15-årig flicka dog i fosterhem

Jur. kand., med.lic. Siv Westerbergs föredrag på Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter ­ NKMR - För skydd av familjers rättigheter i de nordiska länderna, Symposium i Göteborg den 23 augusti 2014

 

Föredragets tema: "15-årig flicka dog i fosterhem"


Jag skall berätta om den tragiska och upprörande händelsen då en tvångsomhändertagen 15-årig flicka dog på grund av vanvård i ett av socialmyndigheten via ett riskkapitalbolag minst sagt överbetalat fosterhem.


Detta dödsfall inträffade för drygt två år sedan, våren 2012 i ett fosterhem i södra Sverige.

Modern till den avlidna flickan har ett starkt intresse av att de personer, som orsakat dotterns svåra lidande och död skall ställas till svars för sina gärningar. Vilket alltså inte har skett.

Jag använder mig här i mitt föredrag av fingerade namn på de inblandade personerna.



Jag börjar min berättelse när den avlidna flickan, Jag kallar henne Dora, var tio år. Den avlidna flickans biologiska mor, Anna, var ensamstående mor till två flickor, Dora då l O år och Elin då 13 år. Mor och barn var varmt fästade vid varandra.

Modern Anna var medlem i Jehovas vittnen.

Så drabbades modern Anna av sjukdom och skulle läggas in på sjukhus.  Barnen omhändertogs då enligt socialtjänstlagen, alltså en frivillig placering i ett jourfosterhem.

När modern Anna tillfrisknade och skrevs ut från sjukhuset begärde hon att få hem sina barn. Nej sade socialtjänsten, "Vi anser att Du är olämplig som mor. Om Du inte går med på fortsatt frivillig placering av barnen kommer vi att ansöka om LVU."

Anna blev naturligtvis förskräckt men trodde att en sådan LVU - ansökan kan väl rimligen inte bifallas.

Men så kom beskedet att nu är det LVU. Just då hade modern Anna 13-åriga Elin hos sig. Elin var alltså storasyster till den fem år senare avlidna Dora.  Men vid tidpunkten för LVU-beslutet befann sig Dora tyvärr i jourfosterhemmet. Modern och den 13-åriga Elin då formligen störtade iväg ut ur Sverige till hemlig ort i Tyskland. Modern Anna hoppades att via svenska domstolar få LVU-beslutet upphävt och kunna återta även då 10 -åriga Dora. Men tyvärr lyckades inte det.

Modern Anna och den äldre flickan Elin bodde nu under de närmaste fem åren i Tyskland och Spanien på hemlig adress och Elin gick i skola där. De vågade inte återvända till Sverige förrän storasyster Elin närmade sig 18-årsdgen och ej kunde bli tvångsomhändertagen.

Under de närmaste fem åren flyttade socialtjänsten Dora - alltså den flicka som så småningom avled i fosterhem - mellan flera olika fosterhem och barnhem. Märkligt! För Dora var verkligen inte ett problematiskt barn.

Vid årsskiftet 2011-2012, då Dora var 14 år gammal flyttades hon till ett fosterhem i södra Sverige. Det här fosterhemmet var rekryterat och övervakat av ett så kallat riskkapitalbolag. I det här fosterhemmet fanns nu utöver fosterföräldrarnas fyra egna barn fem stycken fosterbarn - bland dem, Dora.

Riskkapitalbolaget fick av socialtjänsten betalning på 84 000 kronor per barn och månad. Och fosterhemmet fick av riskkapitalbolaget 32 500 kronor per barn och månad. Alltså för de fem fosterbarnen 5 gånger 32 500 kr. En nätt liten månadsinkomst på 165 000 kronor.

I fosterhemsavtalet stod att någon av fosterföräldrarna alltid skulle finnas i hemmet. Att detta villkor inte alls uppfylldes visas av att bland de ordningsregler, som fosterföräldrarna själva ställt upp för fosterbarnen, var att när ingen av fosterföräldrarna fanns i hemmet måste varje fosterbarn hålla sig på sitt eget rum för annars blev det bråk mellan fosterbarnen!!!

Fosterfadern arbetade i byggbranschen. Fostermodern drev en hästgård med 28 hästar. Fostermodern drev en omfattande ridskoleverksamhet och fostermodern var aktiv inom ridsport bland annat som domare vid tävlingar och alltså mycket ofta borta från hemmet. Och fosterbarnen utnyttjades som gratis arbetskraft i stallet och ridskolan.

14-åriga Dora fick sitt sovrum på övervåningen. Utöver Dora bodde på övervåningen bara en 18-årig biologisk son till fosterföräldrarna. Vi kan kalla honom Bill. Jag tycker inte den sovrumsplaceringen var lämplig.

Dora omtalade nu för en skolkamrat att fosterföräldrarnas son Bill hade kysst henne. Dora fann detta mycket obehagligt eftersom Bill redan hade en flickvän. Dora fyllde 15 år kort efter men var ju nu visserligen 15 år men i allra högsta grad i en beroendeställning till fosterfamiljen.

En tid efter den här påtvingade kyssen sjuknade Dora i halsont. Det var i slutet av mars 2012. Fostermodern dröjde mer än tio dagar innan hon tog Dora till läkarbesök på vårdcentralen. Läkaren ställde den helt korrekta diagnosen körtelfeber. Körtelfeber, mononucleos, kallas även kyss-sjuka. Det är en virussjukdom, som ofta smittar just genom kyssar. Smittar på så sätt att en person som har virus i halsen men har immunitet mot sjukdomen och inte blir sjuk, kysser en person som inte har immunitet och som då blir sjuk i körtelfeber.

Läkaren ordinerade vila och skrev ut smärtstillande tabletter mot smärtorna i halsen. Körtelfeber är en virussjukdom som inte kan botas med antibiotika.

Men Dora tilläts inte alls att vila. Hon tvingades även som sjuk att arbeta i stallet och ridskolan och tvingades vissa dagar att gå till i skolan fastän hon var svårt sjuk.  Fostermodern beordrade Dora att gå långpromenader. Både klasskamrater och klasskamraternas föräldrar reagerade över hur svårt sjuk Dora var och hur illa hon luktade från sin såriga hals. Dora kunde inte svälja fast föda så hon bara drack litet då och då. Och följaktligen magrade hon kraftigt och hon blev allt sjukare. Och fick svårigheter att andas. Under de närmaste veckorna efter insjuknandet försämrade hennes tillstånd fortlöpande.

Biologiska föräldrar vars barn inte tillfrisknar från en virussjukdom tar ju sitt barn till ett nytt läkarbesök. Men det tycktes inte fostermodern ha haft en tanke på att göra.

Alltsedan Dora placerades i fosterhemmet hade 18-åriga Bill, fosterföräldrarnas biologiska son upprepade gånger begärt av Dora att få ha sex med Dora. Vilket Dora fann mycket obehagligt att han begärde och Dora klagade till skolkamraterna över detta.

Vissa dagar klarade Dora på grund av sin svåra sjukdom inte att gå till skolan. Då kom en skolkamrat hem till henne med läxböcker. Vid ett tillfälle stod fostermodern i tamburen och lyssnade när Dora och skolkamraten pratade. Dora viskade till skolkamraten att "jag har blivit våldtagen". Fostermodern hörde detta och blev mycket arg på skolkamraten och sade till skolkamraten "Du får inte komma hit och störa Dora när hon är sjuk" och uppmanade skolkamraten att gå därifrån.

Fredagen den 27 april 2012, alltså en dryg månad efter Doras insjuknande skulle fosterföräldrarna ha gäster och fest i fosterhemmet. Dora, som ju inte klarade att äta, ville inte vara med vid festmåltiden utan gick och lade sig på sitt rum.

Men några timmar innan festen sade Dora till fostermodern att "jag tror jag är gravid för min mens har uteblivit. Kan du köpa graviditetstest på apoteket." Fostermodern svarade att då är det bättre att vi går till barnmorskan efter helgen. Fostermodern frågade om och när Dora haft oskyddat sex men det svarade Dora inte på.

Fosterföräldrarnas fest slutade någon gång kring midnatt. Och då kom fosterfadern på att han glömt ge Dora hennes smärtstillande tablett. Så när han vid halv tvåtiden hörde Dora gå nedför trappan för att gå på toaletten gick han upp och gav henne tabletten och då "svarade hon på tilltal" som han efteråt sade.

Fosterföräldrarna brydde sig inte om att ge fosterbarnen någon frukost på lördagsmorgonen. Inte heller brydde de sig om att gå upp och se hur den sjuka Dora mådde.

Någon gång vid lunchtid, vid 11-12-tiden på lördagen sade fostermodern till fosterfadern att gå upp och väcka Dora så att Dora hann duscha före lunchen.

Då fann fosterfadern Dora död och kall och likstel i sängen. Det märkliga är att såvitt jag förstår ringde fosterföräldrarna till riskkapitalbolaget innan de ringde 112 och larmade. För jag tror att när polisen kom var en representant för riskkapitalbolaget redan där.

Ambulans förde den döda kroppen till akutmottagningen på närmaste barnklinik. Där konstaterades dödsfallet och efter anmälan från barnkliniken till polisen begärde polisen rättsmedicinsk obduktion.

Doras mor Anna informerades om dödsfallet.  Anna och Doras storasyster Elin som snart skulle fylla 18 år befann sig nämligen sedan några veckor tillbaka i Sverige. De visste att Dora var sjuk och hade begärt att få träffa Dora. Men fosterföräldrarna och riskkapitalbolaget och socialmyndigheten hade på olika sätt förhalat och förhindrat detta planerade besök.

Modern Anna begav sig till fosterhemmet men där fanns ju inte den döda kroppen och fosterföräldrarna hade redan grundligt städat ur Doras sovrum. När Anna började ställa frågor till fosterföräldrarna om Doras sjukdom och död kallade fosterföräldrarna på polis!!!

Den rättsmedicinska obduktionen visade att dödsorsaken var bakteriell dubbelsidig lunginflammation. När polis och åklagare fick det obduktionsbeskedet beslutade de att inte inleda förundersökning eftersom Dora dött en naturlig död!!! Och avslutade ärendet.

Underlåtenheten att söka läkare på nytt när flickan inte tillfriskande från körtelfebern anser jag vara en sådan underlåtenhet som utgör brottet grovt vållande till annans död. Om Dora fått en ny läkarundersökning och diagnosen lunginflammation hade ställts hade Dora fått penicillin eller annat antibiotikum och tillfrisknat.

Innan antibiotika såsom sulfa och penicillin kom i mitten på förra seklet var dödligheten i lunginflammation 40 %. Tidigare friska människor, barn och vuxna, dog i 40 % av lunginflammationsfallen. Idag dör i Sverige inte tidigare friska människor i bakteriell lunginflammation. De som numera dör i lunginflammation är människor med någon annan svår och oftast dödlig sjukdom, såsom cancer eller svår hjärtsjukdom eller svår lungsjukdom.

Jag citerar en svenskamerikansk journalist som i en amerikansk tidning skrev om Dora några dagar efter Doras död. Han skrev: "Körtelfeber är inte någon dödlig sjukdom såvida man inte är fosterbarn i Sverige."

Doras mamma Anna begärde att förundersökning skulle inledas och åtal väckas mot fosterföräldrarna för vållande till annans död. Svaret blev nej. Anna vände sig då till NKMR som försökte förmå åklagaren att inleda förundersökning men också fick nej. Sedan jag fått uppdrag av NKMR och fullmakt från Anna att skaffa fram allt material såsom patientjournaler begärde jag ånyo förundersökning och åtal mot fosterföräldrarna med misstanke om grovt vållande till annans död. Jag begärde även förundersökning och åtal mot fosterföräldrarnas son Bill för misstanke om sexualbrott mot minderårig. Jag fick nej hos åklagarmyndigheten. Jag gick vidare till högre åklagare.  Som gav samma nej. Förundersökning skall ej inledas.

Jag kan inte låta bli att berätta att den åklagare som undertecknat det beslutet var samma åklagare som hållit Julian Assange - Ni vet han som sedan ett par år sitter på en sydamerikansk ambassad i London – häktad i två år!!!

Jag har både vad gäller ärendet angående vållande till annans död och ärendet angående sexualbrott mot minderårig fort ärendena vidare till riksåklagaren. Där är bägge ärendena nu anhängiga och jag har inte fått något beslut därifrån ännu.

Jag tar mig friheten att även berätta om mina tankar kring detta fall. Det är mina reflexioner och något jag inte kan bevisa.

Är det inte märkligt att den sjuka Dora, som dock var så pass i sitt hälsotillstånd att hon kunde gå i trappan, avlider några timmar senare???  Är det inte märkligt att detta dödsfall sker några timmar efter det fostermodern fått veta att Dora sannolikt var gravid??? Både fosterföräldrarna och deras son Bill borde ju rimligen begripa att om det vid ett barnmorskebesök uppdagats att femtonåriga fosterflickan Dora blivit gravid på grund av våldtäkt begången av fosterföräldrarnas 18-årige son så hade det väl blivit åtal och dom. Och denna fosterfamilj hade väl aldrig mer fått ha fosterbarn och de 165000 kronorna per månad hade försvunnit och konkursen på hästgården hade varit ett faktum.

Jag frågar mig också: Kan man vid en obduktion se skillnaden mellan döden i lunginflammation och döden i lunginflammation och kvävning genom att patientens huvud trycks ner i kudden så patienten inte kan andas???

Och kan man vid en obduktion, där en eventuell graviditet inte efterfrågas i remissen verkligen observera i livmodern en graviditet som bara är några veckor gammal?

Jag kan inte svara på de frågorna utan det bör en erfaren rättsläkare svara på. Och framför allt anser jag att skuldfrågan - både i frågan om vållande till annans död och frågan om sexualbrott mot minderårig - bör avgöras av domstol och inte avgöras på åklagarnivå.

 Vi i NKMR fortsätter arbetet med att försöka förmå myndigheterna till förundersökning och åtal.

Och jag hör nu med intresse åhörarnas förslag till hur vi skall få till stånd ett åtal.

Jag kan tillägga att den avlidna flickans mor finns här idag bland åhörarna och kan hjälpa mig att svara på detaljfrågor om det faktiska händelseförloppet.

 

 

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter