Select your language
Select your language
|
Stefan Holmlin har författat nedanstående brev till Justitieutskottets ledamöter. Det återges här med författarens benägna tillstånd. |
01-04-02
Till
Justitieutskottets ledamöter
De senaste åren har kvinnor och barns berättigade krav på rättssäkerhet väsentligt stärkts genom en rad åtgärder från samhällets sida. Som exempel kan nämnas lagarna om kvinnofrid och barnpornografibrott. Det kanske allra viktigaste är dock att olika aktörer i samhället, tex. polisväsendet, åklagarväsendet, hälso- och sjukvården, skolan och socialtjänst etc. har blivit uppmärksamma på att kvinnor och barn utsätts för kränkningar och brott. Svensk polis har tex. blivit en spjutspets i Europa på att bekämpa barnpornografibrott.
Vi är alla överens om målet att värna om kvinnor och barn samt att samhället skall ge allt tänkbart stöd till dessa när de har blivit utsatta för brott och lagföra förövarna så att de döms till fängelse eller får adekvat vård.
AFAF, Aktionsgruppen för Falskt Anklagade Fäder, har dock under de senaste åren noterat att samhället i sin iver att värna om kvinnor och barn tyvärr själva gör sig skyldiga till övergrepp genom att män döms oskyldigt till fängelse för påstådda sexualbrott och att barn som inte har varit utsatta för sexuella övergrepp underkastas en för dem skadlig terapi. Orsakerna till detta är flera.
¤ Myten om den goda modern och att barn alltid talar sanning.
De aktörer i samhället som möter kvinnor och barn som påstår sig ha blivit utsatta för övergrepp hamnar i en mycket svår situation. Det som de berättar är fasanfullt. De som påstås väcker känslor och empati. Man vill inte gärna ifrågasätta uppgifterna. Inte ljuger kvinnor och barn om sådant här ? Inte kan en moder vara så ond att hon manipulerar ett barn att säga att dess fader har förgripit sig på det ?
AFAF menar att det inte sällan förekommer att mödrar begår vad man kan kalla mental incest på sina barn. Dessa mödrar som drivs av hämndlystnad eller personlighetsstörningar orsakar stor skada.
Förutom att dessa falska anklagelser kan leda till att män döms oskyldigt till fängelse, skadar de sina barn mentalt och orsakar samhället stora kostnader genom att de tär på de resurser som samhället har avsatt för verkligt utsatta kvinnor och barn.
¤ Det svenska systemfelet inom polis- och åklagarväsendet.
Enligt 23 kap 4 § rättegångsbalken som lyder. "Vid förundersökningen skola ej blott de omständigheter, som tala mot den misstänkte, utan även de som äro gynnsamma för honom beaktas och bevis, som är till hans förmån, tillvaratagas ". AFAF har uppmärksammat att polis och åklagare ofta genomgående gör det felet under förundersökningen att de utgår från myten om den goda modern och att barn alltid sanning. De dokumenterar helt okritiskt anklagelserna och söker sedan bekräftelse på dessa. Mannen betraktas som skyldig från första förhöret. Helt i strid med 23 kap 4 § rättegångsbalken och oskuldspresumtionen i lag (1994:1219 ) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Ingen är skyldig förrän han är dömd i domstol. Ändå tar poliser och åklagare sig friheten att redan under förundersökning agera domstol och utsätta den misstänkte för kränkande förhör och behandling. De uppträder som om de varit åsyna vittnen till påstådda brott och nöjer sig med att kartlägga den subjektiva utsagan från målsägande och underlåter att kontrollera den mot den objektiva verkligheten. Hela förundersökningen genomsyras av bristande objektivitet, vilket naturligtvis i ett senare skede även påverkar prövningen i domstol.
Med stöd av 23 kap 4 § rättegångsbalken kräver AFAF att polis och åklagare har en alternativ hypotes under förundersökningen. Enbart för att kvinnor och barn påstår sig ha varit utsatta för övergrepp behöver inte det vara med sanningen överensstämmande. En man som förnekar brott kan faktiskt vara oskyldig. Det åligger i vart fall inte polis och åklagare att redan under förundersökningen avgöra skuldfrågan och låta detta påverka förundersökningen.
Deras arbete är att för statens räkning försöka utreda sanningen. Det måste vara lika viktigt att få en skyldig dömd som att fria en oskyldig. I synnerhet i dessa mål med dess ofta livslånga sociala konsekvenser.
¤ Osakliga teaterföreställningar och för låga beviskrav i våra domstolar
HD har i ett antal rättsfall i början av 1990-talet bland annat NJA 1991 s 83, 1993 s 68 och 1993 s 616 slagit fast att målsägandens utsaga kan räcka till fällande dom i mål om sexualbrottslighet där ord står mot ord och stödbevisning saknas.
Torkel Gregow har i Svensk Juristtidning 1996 nr 7 skrivit artikeln. " Några synpunkter på frågan om bevisprövning i mål om sexuella övergrepp mot barn ( s.509 ). Artikeln är mycket klargörande vad gäller HD:s praxis avseende bevisvärdering i incestmål. Artikeln får väl också anses ha intresse som vägledning även vid andra brott som tex. våldtäkt mot vuxen person. AFAF hävdar dock att underrätterna, dvs. tingsrätter och hovrätter, inte sällan avviker från HD:s praxis. Beviskraven för en fällande dom blir därigenom för låga.
Inte nog med att polis och åklagare kan ha brustit i objektivitet under förundersökningen så börjar huvudförhandlingarna i mål om påstådda sexualbrott alltmer likna 1600- talets häxprocesser. Då var det kvinnor som dömdes till döden för trolldom på barns berättelser.
Efter läkaren Urban Hjärnes ingripande upphörde processerna. Den sista kvinnan avrättades 1704 för trolldom.
Dagens moderna häxprocesser förs idag i våra domstolar som osakliga teaterföreställningar där åklagare släpar in fullkomligt irrelevant information om den tilltalades person i syfte att få honom att framstå som så moraliskt förkastlig att domstolen skall vilseledas att tro att han även har begått åtalade brott istället för att låta fakta och saklig argumentering avseende åtalade brott tala. Dessa häxprocesser förs bakom stängda dörrar vilket innebär att allmänheten och massmedia inte får närvara. Åklagaren kan med stöd av sin meddelarfrihet fritt " läcka " till pressen och därmed påverka domstolen medan den offentlige försvararen har munkavle med stöd av sekretesslagen. AFAF menar att det är viktigt för alla parters rättssäkerhet att öka insynen i dessa moderna häxprocesser. Huvudförhandlingarna skall i största möjliga utsträckning vara offentliga och inte slentrianmässigt hållas bakom stängda dörrar.
Rådmannen Bo Severin vid Lunds tingsrätt skrev följande i ett debattinlägg i Dagens Nyheter den 24 oktober 1995 : " Vi saknar kunskaper om i vilken utsträckning människor är så lättsinniga att de utan betänkligheter av slarv lämnar för andra skadliga uppgifter. Vi saknar kunskaper om hur beredda människor är att avsiktligt ljuga inför polis och domstol. Vi förstår inte att vi med vårt sätt att ställa frågor kan förändra andra människors verklighetsuppfattning.
Det händer hela tiden att våra mest välmenande utredare och förhörsledare förändrar både barns och vuxnas minnesbilder. Vi tillgodogör oss inte heller kunskaperna om hur flera människor kan samverka med att lämna oriktiga uppgifter. Kort sagt vi saknar kunskaper om människans förhållande till verkligheten och om lögnens mekanismer.
Kunskaperna finns sedan länge här i Sverige, men även genom forskning i USA, i Tyskland och i Norge. Men någon sammanställning av dessa kunskaper görs inte och de är okända för domstolsväsendet. De är emellertid inte obehövliga. Vad består juristutbildningen av ? Jo, av lite så kallad bevisrätt. Det finns i detta sammanhang regler om vem som skall förlora saken när domstolen inte trott på någon av de inblandade, och om vem som får förhöras som vittne etc. De som läser juridik vid Uppsala eller Stockholms universitet får överhuvud enligt gällande kursplaner inte lära sig något i ämnet. De som läser i Lund får inom ämnet processrätt " översiktliga kunskaper inom vittnespsykologi och kriminalteknik ".
Vi jurister lär oss bli lagtext- och lagförarbetstekniker där målet är högt ställda krav på konsekvens i rättsskipningen. Problemet är att vi förlorar oss i teoretiska rymder samtidigt som grunden för rättsskipningen, fasta kunskaper om det verkliga fallet, ofta är bristfällig. Vad tjänar då luftslotten till ? Juristen måste granska ett ton fakta innan han får användning av ett gram juridik. Trots detta belastas alla domare med tusen ton juridik men inte någon utredningskunskap.
En annan insikt som våra domare inte har är att huvudförhandlingarna i brottmål ofta är ett slags " teaterföreställningar " i sämsta mening, dvs. alla inblandade spelar upp väl repeterade, inlärda berättelser inför en oförberedd domstol. Man inser inte att materialet då är snedvridet.
Ofta behövs det en chock för att en ny tanke skall få utrymme i det allmänna rättsmedvetandet. De chocker som behövs för att vi skall få förstå att det behövs kraftåtgärder har inträffat för länge sedan. Samhället kommer om några få år att drabbas av stora skadeståndskrav, där oskyldigt dömda begär ersättning för sitt lidande. I en del fall finns det barn som manipulerats till oriktiga uppgifter och som därför blivit berövade friheten och blivit fosterhemsplacerade. Även dessa kommer att ställa samhället till svars. Om vi inte lär oss mera på området kommer vi sedan inte att våga ingripa i de fall där brott verkligen har skett.
Det är säkert redan alltför många brott som blir ostraffade. Om vi inte lär oss blir de ännu fler.
Idag ser allmänheten på rättsväsendet utan förtroende. Så kan vi inte ha det ".
Denna artikel publicerades för över 5 år sedan. Läget är inte bättre idag. Snarare värre.
Avslutningsvis vill AFAF understryka vikten av att skyldiga förövare döms till fängelse eller får vård. Samhället är dock inte betjänt av att män döms oskyldigt eller att barn underkastas skadlig terapi för övergrepp som inte har skett.
AFAF som leds av ekon. lic Dan Ahlmark, veterinär Michael Hagman och kammaråklagare Stefan Holmlin välkomnar en inbjudan från utskottet för att upplysa om våra erfarenheter.
För AFAF
Stefan Holmlin
AKTIONSGRUPPEN FÖR FALSKT ANKLAGADE FÄDER:
Ekon. lic Dan Ahlmark, Degerbygränd 8, 163 72 SPÅNGA.Tel: 08/ 795 90 98. Fax: 08/ 795 53 51. E-mail:
Leg.Veterinär Michael Hagman, Klockarevägen 10 A, 702 20 ÖREBRO. Tel: 019/12 20 54.
Kammaråklagare Stefan Holmlin, Röstorp 517, 460 65 BRÅLANDA.Tel och fax: 0521/ 401 26. E-mail:
AFAF:s skrivelse om falska incestanklagelser
Fallet Stefan Holmlin - Åklagare, tilltalad, rannsakad och frikänd
Rättsröta i behandlingen av misstänkta för sexualbrott
Incesthysterin och domstolarna
Pyskologer medverkar i moderna häxprocesser
Av Sven-Erik Berg, Morfar
Nordmaling
|
Sven-Erik Berg är en skarp samhällskritiker och flitig debattör. Han är en av grundpelarna i "Mormorsupproret". Sven-Erik Bergs barnbarn blev omhändertaget och placerat i fosterhem. I Tinafallet berättar Sven-Erik Berg om familjens kämp för barnets rätt till sin egen familj. Kampen var lång och grym. Sven-Erik Berg och hans fru, Ingrid, demonstrerade utanför socialkontoret. Socialarbetarna polisanmälde dem för förtal. Familjen Berg polisanmälde socialarbetarna för tjänstefel. Socialarbetarnas brott blev aldrig utredda. Den svenska rättsapparaten dömde Sven-Erik Berg och hans hustru för förtal av socialarbetarna till dryga böter. Men Sven-Erik Berg kämpade vidare - och de vann. Barnet återlämnades till sin släkt. Detta öppna brev till samtliga riksdagspartiers ordförande publiceras här med författarens benägna tillstånd. |
Det är val om cirka fyra månader. Ungefär ettusentrehundra (1300) familjer i Sverige splittras under ett år, på grund av de sociala myndigheternas agerande.
Det handlar om barn som tvångsomhändertas, officiellt med stöd av LVU. Ofta föregås tvångsomhändertagandet av bristfälliga s. k. utredningar vilka
ensidigt belastar biologisk förälder samt – inte minst – av subjektivt tyckande från enskilda handläggare.
Ansvariga vid de sociala myndigheterna brukar envetet hävda att detta sker ”för barnets bästa”. Tillsynsmyndigheter på olika nivåer brukar, utan att ha någon som helst insyn i det enskilda fallet, kategoriskt försäkra att ”barnets bästa” alltid styr sådana här ärenden.
Det är uteslutande ekonomiskt svaga och därmed extra sårbara familjer som utsätts för myndigheternas övergrepp i sådana här ärenden.. Den myndighet som har till uppgift att vara en hjälpande och stödjande funktion, verkar alltså i rakt motsatt riktning och slår på den som redan ligger. Det handlar då inte om något enstaka enskilt fall utan snarare om ett systematiskt tillvägagångssätt i vissa kretsar bland socialarbetare.
Inför förra valet gick flera partier ut med bl. a. budskap om att man värnar om familjen. Inget enda parti vågade så mycket som snudda vid den pågående
barnhandeln (Den som tiger han samtycker).
Nu till frågorna, riktade till partiledarna i de olika partierna;
· Anser Du att den barnhandel som bedrivs under täckmanteln LVU är acceptabel?
· Har Du haft ordentlig insikt i något LVU-ärende?
· Kommer Du och Ditt parti att öppet och konkret agera för att stoppa onödiga tvångsomhändertaganden/familjesplittringar? Kommer detta i så fall att synas
och höras i valkampanjen?
Det är val i höst.
Sven-Erik Berg
Kungsvägen 81
914 32 NORDMALING
Tel. och fax 10911
Sven-Erik Bergs brev till Barnombudsmannen
2001-02-02
Till
Barnombudsmannen, BO
I Svenska Dagbladet 2000-02-01 kunde vi läsa att BO stöder ett förslag som går ut på att stärka fosterhemmens ställning på den biologiska familjens bekostnad.
Barnombudsmannen borde kunna inse att hon med sitt ställningstagande i frågan enbart framstår som regeringspartiets nickedocka och inte som en opartisk ämbetsman med barnens bästa för ögonen.
Det är frapperande hur dessa förespråkare för familjesplittring i tid och otid hävdar att det kan vara smärtsamt för ett barn att bryta upp från fosterhemmet. Aldrig hörs dessa familjemarodörer uttrycka motsvarande farhågor i en situation då barn tvingas bryta upp från den biologiska familjen.
Det bör noteras att staten Sverige för flera årtionden sedan skrev under Europakonventionen och FN:s konvention i vilka de mänskliga rättigheterna beskrivs. Sverige har även antagit och skrivit under FN.s barnkonvention. Av BO:s ställningstagande inser jag att hon inte har läst och förstått innebörden i nämnda konventioner. Därför återger jag några av dess artiklar. EX 1: "Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och ger rätt till skydd från samhället och staten". EX 2: "Mödrar och barn äro berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Alla barn, vare sig födda i eller utom äktenskap, skola åtnjuta samma skydd". EX 3: Alla äro lika inför lagen oavsett ras, hudfärg, politisk åskådning o s v.............eller ställning i övrigt.
Barnombudsmannen skall inte vara ett redskap i händerna på något parti eller någon Falang.
TILLÄMPA FN:s BARNKONVENTION ! Begrips!
Sven-Erik Berg
Kungsvägen 81
914 32 NORDMALING
NKMR:s Remissyttrande över SOU 2000:77
TRE BREV TILL DAGSAVISEN.NO
Av Rune Fardal, Ole Texmo och Rune Nilsson
|
Rubriken på den här sidan var tidigare TVÅ BREV TILL DAGSAVISEN.NO. Dessvärre hade jag missat det tredje brevet, som nu har lagts till här. Webmaster.
|
Re. Nettsted som heger ut ansatte...
Hei Hong Pham
Mitt navn er Rune Fardal, webmaster på sidene som omtales i dagens utgave av dagsavisen.
Takk for at du omtalte saken.
Viser til dagens oppslag i dagsavisen. Du har en interessant vinkling på reportasjen, opplagt lettere forutinntatt. Kanskje burde du som "objektiv" journalist også sett saken fra en annen side, nemlig fra de barna som barnevernet beviselig i årtier har begått overgrep mot. Når du så på nytt lar forbundsleder Randi Reese, tidligere AKPml igjen, få anledning til å smøre sin "stakkars barna" propaganda ut i media finner vi det heller merkelig at du ikke ser at det er hennes medlemmer som begår de daglig avslørte overgrep mot barn. Det er påfallende hvordan barnevernet i sin iver etter å dempe dokumenterbar kritikk skyver barna foran seg.
Det kan virke som om forbundslederen er mer bekymret for sine medlemmer enn barna. Medlemmer hvis yrker vi vel alle helst skulle sett ikke var nødvendige.
Et tankekors er det også at ikke du som journalist har satt deg inn i ytringsfriheten, noe du og dine kolleger har et ansvar for at består.
Undertegnede har for lengst sjekket menneskerettsdomstolen og vet at de ytringer vi legger ut på våre nettsteder ligger godt innenfor loven. Vi forstår at det kan være vanskelig for enkelte når de blir avslørt, og vi forstår de vil prøve å kneble oss i vår kritikk. Dessverre går det ikke.
Vi sitter på for mye dokumentasjon til at det kan skje.
Barnevernet og deres lakeier stusser over at statsadvokaten ikke finner grunn til å etterforske våre ytringer. Det er fordi statsadvokaten som oss vet at det ikke finnes noen lover som forbyr ytringsfrihet som dette. Den kan nok oppfattes som ukonvensjonell, men det er på tide en del innen barnevernet stikker fingeren i bakken og innser at vi lever i 2004 og ikke i et totalitært samfunn der de kan skjule sine overgrep.
Kanskje du som journalist burde vinkle saker av denne typen på en litt annen måte. Vi henger ikke ut mennesker, vi kritiserer på sak, samtidig som vi synliggjør at det er subjektive beslutninger og ofte de samme mennesker som står bak det ene offentlige overgrep etter det andre.
Vil i den anledning minne om at leder for datatilsynet for flere år siden mente offentlig ansatte som bryter loven slik en del barnevernsansatte gjør, burde "henges" ut i media, bli avslørt med navn og bilde!
Kanskje ikke så rart at ytringsfriheten henger høyt.
Vennlig Hilsen
Rune Fardal
webmaster
********************
Dagsavisen : systemlojal avis som ikke driver kildekritikk
Ad Dagsavisens oppslag om "nettsted som henger ut ... " :
http://www.dagsavisen.no/innenriks/article1210618.ece
I ingressens heter det at de angivelig uthengte blir "trakassert og injuriert". Dette er Dagsavisens egen vinkling, ikke gjengivelse av f.eks barnevernansattes egen opplevelse/følelse mv. Hong Phams journalistiske arbeide er tendensiøst og uetterrettelig, og føyer seg inn i rekken av kildekritikkløs journalistikk styrt av systeminteresser og fremmed for nyanser. Politiet har brukt god tid på anmeldelsene, og som webred Rune F helt riktig påpeker er nettstedets ytringer klart innenfor det lovlige/tillatelige.
Det grunnleggende problemet er at presumptivt seriøse aviser som Dagsavisen i årevis har forsømt å drive kritisk journalistikk om barnevernets og andre systemaktørers virksomhet, rettsapparets ulike aktører, f.eks sakkyndige som under dekke av en ekspertstatus de aldri behøver dokumentere ikke sjelden driver nettopp "trakasserier og
injurier" overfor foreldre som befinner seg i pressede situasjoner med fare for å miste kontakten med sine barn. Om slike tilfeller er Dagsavisen taus. At en del mennesker nå gjør det som Dagsavisen kunne gjort selv, gitt at journalister som Hong Pham hadde hatt brains`n`guts, bør ingen fortenke oss i. Dagsavisen har seg selv å takke om de nå f.eks
havner i Pressens Faglige Utvalg for sin elendige og tendensiøse journalistikk.
Dagsavisen og andre toneangivende mediers systemlojalitet er en begredelig stykke norsk ytringsfrihetshistorie. For ordens skyld bør Hong Pham på vegne av Dagsavisen underbygge sitt ordvalg mht uttrykksmåten "injuriert og trakassert". Hvis Dagsavisen unndrar seg sitt ansvar for å kvalifisere sine valg, må ikke avisen bli overrasket om enkelte av avisens jornalister havner på diverse svartelister, dog ikke slik å forstå at journalistene dermed blir trakassert og injuriert.
De har seg selv å takke for sin nye status, akkurat som de "uthengte" barnevernansatte og sakkyndige
Hong Pham oppfordres til å reflektere over hvem som blir "trakassert" evt også "injuriert" ved hennes språkbruk. Personlig anser jeg hennes "journalistikk" som en fornærmelse mot et alminnelig normalt oppegående intellekt. Hong Pham er gjort oppmerksom på tidligere at hennes slurvete eller også fraværende omgang med kilder blir "registrert". Hittil har hun imidlertid ikke respondert på annen måte enn ved surhet og vranghet,
konkret påvisning av slurv of kildekritikkløshet/uetterrettelighet tiltross.
Hilsen Ole Texmo
********************
Til:
Emne: Re. Nettsted som heger ut ansatte...
Hong Pham,
Jeg er også en av de som ble anmeldt av Bærum Kommune.
Som redaktør (ulønnet privatengasjement i min fritid) av nettstedet www.barnasrett.no ble også jeg og nettstedet forsøkt kneblet og fjernet av de maktarrogante og lyssky barnevernsrelaterte som forsøkte å kneble både Rune Fardal (webmaster i wwww.likestilling.com) og Mona Lygre (leder for Gruppen til Familiens Selvstendige Rett)
Når statsadvokaten henlegger saken under henvisning til at det ikke er noe å etterforske burde også Randi Reese kunne vise modenhet og dømmekraft stor nok til å la være å uttale som hun gjør i avisen.
Men jeg er likevel ikke overrasket over reaksjonen hennes. Vissheten om at vi vil fortsette å belyse barnevernets mørke slagside er antagelig belastende og vanskelig å bære.
Likevel er jeg mest overrasket over det slette journalistiske arbeid som representeres i forbindelse med oppslaget i avisen. Når Dagsavisen igjen, ukritisk, velger å la seg prostituere til å være talerør for den ensidige og ukorrekte propaganda barnevernet ved Randi Reese representerer, svekkes avisens integritet og troverdighet til et lavmål.
Statsadvokatens henleggelse, og kunnskap om internasjonale rettigheter, konvensjoner og lover som også Norge er underlagt, burde trigge journalistisk interesse for de steile frontene som i 2004 er mellom barnevernet og majoriteten av den Norske befolkning.
Nettsteder som Rune Fardal og undertegnede representerer med tillegg av nettstedet til Nordisk Komité for Menneskelige Rettigheter (www.nkmr.org) vokser og forsterkes som motvekt til barnevernets egenpropaganda. Ikke minst skylles vårt engasjement at barnevernet gjemmer seg bak sin falske fane "Barnas beste" og såkalte taushetsplikt.
Jeg håper stadig, om enn antagelig relativt naivt, at Dagsavisen og andre aviser snart velger, og tør, å utøve profesjonell og objektiv journalistisk arbeid så barnevernets mørke bakside kommer til syne.
Med vennlig hilsen
Rune Nilsson
redaktør av nettstedet www.barnasrett.no
Kommuneadvokaten i Bærum tapte mot kritikere av sakkyndige
Bærum Kommune fikk ikke medhold av statsadvokaten.
Fil Dr. leg. psykolog Lena Hellblom Sjögren
Två brev till justitieutskottets ordförande
|
Lena Hellblom Sjögren är Fil. Dr. leg. psykolog. Hon anlitas ofta vid utredningar av påstådda sexuella övergrepp mot barn, i vårdnadsutredningar och LVU-mål. Hon har skrivit bl. a boken Hemligheter och Minnen. Att utreda Tillförlitlighet i Sexualbrottmål. Norstedts Juridik 1997. Se även Lena Hellblom Sjögrens artikel i Läkartidningen Farlig eller farliggjord mamma. Ännu har Lena Hellblom Sjögren "fortfarande tyvärr ej har fått något svar på" vare sig dessa två brev till justitieutskottets ordförande eller det öppna brevet som hon skrev till Justitieutskottet, Socialstyrelsen, Justitieministern, som avslutas med en lista över olika förslag till angelägna åtgärder. Breven återges här med författarens benägna tillstånd. |
Till Fredrik Reinfeldt, Täby 2 oktober 2001
Riksdagens Justitieutskott
Hej!
Med anledning av att Socialstyrelsens gd Kerstin Wigzell i dag på DN Debatt tagit upp en likartad kritik som jag i mitt brev nedan framför jag åter mitt förslag om att tillsätta en kommission för att granska lagstiftningen och uppföljningen vad gäller tvångsomhändertagande av barn.
Situationen i det aktuella LVU-fallet är att barn och far nu i åtta månader varit frihetsberövade på en institution där personal och intagna byts ut ständigt, konflikter och olika smittorisker avlöser varandra, till en kostnad av 4000 kr/dygn (hittills har denna så kallade vård kostat 940.000 skattekronor). Barnet är fortfarande avstängt från sin mamma, pappan anses brista i omsorg därför att han inte valt bort barnets mamma. Mamman har, utan några som helst hjälpinsatser eller utredning av sina eventuella omsorgsbrister som lagts till grund för LVU, under sommaren gått igenom en stor canceroperation och väntar på ryggoperation. Hon har av barnläkare (för fem år sedan då hon misshandlades av sitt tredje barns far), socialsekreterare och en barnpsykiater (2.6-98) på socialsekreterarnas uppdrag, diagnosticerats som en person som hittar på sjukdomar åt sig själv och sina barn. Detta kallas barnmisshandel och därför anses mamman farlig av socialförvaltningen, som ser det om sin uppgift att skydda barnen mot deras mamma, som varje dag oroar sig för att de far illa i de två olika fosterhem samt den institution där de tvingas leva. Hon ber till Gud att hon skall få återförenas med sina barn och sin man, men kan inte se att hon har några möjligheter då hon har socialförvaltningen emot sig. När Kammarrätten i september 1997 beslutade att mamman skulle ha hem sina barn satte sig socialförvaltningen över det genom att besluta om flyttningsförbud.
Vad anser Du Fredrik? Är det inte en anomali i ett demokratiskt rättssamhälle att kortutbildade socialsekreterare i praxis skall ha en dömande makt över domstolarna? Är det inte ett systemfel som borde rättas till?
Tar tacksamt emot svar så snart som möjligt.
Med vänliga hälsningar
Lena Hellblom Sjögren, Testimonia KB, Lokevägen 8,
187 76 Täby,
Bilaga: brevet från den 25 mars med förslag.
********************
Till Fredrik Reinfeldt, Täby 25 mars 2001
Riksdagens Justitieutskott
Bästa Fredrik,
Med anledning av Din SvD-artikel den 5 mars i år skrev jag ett brev som uttryckte uppskattning bl a för att Du skrev om betydelsen av att barn får växa upp med sina föräldrar. Trots att jag förstår att Du självklart inte kan engagera dig i ett enskilt fall vill jag berätta något som nyligen hänt och som belyser det som kan kallas systemfel och som handlar om socialtjänstens och psykiatrins sätt att fungera, vad jag kan förstå i strid mot det som borde gälla i en demokratisk rättsstat.
Aktuell situation
D föds den 20 januari 2001. Hans föräldrar har bott tillsammans i två år. De är gifta. Graviditeten har gått bra och förlossningen som skedde några veckor för tidigt har också gått bra. Inga anmärkningar finns mot mamman från mödravårdscentralen, eller mot någon av föräldrarna från BB eller barnavårdscentralen. D bor med sin mor och far i en fyrarumslägenhet, välordnad och barnanpassad.
D ammas av sin mor, som han brukar en kväll då han är 19 dagar gammal. Då ringer det på dörren och fyra främmande personer kommer in i D:s hem. Det är två från socialjouren och två civilklädda poliser. De skall tvångsomhänderta D - för att skydda honom. De tar D med sig. Om D:s pappa vill följa med får han det. Han följer med och tar hand om D dygnet runt på en institution dit D:s mamma ej har tillträde. Uppgiften för denna institution är att skydda D från hans mamma.
D fick från en dag till nästa avbryta amningen. Föräldrarna ville att han skulle få sin mammas urmjölkade bröstmjölk. Det gick inte. Modersmjölken kunde vara förgiftad av D:s mamma, sa socialsekreterarna. D fick inte träffa sin mamma förrän fjorton dagar efter att han med tvång tagits från sitt hem. Nu får han träffa henne en timme en gång i veckan under bevakning av den personal som finns på den institution där pappan och D tvingas bo. Personalen där, socialsekreterarna och hans nytillsatta juridiska ombud talar om för honom att hans hustru är sjuk och farlig för sina barn, något han aldrig märkt.
Den ”vårdplan” som upprättades av socialtjänsten har följande lydelse (avskrift med avidentifiering):
”Vårdplan för D, födelsenummer.
D skall vårdas jml LVU - antingen av fadern NN om han är beredd att vårda D själv och om hans omsorgsförmåga om D bedöms vara tillräckligt god samt om hans förmåga att ta ansvar för skyddet av D bedöms vara tillräcklig för att skydda D - eller i ett familjehem.
Modern M:s umgänge med D ska ske i närvaro av en av socialtjänsten utsedd person som kan tillfredställa D:s behov av skydd och säkerhet samt att behovet av umgänge med modern bedöms utifrån D:s behov.
Innan D kan återvända till modern M:s vård, ska M ha fått insikt i sitt vårdbehov och ha genomgått behandling och blivit fri från sitt patologiska tillstånd.”
Föräldrarna samtyckte ej. För bakgrund till bedömningen av M som farlig, se bilaga.
I arbetet som utredande psykolog i bland annat vårdnadsmål under drygt tio år har undertecknad sett ett flertal omhändertaganden som, liksom detta, ej haft sin grund i ett förutsättningslöst utrett skyddsbehov av barnet. Det är förhållanden, vilka jag önskar skulle bli föremål för granskning, debatt och åtgärder. Är det möjligt att göra något? Eller ska förhållandena få fortsätta? Här några förslag, som dock inte kan innebära någon hjälp för D och hans föräldrar i den aktuella situationen.
Förslag:
1. Att en kommission av jurister utses av riksdagen med uppdrag att utifrån ovan aktuella fall och andra*undersöka om, och i så fall hur, utredning, handläggning, beslut och åtgärder brustit vad gäller
legaliteten, innefattande
· de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen,
· tillämpningen av LVU,
· tillämpningen av SoL,
· tillämpningen av gällande grundlag och föreskrifter angående utredning, intygsskrivande och separation barn - föräldrar,
· behov av att revidera formuleringar i LVU som ger grund för godtyckliga tillämpningar av lagen (”brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas”),
· behov av att utreda om utvecklad praxis med så kallade ”uppväxtplaceringar” av tvångsomhändertagna barn skall fortsätta,
· behov av att införa en ny lag som möjliggör strafföring av dem som i sin tjänst, utan grund i av oberoende bedömare iakttagbara missförhållanden, skiljer ett barn från en eller båda föräldrarna, eller medverkar till en sådan grundlös separation,
· behov av att revidera SoL för att inskränka maktbefogenheterna för socialsekreterare och socialtjänst,
· behov av att finna en instans dit anmälningar kan göras för utredning och eventuella åtgärder om att barn far illa på grund av myndighetsövergrepp.
legitimiteten, innefattande
· ett etiskt och humanistiskt perspektiv,
· barnets bästa på kort och på lång sikt,
· kunskap, kompetens,
· rättssäkerhet för barn och föräldrar
ekonomin, innefattande
· ett företagsekonomiskt perspektiv (hur många skattekronor kostar placeringar i utredningshem, jourhem, fosterhem och på barnpsyaktriska kliniker? Är det ekonomiskt försvarbart i förhållande till vad kostnaderna ger för resultat?),
· ett samhällsekonomiskt perspektiv (jämförelser av alterntiva kostnader på kort och på lång sikt, dvs innefattande förutsebara kostnader för samhällsvård och vård av individer som under sin barndom utan grund i grava och uppenbara missförhållanden placerats utanför hemmet /familjemedlemmar till vilka finns kärleksband)
*En efterlysning, jämförbar med den som gjorts vad gäller offer för tvångssterilisering, skulle kunna göras, i dag gällande barn, mödrar och fäder som anser sig ha lidit skada på grund av att de utsatts för grundlösa tvångsseparationer.
2. Att Socialstyrelsens arbete för att motarbeta godtycket inom socialtjänsten fortsätter, följs upp och intensifieras, t.ex. genom fortbildning av socialsekreterare i källkritisk utredningsmetodik och suggestion.
3. Att Socialstyrelsen får i uppdrag att ange hur föreskrifterna om intyg 1981:25 skall tolkas - och inte tolkas, och om, och i så fall när och under vilka betingelser socialsekreterare får använda sig av psykiatriska intyg/utlåtanden för tvångsingripanden mot barn och föräldrar, dvs. någon sorts praxisanvisning.
Tacksam för svar, stort eller litet.
Högaktningsfullt och med vänliga hälsningar
Lena Hellblom Sjögren, fil dr, leg psykolog
Testimonia KB, Lokevägen 8, 187 76 Täby,
Öppet brev till justitieutskottet, Socialstyrelsen, justitieministern
Farlig eller farliggjord mamma?
Farliga föräldrar eller farliggjorda föräldrar?