Kent Sändh - Samhällets sår går i arv

Kent Sändh - Samhällets sår går i arv

Av Patrik Nyberg, fil. mag., journalist och samhällskritiker

 

 

 

 

 

 


Patrik Nyberg är fil.mag., journalist och samhällskritiker i Göteborg. Artikeln är tidigare publicerad i Göteborgs Fria Tidning, den 24 september 2005. Artikeln är också publicerad i tidskriften Brödraskap nr 39, den 30 september 2005 under titeln "Vad samhället sådde fick Kent skörda".

Den återges här med författarens benägna tillstånd.

 

 

 

 

 

 

Under den gångna veckan har vi kunnat läsa om en fruktansvärd familjetragedi. En man knivhögg sin fru när hon var på väg att lämna deras barn till skolan. Efteråt tog han sitt liv.

 

Två små barn ska nu växa upp utan sin pappa och med vetskapen om att han försökte mörda deras mamma. Initialt beskrevs gärningsmannen och självmördaren som direktören. I onsdags publicerades dock hans namn av Expressen : mannen heter Kent Sändh.

 

GFT har uppmärksammat Kent Sändhs fall och hur han och hans bror tvångsomhändertogs av de sociala myndigheterna i början av 1940-talet. Kent placerades på Vidkärrs barnhem och utsattes för en ofattbar pennalism. Han och andra olyckssystrar och bröder från denna tid har kämpat för att få en ursäkt av Göteborgs kommun för de övergrepp de utsattes för utan att lyckas. Kent talade med avsmak under intervjun om den inskription som än idag finns på statyn utanför det i dag nedlagda barnhemmet. "Under åren 1936-1976 har många barn mött kärlek och omtanke på Vidkärrs barnhem och fått en god start i livet".

 

Kent menade att "Sanningen är att flertalet gick vidare till ungdomsvårdsskolor, fängelser, psykiatriska kliniker, blev narkomaner, eller tog livet av sig. Flertalet flickor blev sexuellt utnyttjade".

 

Det framgick under intervjun och även vid senare samtal som jag hade med Kent att samhällets behandling av hans mamma var ett ständigt öppet sår.

-       Hon straffades för att hon var en fattig ensamstående kvinna från arbetarklassen sa han.

 

Kents röst svek honom under intervjuns gång då han berättade hur mamman tvingades att sterilisera sig. Hade hon inte gjort det så skulle hon inte få träffat sina barn något mer.

 

Samhällets behandling av hans mamma satt djupt hos honom. Det var något han hade svårare att prata om än alla de gånger han sattes i tvångsbälte som liten pojke. Eller hur han blev sängvätare på grund av den ständiga oro han kände för vuxenvärldens återkommande bestraffningar av ett vettskrämt litet barn. Kents kamp för upprättelse mot Göteborgs kommun föreföll även vara en kamp för hans mamma. Att någon skulle erkänna att det var fel av samhället att beröva en mamma sina barn och han och hans bror en kärleksfull och trygg barndom. Ett arv som Kent Sändh nu dessvärre lämnat vidare till sina barn.

 

 

 

Samhällets Styvbarn kräver upprättelse

Av Patrik Nyberg

 

Rättsröta och myndighetsmissbruk i barnavårdsärenden
Av Kent Sänd

 

Varning för socialtjänsten
Av Kent Sänd

 

Till Minne av Kent

 

Tillbaka till Artiklar