Familjen är djupt märkt av det som hänt

Familjen är djupt märkt av det som hänt
Av Ann Christine Kihl, reporter

 

 

 


Artikeln är tidigare publicerad i Vestmanlands Läns Tidning, VLT, den 23 januari 2007. Den ingår i en serie artiklar som har publicerats i VLT och VLT.se, med början den 20 december 2006.

Artikeln återges här med författarens benägna tillstånd.

 

 


- Vår pojke är orolig och vill inte gärna gå ut. Vilka konsekvenser av omhändertagandet blir på sikt kan vi ännu inte se, beskriver föräldrarna till femåringen som omhändertogs. De har nu haft honom hemma i två veckor.


När VLT ringer upp berättar pappan:

- Det är en ledsen och mycket fundersam pojke. Han har sagt till mig: "Pappa, hörde ni inte när jag ropade efter er på polisstationen. Jag ropade flera gånger."

Det var under samtal hos polisen den 23 november som föräldrarna oväntat skildes från sin femåring. Han fördes bort av två poliser.
- Att han inte vill gå ut måste bero på att han inte är säker på att få komma hem, säger pappan.

 Han är samlad men fortfarande rasande och säger att förtroendet för socialtjänsten är förbrukat.

När länsrätten hade upphävt omhändertagandet den 5 januari fick föräldrarna veta att samtidigt som pojken omhändertogs hade utredningar öppnats på parets två andra barn.


Men något utredningsarbete hade inte påbörjats.
"Ingen från socialtjänsten i Västerås kommer in genom min dörr" deklarerade pappan när det stod klart för paret att de andra barnen skulle utredas.


Familjen kände sig fortsatt trakasserad. Några dagar senare fick de besked att utredningarna lagts ned.

Trots att de beskriver att förtroendet för socialen är raserat har familjen kontakt med en annan gren av socialförvaltningen, det så kallade Nätverkscentrum, specialiserade på att hjälpa inidivider och familjer och hitta vägar ur kriser.

- De enda som har mött oss med respekt är Nätverkscentrum och polisen, säger pappan.

Han arbetar själv med sociala frågor inom kommunen:

- Jag har varit en del av det här systemet i 18 år men jag vet inte om jag orkar jobba kvar inom kommunen efter detta.

 Han beskriver en känsla av svek och att vara förföljd.

Mamman säger till VLT:

- Det är så gott att ha vår pojke hemma. Men konsekvenserna av allt detta kan vi ännu inte se. Vi tar en dag i taget. Vi får mycket terapeutisk hjälp och snart ska vi också få samtal på barn- och ungdomspsyk med råd och stöd runt vår pojke.

 Mamman, som av socialen bedömdes vara den som gjort sin pojke illa och vara emotionellt omogen, har av många andra beskrivits som den som besuttit en förmåga att hålla ihop familjen under krisen.

Till VLT sa hon i en tidig intervju: "Vad skönt att det är jag som är anklagad, för jag vet att jag inte har gjort det".

 Men hon är, som maken, djupt märkt av händelsen och vill inte längre ha med sociala myndigheter att göra.

Hon berättar att hon bär på en mängd frågor hon vill ha svar på, vad gäller rättssäkerhet och kommunal myndighetsutövning. Hon planerar att så småningom söka svaren.

Är du arg och hatisk?

- Nej, jag är förmodligen fortfarande kvar i reaktionsfasen: jag är ledsen och rädd.

 

 

VÄSTERÅSFALLET - Tvångsomhändertande av en femåring

En serie artiklar i Vestmanlands Läns Tidning, vlt.se

 

 

Tillbaka till Artiklar