Tragedi med fosterhemsbakgrund

TRAGEDI MED FOSTERHEMSBAKGRUND
I Västerbottens-Kuriren lördag den 29 oktober 2005 kunde man läsa om ett mordfall där både offer och förövare har vuxit upp i samma fosterhem. Rubrik: "Mordoffren växte upp tillsammans". På Gävle kommun säger man att de aldrig mer kommer att placera ett barn i fosterhemmet där den mordmisstänkte mannen och de två mördade kvinnorna bodde. Men Gävle kommuns personal anser att de inte är skyldiga att informera andra kommuner om det olämpliga fosterhemmet. Detta är ännu ett skrämmande utfall av de sociala myndigheternas agerande för "barnets bästa". Fallet rapporteras ingående på Arbetarbladet.se, Aftonbladet.se, Expressen.se, Gefle Dagblad GF.se och det refereras också på Sveriges Televisions hemsida.

 

 

 

Socialtjänsten reagerade inte

Av Anna Höglund

GÄVLE Socialtjänsten tog emot anmälan efter anmälan om familjehemmet där dubbelmördaren Lennart Persson växte upp. Ändå uteblev åtgärder i 12 av 15 fall.
- Det är obegripligt, säger Christina Markstedt på tillsynsmyndigheten på länsstyrelsen.

Gefle Dagblad 2006-02-21

 

 

 

Mördaren darrade inte på rösten
Många häpnade över 29-åringens berättelse

Av Gunnar Eriksson
GÄVLE Stämningen i Gävle tingsrätt var tung av sorg och förstämning. Den 29-årige mördaren hade tänkt berätta själv om morden, men orkade bara med 20 minuter av rättegången. Han fick domarens tillstånd att gå ut och kom aldrig tillbaka.
Arbetarbladet 2006-01-27

 

 

 

Polisen hade ingen aning om att de bott i samma familj

Av Gunnar Eriksson

GÄVLE: Gävlepolisen förhörde Camilla Lifvendahl två gånger redan i april och maj. Då visste man att den okände man som skrivit sexbrev till henne var identisk med Anna Norells mördare.
Men förhören avslöjade ändå inte att både Anna och Camilla bott i familjehemmet hos den 29-årig mördaren.

Arbetarbladet 2006-01-26

 

 

 

Därför hann 29-åringen mörda igen

Av Mats Hedström

GÄVLE Mördarens DNA hittades i Sätra. Det fanns också på hotbrev till Camilla Lifvendahl redan 2003.
Men den avgörande pusselbiten lades för sent. Därför hann 29-åringen döda en andra gång.

Gefle Dagblad 2006-01-23

 

 

 

Ångesten är tillbaka

Av Daniel Siksjö

GÄVLE Tommie Karim hade hört rykten om att 29-åringen druckit av hans mördade sambo Anna Norells blod.
Han vill ändå läsa polisens förundersökning för att få veta mördarens motiv.

- Nu har panikångesten kommit tillbaka, säger han.

Gefle Dagblad 2006-01-20

 

 

 

Trösten är att det snart är över

Av Maria Carlsson

SANDVIKEN - Det här är verkligen som den värsta mardröm. Enda trösten är att det snart är över. Snart kommer en dom och så får han sluten psykiatrisk vård i många, många år.

Gefle Dagblad 2006-01-20

 

 

 

Tog bussen direkt efter första mordet

GÄVLE 29-åringen åkte buss till mordplatsen i Sätra.
Efteråt var han blodig på kläderna när han tog bussen ner på stan.

Gefle Dagblad 2006-01-20

 

 

 

Lusten att döda drev 29-åringen

Av Mats Hedström
GÄVLE 29-åringen drack sina offers blod. Han skar loss kött från en av kropparna och åt. Men helst av allt ville 29-åringen döda barn.

Man kan på goda grunder anta att han hade fortsatt, säger Christer Sammens, åklagare.
Gefle Dagblad 2006-01-20

 

 

 

"Jag ville dricka blod"

Av Daniel Siksjö

GÄVLE - Jag drack en hel del blod och skar bitar ur hennes kropp. När jag insåg vad som hänt tog jag henne i min famn och kramade om henne. Det säger 29-åringen i ett av de många polisförhören.

Gefle Dagblad 2006-01-20

 

 

 

Mannen ville döda fler – helst barn

Av Nils Holmqvist

29-åringen som mördade småbarnsmammorna Anna Norell i Sätra och Camilla Lifvendahl i Skutskär ville egentligen döda barn.
- Om han fortfarande varit fri tror jag att båda kvinnornas barn hade varit döda i dag, säger spaningsledare Lennart Styrman

Arbetarbladet 2006-01-20

 

 

 

29-åringen drack offrens blod

GÄVLE 29-åringen som mördade två kvinnor ville egentligen döda barn.
- Som något slags rening, säger Christer Sammens, åklagare
.

tragedi_med_fosterhemsbakgrund Gefle Dagblad 2006-01-19

 

 

"Jag ville bara mörda någon"
Av Zendry Svärdkrona

28-åringen psyksjuk - döms inte till fängelse

GÄVLE. 28-åringen berättar varför han högg ihjäl sina båda fostersystrar med kniv.
  -Jag kände en drift av att mörda någon, vem som helst, säger 28-åringen i polisförhör.

Aftonbladet 2006-01-11

 

 

 

Aldrig mer ett barn i detta familjehem

Av Elin Aarflot

Gävle kommun kommer aldrig mer att placera ett barn i familjehemmet där den mordmisstänkte mannen och de två mördade kvinnorna bodde. Men andra kommuner hindras inte från att placera barn i hemmet.

Arbetarbladet.se 2005-11-04

 

 

 

"Varför lyssnade ingen på mig"
Av Anne Sjödin

Carina Norell, mamma till småbarnsmamman som mördades i Sätra, slog larm 1993 om missförhållanden i familjehemmet i Furuvik

"Hade barnen kommit därifrån hade Anna levt i dag", tror Carina Norell som sörjer sin mördade dotter.

Arbetarbladet.se 2005-11-03

 

 

 

Socialtjänsten kände inte till bristerna
Av Elin Aarflot

GÄVLE: Flickan blev kvar i familjehemmet trots att skolans rop på hjälp. Nu lämnar socialtjänsten in en anmälan mot sig själv. Att det fanns i brister i familjehemmet redan när Anna och hennes bror bodde där, känner inte socialtjänsten till.
Arbetarbladet.se 2005-11-03

 

 

 

Ännu ett barn har mist sin mamma

Studerande på högskolan i Gävle

Det är så tragiskt med mordet i Skutskär, att ännu ett barn mist det käraste hon har: sin mamma. Mina tankar går till alla barn som förlorat en förälder i det meningslösa våldet.
Arbetarbladet.se 2005-11-03

 

 

 

28-åringen var kallad till DNA-prov före mordet
Av Gunnar Eriksson

Den misstänkte ingick i den grupp män som Gävlepolisen kartlade
Mordutredarna i Gävle var på väg att närma sig den häktade 28-åringen redan före mordet i Skutskär. Två dagar senare skulle han ha lämnat ett frivilligt DNA-test.
Arbetarbladet.se 2005-11-02

 

 

 

Familjehemmet anmäldes redan våren 2004

Av Anne Sjödin
Redan i juni 2004 var två av Gävle kommuns inspektörer hem till familjehemmet där 67 katter avlivades i helgen.
- De hade då sex tamkatter och sex förvildade katter. Ägaren fick ett telefonnummer till skyddsjägaren, säger djurskyddsinspektör Mona Rönning.
Men ägaren ringde aldrig skyddsjägaren och katterna blev bara fler och fler.
Arbetarbladet.se 2005-11-02

 

 

 

Paret hade 67 katter som fick avlivas

Av Erik Andersson

När polisen besökte det familjehem utanför Skutskär där två mördade kvinnor har bott avslöjades misär och brottslig vanvård av katter.
Polisen fann 67 katter, som var i så dålig kondition att de avlivades. Huset stank av urin och avföring och i en bur på gården satt en katt och jamade och skrek under hela inspektionen.
Arbetarbladet.se 2005-11-02

 

 

 

Skola anmälde familjehemmet

Av Hanna Jansson
Så sent som i vintras hade paret ett barn placerat hos sig. Efter en anmälan från barnets skola besöktes familjehemmet och barnet omplacerades.
- Socialnämnden har sagt definitivt nej till att placera barn där igen, säger Ingemar Waern, ordförande i Gävles socialnämnd.
Arbetarbladet.se 2005-11-01

 

 

 

28-åring häktad för två kvinnomord
Svt.se

En 28-årig man har häktats i Uppsala misstänkt för att ha bragt två kvinnor om livet. Båda kvinnorna har växt upp i samma fosterhem som mannen.

Den ena, 34 år, hittades förra veckan i sin lägenhet i Skutskär. I mars knivdödades en 18-årig kvinna i Gävle.
Svt.se 2005-10-31

 

 

 

"Jag vill sörja - och inte bara försvara mig"

Av Hanna Jansson
- Jag hoppas ju att det är han. Men jag tänker inte göra som alla har gjort med mig och döma i förtid.
Den 20-åring som i två månader satt häktad för Sätramordet har fått nytt hopp. Kanske är den verkliga mördaren den 28-åring som sitter anhållen för mordet i Skutskär.

Arbetarbladet.se 2005-10-30

 

 

 

Babylycka förbyttes i knivmord
Av Camilla Norström och Katarina Brunat

20-åriga sambon anhållen för mordet på 18-åriga mamman

GÄVLE. För fyra månader sedan blev det unga paret föräldrar till en liten pojke.
  I går knivmördades babyns mamma.
  Den 20-åriga pappan är gripen misstänkt för dådet.

Aftonbladet 2005-03-31

 

 

 

Föräldrarna: Han har inte dödat henne

Av Camilla Norström

Det unga föräldrarna har länge varit ett par. Nyligen fick de hjälp att flytta till en större lägenhet och deras omgivning var glada för deras skull.
  Ingen säger sig ha sett dem bråka.
  -De drack inte och båda var mest hemma, säger 20-åringens pappa

Aftonbladet 2005-03-31

 

 

 

Anna höggs ihjäl i köket
Av Ida Thunberg och Micke Ölander

GÄVLE. Anna Norell, 18, var på väg för att hämta sin fyra månader gamla son när hon höggs ihjäl hemma i sitt nya kök.
Dagen innan hade hon köpt gardiner och pyntat i hemmet.
Nu är hennes 20-årige sambo anhållen – misstänkt för mord
.

Expressen 2005-03-31

 

 

 

18-årig kvinna mördad i lägenhet i Gävle
Av Alexandra Forslund och Irene Sokolow

En 18-årig kvinna hittades i förmiddags död i en lägenhet i stadsdelen Sätra i Gävle.
Polisen misstänker att hon mördats, och vid 14-tiden anhölls hennes 20-årige sambo som skäligen misstänkt för mordet.
Expressen 2005-03-30

 

 

 

 

 


FALLET TOMMIE KARIM - OSKYLDIGT ANKLAGAD

 


Tillbaka till Artiklar

 

 

 

 

 

Torsbyfallet: Autistisk elvaåring tvångsflyttas

Torsbyfallet: Autistisk elvaåring tvångsflyttas
En elvaårig pojke med autism och ADHD, boende i Torsby kommun kommer på onsdag att omhändertas och placeras i ett familjehem i Linköping. 35 mil bort från hans mamma och hans andra närstående. Orsaken är att kommunen inte anses kunna tillgodose de särskilda behov som pojken har.
En serie artiklar i Värmlands Folkblad, vf.se - 2010-07-31 -- 2010-08-05




Nämndordföranden ”Jag ville ställa upp”

Av Thony Liljemark
– Jag var inte ordförande i nämnden när barnen placerades hos oss.
Det säger Åke Gustavsson i en kommentar till att han och hans fru är familjehem för barn från Torsby kommun där paret är politiskt verksamma.
När det gäller den autistiske pojken förklarar Åke Gustavsson att han tog uppdraget för att han kände honom sedan tidigare.

Åke Gustavsson säger att han inte kan se något olämpligt i att han som ordförande i omsorgsnämnden också är familjehemsförälder.

Värmlands Folkblad, vf.se - 2010-08-05


Autistiska pojken placerad hos ansvarig politiker: "Inte lämpligt"

Av Thony Liljemark
Den ansvarige politikern inom socialtjänsten i Torsby, Åke Gustavsson (S), är tillsammans med sin fru familjehemsförälder.
Torsby kommun har placerat flera barn hos familjen.
Den autistiske pojke VF berättat om kom till familjehemmet när mamman behövde avlastning.
– När jag fick klart för mig att Åke var ansvarig politiker och jag samtidigt hade en bitter strid med socialen kändes det jobbigt, säger hon.

Värmlands Folkblad, vf.se - 2010-08-05


”Jag är inte förvånad”

Av Mari Haglund
I lördags berättade VF om den elvaårige pojken med autism och adhd, boende i Torsby kommun som på onsdag kommer att omhändertas. Han skickas till en specialskola i Linköping. För kommunen kan inte ge pojken det stöd han behöver.
– Det finns ofta brister i socialtjänstens utredningar när barn med autism tvångsomhändertas, säger Eva Nordin-Olson, förbundsordförande för Autism- och Aspergerförbundet.
Värmlands Folkblad, vf.se - 2010-08-02


Autistisk elvaåring tvångsflyttas
Av Mari Haglund

En elvaårig pojke med autism och ADHD, boende i Torsby kommun kommer på onsdag att omhändertas och placeras i ett familjehem i Linköping. 35 mil bort från hans mamma och hans andra närstående. Orsaken är att kommunen inte anses kunna tillgodose de särskilda behov som pojken har.
 Värmlands Folkblad, vf.se - 2010-07-31

 

 


Autistiska ungdomar vårdas som kriminella

Av Robert Holender, Dagens Nyheter, dn.se - 2009-08-06

Staffanstorpsfallet: Kallt uthus - bostad för fosterhemsplacerad yngling
En serie artiklar i Skånskan och Aftonbladet, 2010-03-12 - -


Många omhändertagna barn i motbjudande geschäft
Av Anita Ancarkrona


Tillbaka till Artiklar



Tillbaka till Entrésidan

 

 

Tonårsrevolt i socialstaten

 

  • Tonårsrevolt i socialstaten

    Av Lennart Hane, Advokat.

     


Läs i denna artikel av advokat Lennart Hane om hur en konflikt mellan en normal 15- årig flicka och hennes lika normala mamma sysselsätter mer än 30 personer avlönade med skattemedel.

Artikeln är tidigare publicerad i Medborgarrätt 4/1994 och återges här med författarens benägna tillstånd.

 

  • tonarsrevolt_av_lennart_hane

    Det börjar som ett relativt enkelt fall. En 15-årig flicka vill flytta hemifrån mot sin moders vilja. Relativt snabbt har 34 personer, avlönade med skattemedel, kopplats in på ärendet.


    Får en socialförvaltning göra det möjligt för en tonårsflicka att bo i egen lägenhet trots att modern både kan och ville sin dotter den omvårdnad, trygghet och goda uppfostran som Föräldrabalken förutsätter? Frågan prövades i en tvist om ekonomiskt bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen.

    Regeringsrättens beslut meddelades den 3 april 1992, nr 2094-1990. Länsrätten, den första domstolsinstansen, menade att dotterns bestämda vilja till eget boende skulle medföra en skyldighet för socialdistriktet att ge barnet den hjälp hon behövde för att bo på egen hand. Kammarrätten i Göteborgs och Bohus län ändrade emellertid länsrättens dom och fann att biståndet ingripit i moderns rätt och skyldighet enligt 6 kap 11 § Föräldrabalken och att sådana inskränkningar i vårdnadshavarens beslutsrätt kan ske endast med uttryckligt stöd i lag. Socialdistriktet överklagade men befanns inte a någon klagorätt.

    6 kap 11 Föräldrabalken lyder: "Vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Vårdnadshavaren skall därvid i takt med barnets stigande ålder och utveckling, ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål."

    En konflikt som just nu pågår handlar om en 15-årig flicka som revolterar mot sin mamma och som därför inte vill bo hemma. Jag kallar modern Sonja och dottern Karin. (Också andra namn som förekommer här nedan är fingerade.)

    Karin har med anledning av konflikten varit inlagd fyra veckor för observation på en barnpsykiatrisk klinik. Av utlåtandet som följt framgår att man "har inte kunnat finna uttryck för psykisk störning. Under Karins tid på avdelningen har vi sett att Karin ar van att ta ansvar och att hon är duktig i det hon företar sig, hon är på många sätt mogen för sin ålder."

    Sonja skildras i samma dokument så: "tycker mycket om sin dotter och har många positiva omdömen om henne. Enligt Sonja fungerade allt mycket bra till för cirka ett år sedan. Sedan blev Karin som förbytt och vi uppfattar att Sonja ofta känt sig maktlös.

    Så här började det när myndigheterna blev involverade i Karins konflikt med sin mamma:

    En dag i mars i år uppsökte Sonja socialförvaltningens ungdomsgrupp och berättade att hon och Karin på senaste tiden hade haft konflikter hemma. Några kvällar senare ringde Sonja ungdomsgruppen och bad om hjälp; mor och dotter hade bråkat och Karin hade sprungit ut utan ytterkläder. Sonja berättade att hon förgäves försökt prata, lirka, be, lyssna, men inget hjälper dottern blir bara aggressiv. Sonja misstänkte att Karin skolkade och hamnat i fel gäng med sprit och drogmissbruk.

    Gruppledaren vid kommundelsnämnden beslöt "att bifalla jour placering av Karin hos jourfamiljen Bettan i Molnstad under två månader". Sonja var inte tillfrågad men fick sen en natt, efter att ha ringt runt, besked från socialjouren att Karin befann sig hos en fostermor i Molnstad. Det var inte fråga om något beslut om omhändertagande enligt lagen om vård av unga (LVU).

    Sonja besöker socialkontoret och möte en ung kvinna, som lovar att tala med Karin. Sonja ringer nästa dag socialkontoret och får besked att vänta till efter påsk.

    Sonja väntar. Karins födelsedag äger rum utan någon kontakt mellan henne och mamman. När Sonja efter påsk ringer socialchefen, säger denne att Karin är omhändertagen med Sonjas medgivande!

    Sonja protesterar och påminner om att hon bara har sökt hjälp med att ta hand om sin dotter. Socialchefen upplyser henne att man inte kan tvinga en tonåring att bo hemma eller att gå till en barnpsykiatrisk klinik, om hon inte själv vill det. Socialchefen tycker det är konstigt att Sonja inte förstår detta.

    Av sina grannar får Sonja veta att Karin har varit i hennes hem tillsammans med ungdomsgruppen, och senare får Sonja veta att den unga kvinnan på socialkontoret hade lämnat sitt tillstånd till detta besök i Sonjas hem. Sonja upplever det som hemfridsbrott och undrar om en socialsekreterare verkligen har rätt att tillåta andra att gå hem till henne. Karin bor ju inte hemma nu.

    Sonja får reda på att Karin har varit berusad i påsk och tar kontakt med fostermodern. Det svar hon får är att det inte är konstigt att Karin dricker sig berusad i den situation hon är, och förresten har inte Sonja några bevis. (Hon har faktiskt bevis.)

    Sonja kontaktar syster Vera på Barnpsykiatriska kliniken. Syster Vera tycker att en tonåring som agerar som Karin borde läggas in på låst avdelning med stöd av personalen dygnet runt. Ett förtroende borde byggas upp och därefter Skulle orsaken till Karins beteende utredas på ett professionellt sätt. Tonåringen borde också få veta att det inte går att uppföra sig hur som helst mot sina föräldrar. Föräldrasamtal och föräldrastöd borde utgå hela tiden med målet att barn och föräldrar skall mötas igen på ett vettigt sätt. I sitt fosterhem kan Karin inte få någon som helst professionell hjälp Det ar ju enbart en bostad. Karin måste bli ifrågasatt, anser syster Vera.

    Från socialförvaltningen och ungdomsgruppen får Sonja just inte höra något positivt. Hon skall ändra sig, försöka förstå, möta Karin på halva vägen, inte skylla ifrån sig. Inte ens fel att två träter.

    Sonja är besviken och oroad över att ingen kontaktar henne. Hon måste själv jaga information.

    Sonja ifrågasätter enträget socialtjänstens rätt att omhänderta Karin och pekar på att hon som förälder inte har gjort något fel. Hon blir upplyst om sin rätt att avbryta placeringen men vet inte hur hon skall få hem Karin, när Karin vägrar.

    Gång på lång ställer sig Sonja frågan varför ingen hjälper Karin och henne med något alternativ. Frågan kvarstår: när och hur skall Karin förmås komma hem? I maj och juni har Karin kontakt med barnpsykolog men avbryter själv kontakten: "Det gav inget".

    Den 4 augusti sammanträder socialförvaltningen representerad av tre socialsekreterare med mor och dotter, som har var sin advokat. Då beslutas att utredning av Karin skall ske på barnpsykiatriska kliniken.

    Vid nästa sammanträde deltar samma personer som vid förra mötet samt en kurator från barnpsykiatriska kliniken. Kårin vill inte flytta hem och finner utredningen jobbig och värdelös. Hon menar att hon inte känner sig mogen ännu att flytta hem utan vill ha "eget boende", vilket förutsätter att hon får en egen lägenhet. Kuratorn konstaterar att det inte föreligger några psykiatriska grunder för omhändertagande och skiljande av mor och dotter med tvång. Mötet utmynnar i att Sonja skall bilda sig en uppfattning om Karins boende i en privat institution med sex problematiska tonåringar. Ungdomarna skall själva bädda sina sängar, städa sina rum och vara inne kl 23 på vardagarna. På helgerna får de göra vad de vill.

    Karin skulle få pengar för inköp av en basgarderob samt 280 kr i veckan i fickpengar. På detta hem för sju tonåringar arbetar sex till sju anställda utöver en i köket.

    Delägare och ansvarig för hemmet är en f d socialchef som säger till Sonja: Karin och du kan inte bo ihop så osams som ni är.

    Sonja uttrycker sin besvikelse över att ingen tycks vilja att hon och dottern skall bli sams och undrar vart föräldastödet tog vägen - för att till sist fråga sig om hon som mamma har någon viktig roll alls.

    Hur historien slutar vet ingen. Karin bor nu på hemmet för problematiska tonåringar. Justitieombudsmannen utreder. Kanske får mor och dotter råkas inför länsrätten. Kanske kommer de att återförenas.

    Inför ovissheten om framtiden för mor och dotter har Karins storebror funnit förklaringen: Karin är dum i huvudet.

    Det finns emellertid en annan förklaring. I konflikten mellan mor och dotter har 34 personer engagerats som är avlönade med skattemedel: 7 anställda på det hem där Karin nu bor, 6 socialsekreterare (varav en gruppchef, en socialchef och en ordförande), 5 fältassistenter i socialförvaltningens ungdomsgrupp, 1 skolsköterska, 1 skolläkare, 2 fosterföräldrar i fosterhemmet i Molnstad, 1 psykolog, 2 kuratorer och 3 mentalskötare vid psykiatriska kliniken i Molnstad, 2 psykologer vid BPU i hemstaden, 2 assistenter vid socialjouren, 1 församlingsassistent vid Karins konfirmationskyrka samt ytterligare 1 rådgivare verksam vid en privat men statsunderstödd förening för familjers rättigheter.

    Härtill kommer Sonjas advokat och Karins advokat. Sonjas advokat och rådgivaren från föreningen för familjers rättigheter är de enda i denna skara som förespråkar återförening mellan mor och dotter i det egna hemmet.

    Den i övrigt påfallande uniforma skaran är inriktad på arbete med Karins mentala hälsa och utveckling. Trots att hon ju enligt det barnpsykiatriska utlåtandet inte hade befunnits ha någon psykisk störning och bedömdes som både duktig och mogen för sin ålder.

     

    Till Pågående rättsfall

    Tillbaka till Artikelindex

    Tillbaka till Hemsidan

Tortyr utan redskap

 

    • TORTYR UTAN REDSKAP.

      Av Gudrun Larsson

      

 

  • Gudrun Larsson har tidigare publicerat det här inlägget är på NKMR:s debattsida "Aktuell Debatt". Eftersom inlägget så starkt beskriver fosterbarnets liv och upplevelser återges det här såsom en artikel. Dessutom blir det mer tillgängligt för våra besökare. Inlägget återfinns också på den danska hemsidan Borger-debat där tvångsomhändertagande av barn debatteras livligt.

 

 

    • När jag läser om allt elände som många har råkat ut för på debattsidan så kan jag inte förstå att vi kan kalla oss för en rättstat. En rättstat ser till att medborgarna mår väl och inte att som nu att vi ska vara fria fångar. Om socialen har fått i uppdrag att förstöra alla barn som föds här i landet genom att omhändertaga så många som möjligt som socialen gör idag, förstår jag varför det föds så lite barn, för vem vill föda barn om man inte tillåts att få uppfostra och ta vara på sina barn.

      Jag själv blev omhändertagen, jag sattes på en bondgård långt hemifrån, jag fick inte träffa mina anhöriga, under fyra års tid. Dom var så dåliga och inte ett gott föredöme för mig. Det var vad jag fick höra. Det kändes som ett hårt straff, för det är så som barn behandlas. Jag kunde inte förstå och förstår fortfarande inte att barnen ska bära på ett livslångt straff där socialen bestämmer att dina föräldrar är värdelösa. Samtidigt som du själv är ett dåligt barn, "för du är omhändertagen " Jag ville inget hellre än att träffa min familj. Jag fick inte ringa hem till min familj. Det fans fyra stycken till som var omhändertagna och placerade på samma gård, vi fick arbeta hårt med både ute som inne sysslor så något vilohem var det direkt inte. Idag är det inte så stor skillnad barnen ska undanhållas så att dom inte får tillfälle att träffa sina föräldrar och släktband, skolan idrott och massor med matad överaktivitet eller träffa nya släkten skall vilseleda och förändra barnets inställning till de biologiska föräldrarna. Jag kallar detta för fria fångar, barn som blir omhändertagna "för barns bästa" blir värre behandlade än brottslingar. Du ska veta din plats, du ska veta hur dålig du är, och framför allt hur dåliga dina föräldrar är.Så var inte förundrade över att socialen tycker att människor som bor på landet är psykiskt störda eller folkskygga, för socialen har inte fått placera dom på landet själva eftersom att då först duger det.

      Barn behandlas väldikt illa av vuxna när dom blir placerade i fosterhem. Varför har jag inte förstått? Säger inte socialen att dom "värnar om barnen" barnen sätts i första rummet det är därför som dom hämtas och torteras fruktansvärt hårt. Jag kan inte kalla det för god vård och omsorg när fosterföräldrarna och socialen ideligen talar om att föräldrarna är så dåliga så dom ska du inte träffa. Jag själv har erfarit som barn att när jag skulle ringa hem vilket nästan var förbjudet så Var jag hela tiden bevakad , detta var fruktansvärt och kändes som ett fängelse och straff.

      När sedan barnet som nu är myndigt skall stå på egna ben, och dom har övertalat barnet att adoptera sig, eller ännu värre redan är adopterat utan att föräldrarna kan överklaga har vi fått ett samhälle och LVU som är för barnets bästa enligt socialiststatens modell.

      Detta kallar jag för tortyr både för barnen och föräldrarna. Och hur BO kan ställa upp på något så omänskligt har jag inte förstått? Eller

      att barnet kommer ut som anorektiker och är både psykiskt och fysiskt ur balans plus att hon/han får magsår av den fruktansvärda behandlingen som socialen har orsakat under 10 års tid. Detta är vad socialen kallar, god vård och utrycker sig på följande sätt "barnet är färdigbehandlat"!

      Hur länge ska psykologer, kuratorer, lärare och socialen förstöra för både barn och vuxna?? Endast ett fåtal har på ett hedrande sätt visat civilkurage men de har blivet skrämda genom förtal och utfrusna och fått sluta, en mobbing av den tysta organisationen RÄDSLAN.

      Alla har med barnens uppväxt att skaffa, och vem bestämmer vem som ska vara en god medborgare och vilken livsåskådning som är bra och vem blir socialstatens nästa offer? Krig är ruskiga de förkastar vi alla. Men detta krig som pågår i denna socialstat, och har så gjort i decennier mot familjerna har blod och splittring på sitt samvete och får dom hållas så kan det fortsätta i det oändliga, bara för att socialstaten tror att den äger barnen. En stat som utger sig för att vara en RÄTTSTAT men samtidigt håller på att förstöra sina medborgare för att staten vågar inte erkänna att den gör fel. När nu socialen våldför sig på barn och föräldrar så skriver vi om lagarna så kan det fortsätta ett tag till på ett totalitärt vis...

      När vi som har behandlats av socialen blir vuxna och därigenom haft dålig kontakt med våra anhöriga blir följderna att vi känner oss som främlingar för släktbanden och förlorar vår identitet . En del har som följd av tvångsabortering i samband med omhändertagandet blivit steriliserade och detta förnekas av socialstaten Sverige. Det finns många som plågas av minnen som ingen ville lyssna på när du eller jag var unga. Idag känner jag mig kränkt och upprörd varje gång jag får höra att ett barn blivit omhändertaget. Det är en promille av dom barnen som har behov av att hamna på fosterhem. Om staten tillåter att familjen och släktbanden värnar om sina medborgare redan som små får vi ett friskare samhälle och friskare folk och tänk vad pengar staten sparar in på att inte slita barnen från föräldrarna och att socialen börjar behandla människor på ett mänskligt sätt och inte som boskap.

      Med vänlig hälsning

      Gudrun Larsson



At Skille Træet fra Roden

Barnevern og barnets beste

Omsorgsovertakelse er ikke barnevern

Är vissa barn värdelösa ?

Må barna vernes mot barnevernet ?

Fosterbarns rättslöshet

Tillbaka till Artikelindex

Till Arkiv

 


Tonårsflicka i blodiga flaskattacker

Tonårsflicka i blodiga flaskattacker

Av Ruby Harrold-Claesson, jur kand.

 

 


Ruby Harrold-Claesson är som bekant ordf. i NKMR.

Artikeln är skriven för NKMR:s hemsida. Den nedre delen av artikeln  "Varför ingriper inte socialen?" var skriven som en insändare i BLT.

 

 

 

Lördagen den 25 februari 2006 stod rubriken ovan i Blekinge Läns Tidning. Det handlade om en flicka i Karlskrona som utgjorde en fara för sin omgivning.

 

Tidningen förtäljer att under några månader hade det varit bråk mellan tjejgängen.  På nyårsnatten, när båda gängen festade på nattklubben Kino, gick den 17-åriga flickan till attack. Med flaskor som vapen slog hon tre unga kvinnor blodiga.

 

Ambulansen fick åka skytteltrafik till och från nattklubben Kino på nyårsnatten. Inom loppet av en timme tog den tre unga kvinnor till akuten. Samtliga hade slagits blodiga med flaskor av en 17-årig flicka.


 En 22-årig kvinna fick sy 31 stygn. Så här berättar hon i polisförhör om den brutala attacken.

- Hon höjer handen och slår ett slag med flaskan över min panna. Jag blir chockad och tar mig för pannan. Jag tittar upp och får då direkt ytterligare ett slag med flaskan över ansiktet. Slaget är så hårt att flaskan krossas. Jag sjunker ihop på golvet och därefter blir det svart. Sen minns jag inget förrän jag sitter i snön ute på gatan. Det är mycket blod överallt.
 
 Fler attacker
 I går åtalades 17-åringen för tre fall av grov misshandel. Hon åtalas även för två andra fall av misshandel, den 4 respektive 10 december. Även dessa attacker inträffade på Kino och drabbade unga kvinnor i samma gäng.
 De inblandade kvinnorna har i polisförhör berättat att det under hösten blev bråk mellan de båda kompisgängen. Vad som utlöste bråket kan ingen riktigt svara på, men under flera månader hade det förekommit ordväxlingar, småbråk, hot på telefon och sms samt kränkande skriverier på ungdomssajten Lunarstorm.
 På nyårsafton träffade gängen varandra inne på Kino. Och där urartade bråket i rå misshandel. 17-åringen slår ner två av kvinnorna inne på nattklubben. Den tredje kvinnan, 22 år gammal, slogs ner med en champagneflaska utanför entrén, mitt framför ögonen på Kinos vaktchef Torbjörn Ellerhag.
 -Jag ser att det pågår en diskussion på gatan mellan flickorna och jag känner att det kommer att hända någonting. Jag ser att hon har en flaska i handen och springer fram men hinner inte förhindra slaget, berättar han i förhör.
 
 Vittnen såg misshandeln
 Vaktchefen Torbjörn Ellerhag var bara någon meter från 17-åringen när hon krossade flaskan mot 22-åringens ansikte. Det fanns även andra vittnen både till misshandeln på gatan och de två attackerna inne på Kino. Ändå nekar 17-åringen bestämt till brott. Hon hävdar i stället att hon utsatts för misshandel.
 Vaktchefen Torbjörn Ellerhag kan inte svara på hur 17-åringen upprepade gånger kunnat komma in på Kino. Misstankar finns dock om att hon blivit insläppt genom någon av nödutgångarna.
 -Vi har haft problem med folk som kommer in genom nödutgångarna. Därför har vi satt ut folk där, och vi kommer även att larma dörrarna, säger han.

 

Polisen: Hon är unik i Karlskrona

Enligt polisen i Karlskrona är den 17-åriga flickan välkänd både hos polisen och socialen. Hon har blivit känd genom att hon slåss.
 - Den här tjejen är extremt ovanlig, säger en källa som jobbar med ungdomar.

 

Det har gått flera år sedan socialen först fick upp ögonen för flickan. Hon har ofta varit i bråk och drar sig inte för att slåss.
 - Hon har under ett flertal år avvikit från ett normalt beteende. Hon har lagt sig till med en kaxighet som hon hämtat från pojkvärlden. Men när hon är nykter går det prata med henne. Hon verkar inte ha svårt för att fatta, säger en person som jobbar med kriminella ungdomar.
 
 Blir lätt aggressiv
 17-åringen beskrivs som en normalbegåvad snygg tjej som har lätt för att få killar. Men hon kan bli väldigt arg väldigt snabbt om hon upplever att någon ger sig på henne eller hennes kompisar. Därför är många av hennes jämnåriga kamrater rädda för henne.
 -Hon vill ta kommandot och hon tar kommandot genom att slåss, säger en källa.
 
 Ett dåligt tecken
 Lennart Hansson arbetar som polis i Karlskrona och han har engagerat sig mycket i ungdomar med problem. Han känner väl till 17-åringen och befarar att hon är ett tecken på att unga tjejer börjar ta efter de kriminellt belastade unga männen.
 - Hon är än så länge unik i Karlskrona. Men tjejerna tar för sig mer och mer och dricker allt mer, så det kan komma fler, säger Lennart Hansson.

 

Varför ingriper inte socialen?

Socialen i Ronneby tvångsomhändertog och fosterhemsplacerade "Anna" i tre år och till en kostnad av flera miljoner skattekronor.

Socialen i Olofström tvångsomhändertog och jourhemsplacerade en 16 månaders baby i åtta dagar och till en kostnad av tiotusentals skattekronor. Dessa omhändertaganden var helt onödiga, skadliga och kostsamma.

I Karlskrona härjar värstingflickan fritt. Varför ingriper inte socialen?

 

"LVU är ett lotteri" sa Francesca Östberg vid Socialstyrelsen när hon presenterade sin vinjettstudie "Barnavårdsutredningar i sex kommuner" (CUS-skrift 2000:2) i Studio Ett i P1.  

 

Här har vi tre olika fall i Blekinge som behandlas så olika. Fallen ovan utspelar sig visserligen inte på samma socialkontor men det förefaller som om socialen ingriper regelmässigt där de inte behöver göra insatser, och inte ingriper där ett ingripande är påkallat.

 

 

Tillbaka till Artiklar

 

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter