Hård kritik mot familjehem

Hård kritik mot familjehem

Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand




 


Ruby Harrold-Claesson, är ordf. i NKMR.

Artikeln är skriven för NKMR:s hemsida.

 

 

 

 

 

 

Staten bör ta ett ökat ansvar för familjehemsvården eftersom det för närvarande saknas en idé om hur familjehemsvården bör utvecklas på nationell och regional nivå.

Det skriver Riksdagens Revisorer i en skarpt formulerad rapport som publicerades i DN i juni 2002.

"Granskningen har visat att statliga tillsynsmyndigheter inte ägnat sig åt att kontrollera hur socialtjänsten sköter familjehemsvården i någon större utsträckning sedan i mitten av 1990-talet", skriver Riksdagens Revisorer (RR) i rapporten som offentliggjordes.

De statliga tillsynsmyndigheter som RR åsyftar är länsstyrelserna och Socialstyrelsen och i rapporten är kritiken genomgående hård mot framför allt länsstyrelsernas bristande tillsyn av verksamheten.

För ett år sedan beslöt RR på eget initiativ att genomföra en granskning av familjehemsvården - i dagligt tal fosterhem - för barn och unga. Syftet var att undersöka om reglerna och målen i socialtjänstlagen efterlevdes.

Och att döma av det utkast till rapport finns det stora brister och RR:s kritik inte nådig.

Där står att "kunskapen om vilka effekter familjehemsvården har för de barn som omhändertas har stora luckor" och "endast fem procent av landets socialtjänstenheter hade erfarenheter av att länsstyrelsen på eget initiativ kontrollerat familjehemsverksamheten under 2001."

I rapporten gör RR också en bedömning att det i de flesta av landets kommuner inte har gjorts någon generell kontroll av familjehemsvården sedan i mitten av 1990-talet.

Tidsangivelsen "mitten av 1990-talet" återkommer i flera skrivningar i rapporten. Förklaringen är sannolikt att RR gjorde en liknande granskning i början av 1990-talet. Enligt RR gjordes också en satsning på den statliga kontrollen av familjehemsvården efter den rapporten, men därefter har statens engagemang för att utveckla och kontrollera familjehemsvården varit lågt.

RR noterar också att det på senare år skett vad man kallar en professionalisering av verksamheten.

"Som en del i professionaliseringen ingår en utveckling där företag växer fram som säljer s k förstärkt familjehemsvård till socialtjänsten. Men kunskapen om de regler som gäller för socialtjänstens möjligheter att köpa förstärkt familjehemsvård är dåliga", slår RR fast i rapporten.

 

Vid ett tidigare tillfälle fick staten skarp kritik för en annan - dock snarlik - verksamhet. Då kritiserades länsstyrelserna för att de inte skötte sitt tillsynsansvar över behandlingshemmen för unga. Socialminister Lars Engqvist sade då att han ansåg att länsstyrelserna borde ha resurser och mer tydliga regler för hur tillsynen skall utövas.


Normalstandard är ett begrepp som man laborerar med inom juridiken. Detta betyder att man kräver, och har rätt att kräva, att en verksamhet - privat eller offentlig - skall fungera tillfredsställande särskilt om verksamheten har funnits under en viss tidsrymd. Det är således synnerligen anmärkningsvärt att socialministern anser att länsstyrelserna, som har funnits under åtskilliga decennier, borde ha resurser och mer tydliga regler för hur tillsynen över socialtjänstens verksamhet skall utövas. Föräldrar som blir fråntagna sina barn, och barn som blir berövade sina föräldrar genom myndigheternas ingripanden har rätt att kräva normal standard av den personal och den verksamhet som utövar makt över dem.

 

 

 

 

Jurist ifrågasätter fosterhemsbolags laglighet

Av Ruby Harrold-Claesson

 

Jurist JO-anmäler socialen i Linköping: "Barnen hanteras som en vara"
Av Charlotte Palmefors

 

Tillbaka till Artikelindex  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter