Faktaruta: Fallet Olsson i Europadomstolen
|
Den här faktarutan bifogades Lotta-Stina Thronell artiklar i Tidskriften STOPPA KNARKET! Nr 4, 1992, Årgång 12, temanumret "Tvångsomhändertaganden - Svenska staten sanktionerar slavhandel med barn". Andra artiklar som publicerades temanumret var Britt Arenanders öppna brev till dåvarande justitieministern Gun Hellsvik om fallet Ulf Enerström med titel Fallet Ulf Enerström: En politisk het potatis. Sammanställningen återges här med författarens och ansvarig utgivarens benägna tillstånd. NKMR:s kommentar Trots de fällande domarna i Europadomstolen i Strasbourg fortsätter socialsekreterarna i Sverige att tvångsomhänderta barn, under förevändning om att föräldrarna är underbegåvade, och placera barnen i fosterhem. |
Den 17 april 1991 kom Europakommissionen i Strasbourg fram till att Stig och Gun Olssons krav i ansökan 13441 från 1987 om bl. a att deras barn ska få komma hem, var berättigade; den svenska staten hade kränkt familjen Olssons mänskliga rättigheter. Man beslöt att hänskjuta målet till Europadomstolen.
Den 22 april 1992 hölls en offentlig muntlig förhandling i Strasbourg. Makarna Olsson närvarade tillsammans med sitt ombud Siv Westerberg. Svenska statens ombud var också närvarande. Åhörarbänkarna var fyllda till sista plats.
Stig och Gun Olsson motiverade sin stämningsansökan med att den svenska staten hade brutit mot flera artiklar i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Del gäller framför allt artiklarna 6 och 8:
Artikel 8: ”1. Envar har rätt att få sitt privat- och familjeliv respekterat liksom sitt hem och sin korrespondens.
2. Offentlig myndighet må icke genom ingripande störa åtnjutandet av denna rättighet med undantag för vad som är stadgat i lag och i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till landets yttre säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd, förebyggande av oordning eller brott, hälsovården, skyddande av sedligheten eller av andra personers fri- och rättigheter."
Artikel 6: "1. Envar skall, när det gäller att pröva hans civila rättigheter och skyldigheter ... vara berättigad till opartisk eller offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag...."
Dessutom har den svenska staten brutit mot artikel 53, som kort och gott lyder:
"De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att rätta sig efter domstolens utslag i alla de mål, i vilka de äro parter."
Detta eftersom myndigheterna inte har ombesörjt familjens återförening efter Europadomstolens första utslag i mars 1988.
Dom avkunnades fredagen den 27 november. Den svenska staten dömdes av Europadomstolen att betala 50 000 kr i skadestånd för psykiskt lidande till makarna Olsson samt att betala rättegångskostnaderna.
Men inga pengar i världen kan någonsin gottgöra det hemska sätt som den svenska staten har behandlat familjen Olsson på.
Källhänvisning: Europakommissionen för mänskliga rättigheter, ansökan 13441/87: Stig and Gun Olsson against Sweden (Kommissionens rapport från den 17 april 1991).
Uppochned vända vär(l)den. Av Lotta-Stina Thronell