Ohyggliga övergrepp mot barn och föräldrar
Ohyggliga
övergrepp mot barn och föräldrar
Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand
Tio bud till dem som kommer i barnevernets blickfång:
|
John Alvheim, vice ordförande i Stortingets socialkommittéen, frånkänner
det norska barnevernet all ära. I ett uppseendeväckande upprop till föräldrar
som kommit i barnevernets blickfång, slår Alvheim fast att barnevernet begår
rättsövergrepp och gör mer skada än nytta.
John Alvheim kastade ut sin brandfackla i Norge under hösten 1995. Debatten
blev intensiv med bl. a inlägg av Prof. Marianne Haslev Skånland som stödde
Alvheim mot barnevernet.
I debatten sade John Alvheim bl. a:
"Ja, barnevernet begår systematiska, och ibland ohyggliga, övergrepp
mot föräldrar och barn- Och övergreppen drabbar i första hand samhällets
svagaste personer." Denna Framstegspartiets socialpolitiska talesman är,
enligt uppgifter från säkra källor, till skillnad från sin ordförande Carl I
Hagen, inte känd för att kasta kraftuttryck omkring sig. I egenskap av vice
ordförande i Stortingets socialkommittéen åtnjuter han allmänhetens respekt.
Hans starka engagemang i frågorna kring barnevernet och dess arbetsmetoder
härleder sig från de dagligen återkommande samtalen som han får från
förtvivlade föräldrar. Han har också gått igenom handlingarna i mer än 300
fall.
I en intervju med Dagbladet framhöll John Alvheim att barnevernet gör sina
ingripanden på ytterst tunna underlag och med hysteriska bevekelsegrunder. Barn
och föräldrar skiljs åt utan att barnevernet har följt lagens intentioner.
Alvheim förnekar dock inte att det finns fall där ett ingripande var av nöden,
samt att det finns hederliga handläggare, men hans huvudintryck efter år av
närkontakt var chockerande.
I intervjun framhöll Alvheim också att det är något grundläggande galet med
inställningen i barnevernet, och att det är något grundläggande fel med den
rådande ideologin. Han anser att den nya barnevernslovens bestämmelser är inte
tillräckligt bra. Beslut om omhändertagande fattas av fylkesnemnder, men
rättssäkerheten för föräldrar och barn tillvaratas icke, enligt Alvheim.
"Ett tvångsomhändertagande är kanske det mest dramatiska föräldrar och
barn kan utsättas för. Och lagens intention är att detta skall vara den sista
åtgärden som sätts in - efter allt annat har prövats," sade Alvheim. Han
ansåg att han kunde dokumentera att det motsatta var regel. "Tvärtom letar
man efter ursäkter för tvångsingripanden, ofta med motiv som inte är juridiskt
hållbara. Just därför måste dessa fall prövas av domstol," sade han.
John Alvheim är klart medveten om att hans "Tio bud" kommer att
undergräva förtroendet till barnevernet, men han slog fast att barnevernet har
sig självt att skylla.
Efter publiceringen av intervjun med den benhårda kritiken mot barnevernet
drunknade John Alvheim bokstavligen i nödrop. Alvheim beklagade att det var
förtvivlat litet han som enskild person kunde göra för att hjälpa de utsatta
för barnevernets omsorg. De otaliga nödropen till Alvheim bekräftade till fullo
hans intryck av de skandalösa förhållandena i norskt barnevern.
I samband med artikeln i Dagbladet blev John Alvheim anklagad för att vara en
oseriös, oansvarig och cynisk försvarare av föräldrarna - på barnens bekostnad.
Det måste påpekas att kritiken kom uteslutande från folk inom barnevernet och
byråkratin. Denna kritik tillbakavisade Alvheim med att påpeka att det förekom
alltför många tragedier i barnevernets kölvatten för att man ska kunna
bagatellisera kritiken mot barnevernet och dess arbetsmetoder. Han efterlyste
mer ödmjukhet från barnevernets sida.
John Alvheim som helt förlorat förtroendet för barnevernet tillade att han inte
längre trodde att socionomerna och psykologerna i barnevernet var i stånd att
lösa sina uppgifter: "De ska tillvarata barnens intressen, men de bortser
alltför ofta från att barnen och föräldrarna har gemensamma intressen. Därmed
river de ned och ödelägger både för barnen och föräldrarna - och för sig
själva."
Alvheim fortsatte med att säga att det finns ett behov för ett barnevern, i en
eller annan form.