Vi dömer oskyldiga till fängelse

"Vi dömer oskyldiga till fängelse".

Av BO SEVERIN, rådman i Lunds tingsrätt

 

BO SEVERIN var rådman i Lunds tingsrätt när den här artikeln skrevs. Artikeln är tidigare publicerad i DN den 24 oktober 1995.

Oskyldiga i fängelse. Rådman Bo Severin har granskat förundersökningarna i några incestfall där den åtalade dömts till fängelse. I åtminstone något fall har granskningen övertygat mig om den dömdes fullständiga oskuld, skriver han.

Artikeln är snart tio år gammal men den förtjänar att ges nytt liv genom publicering på Internet eftersom den borde ha varit en väckarklocka för åklagarmyndigheterna och domstolarna redan när den skrevs.

 

Men, i syfte att vara politiskt korrekta, har de rättsvårdande myndigheterna helt negligerat varningarna från rådmannen Bo Severin, prof. Anna Christensen, specialisten i rättspsykiatri Tomas Eriksson, och advokaten Pelle Svensson, vilket har lett till så förödande konsekvenser för åtskilliga män och också barnen som har förlorat sina fäder.

Artikeln återges här med författarens benägna tillstånd.

 

 

Den svenska domarkårens bristfälliga kunskaper i bevisvärdering leder till felaktiga domar, skriver domare.       

 

 

Vi domare dömer ibland oskyldiga människor till långa fängelsestraff. Det gäller ett antal uppmärksammade sexualmål, men även andra mål där det är fråga om bevisprövning. Svenska jurister är lagtexttekniker och teoretiker men har bristfällig utbildning i vittnespsykologi och kriminalteknik. Därför förstår domarna inte att många domstolsförhandlingar är teaterföreställningar i sämsta mening, där alla inblandade spelar upp väl inrepeterade berättelser. Det skriver Bo Severin, rådman i Lunds tingsrätt.

 

 

Specialisten i rättspsykiatri, Tomas Eriksson, skriver på DN Debatt 13/10 att vi fått ett havererat rättssamhälle. På ett stort område har han rätt: Rättsmaskineriet har i Sverige, liksom på andra håll, otillräcklig förmåga att utreda vad som verkligen hänt.

 

Eriksson tar enbart upp brottsutredningarna i så kallade incestfall. Han kritiserar Rädda Barnens roll som främjare av en syn på psykiska symtom hos en person som fullt bevis på att en annan person begått brott. Efter att ha granskat ett stort antal domar finner han att dessa inte redovisar någon övertygande bevisning i skuldfrågan.

 

Även jag har granskat några sådana domar samt hela de bakomliggande förundersökningarna. Jag har kommit till samma resultat som Eriksson. När Eriksson nöjer sig med att säga att domstolarnas redovisning inte är övertygande, måste jag i åtminstone något fall gå ett steg längre och säga att granskningen har övertygat mig om den åtalades och dömdes fullständiga oskuld. (Fallet är efter att högsta domstolen avslagit en resningsansökan nu föremål för riksåklagarens granskning.)

 

Det är alltså min personliga övertygelse att vi i domstolarna ibland dömer oskyldiga människor till långa fängelsestraff. Det gäller inte bara sexualbrott, utan alla brott där det verkligen är fråga om bevisprövning.

 

Jag vill inte säga att hela vårt rättsmaskineri har havererat. Domstolarna lägger ned stor omsorg i sitt arbete. Men något brister i vissa fall.

 

Mitt intresse för dessa frågor väcktes på 70-talet när jag som domare, närmast av en slump, konfronterades med en rad situationer där hela utredningar plötsligt kullkastades av enkla men ditintills förbisedda kontroller. När jag sedan i ett stort mål om narkotikabrottslighet anlitade professor Arne Trankell, grundare av det vittnespsykologiska laboratoriet vid Stockholms universitet, öppnades en ny värld där utredningsmetodik fick en vetenskaplig dignitet. Ett symposium i Stockholm med vetenskapsmän från de flesta kulturländer visade att det fanns en aktiv forskning på många håll.

 

Under några år har det rått stor oenighet om vem som skall ha rätt att vara domstolarnas tjänare i dessa frågor. Olika psykologer har reagerat mot att man vid vittnespsykologiska laboratoriet har använt andra vetenskaper, däribland olika psykologiriktningar, som i detta sammanhang underordnade hjälpvetenskaper. Forskarna Margareta Hallberg och Eva Marie Rigné vid Göteborgs universitet har föredömligt redovisat dessa svårigheter i Svensk Juristtidning nr 7/1995.

 

Denna oenighet är en anledning till att försöken att vidarebefordra de insikter som finns hos vittnespsykologiska laboratoriet inte har varit framgångsrika. Jag tror att anledningarna är flera.

 

Vi vill som domare, åklagare och utredare i övrigt inte gärna tänka oss att vi har medverkat till oriktiga domar. Att med orätt ha satt en människa i fängelse är känslomässigt som att ha kört ihjäl ett barn i trafiken eller som det måste vara för en läkare att ha amputerat fel ben på en patient. Det får inte hända och därför vill vi gärna tro att allt är väl.

 

Det finns värre anledningar inom domstolsväsendet. Man är i början av sin tjänstgöring inriktad på att kallas till karriärtjänst i departement eller riksdag. Att vara en enkel domare som intresserar sig för att granska utredningarna, det värderas inte på samma sätt.

 

Domarkarriären går genom vårt utredningsväsende, genom riksdagsarbete och genom departementstjänstgöring. När duktiga jurister ägnat 10-15 år av sitt liv att lojalt tjäna samhället som utredare av fastighetsregistrering, familjelagstiftning, konkursrätt, EG-lagstiftning, stängselskyldigheter, beskattningsfrågor etc, så belönas dessa förtjänta människor med att bli chefsdomare i högsta domstolen, hovrätterna och tingsrätterna. "Det skall bli skönt att komma ut och döma, säger de" Men de har inte en aning om bevisproblem.

 

Vad är det då som brister? Jo, kunskaper om

- människans observationsförmåga, gränserna för vad man kan uppfatta med syn och hörsel. Hur stor är förmågan att känna igen personer man mött i samband med brott?

- felkällor hos utsagor: perception, minne, påverkan inifrån, utifrån, förhörsteknik, språklig förmåga, sanningsvilja, sanningsförmåga.

- människans minne. Hur länge varar vårt minne om det inte utsätts för påverkan?

- hur minnet förändras genom efterkommande information.

- hur minnet förändras när vi utsätts för frågor om vad som hänt, vilken inverkan olika typer av frågor har.

- Utgångspunkt beträffande t ex detaljkriteriet:

1. Hur ofta återfinns detaljkriteriet i sanna utsagor?

2. Hur ofta i oriktiga utsagor?

3. Är förekomsten större i riktiga eller i felaktiga utsagor?

- vilken förmåga vi har att motstå suggestioner av olika slag.

 

Vi vet alla hur svårt det kan vara att motstå en driven försäljare när man en dålig dag har gått in i en affär. Försäljaren har lärt sig att ställa frågor som kunden måste svara ja på. Efter den bearbetningen behöver försäljaren aldrig ställa den slutliga frågan: Vill du köpa? En kund som just den dagen har mindre motståndskraft är redan fast. Detta vet vi alla. Samtidigt tror man inom rättsväsendet att motsvarande mekanismer inte existerar när det gäller förhör hos polis eller inför rätta, trots att den som förhörs i de flesta fall har "en dålig dag", just på grund av situationen. Det gäller säkerligen både personer som drabbats av olyckor, misstänkta gärningsmän och vittnen.

 

Vi saknar kunskaper om i vilken utsträckning människor är så lättsinniga att de utan betänkligheter av slarv lämnar för andra skadliga uppgifter. Vi saknar kunskaper om hur beredda människor är att avsiktligt ljuga inför polis och domstol. Vi förstår inte att vi med vårt sätt att ställa frågor kan förändra andra människors verklighetsuppfattning.

 

Det händer hela tiden att våra mest välmenande utredare och förhörsledare förändrar både barns och vuxnas minnesbilder. Vi tillgodogör oss inte heller kunskaperna om hur flera människor kan samverka med att lämna oriktiga uppgifter. Kort sagt, vi saknar kunskap om människans förhållande till verkligheten och om lögnens mekanismer.

 

Kunskaperna finns sedan länge här i Sverige, men även genom forskning i USA, i Tyskland och i Norge. Men någon sammanställning av dessa kunskaper görs inte och de är okända för domstolsväsendet. De är emellertid inte obehövliga.

 

Vad består juristutbildningen av? Jo, av lite så kallad bevisrätt. Det är i detta sammanhang regler om vem som skall förlora saken när domstolen inte tror på någon av de inblandade, och om vem som får höras som vittne etc.

 

De som läser juridik vid Uppsala eller Stockholms universitet får över huvud enligt gällande kursplaner inte lära sig något i ämnet. De som läser i Lund får inom ämnet processrätt "översiktliga kunskaper i vittnespykologi och kriminalteknik".

 

Vi jurister lär oss att bli lagtext- och lagförarbetestekniker där målet är högt ställda krav på konsekvens i rättskipningen. Problemet är att vi förlorar oss i teoretiska rymder samtidigt som grunden för rättskipningen, fasta kunskaper om det verkliga fallet, ofta är bristfällig. Vad tjänar då luftslotten till?

 

Juristen måste granska ett ton fakta innan han får användning för ett gram juridik. Trots detta belastas alla domare med tusen ton juridik men inte med någon utredningskunskap.

 

En annan insikt som våra domare inte har är att huvudförhandlingarna i brottmål ofta är ett slags "teaterföreställningar" i sämsta mening, dvs alla inblandade spelar upp väl repeterade, inlärda berättelser inför en oförberedd domstol. Man inser inte att materialet då är snedvridet.

 

Ofta behövs det en chock för att en ny tanke skall få utrymme i det allmänna medvetandet. De chocker som behövs för att vi skall förstå att det behövs kraftåtgärder har inträffat för länge sedan.

 

Samhället kommer om några få år att drabbas av stora skadeståndskrav, där oskyldigt dömda begär ersättning för sitt lidande. I de fall Tomas Eriksson tar upp finns det barn som manipulerats till oriktiga uppgifter och som därför blivit berövade friheten och blivit fosterhemsplacerade. Även dessa kommer att ställa samhället till svars.

 

Om vi inte lär oss mera på området kommer vi sedan inte att våga ingripa i de fall där brott verkligen har skett. Det är säkert redan alltför många brott som blir ostraffade. Om vi inte lär oss så blir de ännu fler.

 

I dag ser allmänheten på rättsväsendet utan förtroende. Så kan vi inte ha det.

 

 

Rättsröta i behandlingen av misstänkta för sexualbrott

Hemligheter och Minnen

Häxprocesser mot män

 

"Sverige vid skampålen". Under täckmantel av fri bevisprövning dömer domstolar utan bevis

Falske anmeldelser om overgrep

Fallet Stefan Holmlin. Åklagare tilltalad, lagförd och frikänd

 

Myten om den goda modern och att barn alltid talar sanning

 

Till Minne av Stefan Holmlin

Sex-krigens tragedie

Falske voldtekter. Artikel i Bergens Tidende

 

Ukritisk bruk av barns pedofilipåstander

Stort skadestånd till oskyldig

Tillbaka till Artikelindex

Tillbaka till Huvudsidan

 

 

Vi är helt överens om målet - medlen att nå målet kan diskuteras

Vi är helt  överens om målet –  medlen att nå målet kan diskuteras.

Av Rigmor Persson, Jur. Kand.

 

 

 

 

 

Jur. kand Rigmor Persson är styrelsemedlem i NKMR. Hon är mor till tre barn samt mormor och farmor. Rigmor Perssons son, fd kammaråklagare Stefan Holmlin, tog sitt liv den 5 april 2002 till följd av de falska anklagelserna om sexuella övergrepp mot sin styvdotter som hans fd fru hade riktat mot honom 1998 i samband med en vårdnadstvist.

Artikeln sändes till Göteborgs-Posten den 12 mars 2003, men GP har vägrat att publicera hennes inlägg.

Artikeln återges här med författarens benägna tillstånd.

 

 

 

Stödcentrum Beda har i två artiklar den 16 och 18/2 2003 samt i GP Debatt den 6/3 2003, påtalat grundskolornas ovilja att ta emot gratis information om sexuella övergrepp på barn. Stödcentrum Beda erbjuder gratis information och ett förebyggande program ”Bryt tystnaden” som utarbetats av dem själva.

I GP Debatt anser Stödcentrum Beda att anmälningsplikten är och förblir uddlös därför att kunskap saknas hos de människor som omfattas av anmälningsplikten. Regeringen vill utöka denna till att gälla fler yrkesgrupper än som nu är fallet.

 

Två barn i varje grundskoleklass utsatta för sexuella övergrepp ?

I en av artiklarna hävdas att två elever i varje grundskoleklass är utsatta för sexuella övergrepp. På vad grundar Stödcentrum Beda denna siffra? Är detta med sanningen överensstämmande är det en katastrof. Två barn i varje klass som utsätts för sexuella övergrepp och rektor, lärare och skolsköterska blundar. Siffran säger oss att det är många av skolans personal som blundar hårt och låter bli att anmäla om Stödcentrum Beda har rätt.

Skolans personal kan naturligtvis inte veta av vilken orsak ett barn mår dåligt om inte barnet själv berättar. Orsakerna kan dock vara flera. Alla barn och ungdomar som visar symptom på att må dåligt har inte varit utsatta för sexuella övergrepp.

Vi vet i dag, bland annat genom Bris Hjälptelefon, att många barn och ungdomar ringer och talar om att de mår mycket dåligt av flera olika orsaker. Utskrivning av antidepressiva medel till barn och ungdom har de sista åren ökat, missbruk, självmordstankar och självdestruktivitet hos barn och ungdomar ökar enligt Bris. Skolan är en spegel av det samhälle vi lever i. Det måste vara oerhört svårt för skolans personal att bli så säker i sina misstankar att det är just ett sexuellt övergrepp som ägt rum även efter information och förebyggande arbete från Stödcentrum Beda.

 

Ingen vuxen får blunda för de verkligt utsatta barnen.

Det är helt självklart att ett barn som verkligen är/varit utsatt för sexuella övergrepp skall få all hjälp och stöd som samhället kan erbjuda och förövaren anmälas och dömas för brottet. Det är aldrig acceptabelt i ett samhälle att barn utsätts för sexuella övergrepp. Det är medlen att nå det målet som kan ifrågasättas och diskuteras.

Docent Tomas Eriksson, specialist i rättspsykiatri skrev i en debattartikel i DN: ”En lång rad uppgifter har även kommit i omlopp rörande vilka symptom hos ett barn som bör föra tankarna till att detta utsatts för ett sexualbrott. Om ett barn är livligt och utagerande eller visar tecken på depression, sömnsvårigheter, kriminalitet eller missbruk så bör detta föranleda funderingar på och utredningar om barnet kan vara offer för ett sexualbrott.”

Det finns ingen vetenskaplig kunskap om vilka symptom som kan förväntas av ett barn som varit utsatt för sexuella övergrepp, skriver Tomas Eriksson.

 

Förebyggande arbete mot sexuella övergrepp.

Stödföreningen Beda vill åka runt i skolorna och informera och ge kunskap om hur personalen ska upptäcka de barnen som utsatts för sexuella övergrepp och ge mera styrka till personalen att göra en anmälan om denna misstanke. De flesta som arbetar i skolan har inte någon utbildning alls om sexuella övergrepp.

Kunskap är aldrig tung att bära och är alltid välkommen, däremot ifrågasätts om en Stödförening för incestoffer och när man själv varit utsatt, är rätt förmedlare av denna kunskap. Risken finns att bilden blir alltför onyanserad, osaklig och partisk.

I början av 90-talet reste en fd socialsekreterare i Norge runt till skolor och daghem och informerade om ”tecken” hos barnen som kunde tyda på att de varit utsatta för sexuella övergrepp. Socialsekreteraren hävdade att var sjätte flicka och var sjunde pojke i Norge utsatts för sexuella övergrepp. Någon vecka efter informationen började de första anmälningarna om sexuella övergrepp att komma in till berörda myndigheter. En av dessa anmälningar växte så småningom till en tragedi för alla inblandade barn och misstänkta. Domstolen friade senare den misstänkte på alla punkter. För barnen som inte varit utsatta men behandlats som incestoffer och för den misstänkte förövaren har denna händelse satt djupa spår i själen för all framtid, en mental våldtäkt på barnet. I spåren av denna tragiska händelse skedde också ett självmord. Hela denna händelse började med en socialsekreterare som åkte runt i skolorna och informerade om vilka ”tecken” personalen skulle lära sig att avläsa hos de barn som varit utsatta för sexuella övergrepp.

 

Vaksamhet mot incesthysteri.

Att informationen och det förebyggande arbetet gällande sexuella övergrepp på barn är saklig, nyanserad och opartisk är ett måste. Är inte detta fallet kan det förebyggande arbetet som Stödföreningen Beda vill bedriva resultera i katastrofala följder för både barnen och den misstänkte förövaren. Under 80 och 90-talet har i alltför många fall anmälningar skett som senare visat sig grundlösa. I flera av dessa fall har en anmälan om sexuella övergrepp skett på initiativ av en skolsköterska, lärare eller daghemspersonal. I anmälans spår sker i flera fall ett omhändertagande enligt LVU av det berörda barnet, upprepade förhör av polis och läkarundersökning av barnet.

Under 80 och 90- talet har alltför många justitiemord i incestmål förekommit. Flera miljoner kronor i skadestånd har betalts ut till anklagade för sexuella övergrepp som senare visat sig helt sakna grund. I många av fallen avbryts kontakten helt mellan en pappa och barnet. I bästa fall får enligt beslut av sociala myndigheten, umgänge pappa/barn enbart ske med kontaktman närvarande. Bara en anmälan i sig gällande misstanke om sexuella övergrepp till sociala myndigheten får förödande konsekvenser för en familj även om den senare visar sig helt grundlös.

 

Att ett barn alltid ska skyddas mot verkliga sexuella övergrepp är odiskutabelt, den uppenbara risken att gripas av incesthysteri är stor, med tanke på den information Stödföreningen Beda vill gå ut med,  att två barn i varje klass i svenska skolor är utsatta för sexuella övergrepp.

 

 

 

Fallet Stefan Holmlin - Åklagare tilltalad, lagförd och frikänd. Av Rigmor och Sture Persson

 

Synpunkter och kommentarer till RÅ:s nya riktlinjer vid sexuella övergrepp, att barnets berättelse ensamt ej är tillräckligt för åtal samt att advokater vill slippa munkavle. Av Rigmor Persson

 

Synpunkter på debattartikel i GP Debatt den 8 november 2002 angående utsatta barns rättssäkerhet. RÅ:s nya riktlinjer gällande sexuella övergrepp på barn inger hopp.

Av Rigmor Persson

 

Rigmor och Sture Perssons brev till Riksåklagaren Klas Bergenstrand: Stefan  Holmlin, fd kammaråklagare, ett offer för  falska anklagelser gällande sexuella övergrepp och undermåliga och ensidigt gjorda förundersökningar. Av Rigmor och Sture Persson

 

Rigmor Perssons brev till Justitiedepartementet: Hur många fäder skall offras på ”incesthysterins altare” innan rättsväsendet ingriper? Av Rigmor Persson

 

Pappa oskyldigt anklagad för sexbrott. Av Rigmor Persson  

Hur står det till inom rättsväsendet när oskyldiga kan dömas till fängelse? Av Rigmor Persson

"Häxprocesser mot män!" Av Pelle Svensson

 

"Sverige vid skampålen". Av Pelle Svensson

 

"Vi dömer oskyldiga till fängelse". Av BO SEVERIN

 

"Filmjölk bevis för incestbrott". Nu måste alla falska profeter som tjänar stora pengar på att peka ut incestförbrytare stoppas, kräver Tomas Eriksson

 

"Inga beviskrav i sexmål". Domskäl hemligstämplas för att dölja bristande bevisning, skriver rättspsykiater Tomas Eriksson

 

Rättsövergrepp i incestmål. Av Harald Wigforss

 

 

Tillbaka till Artiklar

 

 

 

 

 

Vem orkar bry sig om barnslaveriet?

Vem orkar bryr sig om barnslaveriet?

Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand.

 

 

 

Inlägget nedan är tidigare publicerat som diskussionsinlägg i Metro den 25 juni 2001. Länken till Metro försvann sedan Metro lagt ned sin diskussionskolumn.

Inlägget publiceras på NKMR:s hemsida för att påminna om att vi ska städa framför vår egen dörr innan vi vill kritisera andra.

 

 

 

Jag vill härmed tacka Dig, Ulf Nilson för artikeln med titel "Vem orkar bryr sig om barnslaveriet?" som Du skrev i Metro den 20 juni 2001.

   

Det är bra att Du drar uppmärksamhet till problemet med handeln med barn som förekommer i Afrika och u-länderna men jag vill dra Din och läsarnas uppmärksamhet till den barnhandel som pågår i Sverige och de nordiska länderna. Det rör sig alltså om tvångsomhändertagande - eller rättare sagt onödigt tvångsomhändertagande av barn i de nordiska länderna. Den svenska regeringen - i likhet med regeringarna i Norge, Danmark och Finland - med respektive lagstiftningsapparat - har givit socialtjänstens (barnevernets) personal rätt att förfoga över barn. Årligen tvångsomhändertas tiotusentals barn i Sverige och de nordiska länderna - under mantrat "barnets bästa". Barnen skiljs från sina fattiga, ofta ensamstående men barnkära föräldrar, sina syskon och släktingar, kompisar och allt som var dem kärt för att placeras hos vilt främmande människor i för barnen helt nya miljöer. Kostnaderna för denna hantering är svindlande.

 

NB mor- och farföräldrar, mostrar, fastrar, kusiner osv anförtros inte vården av barnen - trots att dessa skulle vilja ta emot barnet/barnen utan ersättning.

   

De tvångsomhändertagna barnen - i likhet som forna tiders barnhemsbarn och forna tiders och nutida slavbarn - blir utsatta för fysisk, psykisk och sexuell misshandel. Den här misshandeln sker med stöd av lag - LVU.

 

Problemet med onödiga tvångsomhändertaganden och "familjehemsplaceringar" av utländska barn är minst lika allvarligt som för de inhemska barnen.

   

NKMR bildades i november 1996 för att sprida information om dessa rättsövergrepp och sociala missförhållanden i de nordiska länderna samt att verka för en kursändring där familjen återupprättas som samhällets grundsten. Jag vill därför hälsa alla välkomna att avlägga besök på NKMR:s hemsida på Internet. Vi publicerar på svenska, norska, danska (nordisk sida), engelska, franska, tyska och finska har samtliga egna sektioner.

   

Välkomna!

   

Med vänliga hälsningar

   

Ruby Harrold-Claesson,

Jur. kand.,

Ordf. i NKMR

 

 

Barnfängelser? I Sverige? Av Siv Westerberg

 

Fosterbarn som god butik. Av Siv Westerberg

 

Skadelig "barnevern" i Sverige och Norge. Av Marianne Haslev Skänland

 

Prusseluskornas bekännelser. Av Elise Claeson

 

Tillbaka till Artiklar

 

 

 

 

Vetlandafallet II - Fallet Louise: socialtjänsten lämnade Louise åt sitt öde

Vetlandafallet II - Fallet Louise: socialtjänsten lämnade Louise åt sitt öde

I fem års tid tvingades Louise bo ensam med sin pappa, en psykiskt sjuk missbrukare och våldsbrottsling som också utsatte henne för grova övergrepp.
Socialtjänsten fick den ena varningssignalen efter den andra - men ingen ingrep för att hjälpa flickan.

En artikelserie i Svt.se och Aftonbladet.se och DN.se 2007-04-10 --

 

 

 

Vetlandabor kritiska till Louiseutredning

Av Annsofie Andersson

På torsdagskvällen fick Velandaborna del av Barbro Hindberghs utredning kring fallet Louise.

En del skakade på huvudet, andra var nöjda och manade till försoning, rapporterar SR Jönköping.

Gårdagens presentation i en skolaula i Vetlanda följdes av en lång diskussion och frågestund som upprörde många Velandabor.

Aftonbladet 2007-08-31

"Socialtjänsten var hårt ansträngd"

Av Amanda Billner
Personalbrist var den största anledningen till att flickan ”Louises” situation inte utreddes trots upprepade anmälningar. I den rapport om fallet Louise som presenterades i dag får TV-programmet "Uppdrag Granskning" hård kritik för sitt inslag.

Rapporten om det uppmärksammade "fallet Louise" offentliggjordes i dag. Utredaren Barbro Hindberg har kommit fram till att ärendet inte har skötts enligt rutinerna.
DN - 2007-08-29


Janne Josefsson rasar mot utredningen

Av Johanna Melén

”Hon kritiserar Uppdrag granskning mer än kommunen”

Tv-programmet ”Uppdrag gransknings” reportage om flickan Louise var starkt vinklat.

Det menar utredaren Barbro Hindberg som granskat fallet åt Vetlanda kommun.

– Man kan undra om hon alls har sett programmet, säger reportern Janne Josefsson till aftonbladet.se.

Aftonbladet 2007-08-29

Allvarliga brister bakom ”fallet Louise”. I dag presenterades en oberoende utredning

Av Johanna Melén

För lite personal och bristande kompetens ledde till att en ung flicka tvingades leva i misär och vanvård under flera års tid.

I dag föll domen mot Vetlanda kommun efter ”fallet Louise”.

Aftonbladet 2007-08-29

 

Miljonskadestånd i ”fallet Louise”

Av Ebba von Essen

VETLANDA. Fallet Louise kommer att kosta Vetlanda kommun ett skadestånd i miljonklassen.

– Hon måste få ersättning för allt lidande och åren hon förlorat, säger den 16–åriga flickans juridiska ombud Anton Strand.

Aftonbladet 2007-08-29

 

1000 kräver att socialchefen avgår
Aftonbladet.se

Socialchefen i Vetlanda, Ola Götesson, måste avgå – det kräver över tusen personer, skriver SR Jönköping.

Aftonbladet 2007-08-24

 

Socialnämnden i Vetlanda splittras. Janne Josefsson: "De hade inget val"

Av Annsofie Andersson
Fallet Louise har fått konsekvenser.

På torsdagen avgick flera ledamöter i socialnämnden i Vetlanda.
  Detta som en följd av att nämnden inte beviljades ansvarsfrihet för 2006.

Sju av elva ordinarie ledamöter och två ersättare, som satt med i socialnämnden i Vetlanda under 2006 har avsagt sig sina uppdrag.
Aftonbladet 2007-06-21

 

Ingen ansvarsfrihet för socialen i Vetlanda

Av Annsofie Andersson
Socialnämnden i vetlanda beviljades inte ansvarsfrihet för 2006.
Orsaken är nämndens agerande i fallet Louise.
Beslutet togs av ett enigt kommunfullmäktige på onsdagskvällen.

Aftonbladet 2007-06-21

 

Skarp kritik mot socialen i Vetlanda: Chefen respekterade inte politikers beslut

Av Annsofie Andersson
Socialnämnden i Vetlanda får skarp kritik i hur de hanterade det uppmärksammade fallet Louise.

  Revisorerna föreslår att nämnden inte ska beviljas ansvarsfrihet 2006, skriver SR Jönköping.

Revisorerna anser att socialnämnden brustit i både styrning, ledning, uppföljning och kontroll. De anser också att nämnden inte har haft tillräckligt med kompetent personal.
Aftonbladet 2007-06-12

 

Förundersökning om Fallet Louise. Socialtjänsten kan ha begått tjänstefel

Aftonbladet/TT

Åklagaren har valt att inleda en förundersökning om tjänstefel inom socialtjänsten i Vetlanda.

Det meddelade åklagaren Stefan Edwardsson i dag, enligt SVT Smålandsnytt.
Aftonbladet 2007-06-01

 

Uppdrag granskning - Fallet Louise (direktsändning)

Sveriges television (SvT) Uppdrag granskning 2007-04-24

 

Kommunen utreder fallet Louise

Av Karin Lindblom

Kritiserade chefer lämnar sina uppdrag

Vetlanda kommun ska utreda turerna kring fallet Louise.
Aftonbladet 2007-04-23

 

Socialchefen sjukskriver sig. Den psykiska pressen blev för mycket

Av Emma Löfgren

Socialchefen Ola Götesson tänker inte avgå, trots de massiva påtryckningarna efter att fallet Louise rullats upp.
Men den psykiska pressen gör att han nu sjukskriver sig.

Aftonbladet 2007-04-17

 

Högljudd protest i Vetlanda. Slagorden haglade utanför stadshuset
Av Johanna Melén och Caroline Olsson

Det räcker inte att avdelningschefen lämnade sitt jobb.
Vetlandabor krävde idag högljutt att chefen för hela socialkontoret avgår.
  - Det kommer han inte att göra, säger en ansvarig vid kommunen.

Fallet Louise har fått hela Vetlanda att rasa.
Aftonbladet 2007-04-13

 


”Varför fick jag ingen hjälp när jag behövde det?”

Louise i öppet brev om vanvården - och det nya livet

Nu tackar Louise för allt det stöd hon har fått efter det uppmärksammade tv-programmet ”Fallet Louise”.
I ett öppet brev, publicerat på Uppdrag gransknings hemsida, skriver hon att hon nu mår bra - men riktar samtidigt skarp kritik mot socialförvaltningen i Vetlanda.
Varför fick jag ingen hjälp när jag som bäst behövde det?

Aftonbladet 2007-04-13

 


Socialchefen får polisskydd. Hundratals hot mot socialchefen i Vetlanda

Av Caroline Olsson

Socialchefen i Vetlanda får polisskydd.
Hoten och risken för trakasserier mot honom bedöms så allvarliga att han får skydd i hemmet.
  Däremot tänker socialchefen inte avgå.
Aftonbladet 2007-04-13

 

Journalisterna drabbade samman

Av Karin Thurfjell

”Ångvält” ”Du skulle aldrig skita ner dina välputsade skor”
  I morse fälldes hårda ord mellan journalisterna Janne Josefsson och Lars Adaktusson i SVT:s morgonsoffa
.

Aftonbladet 2007-04-12

 

Hälsningen från ”Louise”: ”Jag gjorde det för att ingen annan skulle behöva gå igenom samma sak”

Av Robert Triches

”Louise” fyller sjutton år i år. Hon lever med en ny familj, snälla och omtänksamma människor, säger Lars-Göran Svensson, journalisten som gjorde reportaget tillsammans med Janne Josefsson.

Aftonbladet 2007-04-12

 

Kommunen riskerar skadeståndskrav

Av Robert Triches

Advokat: ”Det hon gått igenom är oerhört”

Aftonbladet 2007-04-12

 

Kommunen JO-anmäls för fallet Louise
Av Johanna Melén

Den 10-åriga flickans öde väcker starka känslor

Fallet ”Louise” upprör Sverige.
  Historien om den 10-åriga flickan som tvingades leva med sin våldsamma och missbrukande pappa får bloggarna att rasa och Justitieombudsmannen JO har tagit emot mängder av anmälningar från privatpersoner.
Aftonbladet 2007-04-12

 

Josefsson: Fler borde avgå
Av Robert Triches

”Det har varit oerhört många reaktioner”
Uppdrag Gransknings Janne Josefsson som gjorde reportaget om ”Louise” är inte förvånad över att Boo Hedbrant, den ene av de två ansvariga socialcheferna avgått.
  – Det är kanske ett bondeoffer. Men jag tycker att fler borde ta konsekvenserna på Vetlanda kommun, säger han.

Aftonbladet 2007-04-12

 

Chef avgår på grund av ”fallet Louise”
Av Johanna Melén

”Det har gjorts flera felaktiga bedömningar i ärendet”

Kritiken blev för hård.
  Nu lämnar Boo Hedbrant, chefen som hade ansvar för fallet med 10-åriga ”Louise” i Vetlanda, sin tjänst på socialförvaltningen.
  – Jag tror att det är bra i det läge vi nu befinner oss i, säger kommunchef Rolf Adolfsson till aftonbladet.se.

Aftonbladet 2007-04-12

 

Ansvarig chef avgår efter fallet "Louise"
Boo Hedbrant: Jag har gjort fel

Av Johanna Melén

Han fick information om vad som pågick, men gjorde ingenting.
I dag lämnade Boo Hedbrant tjänsten som chef för familjesektionen i Vetlanda kommun.
– Jag har gjort fel när jag inte inledde någon utredning, sa Hedbrant vid en presskonferens i dag.

Aftonbladet 2007-04-11

 

Våldtogs av sin far i fem år
Av Emma Löfgren

10-åringen bodde i en bil – socialen gjorde ingenting

Hon bodde i en bil. Hon var inte i skolan. Hon hotades och våldtogs av sin pappa.

Trots att socialtjänsten i Vetlanda larmats flera gånger tog det fem år innan de reagerade.

Aftonbladet 2007-04-10

 

”Louise” fick en senkommen ursäkt. Socialchefen: Vi har inte skött vårt arbete

aftonbladet.se, Micke Larsson/TT

Socialchefen i Vetlanda riktar nu en ursäkt till ”Louise”.
  Hon tvingades i flera år att leva under vidriga förhållanden hos sin pappa, utan att socialtjänsten ingrep.
  – Vi har inte skött vårt arbete, säger Ola Götesson.

Aftonbladet 2007-04-10

 

”Fallet Louise” skakar Sverige

Av Karin Thurfjell

I dag ställdes Vetlanda kommun till svars

10-åriga Louise levde i fem år med sin kriminelle far som våldtog och hotade henne, utan att socialen gjorde något.
Flickans öde har väckt starka reaktioner.
Aftonbladet 2007-04-10

 

Ingen ingrep för att hjälpa Louise
Av Peter Bagge

I fem års tid tvingades Louise bo ensam med sin pappa, en psykiskt sjuk missbrukare och våldsbrottsling som också utsatte henne för grova övergrepp.
Socialtjänsten fick den ena varningssignalen efter den andra - men ingen ingrep för att hjälpa flickan.

Sveriges television (SvT) Uppdrag granskning 2007-04-10

 

Uppdrag granskning -Fallet Louise

Sveriges television (SvT) Uppdrag granskning 2007-04-10

 

 

 

Vetlandafallet
En sammanställning av artiklar om fallet Blomqvist i Vetlanda

 

Dokument inifrån: Vad är det för fel på socialen?
SvT2


Vad är det för fel på socialen?

Insändare i Östran Lokaltidningen

 

Tillbaka till Artiklar

 

 

 

 

Vems är fosterbarnen?

VEMS ÄR FOSTERBARNEN?

En serie artiklar i Aftonbladet Kvinna publicerade den 31 augusti, 1 september, 4 september och 12 september 2000.

Artikelserien tog sin avstamp i Cecilia Zadigs och Maria Trädgårdhs TV-dokumentär om femåriga Felicia som var fosterhemsplacerad hos en familj i Heby.

 

Nu publicerar NKMR artiklar som inte tidigare varit publicerade på vår hemsida. Nedan följer den faktaruta som Aftonbladet publicerade tillsammans med artiklarna den 12 september 2000.

 

Reportaget om "Felicia" satte fokus på den enmansutredning SOU 2000:77, som Susanne Eberstein (s) gjorde angående tvångsomhändertagna barn. NKMR lämnade ett remissyttrande över SOU 2000:77.

 

 

 

 


FAKTA/Nu ska samhället bli en bättre förälder

Tvångsomhändertagna barn ska få spela huvudrollen i sina egna ärenden.

När lagen om vård av unga, LVU, ska anpassas till FN:s barnkonvention, ska barnet sättas i fokus.

– Samhället ska bli en bättre förälder, hoppas utredaren Susanne Eberstein (s), som i fredags lämnade över utredningen till socialminister Lars Engqvist.

Några av förslagen:

  Barnen ska alltid höras. Aven nar föräldrarna motsätter sig det.

  Socialsekreterare ska bli tvungna alt göra regelbundna hembesök i familjehem och prata enskilt med barnet ett par gånger om året:

  Varje barn ska ha en vårdplan. Där ska det stå vilken vård barnet ska få, hur umgänget med föräldrarna ska se ut och vad som ska uppnås för att barnet ska få komma hem igen.

  Efter tre år ska man göra en genomgång av barnets situation och hitta en långsiktig lösning för dess uppväxt.

• Vårdnadsöverflyttning ska bli vanligare, har barnet rotat sig i ett familjehem ska det få stanna, även om de biologiska föräldrarna motsätter sig det.

  För att färre barn ska behöva omhändertas införs ett mellansteg. Socialen kommer att kunna tvinga föräldrar att satta sina barn på dagis och i förskola.

Nu ses lagen över.

 

 

 

 

 

Dragkampen om femåriga Felicia

Av Christina Vallgren
Aftonbladet - Kvinna - 2000-08-30

Felicia, 5, har tillbringat nästan hela sitt liv i fosterfamilj. Nu vill Maria, hennes mamma, ha henne tillbaka.
Fosterfamiljen anser att ett andra uppbrott skulle krossa Felicia.
Vem har rätten till ett barn?

 

 

 

Föräldrar kan tvingas adoptera bort sina barn

Av Christina Vallgren

Aftonbladet - Kvinna - 2000-09-01
Expert: Man måste fatta långsiktiga beslut för de minsta fosterbarnen

 

 

 

Socialen bryter mot lagen

Av Christina Vallgren
Aftonbladet - Kvinna - 2000-09-04

Fosterbarnen får alltför sällan ge sin bild när man bestämmer placering för dem

 

 

 

 


Efter Kvinnas artiklar om femåriga fosterflickan Felicia hörde många läsare av sig. De berättade om stora brister i hanteringen av tvångsomhändertagna barn. Nedan följer berättelser om Niklas, 10, och Ari, 33, som båda är offer för ett system som inte fungerar.

 

 

 

 

Niklas, 10, slängdes ut från sin familj

Av Christina Vallgren
Aftonbladet - Kvinna - 2000-09-11

Socialkontoret sänkte arvodet - då ville pappan inte längre ha pojken kvar

 

 

Ari Niemi, 33: Fosterfamiljen använde oss som arbetskraft
Av Christina Vallgren

Aftonbladet - Kvinna - 2000-09-11

De var 16 barn som tvångsplacerades.
  Två gick det bra för.
  Resten hamnade i knark och kriminalitet.

 

 

 

Feliciafallet - Debattserie om tvångsomhändertagande av ett barn
Av Assi Olgasdotter m fl
  

 

 

NKMR:s remissyttrande till Justitiedepartementet över SOU 2000:77 - Omhändertagen.  

 

Tillbaka till Artiklar 

 

 

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter