Tre inlägg i Metrodebatten
| 
Tre inlägg i Metrodebatten
Av Ove Mollvik, ingenjör
|
|
Nu börjar det brännas
Av Ove
Mollvik, ingenjör
Metro 010627
När
Ruby nämner LVU och hänvisar till hur maktmissbruket fortfarande frodas inom
svenska välfärdsystemet så är skillnaden mot världen inte så stor. Problemen på
nära håll är i princip desamma så vem orkar bry sig? Inte ens inom Rädda Barnen
vågar man diskutera det som exempelvis Eva Kärfve avslöjat hos svenska
expertväldet. Hierarkins samförstånd om olika människovärde för barn är
genomgående.
Där man minst anar pågår de vidrigaste
övergrepp mot barn. "Barnets bästa" tolkas till maktens godtycke rakt
motsatt Barnkonventionens anda även i våra hemkommuner. Fallet Alexander visste
jag ingenting om fast skandalhistorien haft sin upprinnelse i min omedelbara
närhet. Jag är nu inte alls förvånad. Attityderna mot barn med annorlunda
bakgrund är fortfarande desamma kan jag intyga. Liknande förhållanden har jag
mött under hela nittiotalet på alla nivåer men ändå ensam fått kämpa mot allt
från dagisregim till regering för att bara kunna hålla ihop min egen familj.
**********************
??
T-Rex!
Av Ove Mollvik
Metro 010628
Är det oss drabbade du vill göra
ansvariga för socialens misslyckande? Detta är ett klassiskt fenomen i en
diktatur. Budbärarna, de frågande eller offren själva görs till de skyldiga.
Din reaktion visar med all tydlighet hur det dolda resonemanget förs i den
socialliberala förträffligheten.
Fallet du nu drar upp visste jag lika lite om som fallet Alexander fast mina
egna grannar visade sig veta allt. Så effektiv är tystnadsplikten åt båda håll.
PK media har sedan länge bestämt sig för den mest enfaldiga beskrivning av
sociala problem. Ingen med seriösa avsikter kan längre ta sådan rapportering på
allvar. Självklart döljer man ömsesidigt den obekvämaste delen av sanningen.
Just därför är verklig demokrati viktig.
De politiskt ansvariga verkar inte heller vilja veta vad som i verkligheten satts i system. Ett socialliberalt expertvälde har därmed kunnat ta över på alla nivåer. IB-affären bleknar i jämförelse. Det är detta Eva Kärfves bok "Hjärnspöken" handlar om.
*********************
T-Rex
Av Ove Mollvik
Skönt att du ändå bryr dig men om du har
lätt för att bli deprimerad bör du inte fördjupa dig i varken mina eller
Alexanders fall. Lita på att åklagarnas standardformulering "ingen
anledning att misstänka att brott har begåtts" i varje läge kommer att
skydda den begreppsvärld du valt att leva i. Europadomstolens utlåtande
"åpenbart grunnlös" förvånar mig lika lite. Makteliten vill inte
veta. Regeringsrättens utslag i mitt fall innebar skyldighet att ta emot bidrag
trots att diagnosen på min son bevisligen var falsk. Jag förväntades därmed
hålla tyst. Steriliseringskampanjen mot min släkt som min tandläkare föreläste
om på riksnivå under 60-talet har jag nu förstått utgick från samma sorts
idéer. Den världen valde inte jag. Mina barn och jag är överlevande bevis på en
värld större än övermakten kunnat kontrollera. Vår lycka är fortfarande
växande.
Efter Alexanderskandalen fick ett par befattningshavare omplaceras. Många tyckte det bara var otur att det faktiskt råkade bli fråga om slaveri. Ett "symbiotiskt förhållande" till mamma måste ju till varje pris förhindras.....och konstig var hon ju i vilket fall som helst!
Vem orkar bryr sig om
barnslaveriet?
Av Ruby Harrold-Claesson
Vardagsmat i rättsstaten Sverige
Av Ruby Harrold-Claesson