Vedklyvsfallet: 15-årig fosterflicka förlorade fyra fingrar

VEDKLYVSFALLET

15-årig fosterflicka förlorade fyra fingrar
Två fosterföräldrar i Laholms kommun har åtalats för vållande till kroppsskada sedan en 15-årig flicka fick fyra fingrar avklippta i en vedklyvningsmaskin år 2005. Flickan var sedan flera år fosterhemsplacerad på gården där olyckan skedde när hon och en syster körde maskinen, skriver Hallandsposten. Enligt åklagaren har föräldrarna varit oaktsamma när de låtit flickorna använda vedklyven utan tillräckligt tillsyn.
Flickornas förmyndare fick föra en lång och hård kamp för att få åklagaren att väcka åtal mot fosterföräldrarna.
En sammanställning av artiklar i olika media 2007-07-04 - 2008-09-17

 



pdfVedklyvsmålet - HD-beslut

2009-02-06


Vedklyvsfallet - Fosterföräldrarna dömda för vållande av kroppsskada
Av Ruby Harrold-Claesson

Hovrätten för Västra Sverige meddelade dom i ”Vedklyvsmålet” den 15 september 2008. Domslutet lyder bl. a: Hovrätten ändrar tingsrättens dom och dömer fostermodern och fosterfadern för vållande till kroppsskada. De döms att betala 70 dagsböter à 150 kr vardera samt avgift à 500 kr vardera till brottsofferfonden.

2008-09-17


 

15-årig flicka miste fingrar i vedkap. Tingsrätten friar fosterföräldrarna

Av David Högfeldt

Den 15-åriga flickan miste fyra fingrar i en vedkap. Nu har fosterföräldrarna friats av Halmstads tingsrätt. De har inte varit ”straffbart oaktsamma”, anser domstolen.

15-åriga Hanna och hennes 13-åriga lillasyster var i augusti 2005 fosterbarn sedan omkring två år hos en familj i Halland. Flickorna fick ofta hjälpa till med olika saker på gården, bland annat med att klyva ved.

Världen idag, varldenidag.se - 2007-11-26

 

 

 

Fosterföräldrarna frias i vedklyvsmål

Av Jonatan Gernes
VÅXTORP: Fosterföräldrarna ska inte lastas för olyckan på en gård i Våxtorpstrakten där en 15-årig flicka fick fyra fingrar avklippta i vedklyven. Tingsrätten friar kvinnan och mannen som stod åtalade för vållande till kroppsskada.

Två flickor, då 15 och 13 år gamla, hjälpte i augusti 2005 till med att klyva ved. Olyckan var ett faktum när 15-åringen hade handen mellan vedklabb och klyvkniv samtidigt som lillasystern drog i spaken till vedklyven.
Hallands-Posten, hallandsposten.se - 2007-11-18

 



 

Säkerheten viktigast i skogsarbete
Av Bengt Andersson

"Skogen är en farlig arbetsplats. Få skogsarbeten är tillåtna för minderåriga. Regelverk sätter stopp för de flesta redskapen.
Föreskrifter och råd från Arbetsmiljöverket redogör tämligen detaljerat för vad som är tillåtet och inte tillåtet för minderåriga.
I skogen är det egentligen väldigt lite som är tillåtet - dock med undantag för lärarledd undervisning. Och genomgångna utbildningar, godkända av någon myndighet eller arbetsgivare/fack, ger 16-åringar rätt att arbeta inom aktuella kompetensområden.

Tidningen Land, lantbruk.com - augusti 2007

 

 

 

Vedklyvsfallet - JO:s beslut

2007-07-30

 

Vedklyvsfallet - NKMR:s JO-anmälan

2007-07-24

 

Man och kvinna åtalas för vållande till kroppsskada. 15-årig flicka fick fingrar avklippta med vedklyv
Av Inge Henrikson

VÅXTORP: För snart två år sedan inträffade en allvarlig olycka i samband med att två flickor körde en hydraulisk vedklyv på en gård i Våxtorpstrakten. En av flickorna fick fyra fingrar avklippta och nu åtalas paret som äger gården för vållande till kroppsskada.

Hallands-Posten, hallandsposten.se - 2007-07-04

 

 

 




Fosterföräldrar åtalas för vedklyvsolycka
NKMR:s Diskussionsforum

 

 

Tillbaka till Artiklar

 

 

Tillbaka till Huvudsidan

 

 

Tandlös JO ingen nyhet

"Tandlös JO ingen nyhet"
Åke Berglund, Ett Ögonblick, Redaktörn, Aftonbladet, 14 november 1993

tandlos_jo_ingen_nyhet


 

ERIC af WETTERSTEDT, Leksand, ser JO-ämbetet i nygammalt ljus:

"Chefs-JO CLAES EKLUNDH har på senare tid offentligen beskärmat sig över att JO-ämbetet totalt misslyckats med alla åtal efter återinförandet av tjänstefelsparagrafen. Det är närmast en kollaps för den institution som skulle vara folkets egen klagomur mot den överväldigande svenska byråkratin.

Men nu skall ni få höra! JO-ämbetets begränsningar förutsågs redan 1910 av AUGUST STRIND­BERG i hans "Tal till svenska natio­nen", där han skrev: "Den kraftigaste garantien skulle ju vara folktribunen (justitieombudsmannen) men han neutraliserades av regeringens justitiekansler och av den omständigheten att han är efter har varit ämbetsman, alltså tränad i beroende och tjänst"

Spågubben Strindberg fick alltså rått eftersom ingen bryr sig om JO:s åtal. Och alla de byråkra­ter som får litet ljum kritik rycker bara på axlarna åt den tandlöse, för att inte säga helt neutraliserade JO. Strind­berg skrev också att det tar minst ett sekel att ändra på galenskaper i den svenska byråkratin - och JO är ju för sin del snart inne på andra seklet!



 

VÅGAR DU LITA PÅ JO?
GT synar justitieombudsmannen

Så lydde titeln på artikelserien: "JO en svensk papperstiger?" som påbörjades i Göteborgs-Tidningen, GT, den 25 april 1988.

JO:s utveckling har dessvärre inte gått framåt, vilket visas av inlägget ovan, som är från 1993.
Brita Sundberg-Weitmans bok "SVERIGE och RÄTTSSTATEN på 2OOO-talet" visar att ingenting hos JO har förändrats, och JO-beslutet gällande ett uppenbart tjänstefel begånget av byråkrater vid socialtförvaltningen i Karlstads kommun bekräftar dödläget.

En liten reflektion: 

Om nu JO anser att ett allvarligt tjänstefel, dvs ett brott, som har begåtts av myndighetspersoner inte ska åtalas på grund av att de har slutat begå brottet, då borde samma gälla för alla brott. 

JO:s beslut i anmälan ovan ger vid handen att en mördare borde inte åtalas eftersom han inte fortsätter att döda sitt offer efter det fullbordade brottet.

Ruby Harrold-Claesson
Jur. Kand
Ordf. i NKMR

 

 

 


Justitieombudsmannen - anmälningar och beslut

Dagens JO ett hot mot rättsstaten
Expressen, Debatt, 2008-07-07


Rättsstaten Åter!
Av Brita Sundberg-Weitman

Saklighet och godtycke i rättskipning och förvaltning

Av Brita Sundberg-Weitman

 



Artiklar


Huvudsidan

 

 

 

 

 

 

 

Vissa barnläkares egendomliga agerande i LVU mål

Vissa barnläkares egendomliga agerande i LVU-mål

 

 

 

Föredrag av jur. kand., med. lic. Siv Westerberg på NKMR:s symposium i Göteborg, den 23 augusti 2008

 

 

 

 

 

Jag har under de cirka 25 år som jag på min juridiska byrå biträtt föräldrar i LVU-mål aldrig slutat förvåna mig över och förarga mig på vissa barnläkares agerande i LVU-ärenden.

 

Istället för att tillvarata barnets intressen synes dessa barnläkare helt inriktade på att gå socialmyndighetens ärenden när det gäller att beröva barnet dess föräldrar. Dessa barnläkare synes aldrig ifrågasätta socialsekreterarnas påståenden och bedömningar. Och dessa barnläkare synes aldrig tvivla på att barnet får god vård i fosterhemmen. Trots att de flesta av oss här i denna sal känner till att det inte bara förr - utan även idag - förekommer grava missförhållanden i många fosterhem.

 

När NKMR:s styrelse gjorde upp dagens program sade jag att jag bara ville hålla ett kort föredrag med ett enda exempel. Men jag vill påpeka att jag utöver detta exempel har kännedom om mängder med andra fall där barnläkare agerat på ett synnerligen hänsynslöst sätt mot barnen.

 

Det fall jag skall berätta om rör ett mycket märkligt läkarintyg i ett LVU-ärende. Jag vill påpeka att det inte är ett fall jag själv varit ombud i. Det är ju så att de av oss jurister och advokater som på ett seriöst och engagerat sätt arbetar med LVU-mål ofta rådgör med varandra om enskilda fall. Beträffande det läkarintyg intyg jag strax skall visa har en annan jurist rådfrågat mig om intygets formulering.

 

För att skydda de inblandades integritet har jag helt avidentifierat intyget vad gäller namn och ort. Jag har heller inte närmare satt mig in i vad socialmyndigheten anger för skäl för LVU.

 

(Får jag be att få visat intyget.)

 

Det rör sig om en ettårig flicka där barnläkaren skriver: "Undertecknad har på begäran av Socialtjänsten i X-stad undersökt XXX i närvaro av YYY  hos vilken flickan nu är placerad i väntan på beslut enligt LVU.

 

XXX undersöktes på Barnmottagningen i X-stad vid 5 veckors ålder på grund av stegring av bilirubin som har med normal bröstmjölks-uppfödning att göra. Därefter ingen kontakt men följts på Barnavårdscentralen där hon uppvisat god längd-tillväxt.

 

Vid dagens undersökning framstår XXX som en normalutvecklad och framåt ettåring. Det framkommer inga uppgifter om aktuella hälsoproblem och flickan ter sig helt frisk.

 

Det föreligger således inget hinder för omhändertagande enligt LVU.

 

I tjänsten

 

Barnläkare,

Enhetschef/ Barnmottagningen

 

*******

 

Smaka på den sista meningen! "Det föreligger således inget hinder för omhändertagande enligt LVU".

 

Hur tror Ni socialnämndsledamöter och länsrättens och kammarrättens nämndemän uppfattar den meningen. Jag tror flertalet tänker ungefär "ja, det finns ju ett läkarintyg på att det bör bli LVU-vård".

 

Jag menar att en seriöst arbetande läkare borde bytt denna sista mening mot följande: "Vid läkarundersökningen framkommer inga som helst tecken på att barnet varit utsatt för vanvård eller misshandel. Jag vill framhålla att en separation mellan en ettåring och dess biologiska mor oftast är till mycket stor skada för barnet. Om det inte föreligger mycket allvarliga missförhållanden i hemmet bör denna friska och normalutvecklade ettåring få vara hos sin biologiska mor."

 

Jag tackar för ordet och är nu mycket intresserad av åhörarnas synpunkter på hur Ni tror att den sista meningen i barnläkarens intyg tolkas av nämndens och domstolarnas ledamöter.

 

 

NKMR:s symposium & årsmöte, 23 augusti 2008 



Artiklar

 

 

Rapporter 

 

NKMR:s utvärdering av den nationella handlingsplanen för de mänskligarättigheterna

Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter

 NKMR

 För skydd av familjers rättigheter i de nordiska länderna

 

 

 

NKMR:s utvärdering av den nationella handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna

 

 


NKMR:s utvärdering av nationella handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna tillställdes utredningssekreterare Mattias Falk, Integrations- och jämställdhetsdepartementet i Stockholm, 2010-04-30.

 

 

 

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

IJ 2009:3

 

NKMR:s utvärdering av nationella handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna

 

 

 

År 2004 blev NKMR inbjudna som remissinstans för "En ny nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna" (Ju2004/11236/D).

I NKMR:s yttrande daterat 2005-02-17 påpekade vi att kartläggningen av problemområdena i "En ny handlingsplan för de mänskliga rättigheterna" inte inkluderade frågan om tvångsomhändertagande och fosterhemsplaceringar av barn i Sverige.

 

 

Problemområdet har inte heller berörts i utkastet 051205.

Vid ett telefonsamtal 2006-01-27, angav handläggaren i justitiedepartementet, att frågan om tvångsomhändertagande och fosterhemsplaceringar av barn i Sverige inte hade behandlats pga att endast NKMR har fört fram problemet. Både under angivet telefonsamtal och i yttrande 2006-02-21 framhöll jag dock att det faktum att ingen annan organisation än NKMR har begärt att den nya handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna skall inkludera frågan om tvångsomhändertagande och fosterhemsplaceringar av barn gör inte att frågan är mindre viktig.


Med anledning av den uppblossade debatten om situationen på svenska barnhem mellan 1950-1980 vill NKMR ge en nutidshistorisk koppling och några reflektioner.

 


Som uppföljning blev NKMR inbjudna att medverka vid konferensen den 7 februari 2008 i Rosenbad angående genomförandet av "En nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna 2006-2009". NKMR finns omnämnd i Regeringens skrivelse 2005/2006:95, sid 212 enligt följande:

 

"Slutligen bör nämnas i anslutning till rätten till privatliv att ett par enskilda organisationer har kommit in med yttranden som rör familjelivet.
Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter har framfört att de anser att tvångsomhändertaganden och fosterhemsplaceringar är skadliga för barn samt att kunskaperna inom socialtjänsten behöver stärkas. Organisationen har även pekat på de berättelser om missförhållanden vid behandlingshem som fram förts i TV i december 2005."

 

 

På frågorna om huruvida NKMR har kunnat påverka den här handlingsplanen måste jag framhålla att tyvärr har vi i NKMR inte på något sätt upplevt att våra synpunkter har lett till någon förbättring av de mänskliga rättigheterna när det gäller svenska myndigheters agerande. Många av oss som arbetar ideellt inom NKMR har i vårt dagliga yrkesliv såsom jurister eller läkare, praktisk erfarenhet av att träffa de föräldrar som drabbats av felaktiga tvångsomhändertaganden och fosterhemsplaceringar av familjernas barn med tillämpning av LVU.

Återinförande av tjänstemannaansvaret
Bland medlemmarna i NKMR finns också dels människor som professionellt kommer i kontakt med dessa fall och dels drabbade familjer och deras släktingar och vänner. Vår praktiska erfarenhet under årens lopp är att i stället för att det skall ske en ökad förståelse från myndigheternas sida att även svenska myndigheter måste respektera Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (EKMR) har det skett en kraftig försämring. Våldet - såväl fysiskt som psykiskt och administrativt - som används mot dessa barn och deras föräldrar från myndigheternas sida, blir allt grövre. Som exempel kan nämnas att vi inom NKMR under den senaste tiden har kommit i kontakt med två fall som rört familjer där den ena föräldern - eller bägge - har utländskt ursprung och därför lever i två kulturer. I bägge dessa fall har familjen, när de utsatts för trakasserier från socialmyndigheten, beslutat att lämna Sverige. I det ena fallet hade familjen redan hunnit ombord på ett flygplan till hemlandet då beväpnade polis stormade flygplanet och slet åt sig barnet.[1] I det andra fallet togs barnen på flygplatsen[2]. I bägge fallen har de sociala myndigheterna placera barnen i fosterhem, åtskilda från deras nära och kära och omgärdade med starka umgängesbegränsningar villkorade med övervakning.

Genom NKMR och min juridiska byrå kan jag anföra åtskilliga fall där såväl socialvårds tjänstemän och domare i förvaltningsdomstolarna har utövat grov misshandel av barn. Jag begränsar mig dock till att åberopa NKMR:s skrivelse till JK Göran Lambertz, "Barn tvångsomhändertas utan saklig grund"[3]och ett sedan 2004 pågående fall i Arvika/Karlstad, där fyra bröder har tvångsomhändertagits och placerats i två olika fosterhem - tre av bröderna är placerade som inkomstförstärkning åt en familj med ett handikappat barn och den fjärde är förtäckt bortadopterad till ett barnlöst par. I en dom i Arvikafallet, Mål nr 2677-07 meddelad 2008-03-18, där föräldrarna nekades rättshjälp genom offentligt biträde samtidigt som inget offentligt biträde förordnats åt deras barn och fortsatt LVU-omhändertagande beslutades för barnen, skrev Joar Berglund följande:
"Tommy och Ann-Britt Petersson överklagande skall sålunda avslås. Detta gäller oavsett om det skulle föreligga några brister i kommunens hantering av ärendet."


Angivna tillvägagångssätt strider ju både mot svensk lag och EKMR som är gällande svensk rätt.
EKMR inkorporerades i Sveriges Grundlag genom SFS 1994:1219 den 1 januari 1995. EKMR var dock gällande svensk rätt långt före inkorporeringen, vilket visas av att åtskilliga klagomål mot Sverige avgjordes i Strasbourg före ikraftträdande av SFS 1994:1219.


De grova övergrepp som skett när socialvårds tjänstemän och fosterföräldrar underlåtit att rätta sig efter domstolsbeslut om umgänge mellan barn och föräldrar har lett till att dessa tvångsomhändertagna barn i praktiken berövats sina föräldrar och i fosterhemmen hjärntvättats att tro att deras föräldrar inte bryr sig om dem och/eller att de är farliga och våldsamma människor fastän det rör sig om människor som aldrig ens anklagats för att ha utövat något våld mot sina barn. Sådan behandling av barn leder till uppkomsten av det som kallas Föräldraalienering (Parental Alienation, PAS) - ett syndrom som i USA och Frankrike betraktas som grov barnmisshandel - som underblåses av socialmyndigheter och fosterföräldrar.

Staten måste åta sig att utbilda myndighetspersoner - i samtliga led såväl på socialkontoren som i förvaltningsdomstolarna och åklagarmyndigheterna - i de rekvisit som uppställs i EKMR. Åtskilliga föräldrar utsätts för kränkande och omänsklig behandling av såväl socialnämndens som förvaltningsdomstolarnas personal. Deras begäran om att annan personal skall handlägga deras ärenden avstyrks. Jävsinvändningar mot domare beaktas ytterst sällan av domstolarna och polisanmälningar mot felande tjänstemän avskrivs slentrianmässigt av åklagarmyndigheterna.

Det måste därför enligt vår mening även införas en lag som föreskriver straff i form av fängelse för de socialvårds tjänstemän och fosterföräldrar som öppet trotsar lagakraftvunna domar. Detsamma måste gälla för domare i förvaltningsdomstolarna.
Likaså föreslår vi en lag varigenom en fällande dom i Europadomstolen skall medföra resning i den svenska processen, samt att de felande tjänstemännen, deras politiska nämnder och domarna i förvaltningsdomstolarna skall åtalas och dömas.

I handlingsplanen bör även ingå att man minimerar de ersättningar som nu betalas till fosterhem, psykologer, kontaktpersoner, barnpsykiater m.m. Det har blivit en alldeles för stor grupp vuxna människor i Sverige som försörjer sig på hela denna motbjudande fosterbarnsverksamhet.[4] Det måste också införas mycket strängare straff för de fosterföräldrar som misshandlar eller sexuellt utnyttjar fosterbarn. Det är ju som man ser av tidningsartiklar ingalunda ovanligt att fosterbarn utsätts för både misshandel och sexuella övergrepp i fosterfamiljen.


Vår uppfattning är att den handlingsplan som eventuellt redan inletts hittills inte har haft någon effekt alls på myndigheternas verksamhet som inledningsvis nämndes. Därtill kommer att allteftersom vi inom NKMR får fler och fler jurister som medarbetare som aktivt motarbetar onödiga tvångsomhändertaganden av barn har de sociala myndigheterna och förvaltningsdomstolarna försökt att på olika sätt förhindra att vi inom NKMR får förordnanden som offentligt biträde för drabbade föräldrar.

Redan sedan flera år tillbaka har vi kunnat iaktta att så snart en läkare åtar sig att på begäran av de biologiska föräldrarna undersöka dem och finner dem helt normala psykiskt och skriver intyg om det så anmäler de sociala myndigheterna regelmässigt denna läkare till Socialstyrelsen för påstådda fel i undersökningarna. Detta skrämmer läkare från att våga medverka i objektiva utredningar av drabbade föräldrar.

De jurister som aktivt arbetar inom NKMR ideellt och samtidigt professionellt arbetar med frågan om tvångsomhändertagande av barn som biträde åt föräldrarna utsätts för mycket stora svårigheter från myndigheter och domstolar. Mycket vanligt är att domstolen vägrar att förordna juristen som offentligt biträde åt föräldrarna, vilket ju är en kränkning av Artikel 6 i EKMR. Och i de fall då förordnande har skett påstår man att juristen har lagt ner onödigt arbete och därför reduceras kostnadsräkningen till så låga summor att det torde göra att en del jurister inte vill åta sig dylika fall, då ju en advokat eller jurist som har ett eget företag är beroende av att få inkomster för att kunna driva sin verksamhet vidare.

Det har också varit rikligt förekommande att förvaltningsdomstolarna och de sociala myndigheterna försökt hävda att juristen ifråga skulle vara olämplig och det har till och med, exempelvis i ovan nämnda Gotlandsfallet, som jag Ruby Harrold-Claesson är ombud och offentligt biträde, varit så att socialmyndigheten har försökt påverka domstolen att inte förordna mig på grund av mina åsikter[5]. Detta utgör ett grovt brott mot den drabbades yttrandefrihet och åsiktsfrihet, som ju skyddas såväl i Sveriges Grundlagar som i EKMR.


I stället för att Sverige ska framstå som ett civiliserat, demokratiskt samhälle där myndigheterna och domstolarna respekterar barns och deras familjers mänskliga rättigheter har det alltför mycket börjat liknar en diktaturstat när man på olika sätt försöker hindra läkare och jurister att arbeta för att enskilda familjer skall få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda. Den handlingsplan som hittills har förekommit har varit helt verkningslös nar det gäller detta område som enligt vår mening är det absolut värsta området nar det gäller Sveriges kränkningar av mänskliga rättigheter.

Det påstås ju att det begås exempelvis en mängd rättsövergrepp inom skatterättsområdet där människor godtyckligt debiteras skatt. Och det påstås att det begås rättsövergrepp då människor godtyckligt döms till fängelsestraff. Vi menar dock att de allra värsta övergreppen begås när man berövar ett barn dess biologiska föräldrar eller berövar föräldrar deras barn. Det leder till livslångt lidande.

Inom NKMR anser vi att ett viktigt led i tillvaratagande av de mänskliga rättigheterna i Sverige vore att den nu pågående utredningen som baseras på berättelserna av de vuxna foster- och barnhemsbarn om de övergrepp och rättsövergrepp som de utsattes för skall snarast offentliggöras och publiceras och att dessa människor får ett väl tilltaget skadestånd.

 

 

 

 

Vanvårdsutredningen

Startskottet till det som kom att kallas för vanvårdsutredningen var som alla vet dokumentären "Stulen Barndom" som SVT:s Dokument Inifrån redaktion sände den 27 november 2005. Titeln på programmet var väl valt och träffande. Konsekvensen av en barn- och ungdomsvård som inte är vilar på rättssäkerhet eller vilar på humana principer och som inte heller beaktar mänskliga rättigheter förorsakar enorma skador och trauman för de utsatta med just stulna barndomsår som resultat. Hur stor omfattningen har varit och i vilken utsträckning det varit systematiska kränkningar återstår att se. Utredningen är ännu inte slutförd. Av det som presenterades i de två befintliga delrapporterna framgår dock att det handlar om ett stort antal drabbade.

 

 

 

Programmet ”Stulen Barndom” kunde haft en tilläggs titel "- och trasigt vuxenliv".

 

 

 

På grund av en ödelagd barndom har många också blivit traumatiserade och stigmatiserade in i vuxen ålder. Åtskilliga människor som hört av sig till NKMR och vittnat om just detta.

 

 

 

Att samma praxis fortsätter än idag är vi i NKMR är fullt medvetna om. Detta bekräftades i Uppdrag granskning den 6 december 2005 där tio fd intagna på Ekbackens behandlingshem berättade om den systematiska misshandeln som de hade blivit utsatta för sedan de tvångsomhändertagits och utplacerats av socialtjänstens personal. NKMR:s hemsida med alla pågående fall och tidningsrapporter om socialtjänstens tillkortakommanden är ytterligare bevis på detta.

 

 

 

Vi skall också hålla i minnet att Sverige har blivit fällt åtskilliga gånger i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna just pga tvångsomhändertagande och fosterhemsplacering av barn. Första domen mot Sverige var Olsson v. Sverige 1988.

 

 

 

Redan i december 2005 när det beslutades att en utredning skulle tillsättas för att undersöka situationen för svenska fosterhems- och barnhembarn mellan 1950-1980 rekommenderade NKMR att utredningen skulle sträcka sig till våra dagar. Denna vår begäran har inte efterkommits och i samband med presentationen av Vanvårdsutredningen i februari 2010 hävdade ministern, Maria Larsson, att man kan polisanmäla fall av vanvård etc som har inträffat efter 1980. Visst kan man polisanmäla, men resultatet blir nedläggning hos åklagarna med påstående om att "brott kan ej styrkas" eller att "det finns ingen anledning att misstänka brott som faller under allmänt åtal".  

 

 

 

På grund av vad jag således anfört begär jag att

 

 

 

- NKMR:s yttranden, inkl. det föreliggande yttrandet, skall inkluderas i och läggas fram för regeringen för deras fortsatta arbete med den nationella handlingsplanen för mänskliga rättigheterna.

 

 

Olofstorp, dag som ovan

Ruby Harrold-Claesson

 


Ruby Harrold-Claesson

Jur. kand

Ordf. i NKMR

www.nkmr.org

 

 

 

 

 

 

En ny handlingsplan för de mänskliga rättigheterna

Artiklar

 

 

 

Rapporter

 

 

 

Tillbaka till Huvudsidan

 

 

 

 

 

 



[4] Se Behandlingshemmet Solhem i Sävsjö, http://www.nkmr.org/index.php?option=com_content&id=523&catid=174&view=article där Nybro kommun betalade paret Qvist 10 000 kr/dygn för att ta hand om en sk förståndshandikappad yngling.

 

 

 

Vimmerbyfallet - Tvångsomhändertagande av funktionshindrade barn

Vimmerbyfallet - Tvångsomhändertagande av funktionshindrade barn
Efter att socialtjänsten i Vimmerby utrett familjen i omgångar under en fyraårsperiod kulminerade allting med att sonen tvångsomhändertogs en morgon i slutet av oktober 2010. Några veckor senare prövas ärendet i kammarrätten i Jönköping. Häromdagen kom domen. En enig rätt konstaterade att socialtjänsten i Vimmerby hade gjort fel. Pojken skulle omedelbart hem till sin pappa.
Det ska noteras att det inte är första gången som socialtjänsten i Vimmerby har begått ett felaktigt tvångsomhändertagande. Jimmy Söderberg i Rumskulla blev tvångsomhändertagen på grund av den felaktiga diagnosen ”Münchhausen syndrom by proxy”, men pojken led av en kroppslig sjukdom.
En serie av artiklar publicerade i Östran/Nyheterna, 2010-11-19



Stora brister i utredningar där barn tvångsomhändertagits

HULTSFRED/VIMMERBY
– Överhuvudtaget är vi väldigt tveksamma till att placera små barn. Det får bara göras i extrema undantagsfall. Det säger Eva Nordin-Olson, läkare och förbundsordförande i Autism- och Aspergerförbundet.

Förbundet har gått igenom ett antal fall där barn med någon form av autism har tvångsomhändertagits enligt LVU.
– Vi har tittat på ett 15-tal fall, där har vi konstaterat väldigt stora brister i utredningarna. Men även brister i de allmänna råd som socialtjänsten har att gå efter, säger Eva Nordin-Olson.
Förbundet anser att socialstyrelsens riktlinjer är diffusa och allmänna, och därmed kan tolkas fel.
– Tecken till brister i omsorgen kan likna symtom på autism och Asperger.
Nyheterna.net - 2010-11-19



Plötsligt hämtades pojken av polis

Av Johan Carlson
Vimmerby, klockan nio en onsdagsmorgon. När Peter öppnar dörren kliver fyra poliser och två socialsekreterare in i lägenheten och sliter upp hans son Ludvig ur sängen.

Sonen, som har Aspergers syndrom, tvångsomhändertas och skickas till ett HVB-hem. Senare samma dag hoppar Ludvig ut genom fönstret från andra våningen i ett flyktförsök från HVB-hemmet. I det sex meter höga fallet får han en fraktur på foten.

Östran/Nyheterna, nyheterna.net - 2010-11-19


Kopplade aldrig in några experter på Aspergers syndrom

HULTSFRED/VIMMERBY
Socialförvaltningen i Vimmerby har inte konsulterat experter på diagnosen Aspergers syndrom under tiden man utrett ärendet med Ludvig. Om så skett hade ett tvångsomhändertagande kanske inte varit aktuellt.

Kammarrätten i Jönköping konstaterar att socialnämnden beslutat om ett tvångsomhändertagande på felaktiga grunder.
”Nämnden åberopar brister i omsorgen som grund för sin ansökan. Som stöd för detta åberopas dels händelser som ligger tillbaka i tiden och inte upprepats, dels förhållanden som hör samman med Ludvigs funktionshinder”, skriver kammarrätten i sin dom.

Östran/Nyheterna, nyheterna.net - 2010-11-19



 

 

Jimmy Söderbergfallet - Munchhausen by Proxy eller kroppslig sjukdom?
Föredrag hållet av Donald Söderberg vid NKMR:s symposium i Göteborg, den 1 juni 2002


Avslöjande på symposium i Göteborg: Socialförvaltningen krävs på miljonbelopp av föräldrarna till tidigare omhändertagen

Av Göran Berggren

Protest mot tvångsvård
Av Göran Berggren


Tvångsomhändertagande av barn med Autism i Arizona

Tillbaka till Artiklar

 

Tillbaka till Huvudsidan

 

 

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter