"Beskäftigt mansupprop"
”Beskäftigt mansupprop”
Av Lars-Erik Hagborg, lärare
Artikeln återges här med författarens benägna tillstånd. |
I en DN-debattartikel (041002) "Bryt
mäns fega tystnad om barnsexhandel" går en samling män till angrepp
mot sina fega bröder, vilkas feghet beror på att de inte i likhet med undertecknarna
går till storms mot barnsexindustrin. Syftet med artikeln kan synas ädelt.
Frågan är om det inte rent av är huvudsyftet – att visa sig ädel. Denna samling
av schysta höjdare har skrivit under en artikel som är påfallande substanslös
och svepande i sin karaktäristik av barnsexindustrin.
De
svenskar som försvarar sexuell exploatering av barn är få och jag har svårt att
tänka mig att någon skulle få för sig att göra det offentligt. Kanske bör jag
påpeka att jag trots min kritik av artikeln inte tillhör denna försumbara
minoritet. Det som stör mig är att artikelförfattarna genom att torgföra
radikalfeministisk ideologi anser sig kunna strunta i mer handfasta bevis för
sina påståenden. Dessutom är den självgoda beskäftighet som genomsyrar
debattartikeln provocerande.
Jag
saknar en definition av begreppet barnsexindustrin. Vad sysslar denna med? Hur
omfattande är barnsexhandeln i Sverige? Enligt artikeln drabbar den tydligen
barn födda i Sverige samt barn som kommit hit. Finns det fler kategorier?
Svepande påstående underbyggs inte. Följande citat kan tjäna som exempel: ”Handeln med barn
är en lukrativ bransch där varan, det vill säga barnet, går att sälja om och om
igen. Verksamheten bedrivs konsekvent och systematiskt, och visar tydligt att
den absoluta majoriteten av sexköparna är män.”
Den
kritik som ändå har förekommit kännetecknas som ”prat” och därför vill
undertecknarna ”bryta tystnaden” genom att skriva debattartikeln. En pratig
situation blir till tystnad som bryts genom ännu mera prat.
Den
majoritet av män som inte har tillgång till DN-debatt som forum och som anses
tysta, döms ut för sin bristande ansvarskänsla och även om de direkt inte kan
göras ansvariga för förövares övergrepp så är de ändå indirekt skyldiga. Av
någon anledning sviker den tysta kvinnliga majoriteten inte sitt ansvar. Här
saknar undertecknarna genusperspektiv. Eller menar de på fullt allvar att
kvinnornas ignorans inte är lika mycket värd att kritisera som männens.
Det
är störande att följa artikelns spekulativa resonemang om hur den manliga
sexualiteten flippar ut vid semesterresor. Likaså när artikelförfattarna tror
sig veta att ett stort antal män tiger om när kollegor och bekanta förgriper
sig på barn som kommit till vårt land genom trafficking. Artikeln spårar
fullständigt ur när den avslutningsvis förmedlar den felaktiga synen på
övergrepp som ett slags socialt arv. Förövaren har själv under barndomen
utsatts för övergrepp. Ett mönster som det gäller att bryta. Detta är
pseudovetenskap. Det finns inga vetenskapliga belägg för ett sådant påstående.
Underhållarna
som sockrat artikeln med sina underskrifter, tror sig säkert ha gjort en
hedervärd sak. Justitieministern jämte några andra tunga namn borde man kunna
förvänta sig mer av. Ärkebiskopen får försöka få somliga rader förlåtna. Se
till att artikelförfattaren är mer påläst och kunnig i ämnet nästa gång det är
dags för ett utspel.
”Bryt mäns fega tystnad om barnsexhandel”