NKMR:s yttrande till Datainspektionen

 

  • NKMR:s yttrande till Datainspektionen

     

              •  

Datainspektionen
Katarina Högquist:
Box 8114
104 20 Stockholm

                            •  

Ang: Ärende med Er beteckning dnr 741-2000

Vi bekräftar mottagande av Er skrivelse av den 5 april 2000 och vi får här nedan lämna den av Er önskade redogörelsen.

NKMR:s hemsida har en avdelning kallad "SÖK-tjänst" där föräldrar har möjlighet efterlysa försvunna barn. Denna sök-tjänst handlar inte om själva tvångsomhändertagandet utan om det faktum att barnet är försvunnet.

För närvarande finns endast ett fall publicerat på vår söktjänst.

Vi har hittills haft två fall i söktjänsten. Det ena är Charlott-fallet, som rörde en flicka i nedre tonåren, som upprepade gånger nödgades fly från det fosterhem där hon behandlades mycket illa. Det andra fallet handlar om Rebecca-fallet, en femårig flicka som placerats på hemlig ort. Då en socialsekreterare med användande av grovt våld mot femåringen skilde flickan från modern skrek flickan förtvivlat på hjälp frän sin mor. Flickan fördes av socialsekreteraren till hemlig plats och var alltså spårlöst försvunnen. När modern efter några månader lyckades spåra fosterhemmet och for dit fann hon att flickan var starkt avmagrad och febersjuk och hade en mängd blåmärken efter nypningar och slag. Det visade sig att flickan i fosterhemmet inte fått tillfredsställande varken mat; kläder eller läkarvård.

I intet av dessa fall har vår sök-tjänst handlat om själva tvångsomhändertagandet utan har handlat om att spåra försvunna barn; barn som befann sig i en uppenbar nödsituation. Vad Charlott beträffar löpte hon under sin flykt uppenbar risk att frysa ihjäl eller svälta ihjäl. Vad Rebecca beträffar löpte hon genom den brottsliga vanvården och brottsliga misshandeln av henne i fosterhemmet uppenbar fara till liv och hälsa. Då gäller 24 kap 1 § och 4§ BrB om nödvärn. De bägge barnen behövde sina biologiska föräldrars hjälp för att göra sina rättsliga anspråk gällande.

I både Rebecca-fallet och i Charlott-fallet var de biologiska föräldrarna rättsliga vårdnadshavare för sina barn och förfogade sålunda över sina underåriga barns sekretess. I bägge fallen hade vi de biologiska föräldrarnas uppdrag och tillstånd. Vad beträffar tonåriga Charlott hade hon vid tidigare flyktförsök sagt till sina föräldrar att hon önskade all form av publicitet. Nu efteråt sedan hon kommit hem till sina föräldrar och tvångsvården enligt LVU har upphört har hon uttryckt sin stora tacksamhet över att NKMR hjälpt henne med en publicering på hemsidan.

Vi har alltså haft det tillstånd som erfordras enligt 10 § st 1.

Vad beträffar 21 § har, som ovan nämnts, det hela inte handlat om själva tvångsomhändertagandet utan handlat om försvinnandet. Vi åberopar även 1 § st 1 punkt d) DIFS 1998:3. De här barnen behövde sina föräldrars hjälp (en hjälp som de ej kunde få när föräldrarna ej visste var barnen fanns) för att göra sina rättsliga anspråk gällande beträffande den misshandel och den vanvård de utsattes för i fosterhemmen.

Vad beträffar 33 § har publicering skett på uppdrag av och med de ifrågavarande personernas samtycke (34 §). Därtill gällde det enligt 34 § första stycket punkterna e) och d) att skydda vitala intressen. Bägge barnen led uppenbar nöd. Charlott gick ner 6 kilo i vikt under den tid hon under flykt nödgades gömma sig utan tillgång till mat eller pengar. Rebecca har under en elva månader lång fosterhemsvistelse gått ner i vikt istället för att som ett barn i hennes ålder under en sådan period öka cirka 1,5 kg i vikt. Det gällde att skydda vitala rättigheter beträffande barnens liv och hälsa och möjliggöra för barnen att ställa rättsliga anspråk mot de personer (fosterföräldrar och socialvårdstjänstemän) som så allvarligt skadat barnen.

Sammanfattningsvis finns det alltså lagstöd för publiceringen på vår hemsidas söktjänst.

Vi vill framhålla att NKMR är en internationell organisation och inte en svensk organisation. NKMR arbetar mot onödiga tvångsomhändertaganden av barn i de nordiska länderna. Men medlemskap kan erhållas av personer i alla länder och vi har medlemmar även i länder utanför Norden. Vi har ett mycket rikt kontaktnät och samarbete med personer och organisationer även i utomeuropeiska länder och runt om i världen. I det läget är vår hemsida inte att betrakta som en svensk angelägenhet utan är en internationell angelägenhet och det kan därför inte göras gällande att det då finns något som heter "tredje land".

Avslutningsvis får jag med stöd av Tryckfrihetsförordningens bestämmelser om utlämnande av allmänna handlingar härmed begära att omgående och inom tre dagar få mig tillsänt en kopia av det "klagomål" Ni nämner i första stycket i Ert brev.

Olofstorp den 10 april 2000

 

Ruby Harrold-Claesson
Jur. kand.
Ordförande i NKMR

 

 

DI-tillsynsärende

Den anonyma anmälan

DI-författningssamling

DI-beslut

Tillägg till information om NKMR:s SÖK-tjänst

Tillbaka till Huvudsidan