Dyrt och hjärtlöst

 

  • Dyrt och hjärtlöst

    Ur Olof Kihlstedts brev till Tidaholms kommunstyrelse Hur tar samhället hand om barnen?

 


Artikeln är tidigare publicerad i Medborgarrätt 3/95. Den återges här med MRR's benägna tillstånd.

 

  • 0lof Kihlstedt är 71 år fyllda, 5-barnsfar med 9 barnbarn. Ledare för det lokala partiet Tidaholms Väl. Ledamot av kommunfullmäktige, BUN, valnämnden o.s.v. Har varit förbundssekreterare inom HUF (högerns ungdomsförbund). En av tio riksdebattörer för Högerpartiet. Vice ordförande i Familjesociala nämnden i Stockholms Läns Landsting. Ledamot av Styrelsen för Folk och Försvar Statens ungdomsråd o.s.v. Har varit lärare, i 20 år, på alla stadier utom lågstadiet, även i en teknisk aftonskola (samhällskunskap). Företagare sedan flera år.

     

    Till kommunstyrelsen

     

    Begäran om utredning

    Det har på sista tiden gjorts utredningar vilka utförts av olika konsulter. Främst har intresset koncentrerats till skola och barnomsorg, både vad avser organisation, interna förhållanden och lokalsituation. Att märka är då att BUN som ju ålagts ett avsevärt sparbeting har lyckats nedbringa kostnaderna med ca 15 milj.

    När det gäller en annan kostnadskrävande del av kommunen nämligen socialförvaltningen har däremot resultatet varit ett helt annat. Kommunen har genom extra anslag varit tvungen att täcka avsevärda underskott. 1994 nära 10 milj. Vad beträffar årets sparbeting så har man enligt uppgift svårigheter att uppfylla kraven.

    Sedan ett år tillbaka har jag haft anledning att intressera mig för en del av den verksamhet som socialförvaltningen bedriver. Av vad jag kunnat bedöma saknar administrationen helt det kostnadsmedvetande som erfordras för att kunna nedbringa kostnaderna.

    I ärlighetens namn skall sägas att slöseriet med medel pågått under minst fyra år. Man kan således inte skylla på den nuvarande besättningen i socialnämnden (det är ju till syvende och sidst de förtroendevalda som har ansvaret). Utvecklingen är emellertid skrämmande.

    När det gäller tvångsomhändertagande av barn så rörde sig utgifter 1990 om 2,3 milj. Förra året hade summan stigit till inte mindre än 11,6 milj - en dryg femdubbling!


    Den inblick ja- under ett år haft i handläggningen av ett speciellt vårdnadsärende har gjort att jag helt har fått ompröva min inställning till hur samhället tar hand om de svagaste, nämligen barnen. Runt kring omhändertagandet har utvecklats en miljardindustri, där alla inblandade skor sig på skattebetalarnas bekostnad. Jag ämnar fortsättningsvis i något förtäckta ordalag skildra hur det kan gå till i vårt land idag.

    I november 1991 blir en 9-årig flicka i Tidaholm plötsligt hämtad ur sin klass i skolan och förd till barnpsykiatrisk klinik. Modern som inte blivit varskodd i förväg anlitar en känd advokatfirma i Stockholm. Med hjälp av stockholmsadvokaten får modern efter endast fyra dagar Länsrätten att häva socialnämndens beslut. Rätten ansåg således ej att det förelåg skäl för ett tvångsomhändertagande. När så modern infinner sig på sjukhuset för att (med lagens hjälp) hämta sitt barn har socialkontoret i Tidaholm (obs ej lagligt) instruerat sjukhuspersonalen att barnet icke skulle utlämnas till modern med mindre än att någon representant för socialnämnden var närvarande. När modern med all rätt blev upprörd blev hon själv bryskt omhändertagen. Man stack helt enkelt enligt ögonvittne en spruta rätt igenom kläderna.

    Efter tvångsomhändertagandet tvingades hon fastspänd i tvångströja ta psykofarmaka och "motades" därmed in i sjukdomen. Sedan var det lätt att upprepa kravet på tvångsomhändertagande av barnet. Den lilla flickan är således alltsedan nov 1991 omhändertagen för s.k. samhällsvård. Den övervägande tiden har hon vistats på ett s.k. barnhem där "vården" idag kostar ungefär 70.000 kr i månaden. Enligt mina beräkningar har denna lilla flicka hittills kostat vår kommun ca 3,5 miljoner om man inberäknar alla omkringkostnader i form av advokat- och rättegångskostnader samt utredningar av diverse experter. Modern har hela tiden efter utskrivningen från mentalsjukhuset kämpat för att återfå sitt barn men hittills misslyckats främst därför att det gått prestige i ärendet. Hade man frän socialtjänsten haft ett bättre kostnadsmedvetande tror jag att frågan skulle ha lösts redan för över två år sedan.

    När jag penetrerat orsakerna till ärendets utveckling kan jag inte undgå att lägga största skulden på den administrativa ledningen på socialkontoret. En stor del av skulden har givetvis de förtroendevalda - speciellt ledamöterna i AU som ju är satta att handlägga ärenden som är sekretessbelagda. Jag har dock en känsla av att dessa ledamöter inte är helt insatta i de hemligstämplade ärendena utan att de förlitar sig helt och hållet på tjänstemännens föredragning och förslag till beslut. I detta speciella ärende finns det utöver mig endast en ledamot av socialnämnden som har noggrant läst igenom hela akten. Inte heller denna ledamot upptäckte av vad orsak barnet ursprungligen blev omhändertaget. När förra kommunalrådet Eva Eriksson förra sommaren kallade till ett möte med berörda parter kunde man från socialtjänsten inte förebringa något skäl till omhändertagandet. Den enda dåliga egenskap som tillskrivits modern är att hon haft svårt att passa tiden. Mig veterligen torde detta vara första gången i historien som en mor fråntagits sitt barn p.g.a. för sen ankomst.

    I fortsättningen tvingas jag namnge de tjänstemän som jag anser har på olika sätt brustit vid handläggningen av detta specifika ärende. Jag anser det vara min plikt som politiker att framföra dessa synpunkter.

    (Vi utesluter här den del av skrivelsen som avser namngivna personer.)

    Det bör understrykas att vi är fyra förtroendevalda som har träffat barnet som gjort ett mycket gott intryck på oss alla fyra. En rar och trevlig flicka som är mycket förtjust både i sin mor och sina två äldre syskon.

    Som gammal lärare har det speciellt intresserat mig hur man skött flickans skolutbildning. Till saken hör att hon har en medfödd hörselskada och att hon även har nedsatt syn. När jag undersökte hur skolgängen skötts fann jag följande.

    De första tre månaderna efter tvångsomhändertagandet fick hon ingen som helst undervisning. Därefter placerades hon i en normalklass under nio månader i stället för i s.k. hörselklass. När hon flyttades från barnhemmet till familjehem på hemlig ort den 2 jan i år blev hon åter utan skolundervisning i två månader. När hon så under våren återfördes till barnhemmet var det genom min försorg (och kontakt med Skolverket) som flickan efter endast några dagar fick återgå till sin gamla skola. Alltså har hon under drygt tre år varit utan adekvat undervisning ca halva tiden. Innan hon greps för samhällelig "vård" missade hon knappt en enda skoldag.

    Barnhemmet är vad jag skulle vilja kalla en lyxinrättning, åtminstone vad gäller personaltäthet. Drygt 18 personer tar hand om 6-8 barn. Att jämföra med åldringsinstitutioner där en personal på 3 personer tvingas "natta" 50 åldringar kl 3 på eftermiddagen.

    Barnhemmet har egen minibuss med vilken man åker på utflykter. På sommaren har man säsongkort på Sommarland, åker på semester till Västkusten. till Danmark o.s.v. På vintern är det fråga om fjällsemester i Sälen. Barnen vaktas av en liten del av personalen medan den andra delen bor i en annan stuga och har fritt fram för dans på högfjällshotellet.

    På sätt och vis är det en privilegierad tillvaro vilken inte alla föräldrar har möjlighet att erbjuda sina barn.

    Dessa barnhem finns förmodligen i alla län i Sverige. Man ger ut färgglada broschyrer för att locka kommunerna att placera sina omhändertagna barn där. Förtjänsten är tydligtvis så betydlig att en del av personalen "knoppas av" och öppnar eget.

    Även familjehemmen är en lukrativ inrättning. Själv bor jag i ett hus som förut ägdes av ett par som efter att under några år tagit hand om barn som inte ansågs kunna placeras på barnhem drog sig tillbaka med en förmögenhet.

    Ett barn som placeras på barnhem kostar kommunen idag ca 70.000 i månaden eller ca 8,40.000 om året. Ett barn i familjehem kostar från ca l50.000 till 250.000 om året beroende på hur svårhanterligt barnet anses vara.

    Det finns ca 9.000 omhändertagna barn i familjehem idag, varav en hel del invandrarbarn. Även bland familjehemsföräldrarna finns det olämpliga personer. Incestfallen är inte få enligt nyligen publicerad utredning. Även fall av alkoholmissbruk och misshandel förekommer. Ibland får man en känsla av att kommunerna inte är noga med att kontrollera de hem där man placerar barnen.

    Det säger sig självt att när pengar kommer med i bilden, då kommer också människor som vill sko sig. Det rör sig om olika yrkesgrupper. Socialtjänstemän etablerar sig som konsulter (en sådan förekommer i det ärende jag undersökt). Många jurister och advokater får delar av sin inkomst av kommunerna, olika slags läkare och psykologer likaså, i rättssalarna finns det också grupper - domare, bisittare och annan domstolspersonal, nämndemän osv. osv.

    Att tala om miljardindustri är ingen överdrift. Jag frågade en erfaren socialvårdare varför man bl.a. i Tidaholm var så kvick med att tvångsomhänderta barn och fick då svaret: "Det är mycket lättare än att försöka hjälpa genom att reda ut problemen i familjen!"

     

    Sammanfattning

    Under ett drygt år har jag noggrant satt mig in i det ärende som föranlett min skrivelse. Från början var jag som politiker chockad över de extremt höga kostnaderna för kommunen. Småningom blev jag medveten om att jag rörde mig på "minerad" mark. Jag fick goda råd om att ligga lågt".

    Vad som verkligen var en skakande upplevelse var det osynliga brödraskap som synes råda mellan alla berörda - socialtjänstemän. domstolspersonal, läkare, psykologer, advokater, barnhemspersonal, ja t.o.m. inspekterande myndigheter såsom länsstyrelsen och socialstyrelsen. Trots att domaren i Länsrätten enligt av mig tillfrågad expertis var klart jävig skyddades han av sitt brödraskap. Varje instans visade det obehagliga ärendet ifrån sig. Jag brukar vara envis men till slut gav jag upp - trots att jag hade skriftliga bevis.

    Modern som under de sista 26 åren varit utsatt för en personförföljelse av sällan skådat slag - konstaterad av en av landets förnämsta konfliktforskare - har varit persona non grata i sin födelsestad. Inte bara jag har blivit hotad för att jag tagit mig an hennes ärende. Bland det mest infama som jag hört talas om är följande.

    En ensamstående fembarnsmor som har umgåtts med modern har av en socialsekreterare blivit tillsagd att upphöra med detta umgänge, eljest kunde även hon bli av med sina barn. Att hota en hårt arbetande mor på detta vis är ytterligare ett exempel på vad jag funnit vara värst, nämligen den enorma hjärtlöshet och hårdhet som dessa tjänstemän visat - tjänstemän vars främsta uppgift borde vara att vårda.

    Under hänvisning till ovan sagda får jag härmed hemställa att kommunstyrelsen föranstaltar om en fullständig utredning i vilken även upptas frågan om huruvida förvaltningschefen och övrig personal har på rätt sätt tillvaratagit kommunens intressen.

    Post scriptum:

    Man skall ha klart för sig att ovanstående skrivelse rör ett enda normalt sekretessbelagt ärende. Enligt min uppfattning vore det olyckligt om som i detta fall en ytterst kostnadskrävande handläggning av ett LVU-ärende får pågå i åratal utan att den anslagsbeviljande instansen får någon som helst insyn.


    Fosterbarnsförmedling

    Fosterchildren as lucrative business 

    LVU Barnmisshandel i lagens namn 

    Många omhändertagna barn i motbjudande geschäft 

    Tillbaka till Artikelindex