• Sven-Erik Bergs brev till Barnombudsmannen

   

   

  2001-02-02

  Till

  Barnombudsmannen, BO

   

  I Svenska Dagbladet 2000-02-01 kunde vi läsa att BO stöder ett förslag som går ut på att stärka fosterhemmens ställning på den biologiska familjens bekostnad.

  Barnombudsmannen borde kunna inse att hon med sitt ställningstagande i frågan enbart framstår som regeringspartiets nickedocka och inte som en opartisk ämbetsman med barnens bästa för ögonen.

  Det är frapperande hur dessa förespråkare för familjesplittring i tid och otid hävdar att det kan vara smärtsamt för ett barn att bryta upp från fosterhemmet. Aldrig hörs dessa familjemarodörer uttrycka motsvarande farhågor i en situation då barn tvingas bryta upp från den biologiska familjen.

  Det bör noteras att staten Sverige för flera årtionden sedan skrev under Europakonventionen och FN:s konvention i vilka de mänskliga rättigheterna beskrivs. Sverige har även antagit och skrivit under FN.s barnkonvention. Av BO:s ställningstagande inser jag att hon inte har läst och förstått innebörden i nämnda konventioner. Därför återger jag några av dess artiklar. EX 1: "Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och ger rätt till skydd från samhället och staten". EX 2: "Mödrar och barn äro berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Alla barn, vare sig födda i eller utom äktenskap, skola åtnjuta samma skydd". EX 3: Alla äro lika inför lagen oavsett ras, hudfärg, politisk åskådning o s v.............eller ställning i övrigt.

  Barnombudsmannen skall inte vara ett redskap i händerna på något parti eller någon Falang.

  TILLÄMPA FN:s BARNKONVENTION ! Begrips!

   

  Sven-Erik Berg

  Kungsvägen 81

  914 32 NORDMALING

   

  NKMR:s Remissyttrande över SOU 2000:77

  Helena Lufumas brev till Barnombudsmannen

  Tillbaka till Rapporter

  Till Artikelindex

  Tillbaka till Huvudsidan

   

   

•  01-04-02

  Till

  Justitieutskottets ledamöter

   

  De senaste åren har kvinnor och barns berättigade krav på rättssäkerhet väsentligt stärkts genom en rad åtgärder från samhällets sida. Som exempel kan nämnas lagarna om kvinnofrid och barnpornografibrott. Det kanske allra viktigaste är dock att olika aktörer i samhället, tex. polisväsendet, åklagarväsendet, hälso- och sjukvården, skolan och socialtjänst etc. har blivit uppmärksamma på att kvinnor och barn utsätts för kränkningar och brott. Svensk polis har tex. blivit en spjutspets i Europa på att bekämpa barnpornografibrott.

  Vi är alla överens om målet att värna om kvinnor och barn samt att samhället skall ge allt tänkbart stöd till dessa när de har blivit utsatta för brott och lagföra förövarna så att de döms till fängelse eller får adekvat vård.

  AFAF, Aktionsgruppen för Falskt Anklagade Fäder, har dock under de senaste åren noterat att samhället i sin iver att värna om kvinnor och barn tyvärr själva gör sig skyldiga till övergrepp genom att män döms oskyldigt till fängelse för påstådda sexualbrott och att barn som inte har varit utsatta för sexuella övergrepp underkastas en för dem skadlig terapi. Orsakerna till detta är flera.

   

  ¤ Myten om den goda modern och att barn alltid talar sanning.

  De aktörer i samhället som möter kvinnor och barn som påstår sig ha blivit utsatta för övergrepp hamnar i en mycket svår situation. Det som de berättar är fasanfullt. De som påstås väcker känslor och empati. Man vill inte gärna ifrågasätta uppgifterna. Inte ljuger kvinnor och barn om sådant här ? Inte kan en moder vara så ond att hon manipulerar ett barn att säga att dess fader har förgripit sig på det ?

  AFAF menar att det inte sällan förekommer att mödrar begår vad man kan kalla mental incest på sina barn. Dessa mödrar som drivs av hämndlystnad eller personlighetsstörningar orsakar stor skada.

  Förutom att dessa falska anklagelser kan leda till att män döms oskyldigt till fängelse, skadar de sina barn mentalt och orsakar samhället stora kostnader genom att de tär på de resurser som samhället har avsatt för verkligt utsatta kvinnor och barn.

   

  ¤ Det svenska systemfelet inom polis- och åklagarväsendet.

  Enligt 23 kap 4 § rättegångsbalken som lyder. "Vid förundersökningen skola ej blott de omständigheter, som tala mot den misstänkte, utan även de som äro gynnsamma för honom beaktas och bevis, som är till hans förmån, tillvaratagas ". AFAF har uppmärksammat att polis och åklagare ofta genomgående gör det felet under förundersökningen att de utgår från myten om den goda modern och att barn alltid sanning. De dokumenterar helt okritiskt anklagelserna och söker sedan bekräftelse på dessa. Mannen betraktas som skyldig från första förhöret. Helt i strid med 23 kap 4 § rättegångsbalken och oskuldspresumtionen i lag (1994:1219 ) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Ingen är skyldig förrän han är dömd i domstol. Ändå tar poliser och åklagare sig friheten att redan under förundersökning agera domstol och utsätta den misstänkte för kränkande förhör och behandling. De uppträder som om de varit åsyna vittnen till påstådda brott och nöjer sig med att kartlägga den subjektiva utsagan från målsägande och underlåter att kontrollera den mot den objektiva verkligheten. Hela förundersökningen genomsyras av bristande objektivitet, vilket naturligtvis i ett senare skede även påverkar prövningen i domstol.

  Med stöd av 23 kap 4 § rättegångsbalken kräver AFAF att polis och åklagare har en alternativ hypotes under förundersökningen. Enbart för att kvinnor och barn påstår sig ha varit utsatta för övergrepp behöver inte det vara med sanningen överensstämmande. En man som förnekar brott kan faktiskt vara oskyldig. Det åligger i vart fall inte polis och åklagare att redan under förundersökningen avgöra skuldfrågan och låta detta påverka förundersökningen.

  Deras arbete är att för statens räkning försöka utreda sanningen. Det måste vara lika viktigt att få en skyldig dömd som att fria en oskyldig. I synnerhet i dessa mål med dess ofta livslånga sociala konsekvenser.

   

  ¤ Osakliga teaterföreställningar och för låga beviskrav i våra domstolar

  HD har i ett antal rättsfall i början av 1990-talet bland annat NJA 1991 s 83, 1993 s 68 och 1993 s 616 slagit fast att målsägandens utsaga kan räcka till fällande dom i mål om sexualbrottslighet där ord står mot ord och stödbevisning saknas.

  Torkel Gregow har i Svensk Juristtidning 1996 nr 7 skrivit artikeln. " Några synpunkter på frågan om bevisprövning i mål om sexuella övergrepp mot barn ( s.509 ). Artikeln är mycket klargörande vad gäller HD:s praxis avseende bevisvärdering i incestmål. Artikeln får väl också anses ha intresse som vägledning även vid andra brott som tex. våldtäkt mot vuxen person. AFAF hävdar dock att underrätterna, dvs. tingsrätter och hovrätter, inte sällan avviker från HD:s praxis. Beviskraven för en fällande dom blir därigenom för låga.

  Inte nog med att polis och åklagare kan ha brustit i objektivitet under förundersökningen så börjar huvudförhandlingarna i mål om påstådda sexualbrott alltmer likna 1600- talets häxprocesser. Då var det kvinnor som dömdes till döden för trolldom på barns berättelser.

  Efter läkaren Urban Hjärnes ingripande upphörde processerna. Den sista kvinnan avrättades 1704 för trolldom.

  Dagens moderna häxprocesser förs idag i våra domstolar som osakliga teaterföreställningar där åklagare släpar in fullkomligt irrelevant information om den tilltalades person i syfte att få honom att framstå som så moraliskt förkastlig att domstolen skall vilseledas att tro att han även har begått åtalade brott istället för att låta fakta och saklig argumentering avseende åtalade brott tala. Dessa häxprocesser förs bakom stängda dörrar vilket innebär att allmänheten och massmedia inte får närvara. Åklagaren kan med stöd av sin meddelarfrihet fritt " läcka " till pressen och därmed påverka domstolen medan den offentlige försvararen har munkavle med stöd av sekretesslagen. AFAF menar att det är viktigt för alla parters rättssäkerhet att öka insynen i dessa moderna häxprocesser. Huvudförhandlingarna skall i största möjliga utsträckning vara offentliga och inte slentrianmässigt hållas bakom stängda dörrar.

  Rådmannen Bo Severin vid Lunds tingsrätt skrev följande i ett debattinlägg i Dagens Nyheter den 24 oktober 1995 : " Vi saknar kunskaper om i vilken utsträckning människor är så lättsinniga att de utan betänkligheter av slarv lämnar för andra skadliga uppgifter. Vi saknar kunskaper om hur beredda människor är att avsiktligt ljuga inför polis och domstol. Vi förstår inte att vi med vårt sätt att ställa frågor kan förändra andra människors verklighetsuppfattning.

  Det händer hela tiden att våra mest välmenande utredare och förhörsledare förändrar både barns och vuxnas minnesbilder. Vi tillgodogör oss inte heller kunskaperna om hur flera människor kan samverka med att lämna oriktiga uppgifter. Kort sagt vi saknar kunskaper om människans förhållande till verkligheten och om lögnens mekanismer.

  Kunskaperna finns sedan länge här i Sverige, men även genom forskning i USA, i Tyskland och i Norge. Men någon sammanställning av dessa kunskaper görs inte och de är okända för domstolsväsendet. De är emellertid inte obehövliga. Vad består juristutbildningen av ? Jo, av lite så kallad bevisrätt. Det finns i detta sammanhang regler om vem som skall förlora saken när domstolen inte trott på någon av de inblandade, och om vem som får förhöras som vittne etc. De som läser juridik vid Uppsala eller Stockholms universitet får överhuvud enligt gällande kursplaner inte lära sig något i ämnet. De som läser i Lund får inom ämnet processrätt " översiktliga kunskaper inom vittnespsykologi och kriminalteknik ".

  Vi jurister lär oss bli lagtext- och lagförarbetstekniker där målet är högt ställda krav på konsekvens i rättsskipningen. Problemet är att vi förlorar oss i teoretiska rymder samtidigt som grunden för rättsskipningen, fasta kunskaper om det verkliga fallet, ofta är bristfällig. Vad tjänar då luftslotten till ? Juristen måste granska ett ton fakta innan han får användning av ett gram juridik. Trots detta belastas alla domare med tusen ton juridik men inte någon utredningskunskap.

  En annan insikt som våra domare inte har är att huvudförhandlingarna i brottmål ofta är ett slags " teaterföreställningar " i sämsta mening, dvs. alla inblandade spelar upp väl repeterade, inlärda berättelser inför en oförberedd domstol. Man inser inte att materialet då är snedvridet.

  Ofta behövs det en chock för att en ny tanke skall få utrymme i det allmänna rättsmedvetandet. De chocker som behövs för att vi skall få förstå att det behövs kraftåtgärder har inträffat för länge sedan. Samhället kommer om några få år att drabbas av stora skadeståndskrav, där oskyldigt dömda begär ersättning för sitt lidande. I en del fall finns det barn som manipulerats till oriktiga uppgifter och som därför blivit berövade friheten och blivit fosterhemsplacerade. Även dessa kommer att ställa samhället till svars. Om vi inte lär oss mera på området kommer vi sedan inte att våga ingripa i de fall där brott verkligen har skett.

  Det är säkert redan alltför många brott som blir ostraffade. Om vi inte lär oss blir de ännu fler.

  Idag ser allmänheten på rättsväsendet utan förtroende. Så kan vi inte ha det ".

  Denna artikel publicerades för över 5 år sedan. Läget är inte bättre idag. Snarare värre.

   

  Avslutningsvis vill AFAF understryka vikten av att skyldiga förövare döms till fängelse eller får vård. Samhället är dock inte betjänt av att män döms oskyldigt eller att barn underkastas skadlig terapi för övergrepp som inte har skett.

  AFAF som leds av ekon. lic Dan Ahlmark, veterinär Michael Hagman och kammaråklagare Stefan Holmlin välkomnar en inbjudan från utskottet för att upplysa om våra erfarenheter.

   

   

  För AFAF

  Stefan Holmlin

  AKTIONSGRUPPEN FÖR FALSKT ANKLAGADE FÄDER:

Ekon. lic Dan Ahlmark, Degerbygränd 8, 163 72 SPÅNGA.Tel: 08/ 795 90 98. Fax: 08/ 795 53 51. E-mail:

Leg.Veterinär Michael Hagman, Klockarevägen 10 A, 702 20 ÖREBRO. Tel: 019/12 20 54.

Kammaråklagare Stefan Holmlin, Röstorp 517, 460 65 BRÅLANDA.Tel och fax: 0521/ 401 26. E-mail: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den..

AFAF:s skrivelse om falska incestanklagelser

Fallet Stefan Holmlin - Åklagare, tilltalad, rannsakad och frikänd

Rättsröta i behandlingen av misstänkta för sexualbrott

Hemligheter och Minnen

Incesthysterin och domstolarna

Pedofili hysteriet

Pyskologer medverkar i moderna häxprocesser 

Sexualhysterin

Stort skadestånd till oskyldig

Antikrists Änglar

Tillbaka till Artikelindex