Artiklar

Rädda Barnen irrar bort sig

Rädda Barnen irrar bort sig

Av BO AMMER

 

 

Bo Ammer är en hängiven samhällskritiker och flitig debattör.

Artikeln är tidigare publicerad i Nerikes Allehanda den 15 januari 2003.

Den återges här med författarens benägna tillstånd.

 

 

Under senaste tid har några fall av barnmisshandel fått stor uppmärksamhet i media. Samhället, med organisationer som Rädda Barnen, har ett stort ansvar i att på lämpligt sätt stödja familjer så att tragedier av detta slag inte inträffar.

 

Som en motbild står det lika uppmärksammade Oskarshamnsfallet, där en socialnämnd tillsammans med en inhyrd entreprenör med häpnadsväckande metoder utrett och dragit slutsatser kring ett barns eventuella skyddsbehov. Jag tror inte att någon, som följt tv-programmet och den efterföljande debatten, kunnat dra slutsatsen att Oskarshamnsbarnet befunnit sig i större fara för sin hälsa och utveckling, än vad de flesta barn i Sverige befinner sig i.

 

Det känns därför särskilt angeläget att diskutera hur samhällsinsatserna prioriteras. Det förefaller mig som om stora resurser har riktas mot ett barn som uppenbarligen skulle erhålla en god uppväxt med sina kärleksfulla föräldrar samtidigt som samhället blundar för barn som faktiskt far mycket illa.

 

ETT EXEMPEL på detta är det senaste fallet av misshandel i Sundsvall. Ett annat exempel är den så kallade Örebropedofilen. I det senare exemplet har dessutom socialtjänsten i Örebro haft långvarig kontakt med den aktuella familjen, utan att ha förmåga att se barnens utsatthet, trots att barnens pappa uttryckt starka farhågor till socialsekreterarna.

 

Jag förväntade mig därför att Annika Åhnberg, ordförande i Rädda Barnen, skulle ta initiativ till en diskussion om socialtjänstens arbetsordning vid sitt framträdande i SVT:s Aktuellt 7 januari. Min besvikelse blev stor när hon inledde med att anklaga dem som ställt sig kritiska till Oskarshamnsfallet för att kritikerna inte intresserat sig för barnet, utan enbart inriktat sig på de vuxnas behov. Det är beklagligt, att en ledande företrädare för en barnrättsorganisation underlåter att beakta ett barns rätt till sina föräldrar, till sina mor- och farföräldrar, till sina rötter.

 

ÅHNBERG berättade vidare, att Rädda Barnen skall utge en "manual" för personal på barnavårdscentralerna, vilken skall hjälpa personalen att "avslöja" barn som far illa i hemmet. Via manualen skall man bland annat få lära sig, att barn med synfel, hörselnedsättning, talfel m m, har drabbats av dessa åkommor genom att dessa barn misshandlas i sina hem. Med en starkare anmälningsplikt, skall slutsatserna av dessa observationer omgående anmälas till socialtjänsten.

 

Aktuellt visade även ett reportage från ett sjukhus där en läkare vittnade om hur svårt det var för sjukvården att upptäcka och avslöja misshandelsfall. På det aktuella sjukhuset hade man bildat ett arbetslag med flera olika experter som samarbetade för att bekräfta eller avvisa misstankar om misshandel. Reportaget bekräftade de mycket stora svårigheter, även de mest erfarna läkare stod inför i dessa avseenden.

 

Personalen på barnavårdscentralerna skall alltså genom att titta i barns ögon, öron eller munnar ställa diagnoser, som landets ledande expertis inte klarar efter medicinskt, vetenskapliga undersökningar. Rädda Barnens manual skall möjligen kompletteras med instruktioner om hur man lägger stjärna med spelkort och hur man läser i kaffesumpen så, att den ställda diagnosen blir ordentligt underbyggd från början.

 

DET ÄR högst anmärkningsvärt när en så ledande barnrättsorganisation som Rädda Barnen tar till charlatanska metoder för att komma till rätta med misshandel av barn. De som blir mest lidande av felaktiga diagnoser och därpå följande felaktiga behandlingar, är just de barn som Annika Åhnberg säger sig vilja värna om.

 

Om Åhnberg tror, att det blir ekonomiskt fördelaktigt för samhället med den charlatanska genvägen, framför den vetenskapliga och läkarmässiga vägen, så tror hon fel. Felbehandlingar har kostat samhället oerhört mycket och då inte minst i mänskligt lidande.

 

Innan Rädda Barnen helt irrar bort sig, uppmanar jag Annika Åhnberg att vända om. Eller har jag missförstått innebörden av organisationens namn?

Fullföljer man sina planer, så är man på god väg att skapa verkligt rädda barn.

 

 

 

LVU behöver ändras från grunden. Av Bo Ammer

 

Vi blev lurade från början. Av Emma Nordander

 

Föräldrapar får inte hem sin treårige son. Av Emma Nordander  

Oskarshamnsfallet "För dumma" för att ha barn. En samling artiklar

 

Oskarshamnsfallet: Hur långt har socialtjänsten rätt att gå när det gäller att kränka den personliga integriteten, när de bedriver sin utredning? 

Av Susanna Svensson

 

Hur odugliga föräldrar ska vi tåla? Av Göran Rosenberg

 

Ett grundläggande systemfel. Av Ruby Harrold-Claesson

 

Tillbaka till Artiklar