken var (med undantag för några få händelser) skriven med e n penna trots att den sades vara skriven under ett stort antal dagar och enligt fruns uppgift med många olika pennor. En lång rad händelser var påhittade och tidsmässigt felplacerade. Ett typiskt exempel är en händelse, som påstods ha skett i en bil, vilken då hade köpts först en månad senare osv. Samtal om övergrepp, och vilka påstods ha skett med en f d sambo, var tydligt skrivna i efterhand på basis av telebolagets samtalsspecifikationer osv.
Kravet från Stefan Holmlin på en ny rättegång bifölls då, och i denna blev han helt frikänd. Efter 219 dagar i häktet frigavs han. Därefter inträffar något oerhört förvånande. Chefsåklagare Söderberg överklagar omedelbart domen och utan att komplettera förundersökningen utifrån de brister som föranlett tingsrättens frikännande dom. Han tar inte ens in frun för förhör om dagboken. Istället körs samma groteska teaterföreställning i Göta Hovrätt, som den 14/7 2 000 helt frikänner Stefan Holmlin. Både tingsrätt och hovrätt använder formuleringar om åklagarens vittnen och annat underlag, som - för en juridiskt skolad läsare - är förödande. Att en svensk kammaråklagare på basis av en inkompetent förundersökning dras inför rätta för incest mm är illa nog. Men att RÅ:s incestexpert går vidare till hovrätten, när bristerna i förundersökningen är helt uppenbara, är en skandal. RÅ har ett ansvar för att åklagar- och rättsväsendets resurser utnyttjas rätt, och Holmlinfallet är i många avseenden ett oerhört slöseri. Stefan Holmlin har hela tiden hållit överåklagare Thunved och RÅ informerad om alla bisarra turer i målet. AFAF underströk tidigt för Thunved och senare för RÅ deras tillsynsansvar gällande Söderberg. Thunved fann dock ingen anledning till kritik, och RÅ reagerade överhuvudtaget inte. RÅ har då från början haft god information och varit mycket involverad i fallet. När tingsrätten 1998 hävde Holmlins häktning, diskuterade t ex Riberdahl och Thunved möjligheten med Söderberg att anföra jäv mot den domare, som fattade beslutet. I samband med hovrättens häktningsbeslut, som inte följdes upp korrekt av Söderberg, sände RÅ till Göteborgspolisen ett fax om att Holmlin skulle gripas, ett dokument som dock lämpligt "försvann" och vars existens senare förnekades av RÅ - dessutom till JO! AFAF har dock tillgång till bl a skriftlig information från en polisman, som bekräftar att gripandet föranleddes av faxet från RÅ.
Bakgrunden till RÅ:s agerande i Holmlinfallet är sannolikt den ideologiska hållning RÅ intar gällande incestmål. Antalet genomförda resningar avseende domar baserade på falska anklagelser om incest - minst sex under 90-talet - är i sig ett bevis att området är en rättslig katastrof för Sverige. Många gånger flera resningsansökningar har avslagits av HD, och RÅ har i samband med dessa ofta formulerat avstyrkanden med argument, som jurister funnit märkliga utifrån sakförhållandena. Man anar en ideologisk inställning bakom avstyrkandena till HD, som inte har något att göra med svensk rätt, utan mera är en anpassning till politiska strömningar bl a nyfeminismen. Skälet för att RÅ så konsekvent och desperat försöka hålla tillbaka floden av resningsansökningar är nog också man tror att det svenska rättsväsendets fullkomliga haveri gällande falska incestdomar (troligen ett par hundra oskyldigt dömda under 80- och 90-talen) skulle - om detta blev allmänt känt - öka kritiken mot RÅ och rättsväsendet till orkanstyrka. För att skydda sig själva, sina föregångare och sina organisationer låter man då oskyldiga avtjäna sina straff utan att få rättvisa. Men Sverige far inte väl av sådan politisk anpasslighet!
I Holmlinfallet har en svensk kammaråklagare pga dagens populära och ideologiska strömningar offrats av sin egen organisation utan hänsyn till individers rättssäkerhet. Han har från början betraktats som skyldig och motarbetats av organisationens ledning (troligen bara för att anklagelsen gällde incest). Att anföra rättsliga synpunkter för t ex överklagandet är löjeväckande med tanke på förundersökningens kvalitet eller beteendet vid överklagandet. När anklagelsens falskhet blev uppenbar och ledde till en friande tingsrättsdom gällde det att skyla över misstaget (och vad kvinnor förmår göra vid falska incestanklagelser), genom att ändå få Holmlin dömd som skyldig för n å g o t. Dagboken gav ju här ett mycket rikt "material": fyra påstådda försök att mörda dottern genom kvävning; 38 fall av misshandel; fyra våldtäkter; olaga hot med vapen vid tre tillfällen vid sidan av det sexuella utnyttjandet av styvdottern osv. Men även detta cyniska försök att rädda ansiktet på de involverade, misslyckades enligt hovrättens utslag den 14/7 2000.
Det som hänt Stefan Holmlin kan pga systemfelet avseende incest, där ju bl a mannen måste bevisa att han är oskyldig, hända t ex varje manlig åklagare med olämplig partner. Svenska åklagare kommer att fråga sig vilken arbetsgivare de har, som - trots att mannen är oskyldig - kastar en omvittnat duktig och omtyckt medarbetare åt vargarna blott för den politiska korrekthetens skull. Det är viktigt att rättssäkerhet och hänsyn till mänskliga rättigheter åter blir ledande gällande incestmål, där falska anklagelser numera är så vanliga.
För skydd av familjers rättigheter i de nordiska länderna
2004-02-18
Länsstyrelsen i Kalmar län
391 86 KALMAR
709-1041-04
Ärende: Begäran om omprövning av Beslut 2004-02-06 samt tillägg till begäran om utredning 2004-01-20
Undertecknad, Ruby Harrold-Claesson, jur. kand, ordförande i NKMR, begär härmed att länsstyrelsen i Kalmar län skall ompröva sitt ovan angivna beslut.
I beslutet 2004-02-06 anger Länsstyrelsen att man inte ämnar företa någon särskild åtgärd med anledning av vår skrivelse eftersom de två utredningar som NKMR:s anmälan nämner är jämförelsevis gamla (minst två år). Därvid bortser Länsstyrelsen från det faktum att de individer som har drabbats av dessa psykologers "utredningar" tvingas leva med resultatet än i dag. Deras rätt till privat- och familjeliv som garanteras av Artikel 12 i FN:s Deklaration om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, Artikel 8 i den Europeiska Konventionen angående de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och Artikel 16 i FN:s Barnkonvention har blivit kränkt med stöd av utredningarna gjorda av de nedan namngivna psykologerna på Västrumsgården.
Brott mot mänskliga rättigheter kan inte preskriberas. ¹)
I fallet Anneli Ljungqvist och hennes son blev pojken tvångsomhändertagen och bortförd till för sin mor okänd adress i mitten av januari 2002. Han är fortfarande tvångsomhändertagen och hans familj är splittrad. Utredaren var Charlotte Lindvall.
I fallet Gueblaoui är Rabie Gueblaoui tvångsomhändertagen sedan mitten av år 2000 och hans föräldrar Mounir och Zohra Gueblaoui utkämpar en ojämn kamp för pojkens återförening med sin familj. Utredaren var Annelie Waldau.
Som tillägg till min anmälan begär jag att länsstyrelsen i Kalmar län skall även granska den utredning av Gisela Djerf som gjordes av Charlotte Lindvall under perioden 2001-08-21 – 2001-12-20.
För rättsäkerhetens skull - och inte minst för de inblandade barnen och deras föräldrar - är det därför viktigt att utreda ovan angivna psykologers utredningar samt huruvida fler beslut fattats på grunder av felaktiga utredningar förmedlade av Västrumsgården AB. Besluten är ju som bekant av livsavgörande betydelse för de här barnen och deras föräldrar.
Jag emotser skriftlig bekräftelse på att ni mottagit denna anmälan samt uppgift om vilka åtgärder min anmälan föranleder från er sida.
Apropå svek mot barnen: Sven-Erik Bergs brev till 12 utvalda riksdagsmän
Sven-Erik Berg, morfar, samhällskritiker, författare och poet har skrivit brevet nedan med anledning av Morgan Johanssons uttalande i Göteborgs-Posten där han anklagar den nya regeringen som har varit vid makten sedan den 6 oktober 2006 i följande ordalag "Regeringen sviker barnen".
Här följer ett utdrag ur Sven-Erik Bergs e-mail till NKMR:
" Hej!
Lördag 2007-02-10 har jag via regeringskansliet skickat tolv (12) likalydande
skrivelser (bifogas) till följande personer:
Fredrik Reinfeldt, Lars Leijonborg, Maud Olofsson, Göran Hägglund, Lars Ohrly, Peter Eriksson, Maria Wetterstrand, Maria Larsson, Morgan Johansson,
Mona Sahlin, Göran Persson samt Lena Nyberg (BO).
Även G-P har delgivits skrivelsen. Var och en skrivelse har åtföljts av min bok
I skrivelse till kommunstyrelsen och ekonomichefen i Nordmalings kommun
har jag pekat på konsekvenserna av "barnexport" till andra kommuner:
Direkta kostnader för utredning, ersättning till fosterhem, arvoden till social-
nämndens ledamöter, uteblivna statsbidrag som hamnar i andra kommuner
och konsumeras där, barnbidrag som går samma öde till mötes, försämrat
underlag för skola och förskola, negativ påverkan på ålderspyramiden i kommunen etc.
Även Socialnämnden har uppvaktats då de ännu inte formellt avslutat ärendet
Tina Berg, efter 8½ år. (Jämför socialtjänstlagen, LVU, beträffande upphörande
av vård, 21 §)."
2007-02-09
Till
Statsminister Fredrik Reinfeldt
103 33 STOCKHOLM
Beträffande sveket mot våra barn och ungdomar.
Morgan Johansson (s), förre socialtjänstministern, har kritiserat den sittande regeringen för ”svek mot barnen”. De som sviks är enligt Morgan Johansson de unga som omhändertagits av socialtjänsten.
Det verkliga sveket mot barn och ungdomar står ändå herr Johansson och hans parti för. Av de dryga 20.000 barn och ungdomar som idag finns placerade på institution eller i fosterhem, har det stora flertalet placeringar skett under perioder med socialistiskt styre. Det bör också nämnas att det är just en socialdemokratisk majoritet som etablerat det system som i praktiken utvecklats till att vara en synnerligen osmaklig och omfattande miljardindustri.
Undersökningar och tillgänglig statistik talar ett klart och entydigt språk.
”Vård av unga” är generellt sett förödande för den enskilde individen och för familjen. Fler och fler människor i mogen ålder träder fram och vittnar om de fruktansvärda livsöden som drabbat dem – på grund av socialtjänstens påtvingade ”vård”. ”Vård av unga” har de senaste årtiondena, till ofantliga kostnader, skapat tusentals trasiga vuxna individer.
Över hela vårt land avslöjas fall efter fall där socialsekreterare i egenskap av utredare lägger fram ”utredningar” som är undermåliga, ofullständiga partsinlagor och som omöjliggör en objektiv och rättvis bedömning i beslutande instanser.
Med åsnors envishet fortsätter det socialdemokratiska partiet att förespråka denna klart destruktiva familjepolitik. Något märkligt är att ingen politisk majoritet vågar fördöma och ta avstånd från den här avarten av vård. Måhända är det för att så många grupper är helt eller delvis beroende av detta geschäft för sin sysselsättning och försörjning?
Socialdemokraterna vill satsa på en permanent höjning av statliga anslag med 27 miljoner och ett tillfälligt anslag om 449 miljoner som kommer att stärka tillsynsmyndigheternas och fosterhemmens ställning. Det finns tydligen inga som helst tankar på att stötta och stärka ställningen för den naturliga, biologiska familjen, trots att sådana åtgärder skulle ge väsentligt mer tillbaka per satsad krona.
Pengar löser inte de problem som blir följden av den barbariska hantering som officiellt benämns ”vård av unga”. Åtskilliga barn/ungdomar, vilka tvångsplacerats av socialtjänsten, får sina liv förstörda, när de tvingas tillbringa sin uppväxt i 5, 10, ja kanske ännu fler fosterhem. Den relativa trygghet som trots allt fanns i den biologiska familjen har ”vårdats” bort. Samtidigt sitter maktgalna och empatilösa tjänstemän och hävdar att de agerar ”för barnets bästa”.
En satsning på 449 miljoner kan aldrig lindra verkningarna av det faktum att barn far illa av att behandlas som en handelsvara. Det behövs ingen handlingsplan och inga långa utredningar för att förstå detta.
I den mån det finns ambitioner hos våra styrande att skapa bättre förutsättningar för barnen, så kan man börja med en lagändring som går ut på att även socialsekreterare skall kunna åtalas för uppenbara brott mot socialtjänstlagen och andra lagar.
Givetvis skall det också införas grundliga tester för den som söker sig till socionomutbildningen, så man på ett tidigt stadium kan sortera bort personer som visar psykopatiska tendenser.
Genom att vidtaga dessa klart befogade ändringar, torde man kunna minska antalet okynnesomhändertaganden högst väsentligt.
Var vänlig observera att det handlar om våra barn, vår framtid. Fosterhemsbarn är klart överrepresenterade då det gäller kriminalitet, psykiska störningar självmord etc.
