Karlskogafallet 2 - Mina barn sitter i ett familjefängelse

Mina barn sitter i ett familjefängelse.

Av "En drabbad"

 

 

 

 

 


Inlägget är tidigare publicerat i Karlskoga-tidningen den 6 mars 2004 som replik på en artikel som handlade om att socialchefen satt och berömde den starka kontrollen som utövades över familjehemmen. Det ingår i en serie inlägg av samma författare

Inlägget återges här med författarens benägna tillstånd.

 

Webmasters kommentar:

NKMR brukar inte publicera anonyma inlägg, men eftersom vi känner den här förälderns identitet har vi valt att publicera inläggen med det pseudonym som tidningen använde.

 

 

 

 

 

Läste artikeln om familjehem i onsdags 3 mars och kan inte bara sitta och läsa sådant utan att reagera.

 

Jag har själv mina barn placerade i ett familjehem sedan snart ett år och vill härmed varna andra föräldrar att om detta kan undvikas så försök med andra lösningar.

 

Man skriver att socialtjänsten behovsprövar alla placeringar. Så är inte fallet. I stället kopplar man in psykologkonsulter som ”anses” som experter på barn, som träffar barnet under ca två timmar och därefter anser sig ha en så klar bild av barnet att han kan bedöma om placering eller inte.

 

Frihet eller fängelse, ja det är så man måste se på dessa familjehem som du Elisabet Sederborn sitter och berömmer.

 

Mina barn blev helt avskärmade från sitt gamla liv. De får inte ringa till sina föräldrar utan avlyssning, inte skriva brev utan att det läses av familjehemmet, inte ringa sina gamla kompisar. Vid besök i familjehemmet ska en person från socialtjänsten övervaka allt.

 

Ja, de blev helt enkelt fråntagna sina gamla liv.

 

För att ge ett exempel: Trots att jag vet att jag inte får prata med mina barn ringde jag till familjehemmet på julafton för att önska dem "God Jul" eftersom jag inte får träffa dem.

 

Men familjehemmet ansåg detta som onödigt.

 

Så när du säger att dom ska leva som vilka tonåringar som helst så måste du syfta på något diktaturland, för här i Sverige lever inte dessa utsatta barn som vanliga tonåringar.

 

Slutligen skulle jag vilja kommentera att familjehemmen skulle få en så gedigen utbildning.

 

Vad består den i? Kan det vara så att de får lära sig vilket konto pengarna som de tjänar på dessa stackars barn ska sättas in på?

 

Jag trodde att det räckte med att bo i ett rött hus på landet med lite djur för att få barn placerade hos sig.

 

Så Elisabet Sederborn träd fram och berätta hur verkligheten ser ut för dessa fängslade barn i socialstaten Sverige. Försök inte att försköna bilden av hur det verkligen funkar.

 

 

 

 

Vem bestämmer var mina biologiska barn ska bo?

Av Pappan

 

Familjehem är ingen lösning för barn som vill vara hos sin pappa

Av Pappan

 

Tillbaka till Karlskogafallet 2 - Illojal tillämpning av LVU

 

 

Tillbaka till Artiklar

 

Karlskogafallet 2 - Vem bestämmer var mina biologiska barn ska bo?

Vem bestämmer var mina biologiska barn ska bo?

Förtvivlad pappa trodde att socialtjänsten var till för barnens bästa

Av Pappan

 

 

 

 

 


Inlägget är tidigare publicerat i Karlskoga-tidningen september 2003. Det ingår i en serie inlägg av samma författare

Inläggen återges här med författarens benägna tillstånd.

 

 

 

 

 

Jag har i nästan tio år haft kontakt med socialen i Karlskoga beträffande vårdnaden om mina barn. Man är ju som enskild person helt utlämnad i myndigheternas våld och förlitar sig därför på att allt ska utföras på ett rätt och även på ett mänskligt sätt.

 

Jag har två barn 10 och 12 år som sedan en tid har valt att dom vill bo hos sin pappa och visade detta genom att frivilligt lämna deras mamma hals över huvud mitt i snörusket till fots i bara strumplästen.

 

Socialtjänsten kontaktades och kom till mitt hem för att vad jag trodde undersöka detta.

 

När dom kommer hit hälsar dom inte på barnen utan säger, "nu ska ni ringa till eran mamma", men barnen vägrade. Socialtjänstens representanter, som jag inte nämner vid namn, frågade mig om jag inte kunde tvinga barnen till detta.

 

En av socialsekreteraren uppträder mycket respektlöst och säger till min sambo att hålla tyst när hon försöker att blanda sig i samtalet.

 

Besöket slutar med att han bad om ursäkt och frågade om han betett sig olämpligt.

 

Efter en tid blev barnen bortförda från skolan med våld, skrikandes att de vill bo hos pappa, "snälla skjutsa oss dit", men lärare och socialtjänstemän bara stod och såg på. Barnen blev inlåsta på kvinnohuset i Karlskoga. Jag trodde det var för misshandlade kvinnor och inte ett fängelse för barn.

 

Turen gick vidare till akut psyk i Örebro, sedan till ett familjehem i Degerfors. Efter en vecka där flyttades barnen till ett nytt familjehem i Karlskogatrakten där det skulle utredas varför barnen inte tycker om sin mamma.

 

När väl utredningen var färdig beslutade socialtjänsten att barnen skulle placeras på ett tredje familjehem, långt från Karlskoga.

 

Då fick jag nog. Det måste ju finnas gränser för vad man utsätter barn för och jag tog beslutet att åka dit för att hämta barnen.

 

Tiden efter de att barnen hämtades i skolan har för mig och barnen varit ett rent helvete. Så gott som varje dag har jag blivit påmind om att barnen finns på familjehemmet, "för att de ska närma sig sin mamma".

 

Jag är ingen missbrukare eller på något annat sätt en belastning för samhället, utan en helt vanlig pappa som står för vad jag gör och säger.

 

Kan det vara felet?

 

Barnen finns nu i ett familjehem långt upp i de värmländska skogarna. Vännerna och all trygghet de har är borta.

 

Det kan inte vara rimligt att utsätta barn för dessa psykiska övergrepp - för att socialtjänsten säger att barnen måste närma sig sin mamma. De ska vara placerade på familjehemmet tills så sker.

 

Kan man tvinga någon att tycka om?

 

Jag är inte barnens vårdnadshavare utan bara deras pappa och den ända "rätt" man har då är att betala underhåll. I övrigt har man inga som helst rättigheter.

 

Jag är deras biologiska pappa och fick inte ens veta var barnen fanns vid första och andra placeringstillfället.

 

Barnen mår dåligt just för att de är familjehemsplacerade i stället för att få vara hos sin pappa, ändå säger socialtjänsten att de mår dåligt i allmänhet och därför måste de vara placerade i familjehem. Socialtjänsten ser barnen bara i deras utsatta situation. Skulle socialsekreterarna hälsa på dem i mitt hem, skulle de märka hur bra barnen egentligen mår.

 

Nej, skärpning Karlskogas socialtjänst. Visa att det är människor ni har att göra med och inte brickor i ett spel.

 

Och jag hoppas att ni i detta fall vet vad ni gör när ni nu tar friheten ifrån två glada och trygga barn som vill bo hos sin pappa.

 

 

 

Familjehem är ingen lösning för barn som vill vara hos sin pappa

Av Pappan

 

 

Mina barn sitter i ett familjefängelse.

Av "En drabbad"

 

 

Tillbaka till Karlskogafallet 2 - Illojal tillämpning av LVU

 

 

Tillbaka till Artiklar

 

 

Karlskogafallet 2 - Familjehem är ingen lösning för barn som vill vara hos sin pappa

 

Familjehem är ingen lösning för barn som vill vara hos sin pappa

Av Pappan

 

 

 

 


Inlägget är tidigare publicerat i Karlskoga-tidningen september 2003. Det ingår i en serie inlägg av samma författare

Inläggen återges här med författarens benägna tillstånd.

 

 

 

 

Svar till försök inte, genomskinligt, och en utomstående läsare

 

Barnen blev verkligen kidnappade av sin mor. Vad kallar du då det när de fördes bort med våld mitt framför ögonen på sina klasskamrater som gråtande sprang omkring på skolgården? Jag blev uppringd av en elev som storgråtande skrek i telefonen: "Dom är här och tar barnen!"

 

Barnen försökte att fly undan men kunde inte eftersom väninnor till modern höll fast och med våld förde bort dom.

 

Visst modern är enskild vårdnadshavare men betyder det att man får behandla sina barn som mindre vetande, det fanns visst andra alternativ man hade kunnat skjutsa barnen till sin pappa där dom vill vara.

 

Beträffande att barnen inte har sagt att dom blivit hjärntvättade så stämmer nog detta om man står på andra sidan staketet ,men för mig som håller mig till sanningen och som barnen har förtroende för vet att dom tydligt uttalat att mamman under tio års tid försökt få mig ur deras liv ,låst in dom i hemmet ,tagit deras mobiltelefoner när dom skulle ringa till mig, jagat dom på skolan när dom inte velat följa med sin mamma hem och försökt med alla medel att få mig utraderad ur deras liv.

 

Men det misslyckades och då blev man tvungen att ta till andra åtgärder som att placera sina barn i familjehem.

 

Om vi nu ska gå in på psykologi så tycker jag som far att det är lite olämpligt att gå in på sådana saker eftersom barnen förhoppnings vis ska komma tillbaka till Karlskoga en dag

Och leva ett drägligt liv men kan säga så mycket att om nu barnen haft en så lugn och stabil uppväxt hos sin mor varför vägrar dom att ens prata och en mindre träffa henne betyder inte det att den stabila grunden har börjat att vittra sönder eller ?

 

För att försöka att förhindra att barnen skulle placeras i familjehem så erbjöds mamman att träffa barnen i mitt hem men vägrade detta, barnen kände att det var enda sättet dom kände sig trygga på men modern vägrade med rädsla för att bli ställd tillsvars inför barnen och mig, så barnen blev uppmanade att skriva brev till sin egen mor om dom hade några frågor.

Är detta inte att motsätta sig förslag till lösningar?

 

Beträffande rätten till far och mor så anser jag naturligtvis att barnen ska ha rätt till båda men då ska det vara en mor som är lämplig och där barnen fritt får uttrycka sina åsikter  beträffande deras vilja och liv

 

Jag vet att det finns lagar att följa i Sverige och jag har aldrig överträtt någon men vet även att det finns något som heter medmänsklighet och rätten till ett drägligt liv, det anser jag minst lika viktigt som lagar och paragrafer .

Jag har varit och besökt mina barn i deras familjehem i fyra timmar i månaden med en helt främmande person ständigt närvarande, barnen gråter och vill med sin pappa hem till sitt liv som dom hade .

Detta är en av de lagar som du tydligen förespråkar.

 

Sen vill jag kommentera dina religiösa inslag sent ska syndaren vakna du är tydligen mycket för det kyrkliga du kanske skulle gå och bikta dig eftersom du kommer med ständiga påhopp och lögner.

Så jag säger bara en sak försök inte du är genomskådad träd fram och visa vem du är jag står i alla fall för vad jag säger.

 

 

 

Vem bestämmer var mina biologiska barn ska bo?

Av Pappan

 

Mina barn sitter i ett familjefängelse.

Av "En drabbad"

 

Tillbaka till Karlskogafallet 2 - Illojal tillämpning av LVU

 

Tillbaka till Artiklar

 

Karlskogafallet 2 - Illojal tillämpning av LVU

KARLSKOGAFALLET 2 -

ILLOJAL TILLÄMPNING AV LVU

En serie insändare i Karlskoga Tidningen september 2003 och mars 2004.

 

Det här fallet började med en vårdnadstvist. Modern fick ensam vårdnad om barnen, men barnen ville inte bo hos sin mor. Modern valde då att låta socialtjänsten placera barnen i fosterhem, i stället för att låta dem bo hos sin biologiska far. Barnen har sedermera tvångsomhändertagits enligt LVU efter att de har rymt från fosterhemmet.

 

LVU är till för barn som far illa. Lagen skall således inte användas på barn som inte vill bo hos någon av sina föräldrar. Socialtjänsten har därför gjort sig skyldig till en illojal tillämpning av LVU.

 

 

 

Vem bestämmer var mina biologiska barn ska bo?

Av Pappan

Förtvivlad pappa trodde att socialtjänsten var till för barnens bästa

 

 

Familjehem är ingen lösning för barn som vill vara hos sin pappa

Av Pappan

 

 

Mina barn sitter i ett familjefängelse.

Av "En drabbad"

 

 

 

 

Karlskogafallet

 

Tillbaka till Artiklar

 

 

 

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter