Utpekad missbrukare försvarar både makarna Quist och sig själv

Utpekad missbrukare försvarar både makarna Quist och sig själv

”Jag är ingen tung missbrukare och 19-åringen har mått bra”

 

  

Artikeln är tidigare publicerad i Smålands-Tidningen den 23 februari 2002. Den ingår i en serie artiklar om behandlingshemmet Solhem i Sävsjö som inleddes den 22 februari 2002.

Artikelserien återges här med redaktionens benägna tillstånd.

 

 

 

VETLANDA

I går skrev tidningen om att ansvariga för behandlingshemmet Solhem i Sävsjö låtit ett kriminellt belastat par ta hand om en förståndshandikappad person. Lasse, 21 år, är den ena hälften av paret.

 

Han känner nu ett behov av att berätta sin sida av vad som har hänt.

– I media har jag framställts som tung missbrukare och tungt kriminell. Man menar även att Anders (den utvecklingsstörde 19-åringen. red:s anm) skulle ha farit illa när han varit i Solhems ägares, Sigrid och Lennart Quist, vård. De här uppgifterna är felaktiga, säger Lasse.

 

Tidningen träffar honom i hans lägenhet i Vetlanda där han bor och där polisen gjorde en husrannsakan i januari. Lägenheten är trevlig och välstädad och Lasse ger ett lugnt och samlat intryck. Några uppenbara tecken på ett kriminellt leverne finns inte.

 

– Jag lever som vilken ung person som helst. Jag har jobb och gör mitt bästa. Som du ser är vårt hem ingen knarkarkvart, säger Lasse.

Han berättar om morgonen då polisen slog till.

 

– Vi låg och sov allihopa när polisen trängde sig in och började härja. Jag försökte upprepade gånger lugna ned dem för Anders skull eftersom han lätt blir rädd och aggressiv, säger Lasse.

 

Påtänd gäst

Han förklarar också att det förutom han själv och hans flickvän fanns en fjärde person i lägenheten.

– Det var en kompis till mig som inte hade någonstans att ta vägen. Han var påtänd, men jag lät honom sova hos oss på det villkoret att han skulle gå direkt på morgonen. Anders sov när han kom kvällen innan och de hade aldrig träffats om polisen inte hade kommit, säger Lasse.

 

I polisens rapport till länsstyrelsen om vad de funnit i samband med husrannsakan står det att det fanns narkotika, vapen och stöldgods i lägenheten.

– Jag håller med om att det låter illa, men vapnen var gamla och obrukbara. Jag trodde inte att det krävdes licens för dem.

Jag skulle ha dem som prydnader. Jag hade rökt hasch några dagar innan, men var inte påverkad vid det här tillfället. När det gäller stöldgodset var det sådant som jag hade köpt som fanns i lägenheten. Visserligen visste jag att det var stulna grejor, men jag har inte tagit dem själv, säger Lasse och tillägger att det rör sig om två mopeder, några cyklar och en trasig mobiltelefon.

 

Började sommaren 2000

Han berättar att han själv varit elev på Solhem under tonåren.

– Jag hade hamnat snett. När jag drack alkohol blev jag våldsam. Jag hade även stulit en bil. Då hamnade jag på Solhem och det är det bästa som har hänt mig. Sedan jag kom ut har jag skött mig förutom några små grejor, säger Lasse.

 

Det var sommaren 2000 som han började hjälpa Lennart och Sigrid Quist med att ta hand om Anders.

– Då fanns alltid någon annan med. Man måste vara två för att klara att ta hand om honom. Han är stor och stark, men mentalt på en femårings nivå.

 

Sedan dess har Lasse ofta anlitats och fått betalt av Quists för att hjälpa till att ta hand om Anders.

– Quists har hjälpt mig, och därför har jag velat ställa upp och hjälpa dem när de behövde hjälp med Anders, säger Lasse och fortsätter:

– Jag har för det mesta tagit hand om Anders hemma hos Quists. Då alltid tillsammans med Sigrid, Lennart eller någon ur personalen på Solhem. Några enstaka gånger, som den 17 januari, har Anders varit hemma hos mig, men de gångerna har jag inte fått betalt. Anders och jag har blivit nästan som bröder. Jag tycker om att ha honom här och ville hjälpa.

 

Inte bott på Solhem

Lasse bekräftar att Anders aldrig varit elev på Solhem.

– Han bodde i Quists privata bostad på Solhem och inte tillsammans med de andra. Quists behandlade honom som sin egen son. Han har från att ha varit helt ohanterlig och rädd istället blivit en glad och trygg person. Jag önskar att han kunde berätta om det här själv. Då skulle folk förstå, säger han.

Lasse menar också att de ansvariga på Nybro kommun mycket väl kände till förhållandena.

 

Orolig för honom

– Jag har ju till och med träffat personer från Nybro kommun. De vet att jag varit med och tagit hand om Anders. Allt annat är lögn, säger han.

 

Lasse vet inte vad som har hänt med Anders nu.

– Nej, jag vet inte vad som har hänt honom eller var han finns.

Jag tänker på honom och är orolig för att han mår dåligt. I min, Sigrids eller Lennarts vård har Anders aldrig farit illa. Jag önskar att polisen inte kommit just när Anders var hemma hos mig och att jag inte hade köpt de där stulna mopederna. Då hade varken Anders eller Sigrid och Lennart blivit indragna i det här. Hela saken har blivit uppförstorad i media.

 

Fotnot: Namnen Lasse och Anders är fingerade.

 

 

Tillbaka till Behandlingshemmet Solhem i Sävsjö  - Artiklar från Smålandstidningen

 

Till Behandlingshemmet Solhem i Sävsjö  - Artiklar från Dagens Nyheter

 

Tillbaka till Artikelindex

 

Tillbaka till Huvudsidan

 

 

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter