Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter
NKMR
För skydd av familjers rättigheter i de nordiska länderna
2010-10-21
Brevet nedan har skickats till Uppdrag granskning,
Sveriges Television, med anledning av
programmet med rubrik "De förlorade barnen" som sändes
onsdagen den 20 oktober 2010. |
Ärende: Uppdrag gransknings program om "De förlorade
barnen"
Undertecknad, Ruby Harrold-Claesson, jur. kand., ordförande i Nordiska Kommittén
för Mänskliga Rättigheter - NKMR, skriver till er med anledning av Uppdrag
gransknings program om "De förlorade barnen". Inledningsvis måste jag
informera er att jag beklagar att Uppdrag granskning har valt fel fall att
belysa och åklagaren har valt fel fall att inleda en förundersökning på!
Ingen har i programmet tagit upp fosterhemmens rättsliga ställning,
nämligen att fosterföräldrarna enligt svensk lag helt korrekt inte är part i
målet och därför inte har någon bestämmanderätt beträffande var barnen ska bo.
Fosterföräldrarna är endast uppdragstagare, men i det här fallet har
fosterföräldrarna tydligen inte förstått gränsen för sitt uppdrag.
Fosterföräldrarnas relation till barnen kan utan omsvep kallas för en
"sjuklig symbios". De har tillägnat sig någon annans barn.
Fostermodern pratar om att hon vill att barnen ska komma tillbaka till
fosterhemmet. Men, felen kan ha begåtts av den placerande kommunen, Vara
kommun. Själv skulle jag vilja se den ursprungliga fosterhemsutredningen och
fosterhemsavtalet. Fosterföräldrarna kanske hade blivit lovade att ha barnen
under hela barnens uppväxttid, dvs uppväxtplacering. Men, enligt förarbetena
till LVU och Socialstyrelsens rekommendationer och enligt dom i Europadomstolen
för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg mot Sverige ska ett
tvångsomhändertagande vara en tillfällig åtgärd och målsättningen ska vara den
slutgiltiga återföreningen av familjen.
Och, hur mycket pengar tjänade fosterfamiljen på uppdraget? Vill
fosterföräldrarna barnen väl eller skyddar de sina egna ekonomiska intressen? I
dag är det i Sverige inte ekonomiskt möjligt för en lantbrukarhustru att var
hemmafru. Men genom pengarna hon får för fosterbarnen kan fostermodern nu vara
hemmamamma åt sitt eget barn.
Det talades också om vårdnadsöverflyttning och om fosterföräldrarnas son som
barnens storebror. Han är inte deras storebror! I Sverige fördömer man
tvångsäktenskap, men tvångsföräldraskap och tvångssyskonskap förefaller man
acceptera såsom något naturligt.
Visst tycker jag att det är förfärligt att man sliter barn från sina invanda
liv och slänger in dem hos vilt främmande människor, men det är betydligt
skadligare att ta barn från sina biologiska föräldrar än från en fosterfamilj.
Socialtjänsten argumenterar gärna att barn har varit placerade i fosterhem
under lång tid och då ska man inte flytta på dem. Men, anmärkningsvärt nog
använder inte socialtjänsten samma argumentering när de ska ta barn från sina
biologiska föräldrar.
Jag kunde konstatera hur fosterföräldrarna i reportaget underblåser barnens
lidande genom att säga till dem att de "vill ha hem dem". Det finns
inget som rättfärdigar att de vill tillägna sig fosterbarnen.
Detta är inte godtagbart i ett civiliserat, demokratiskt samhälle!
Så sent som i måndags, den 18 oktober 2010, hade jag ett mål om
vårdnadsöverflyttning i Luleå tingsrätt.
Av uppgifterna i fosterhemsutredningen som jag fick fram inför rättegången
framgår följande: fosterfamiljen är låginkomsttagare och de ville ha fosterbarn
sju år innan min klients barn placerades hos dem. Men, pga familjeskäl - och
givetvis som inkomstförstärkning - tog de emot kontaktbarn. Min klients tre år
gamla son placerades hos fosterfamiljen, som ville ha en lillebror till sin
yngste son. Begreppet "stadigvarande vård" finns i fosterhemsutredningen.
Detta uttrycks ibland som "uppväxtplacering", vilket går helt emot
lagens mening. LVU ska upphöra när det inte längre finns behov.
Under årens lopp har fosterfamiljen saboterat umgänget mellan barnet och hans
mor och syskon, och nu tio år senare vill socialtjänsten flytta över vårdnaden
på fosterhemmet. Dom meddelas den 1 november 2010.
Den nuvarande situationen för barnen i Uppdrag granskning hade aldrig
uppstått om Vara kommun redan från första dagen av tvångsplacering av barnen i
fosterhemmet hade gett den biologiska modern en bostad i närheten av
fosterhemmet och en umgängesrätt i den biologiska moderns eget hem två gånger
per vecka utan närvaro av fosterföräldrarna. Om Vara kommun ville övervaka
umgängesrätten hade detta kunnat ske genom närvaro av en socialsekreterares som
barnen inte känner och som uppträder diskret.
Jag bifogar två artikelsamlingar från NKMR:s hemsida om ett fall som inte har
uppmärksammats av svenska media, förutom Världen
idag, för er kännedom.
Gotlandsfallet:
Sjuåringen hämtades med polispådrag från flygplanet
och
The Domenic Johansson Case: Home schooled
boy snatched from plane in Sweden
Med vänlig hälsning
Ruby Harrold-Claesson
Ruby Harrold-Claesson
Jur. kand,
Ordf. i NKMR
NKMR:s brev
till Uppdrag granskning angående reportaget 'De förlorade barnen'
Göteborg - 2010-10-21
Varför
är det rätt när socialtjänsten gör fel?
”Svensk
myndighet behövs för mänskliga rättigheter”
Dagens Nyheter, dn.se - 2010-10-19
Barn tvingades bo i stinkande
familjehem
Av Karin Sidenvall, Nya Wermlands
Tidning, nwt.se 2010-10-16
Socialchefen: "Det är
kväljande"
Av Karin Sidenvall, Nya Wermlands Tidning, nwt.se 2010-10-16
Kort
utbildning för unga som bott i familjehem
Av
Alf Isemo, Göteborgs-Posten 2010-10-07
Tillbaka till Artiklar
Tillbaka till NKMR:s Huvudsida
NKMR:s brev till Norges nya barneminister och hennes svar
Den 6 november 2007, strax efter utnämningen av Manuela
Ramin-Osmundsen som ny barne- og likestillingsminister, skrev NKMR:s ordf., jur.
kand., Ruby Harrold-Claesson, ett gratulations- och välgångshälsningsbrev. I brevet uttrycktes en anhållan om ett möte
mellan ministern och tre namngivna i NKMR:s styrelse. Månaderna gick och
äntligen den 4 februari 2008 kom ett svar från ministerns kansli: "(...)
at statsråden dessverre ikke har anledning til å delta på et møte med organisasjonen
Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter."
NKMR:s brev till
Norges nya barneminister
Barneministerns svar
Nei
til menneskeretts organisasjon
Av Jan Hansen
Norge får ny Barne- og likestillingsminister
En sammanställning av artiklar i olika media
Nordic Committee for Human Rights - NCHR
For the protection of Family Rights in the Nordic countries
Pres. Ruby Harrold-Claesson, Lawyer, Box 8077, S-424 12 OLOFSTORP, Sweden.
Tel. (+) 46 - 31 - 70 20 385, Fax (+) 46 - 31 - 70 25 242, Org.no 855102-0053
Postgiro 444 88 81 -5
Web-address: http://www.nkmr.org
Embassy of Nigeria
His Excellency the Ambassador
Tyrg. 8
Box 628101 32 Stockholm
March 12, 2002.
Concerns: Appeal for Mercy
Your Excellency.
Dear Sir or Madam,
I, the undersigned Ruby Harrold-Claesson, attorney-at-law in Gothenburg, Sweden, president of the Nordic Committee for Human Rights - NCHR - For the protection of Family Rights in the Nordic countries, have been approached concerning the fate of Safya Husseini Tungar-Tudu, a young mother of an "illegitimate" child, who according to the information I have received, is facing a death sentence because she had a child out of wedlock.
This causes great concern for the members of the steering committee of the NCHR.
I would like to inform you that the world famous writer of children's books, Mrs Astrid Lindgren, also gave birth to a son out of wedlock. Had she been put to death for the "crime" of giving birth to an illegitimate child, the world would be a poorer one for us and all the children of the world.
On behalf of the NCHR, I am therefore writing to you to request you to petition the President of the Republic of Nigeria to grant pardon and save the life of Safya Husseini Tungar-Tudu.
Save the mother's life - for the sake of the child and for the sake of your country. Thanking you in advance.
Very truly yours
Ruby Harrold-Claesson
Attorney-at-law
President of the NCHR
Nödrop från Nigeria - Fallet Safya Husseini Tungar-Tudu
NKMR:s brev till Nigerias Ambassadör
Tillbaka till Nödrop till NKMR
Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter
NKMR
För skydd av familjers rättigheter i de nordiska länderna
NKMR.s brev till folkhälsoministern angående tillsättande av en oberoende granskningskommission
2007-09-06
Folkhälsominister
Statsrådet Maria Larsson
Regeringskansliet
Rosenbad 4
103 33 STOCKHOLM
Bästa Maria Larsson,
Undertecknade, Ruby Harrold-Claesson, jur. kand, ordf. i NKMR, och jur. kand.
med lic Siv Westerberg, har med allra största intresse sett ditt framträdande i
Aktuellt i SvT den 21 augusti 2007 i samband med Göran Johansson och han
medarbetares delrapport: "Utredningen om vanvård i den sociala
barnavården". Vi noterar med tillfredsställelse att du har lagt en
proposition i riksdagen som ska hjälpa omhändertagna barn att komma till tals.
Dessvärre ligger inte problemet bara i det faktum att tvångsomhändertagna,
fosterhemsplacerade barn inte får komma till tals samt att deras - och andras -
klagomål om misshandel och vanvård inte tas på allvar. Det stora problemet är
själva myndighetsutövningen, det som ledde fram till tvångsomhändertagande av
barnen. Huvudparten av tvångsomhändertagandena saknar grund. Vi bifogar här en
skrivelse "Barn tvångsomhändertas utan saklig grund" som vi,
tillsammans med 22 andra advokater och jurister inkl. en fd åklagare och ett
hyresråd tillika fd kammarrättsråd, skickade till Justitiekanslern den 2 maj i
år.
Med anledning av din reaktion inför utredningsresultatet vill jag lämna samma
förslag som vi framförde till fd folkhälsominister Morgan Johansson, att
utredningen ska utsträckas till förhållandena under 1980 - 2000-talen eftersom,
dessvärre förhåller det sig så att precis samma missförhållanden som förekom då
förekommer idag i de svenska behandlingshemmen och fosterhemmen. De svenska
fosterhemmen idag är ju om möjligt en ännu mer sluten värld än vad de gamla
var. Och man bör observera att den absoluta majoriteten av de personer som idag
tar fosterbarn gör det enbart för ekonomisk vinnings skull eftersom det i många
fall utbetalas skyhöga arvoden till dessa fosterföräldrar och detta attraherar
ju människor som är minst sagt olämpliga att vara fosterföräldrar.
Vår organisation, NKMR, har grundats för att skapa opinion mot onödiga tvångsomhändertaganden av barn. Vår erfarenhet är att cirka 90 procent av de tvångsomhändertaganden enligt LVU som sker idag är helt omotiverade. Det handlar inte alls i dessa 90 procent av fallen om några föräldrar som är missbrukare eller som misshandlar sina barn. Det handlar om helt vanliga familjer där en socialsekreterare av någon anledning förargat sig på en familj och hämnas genom att ta initiativ till tvångsomhändertagande av barnen.
Vi har åtskilliga vittnesmål från sådana olyckliga föräldrar och olyckliga barn om de grava missförhållanden som finns i dagens fosterhem. Det är mycket vanligt att barnen utsätts för ren vanvård i form av psykofarmaka när de är deprimerade och drabbas av ångest[1], att de inte får tillfredsställande mat, kläder, läkarvård eller skolgång. Ofta används också fosterbarnen som arbetskraft av fosterföräldrarna.
Vi har många vittnesmål om hur barnen i fosterhem utsätts för grov fysisk och psykisk misshandel och sexuella övergrepp från fosterföräldrarnas sida eller från fosterföräldrarnas vuxna eller halvvuxna barns sida. När de biologiska föräldrarna förstår att allt inte står rätt till och förstår att barnet vanvårdas och misshandlas i fosterhemmet så försöker de vända sig till polisen, till socialmyndigheten och till JO. Men vår erfarenhet är att sådana anmälningar nästan alltid avskrivs utan någon utredning värd namnet. Enda resultaten av sådana anmälningar brukar bli att socialmyndigheten ytterligare inskränker barnens umgängesrätt med sina biologiska föräldrar i syfte att hindra att barnet berättar om missförhållandena i fosterhemmet.
Vi är mycket tacksamma för att du har lagt en proposition i riksdagen. Men vi vädjar till dig att du även skall vidta åtgärder som syftar till att snabbt minska det stora antalet helt onödiga tvångsomhändertaganden av barn och vi vädjar till dig att du verkar för omedelbara åtgärder för att snarast återföra alla dessa barn som har tvångsomhändertagits utan att saklig grund föreligger, tillbaka till de biologiska föräldrarna. Vi erinrar dig om att Sverige är dömt upprepade gånger i Europadomstolen för kränkningar av föräldrars och barns mänskliga rättigheter just när det gäller vad Sverige gjort med dessa barn efter det tvångsomhändertagandet har skett. Fosterbarnsvården i Sverige och de många onödiga tvångsomhändertagandena av barn i Sverige är en skamfläck för Sverige och vi hoppas att du aktivt verkar för att stoppa den här oseriösa fosterbarnsverksamheten.
Vår organisation ställer gärna upp med exempel på grava missförhållanden i fosterhem eftersom vi är övertygade om att du kommer att få helt oseriösa svar om du frågar socialsekreterarna. Den enda utredning som de brukar vidta när vi lämnar in anmälan om vanvård eller misshandel i fosterhemmet är att fråga fosterföräldrarna om de vanvårdat eller misshandlat barnet, vilket dessa fosterföräldrar givetvis alltid förnekar. Men vi har alltså föräldrar som kan berätta om hur de sett blåmärken på sina barn och hur större barn berättat om mycket grov misshandel i fosterhemmen.
Eftersom Göran
Johanssons utredning av vanvården av de numera vuxna fosterbarnen förväntas ta
ytterligare ett eller två år i anspråk föreslår vi att det borde tillsättas en
oberoende kommission som ska granska förhållandena för dagens
tvångsomhändertagna och fosterhems- eller institutionsplacerade barn. Det
brådskar. Än är det inte för sent att rädda de åtskilliga tusentals barn som
idag far illa i de sociala myndigheternas kanslier och fosterhemmen från att få
sina liv förstörda. De ska inte behöva vänta ytterligare två eller flera
decennier för en utredning som ska betecknas som "en mörk historia".
Fakta finns idag.
Den oberoende kommissionen som vi föreslår ska tillsättas bör - i likhet med den kommission som utredde Tsunamikatastrofen - bestå av pensionärer eller personer som närmar sig slutet av sin karriär som därigenom inte känner sig bundna av att undvika besvärliga och obehagliga sanningar. Till ledamöter i en sådan kommission vill vi rekommendera fd lagmannen i Solna Tingsrätt, Brita Sundberg-Weitman, prof. em. Jacob W. F. Sundberg och fil. dr. leg psykolog Lena Hellblom Sjögren, docent Bo Evardsson och journalisterna Göran Skytte och Tomas Svedberg.
Vi vore tacksamma om du med några rader ville bekräfta att du mottagit det här brevet och lämna oss besked om vilka åtgärder vårt brev föranleder från din sida.
Med vänlig hälsning
Ruby
Harrold-Claesson Siv
Westerberg
Ruby Harrold-Claesson
Siv
Westerberg
Jur.kand., Jur.kand., med.lic.
Ordf. i NKMR Siv Westerbergs Juridiska Byrå AB
www.nkmr.org Skårsgatan 45
412 69 Göteborg
Medlem i NKMR och en av
grundarna av NKMR
NKMR:s brev till Socialförsäkringsministern ang. utredningskommissionen m m
Stulen barndom.
Förhållandena i forna barnhem skall granskas - äntligen!
Skandalen på
barnhem i Wales
Av Kerstin Lindman-Strafford
Advokat Lennart Hanes skrivelse ang. skadestånd för LVU-offren
Några exempel på vad fosterbarn berättar om
vanvård, misshandel och övergrepp i fosterhem.
Siv Westerbergs föredrag vid NKMR:s Symposium i Göteborg, juni 2003
Tillbaka till NKMR:s
brev angående granskning av tvångsvården
NKMR:s brev angående
tillsättande av en oberoende granskningskommission
Då
socialförsäkringsministern i december 2005 beslutade att tillsätta en utredning
av de tvångsomhändertagna och institutionsplacerade barnens villkor mellan 1940
- 1980 skrev NKMR med förslag om tillsättande av en utredning som skulle
omfatta förhållandena för tvångsomhändertagna barn fram till nutid. Vårt
förslag fick inget gehör.
Den 21 augusti 2007 presenterade utredningen en delrapport som visade att de
tvångsomhändertagna barnen utsattes för grov misshandel och vanvård.
Med anledning av missförhållandena inom den sociala barnavården som numera är dokumenterade och pga den vetskap om den misshandel och vanvård som drabbar barnen som tvångsomhändertas och fosterhems- eller institutionsplaceras i dag, har NKMR skickat en ny skrivelse till folkhälsominister, Maria Larsson, med begäran om tillsättande av en oberoende granskningskommissionen att utreda dagens sociala barnavård.
NKMR:s brev till
Socialförsäkringsministern ang. utredningskommissionen m m
den 20 december 2005
Utredningen
om vanvård i den sociala barnavården
Pressmeddelande -
Vanvårdade fosterhems- och barnhemsbarn
Utredningen om vanvård i den sociala barnavården
- Delrapport 1, 2007-08-17
Utredningen om vanvård i den sociala barnavården -
kommittédirektiv
Stulen barndom.
Förhållandena i forna barnhem skall granskas - äntligen!
Skandalen på
barnhem i Wales
Av Kerstin Lindman-Strafford
Advokat Lennart Hanes skrivelse ang. skadestånd för LVU-offren