Till tolkningen av barnets bästa
Till tolkningen av barnets bästa
Av Tryggve Emstedt, Advokat, Gävle
Tryggve Emstedt är ordförande i Länderkommittén och suppleant i NKMR's styrelse.
|
I Sverige skall man följa bl
a följa barnkonventionen och se till barnets bästa.
Enligt Föräldrabalkens 6 kap 1 § skall barn behandlas med aktning för sin
person och egenart och de får inte utsättas för kroppslig bestraffning.
Det är gott och väl att man
skyddar barn från misshandel. Det bör en rättsstat göra. Samtidigt så får
konsekvensen av den "noll-tolerans" som i princip gäller i Sverige
numera innebörden att stora delar av min föräldrageneration skulle ha varit
brottslingar om inan applicerar dagens regler på hur uppfostran bedrevs på
50-60 talen.
Att skydda barn är som sagt
en självklarhet men samtidigt så innebär det en stor fara när ett samhälle gör
väldiga utredningar av örfilar eller misstankar om aga i hemmet. Agaförbudet är
sannolikt det främsta instrumentet för socialförvaltningar runt om i riket att
fortsätta sitt oerhört kränkande och klandervärda beteende där bristande
respekt och nonchalans är vardagsmat. En i mängden av utredningar kom återigen
fram till det i mitten av juni 1999.
Gång efter annan stöter man
på invandrarföräldrar som är livrädda för att tillrättavisa sina barn för att
det skall leda till sociala utredningar. Vad innebär det för risker på sikt?
Även hos svenskar finns en utbredd rädsla och frågan är vilka konsekvenser det
får att man inte har chansen att någonsin ta parti för den förälder som
överreagerar. Många gånger inser de själva att det är helt fel metod med aga
men ibland - i sällsynta fall - kan hårdhänt tillrättavisning kanske ha varit
enda sättet att fä kontroll över situationen. Om barn och särskilt ungdomar
inte har respekt för föräldrar och vägrar låta sig tillrättavisas så innebär
det naturligtvis på sikt ett samhälle med förvildade ungdomar och tonåringar
som ännu inte är straffmyndiga vilket man är vid 15 års ålder.
Det måste rimligen vara en
tydlig balansgång mellan samhällets maktmedel via socialtjänsten och respekten
för inte bara barnens utan även föräldrarnas integritet.
En utredning - i det enskilda
fallet - kan mycket väl vara motiverad MEN den får inte få vilka proportioner
som helst utan borde åtminstone vid första påstådda eller uppenbara örfilen
eller agan leda till en kort och koncis utredning som är avslutad inom 1-2
veckor. Är agerandet brottsligt kan åklagaren med förtur besluta om
strafföreläggande och så är det bra med det. Om rättsintyg visar blåmärken och
andra spår av ren misshandel kommer självfallet saken i ett helt annat läge.
För närvarande har jag i
egenskap av advokat ett ärende på gång som rör en styvpappas aga av en 7-åring
som i sin har lett till att en socialsekreterare skall studera familjen minst
fyra dagar per vecka och utredningen skulle pågå mer än en månad. Styvpappan
som erkänt tycker liksom modern att utredningen är enormt kränkande.
I ett annat fall så har
sociala placerat modern och en sexåring på utredningshem, under ett par månader
p g a att barnet påstått att det blivit slaget. Under tiden får inte styvpappan
träffa pojken och utredningen verkar inte vara på väg att avslutas trots att
det gått mer än två månader sedan den påstådda misshandeln.
Exemplen kan mångfaldigas och
dokumenteras bl a av Nordiska Kommittén för mänskliga rättigheter (NKMR) som
särskilt arbetar med denna fråga.
Sammanfattningsvis så anser
jag att socialförvaltningarnas enorma makt och bristen på tillsynsansvar från
samhällets sida är det största enskilda hotet mot samhällets överlevnad. Om man
inte snabbt gör något åt allt godtycke inom socialförvaltningen och inför ett
effektivt sanktionsansvar så får vi inte bara enskilda övergrepp på
socialtjänstemän utan vi får också ett ökat ohälsotal som kanske gör människor
arbetsoförmögna och psykiskt insufficienta - som i sin tur innebär uppenbara
risker för misshandel inom hemmet.
Vidare är risken stor att den
brottslighet som beskrivits på sistone bland unga som angriper unga och andra i
utsatt position ökar än mer om föräldrar inte vågar vara föräldrar i rädsla för
samhällets sanktioner.
En statlig utredning bör omgående ta en titt på hur man skall komma till rätta med socialtjänstens övergrepp på såväl barn som vuxna i namn av "barnets bästa" som man alltid åberopar.
Fessée: Ils sont fous ces Suédois !