Tvångsplacering av barn är synnerligen lukrativt

Tvångsplacering av barn är synnerligen lukrativt

 

Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand

 

  

 

 

 

Ruby Harrold-Claesson, jur. kand., är som bekant ordförande i NKMR.

 

Artikeln är tidigare publicerad i Smålands-Tidningen den 16 mars 2002 som debattinlägg i fallet kring behandlingshemmet Solhem i Sävsjö.

 

 

 

 

 

 

 

I slutet av december 2001 publicerade Göteborgs-Posten en debattartikel med rubriken "Familjehemmen behöver stöd." Den är skriven av centerpartiets riksdagsledamot Marianne Andersson och en socionom/familjehemssekreterare i Alingsås, också centerpartist. I artikeln anger författarna att "arbetsförhållandena för de viktiga familjehemmen (måste) förbättras avsevärt." Författarna anser att det räcker inte med höjt arvode till fosterhemmen.

 

 

 

Mellan den 22 februari och den 6 mars 2002 publicerade Smålands-Tidningen en serie artiklar om behandlingshemmet Solhem i Sävsjö och om dess ägare makarna Quist. Av artiklarna framgår att Nybro kommun hade fosterhemsplacerat den förståndshandikappade 19-åringen som påträffades hos missbrukare när polisen gjorde en razzia i mitten av januari, hos makarna Qvist. Nybro kommun betalade 10 000 kronor per dygn för placering av pojken på Solhem men sedan när placeringen övergick till LSS-vård i ett annat av paret Quists bolag prutade kommunen utgifterna för pojkens dygnsvård till 6 500 kronor.

 

 

 

Andra intressanta uppgifter som SmT:s journalister grävde fram är bl. a att tidigare socialchefen i Vetlanda kommun, Tommy Falk, hade tagit tjänstledigt för att arbeta som föreståndare på Solhem, som uppenbarligen var en mer lukrativ verksamhet med tanke på miljonerna som rullade in från olika kommuner.

 

 

 

 

 

Geschäftet med de s.k. familjehemmen - jag kallar dessa genomgående för fosterhem eftersom omskrivningen inte kan dölja verksamhetens inriktning - och behandlingshemmen som har vuxit upp som svampar ur jorden, är sedan länge känt.

 

 

 

I juni 1996 skrev fil. dr Anita Ankarcrona en artikel med titel "Många barn i motbjudande geschäft" * i Brännpunkt i Svenska Dagbladet. I artikeln tog hon upp de höga ekonomiska ersättningar som utgår till fosterhemmen och HVB-hemmen. Hon visade hur fosterföräldrar lätt kunde få ihop hundra tusentals kronor per år om barnet som de var placerat hos dem hade några speciella behov. Anita Ankarcrona skrev bl. a följande: "Omhändertagandet av ett svårskött barn med missbruk, eller handikapp som autism eller epilepsi kan ersättas med upp till 1500 kr om dagen. - Rätt läst! Om dagen! Månadsinkomster mellan 20.000 och 30.000 kronor är således inte ovanliga, men det finns fall som närmat sig 50.000 kronor per månad." Men inte kunde Anita Ankarcrona ana att ett fosterhemsplacerat barn kunde betinga 10 000 kronor per dygn eller 310 000 kr per månad eller 3 650 000 kr per år! Så använder inkompetenta socialvårdstjänstemän och deras likaledes inkompetenta sociala nämndemän svenska folkets skattepengar.

 

Vilken ensam mamma med ett eget svårskött barn får ett liknande ekonomiskt stöd av socialtjänsten?

 

Skandaler med tvångsomhändertagna barn och fosterhemsgeschäftet har duggat tätt. Anita Ankarcrona skrev om Brickebacken familjehem AB utanför Örebro, drivet av ett äkta par som hade mottagit drygt fyra miljoner kommunala kronor per år innan det flyttade till annan ort, medförande tre av de sju barnen. Den 17 februari 1998 visade programmet Striptease i TV 2 ett reportage om chefen för familjehemsverksamheten i stadsdelen Biskopsgården på Hisingen, Lars Lilled, som hade egna ekonomiska intressen i ett företag, Familjehemscenter AB, som förmedlade fosterhem till barn som hans underordnade tvångsomhändertog. Tommy Falk tog anställning som föreståndare på Solhem; Lars Lilled var delägare i ett fosterhemsbolag. Listan kan göras betydligt längre men dessa exempel visar att de anställda inom socialtjänsten runt om i Sverige vet att såväl "frivilliga" som tvångsplaceringar av barn är synnerligen lukrativt. Inte att undra på varför HVB-hemmen har vuxit upp som svampar ur jorden.

 

 

 

"Man vill då gärna tro att HVB-omhändertagna barn och ungdomar får en ytterst kvalificerad vård och behandling" skrev Anita Ankarcrona i Brännpunkt, eftersom kostnaden per barn är så hög. Men det är dessvärre inte självklart. I nyss nämnda Brickebacken hade ingen av de sex anställda (varav minst tre tillhörde familjen jfr Solhem där Quists dotter var verksamhetschef) någon utbildning för att ta hand om barn. I ett fall som jag arbetade med (1995-1997) där socialtjänsten i Halmstad hade använt sig av polishämtning för att bortföra två syskon från skolan, placerades barnen i behandlingshem Trollbacken i Kungälv där en av vårdarna var en fd fiskhandlare.

 

 

 

 

 

I höstas i samband med konkursen i HVB-hemmet Solbogården i Skurups kommun avslöjades de oacceptabla förhållanden under vilka ungdomarna tvingades leva. Ungdomarna på Solbogården var ansvariga för 40 % av de uppklarade brotten i Skurups kommun, sprit, droger och sexuella övergrepp förekom och åtskilliga av flickorna på hemmet hade blivit gravida och gjort abort under sin vistelse på hemmet.

 

 

 

Såväl Solhem som Solbogården är ett minne blott, men den 19-årige förståndshandikappade pojken hade kunnat möta sin död under sin vistelse hos missbrukarna. 14-årige Daniel Sigström dog i april 1992 bland missbrukare i ett hem i Härnosand långt från hans nära och kära. Socialtjänsten i Gottsunda kommun hade placerat honom där.

 

 

 

Avslutningsvis vill jag citera fd justitieministern Gun Hellsvik och fd skolministern Beatrice Ask som i artikeln med titel "Ungdomar måste mötas av fast reaktion" i Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 5 september 1993 skrev att Sverige behöver en ny familjepolitik. De skrev bl. a "Sedan några år tillbaka finns en gryende samhällsdebatt om moraliska och etiska frågor. (...) Vi börjar nämligen se resultaten av den allmänna hållningslöshet som socialdemokraterna under 60- och 70-talen upphöjde till en politisk idé. Det gällde synen på familjen, på skolan och undervisningen men också på rättssamhället i stort. (...) Därför behöver vi en ny familjepolitik som visar att ansvaret för barnens tillsyn och fostran är föräldrarnas (...) Det är hög tid att låta föräldrar (...) ta ansvar för de unga i vårt samhälle. Försummar vi det sviker vi våra barn!"

 

 

 

 

 

Det är hög tid att vi ska säga ifrån vad det gäller socialtjänsten, exploateringen av barn och ungdomar, och utsugningen av skattebetalarna som dessa onödiga tvångsomhändertaganden och fosterhems- eller institutionsplaceringarna förorsakar. Det är barnen och deras föräldrar som behöver stöd, inte fosterhemmen eller institutionerna. Barnets rätt och deras bästa kräver detta.

 

 

 

 

 

 

 

Behandlingshemmet Solhem i Sävsjö

 

 

 

Många onhändertagna barn i motbjudande geschäft

 

 

 

Omhändertagna barn är bara en bricka i spelet

 

 

 

Familjehemmen behöver stöd?

 

 

 

Familjehemmen behöver stöd? Eller Familjerna behöver stöd!

 

 

 

Tillbaka till Artiklar

 

 

 

Tillbaka till Huvudsidan

 

 

 

 

 

 

 

Vårdare tillbakavisar vad som framkommit i media

Vårdare tillbakavisar vad som framkommit i media

Av Tobias Holmbäck

 

Tobias Holmbäck är journalist på Smålands-Tidningen. Artikeln är tidigare publicerad i SmT den 22 februari 2002. Den ingår i en serie artiklar om behandlingshemmet Solhem i Sävsjö som inleddes samma dag.

Artikelserien återges här med författarens och redaktionens benägna tillstånd.

 

 

 

VETLANDA

Den man i Vetlanda som 19-åringen fanns hos menar att han även tidigare tagit hand om 19-åringen. Som bevis på detta kan han visa en löneutbetalning på dryga 11 000 kronor.

 

Enligt vad mannen säger har han under en lång tid varit med och vårdat den 19-årige förståndshandikappade killen från Nybro.

 

– Utöver den gången då han var här och polisen kom har jag och Sigrid Quists man Lennart skött om honom i deras hem. Jag har arbetat för dem sedan ett år tillbaka ungefär, säger han.

 

I media figurerade dock uppgifter under gårdagen om att 19-åringen bara skulle ha varit i parets hem i Vetlanda under det att Sigrid Quist firade sin femtioårsdag.

 

Tidningen fick hos paret ta del av en lönespecifikation som mannen fått på dryga 11 000 kronor. Pengar som ju knappast kan vara ersättning för en enstaka gång.

 

Ofarliga vapen

Mannen vill också tillbakavisa att det skulle ha funnits farliga vapen i lägenheten.

 

– Det ena vapnet var ett trasigt salongsgevär som saknade slutstycke. Det andra var ett prydnadsgevär som inte har varit i bruk på evigheter.

 

Hur är det med narkotikan då?

– Jag erkänner att jag rökte hasch några dagar innnan polisen slog till. Jag var inte påverkad när de kom, men jag hade det i blodet.

 

– Jag skulle aldrig drömma om att vara påverkad av något när jag vårdar någon. Grabben har aldrig kommit i kontakt med några droger i mitt sällskap. Vad jag sedan gör på min fritid det är en helt annan sak, anser han.

 

Uttalanden från de sociala myndigheterna i Nybro kommun menar han är felaktiga.

 

– Jag har haft många kontakter med socialen i Nybro och att de inte skulle veta var han fanns är en total lögn.

 

 

Tillbaka till Behandlingshemmet Solhem i Sävsjö  - Artiklar från Smålandstidningen

 

Till Behandlingshemmet Solhem i Sävsjö  - Artiklar från Dagens Nyheter

 

Tillbaka till Artikelindex

 

Tillbaka till Huvudsidan

 

 

Utpekad missbrukare försvarar både makarna Quist och sig själv

Utpekad missbrukare försvarar både makarna Quist och sig själv

”Jag är ingen tung missbrukare och 19-åringen har mått bra”

 

  

Artikeln är tidigare publicerad i Smålands-Tidningen den 23 februari 2002. Den ingår i en serie artiklar om behandlingshemmet Solhem i Sävsjö som inleddes den 22 februari 2002.

Artikelserien återges här med redaktionens benägna tillstånd.

 

 

 

VETLANDA

I går skrev tidningen om att ansvariga för behandlingshemmet Solhem i Sävsjö låtit ett kriminellt belastat par ta hand om en förståndshandikappad person. Lasse, 21 år, är den ena hälften av paret.

 

Han känner nu ett behov av att berätta sin sida av vad som har hänt.

– I media har jag framställts som tung missbrukare och tungt kriminell. Man menar även att Anders (den utvecklingsstörde 19-åringen. red:s anm) skulle ha farit illa när han varit i Solhems ägares, Sigrid och Lennart Quist, vård. De här uppgifterna är felaktiga, säger Lasse.

 

Tidningen träffar honom i hans lägenhet i Vetlanda där han bor och där polisen gjorde en husrannsakan i januari. Lägenheten är trevlig och välstädad och Lasse ger ett lugnt och samlat intryck. Några uppenbara tecken på ett kriminellt leverne finns inte.

 

– Jag lever som vilken ung person som helst. Jag har jobb och gör mitt bästa. Som du ser är vårt hem ingen knarkarkvart, säger Lasse.

Han berättar om morgonen då polisen slog till.

 

– Vi låg och sov allihopa när polisen trängde sig in och började härja. Jag försökte upprepade gånger lugna ned dem för Anders skull eftersom han lätt blir rädd och aggressiv, säger Lasse.

 

Påtänd gäst

Han förklarar också att det förutom han själv och hans flickvän fanns en fjärde person i lägenheten.

– Det var en kompis till mig som inte hade någonstans att ta vägen. Han var påtänd, men jag lät honom sova hos oss på det villkoret att han skulle gå direkt på morgonen. Anders sov när han kom kvällen innan och de hade aldrig träffats om polisen inte hade kommit, säger Lasse.

 

I polisens rapport till länsstyrelsen om vad de funnit i samband med husrannsakan står det att det fanns narkotika, vapen och stöldgods i lägenheten.

– Jag håller med om att det låter illa, men vapnen var gamla och obrukbara. Jag trodde inte att det krävdes licens för dem.

Jag skulle ha dem som prydnader. Jag hade rökt hasch några dagar innan, men var inte påverkad vid det här tillfället. När det gäller stöldgodset var det sådant som jag hade köpt som fanns i lägenheten. Visserligen visste jag att det var stulna grejor, men jag har inte tagit dem själv, säger Lasse och tillägger att det rör sig om två mopeder, några cyklar och en trasig mobiltelefon.

 

Började sommaren 2000

Han berättar att han själv varit elev på Solhem under tonåren.

– Jag hade hamnat snett. När jag drack alkohol blev jag våldsam. Jag hade även stulit en bil. Då hamnade jag på Solhem och det är det bästa som har hänt mig. Sedan jag kom ut har jag skött mig förutom några små grejor, säger Lasse.

 

Det var sommaren 2000 som han började hjälpa Lennart och Sigrid Quist med att ta hand om Anders.

– Då fanns alltid någon annan med. Man måste vara två för att klara att ta hand om honom. Han är stor och stark, men mentalt på en femårings nivå.

 

Sedan dess har Lasse ofta anlitats och fått betalt av Quists för att hjälpa till att ta hand om Anders.

– Quists har hjälpt mig, och därför har jag velat ställa upp och hjälpa dem när de behövde hjälp med Anders, säger Lasse och fortsätter:

– Jag har för det mesta tagit hand om Anders hemma hos Quists. Då alltid tillsammans med Sigrid, Lennart eller någon ur personalen på Solhem. Några enstaka gånger, som den 17 januari, har Anders varit hemma hos mig, men de gångerna har jag inte fått betalt. Anders och jag har blivit nästan som bröder. Jag tycker om att ha honom här och ville hjälpa.

 

Inte bott på Solhem

Lasse bekräftar att Anders aldrig varit elev på Solhem.

– Han bodde i Quists privata bostad på Solhem och inte tillsammans med de andra. Quists behandlade honom som sin egen son. Han har från att ha varit helt ohanterlig och rädd istället blivit en glad och trygg person. Jag önskar att han kunde berätta om det här själv. Då skulle folk förstå, säger han.

Lasse menar också att de ansvariga på Nybro kommun mycket väl kände till förhållandena.

 

Orolig för honom

– Jag har ju till och med träffat personer från Nybro kommun. De vet att jag varit med och tagit hand om Anders. Allt annat är lögn, säger han.

 

Lasse vet inte vad som har hänt med Anders nu.

– Nej, jag vet inte vad som har hänt honom eller var han finns.

Jag tänker på honom och är orolig för att han mår dåligt. I min, Sigrids eller Lennarts vård har Anders aldrig farit illa. Jag önskar att polisen inte kommit just när Anders var hemma hos mig och att jag inte hade köpt de där stulna mopederna. Då hade varken Anders eller Sigrid och Lennart blivit indragna i det här. Hela saken har blivit uppförstorad i media.

 

Fotnot: Namnen Lasse och Anders är fingerade.

 

 

Tillbaka till Behandlingshemmet Solhem i Sävsjö  - Artiklar från Smålandstidningen

 

Till Behandlingshemmet Solhem i Sävsjö  - Artiklar från Dagens Nyheter

 

Tillbaka till Artikelindex

 

Tillbaka till Huvudsidan

 

 

Solhem tänker klara tidigare krav

Solhem tänker klara tidigare krav

Av Anna Hübsch

 

  

Anna Hübsch är journalist på Smålands-Tidningen. Artikeln är tidigare publicerad i SmT den 26 februari 2002. Den ingår i en serie artiklar om behandlingshemmet Solhem i Sävsjö som inleddes den 22 februari 2002.

Artikelserien återges här med författarens och redaktionens benägna tillstånd.

 

 

 

 

Verksamhetschef Ingela Axelsson, dotter till Solhems ägare Sigrid Quist, ville inte ställa upp på bild i förra veckan då tidningen besökte Solhem.

 

SÄVSJÖ

Solhem kommer att klara kraven som ställts i länsstyrelsens tidigare förelägganden. Det meddelar Solhems föreståndare Ingela Axelsson i ett pressmeddelande.

 

Tidigare har länsstyrelsen gjort en inspektion på Solhem där de hade synpunkter på hur administrationen sköttes och att personalen hade för dålig kompetens. Enligt länsstyrelsen skulle en viss del av personalen ha 80 högskolepoäng för att man ska kunna anse personalen har den kompetens som behövs. Solhem har fått fram till den 28 februari 2002 att uppnå kraven.

 

Solhems verksamhetschef Ingela Axelsson, som också är dotter till Sigrid Quist, skriver i ett pressmeddelande att  "De saker länsstyrelsen lade föreläggande om rättades till och administrationen löper utan problem sedan lång tid".

 

 

 

Tillbaka till Behandlingshemmet Solhem i Sävsjö  - Artiklar från Smålandstidningen

 

Till Behandlingshemmet Solhem i Sävsjö  - Artiklar från Dagens Nyheter

 

Tillbaka till Artikelindex

 

Tillbaka till Huvudsidan

 

 

Solhem tidigare fall för arbetsmiljöinspektionen

Solhem tidigare fall för arbetsmiljöinspektionen

Av Anna Hübsch

 

  

Anna Hübsch är journalist på Smålands-Tidningen. Artikeln är tidigare publicerad i SmT den den 25 februari 2002. Den ingår i en serie artiklar om behandlingshemmet Solhem i Sävsjö som inleddes den 22 februari 2002.

Artikelserien återges här med författarens och redaktionens benägna tillstånd.

 

 

 

SÄVSJÖ

För drygt ett år sedan upptäcktes stora brister i arbetsmiljön på Solhem. Det fanns ingen handlingsplan för vad som skulle göras om någon av de anställda visade sig ha missbruksproblem.

 

- På ett sådant hem är det särskilt allvarligt om det skulle visa sig att personal missbrukar. Därför måste det finnas rutiner att gå efter, säger Arne Harrysson vid arbetsmiljöinspektionen i Växjö.

 

Det var i oktober år 2000 som Arbetsmiljöinspektionen i Växjö kontrollerade den psykosociala arbetsmiljön på behandlingshemmet Solhem.

- Det fanns skäl att göra en inspektion där. Vad som föranledde det kan jag inte uttala mig om men SKTF fanns med i bilden, säger Arne Ågren, jurist på Arbetsmiljöinspektionen i Växjö.

 

Arbetsmiljöinspektionen hade mycket att anmärka på vid sitt besök. På Solhem fanns det inga mål för arbetsmiljöarbetet. Dessutom fanns ingen tydlig rapportering av tillbud.

 

Viktigt rapportera tillbud

- När det händer incidenter måste de rapporteras för rätt som det är sker det något större tillbud. Har man en rapport att gå på kan man då se samband och upptäcka vad som gått fel och vad man ska göra för åtgärder så att det inte sker igen, förklarar yrkesinspektör Arne Harrysson.

 

Det var Harrysson som gjorde inspektionen på Solhem år 2000 och i dag minns han inte vad som gjorde att frågan om tillbud kom upp och kan därför inte svara på, om det berodde på att det inträffat tillbud på Solhem. Enligt vad Harrysson kan påminna sig var det inte heller missbruk bland de anställda som ledde till att den frågan kom i dagen. Han ser dock allvarligt på att det vid inspektionen upptäcktes, att det inte fanns någon handlingsplan för vad som skulle göras om någon av de anställda visade sig ha missbruksproblem.

 

Rutiner måste finnas

- På ett sådant hem är det särskilt allvarligt om det skulle visa sig att personal missbrukar. Därför måste det finnas rutiner att gå efter.

Vid inspektionen upptäcktes också andra brister men samtliga brister var åtgärdade när arbetsmiljöinspektionen gjorde en ny kontroll på Solhem ett halvår senare.

 

- Då tyckte jag att allt verkade bra och att föreståndaren verkade ha tagit tag i arbetsmiljön, förklarar Arne Harrysson.

Enligt vad han vet är det bara denna enda gång som arbetsmiljöinspektionen funnit brister i arbetsmiljön på Solhem.

 

 

Tillbaka till Behandlingshemmet Solhem i Sävsjö  - Artiklar från Smålandstidningen

 

Till Behandlingshemmet Solhem i Sävsjö  - Artiklar från Dagens Nyheter

 

Tillbaka till Artikelindex

 

Tillbaka till Huvudsidan

 

 

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter