Folkhemmets styvbarn söker upprättelse

Folkhemmets styvbarn söker upprättelse

Av Patrik Nyberg, journalist och samhällskritiker

 

 

 

 

 


Patrik Nyberg är journalist och samhällskritiker i Göteborg. Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Brödraskapet och i Göteborgs Fria Tidning den 10 december 2005.

Den återges här med författarens benägna tillstånd.

 

 

 

 

 

SVT:s Dokument Inifrån uppmärksammade nyligen den mörka och dolda historia som utspelade sig på barnhemmen runt om i Sverige. I programmet skärskådades Skärsbo i Alingsås och den pennalism som barnen där fick utstå. Krister Lumme växte upp på ett barnhem och är aktiv i föreningen Samhällets Styvbarn.

-         Kent Sänd och jag startade föreningen. Den har nu ett hundratal medlemmar. Jag känner en otrolig lättnad för att vi barnhemsbarn nu får vår upprättelse.

Krister Lumme säger att skadeståndsanspråken kommer att riktas mot den svenska staten då det var den som hade tillsynsansvar.

-         Vi har kämpat hela tiden för att Sverige ska följa det norska exemplet.


I Norge utbetalades skadestånd på uppemot 300 000 kronor till dem som utsatts för övergrepp på barnhemmen. Många skrämmande data avslöjades i Thomas Kangers reportage. Bland annat  framgick det att överdödligheten hos dem som växt upp på barnhem var tre gånger så stor jämfört med resten av befolkningen. En av dem som framträder i programmet, Kent Sänd, tog sitt liv tre veckor efter intervjun.

-     Han blev ett offer för sin barndom. Det är en stor sorg när jag tänker på Kent och att han aldrig fick uppleva socialministerns ursäkt. Vi barnhemsbarn straffades för något som vi inte kunde rå för.


Vad hoppas du händer efter programmet?

-         Min förväntan är att Sverige vaknar upp och att man tittar längre fram i historien. För där har också övergrepp skett.


Krister Lumme har skrivit boken Guds lilla barnaskara om sin uppväxt på ett barnhem på Åland.


Jag intervjuade Kent Sänd några månader innan hans självmord angående hans dittills fruktlösa kamp för upprättelse.


folkhemmets_styvbarn_soker_upprattelse
Bröderna Bengt Sändh och Kent Sänd var  placerade på barnhem under sin uppväxt.
Slag, godtyckliga bestraffningar och övergrepp tillhörde deras vardag.
Foto: Privat

 

Kent Sänd placerades under 1940–talets början på Vidkärrs barnhem.

Barnhemmet var fram tills det lades ner 1976 Sveriges största. Barndomen kom att präglas av övergrepp från personalens sida och han sattes i tvångsbälte i isoleringsrum redan vid fyra års ålder som bestraffning vid ”bus”. Den oro och skräck som det utlämnade barnet kände inför vuxnas bestraffningar fick som resultat att han kom att bli sängvätare. Som straff för detta tvingades Kent gå klädd i klänning. Effekten av detta blev att han mobbades svårt av de andra barnen.

-     Jag tillbringade fem år på Vidkärr. Jag placerades där när jag var två år fram tills jag var sju.

Kent kom inte ur institutionssystemet förrän han var 15 år.

-     Då ordnade barnavårdsnämnden en lägenhet till min mor och jag flyttade hem. När jag och min bror Bengt omhändertogs var det på grund av ”dåliga boendeförhållanden”. Vi borde ha fått en lägenhet redan då, så skulle familjen ha haft en möjlighet att hålla ihop.

Kents mor straffades för att hon var en fattig ensamstående arbetarkvinna, menar Kent.

-     Hon kämpade för att få det att fungera men samhället förordade omhändertagande i stället för att stödja familjen ekonomiskt.

Föreningen Samhällets styvbarns medlemmar har sedan starten 2004 bland annat uppvaktat Göteborgs kommun för att få en ursäkt för den pennalism som många av föreningens medlemmar utsattes för på Vidkärrs barnhem.

-     Vi kontaktade Göteborgs kommun förra året och inbjöd till samtal om frågor rörande skadestånd samt hjälp till de som tagit psykisk skada av sin tid på barnhemmet, säger Kent som var med och grundade föreningen.

Det som föreningen ville diskutera med representanter från kommunen gällde 13 personers kritik av förhållandena på Vidkärrs barnhem perioden 1940 till slutet av 1960–talet.

        Kommunen hänvisade till arkiven och sa att de inte funnit anmärkningar vid gjorda inspektioner. I Norge, Tyskland och England har statsmakterna framfört ursäkter och givit skadestånd till barnhemsbarn där liknande pennalism och vanvård förekommit. Allt är preskriberat, men möjligheter finns såsom vid tvångssteriliseringarna. Dessa övergrepp från samhällets sida var även de preskriberade men skadestånd utbetalades ändå av staten.

Övergreppen mot fattiga arbetarbarn i 1940–talets Sverige skedde under samma tid som tvångssteriliseringarna av kvinnor från underklassen ägde rum i stor skala.

        Min mor skrev på papper om ”frivillig” sterilisering. Annars skulle hon aldrig få träffa mig och min bror mer, berättar Kent och fortsätter:

        En påve på 1700–talet beslutade att påvar är ofelbara. Våra socialmyndigheter har gjort likadant, menar han.

Vidkärrs barnhem är nedlagt sedan 1976. Kent talar med avsmak om den inskription som återfinns utanför det gamla barnhemmet.

        Statyn i sig är ju träffande då den föreställer ett skrämt litet barn ihopkrupet i en hörna. Men inskriptionen.

Texten på statyn vill Samhällets styvbarn ha utbytt eftersom de uppfattar den som ett stort hån. ”Under åren 1936–1976 har många barn mött kärlek och omtanke på Vidkärrs barnhem och fått en god start i livet”.

   Sanningen är att flertalet gick vidare till ungdomsvårdsskolor, fängelser, psykiatriska kliniker, blev narkomaner eller tog livet av sig. Flertalet flickor blev sexuellt utnyttjade, sa Kent Sänd.

 

 

Två artiklar om Kent Sänd och "Samhällets styvbarn"
Av Patrik Nyberg

 

Stulen barndom.
Förhållandena i forna barnhem skall granskas - äntligen!

 

Skandalen på barnhem i Wales
Av Kerstin Lindman-Strafford

 

Advokat Lennart Hanes skrivelse ang. skadestånd för LVU-offren


Rättsröta och myndighetsmissbruk i barnavårdsärenden.
Föredrag av Kent Sänd vid NKMR:s symposium i Göteborg den 5 juni 2004



Till Artikelindex

 

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter