Dalslandsfallet - Siv Westerbergs och Madeleine Johanssons anmälan till barnombudsmannen

Dalslandsfallet - Siv Westerbergs och Madeleine Johanssons anmälan till barnombudsmannen

 

Jur. kand., med. lic, Siv Westerberg           

Siv Westerbergs Juridiska Byrå AB            

Skårsgatan 45

412 69 Göteborg

 

och

 

Jur. kand. Madeleine Johansson

Affärsjuristgruppen

Box 5243

402 24 Göteborg

Barnombudsmannen

Box 22106

104 22 STOCKHOLM

 

Anmälan att det föreligger stark misstanke om grava missförhållanden beträffande en tolvårig tysk pojkes vård på ett så kallat behandlingshem l Dalsland.

 

Undertecknade jurister Siv Westerberg och Madeleine Johansson får härmed fästa Barnombudsmannens uppmärksamhet på ett mycket anmärkningsvärt ärende i Dalsland rörande en tolvårig tysk pojke som vårdas på ett så kallat behandlingshem.

 

Vi vill först redogöra för hur vi kommit i kontakt med detta ärende. Undertecknad Siv Westerberg uppmärksammade en tidningsartikel i Svenska Dagbladet den 7 januari 2009 med rubriken "Förvunnen tolvårig pojke hittad". Vi fann det hela vara anmärkningsvärt. I januari är det i Sverige ofta många kallgrader på nätterna och risken för att pojken som tydligen flytt från behandlingshemmet skulle frysa ihjäl var uppenbar. Siv Westerberg skrev därför en liten artikel i tidningen Dalslänningen den 20 januari 2009 med rubriken "Ett Guantanamo i dalslandsskogarna?". Vi bifoga1 för Barnombudsmannens kännedom kopior av Svenska Dagbladets artikel och Siv Westerbergs artikel i Dalslänningen.

 

Vi båda undertecknade av denna anmälan, Siv Westerberg och Madeleine Johansson, är både i vårt professionella arbete som jurister och i ideellt arbete starkt engagerade när det gäller rättsäkerhetsfrågor gällande tvångsomhändertagna barn.

 

Undan för undan rekvirerade vi en del handlingar från länsstyrelsen och då det uppdagades allt mer anmärkningsvärda förhållanden i dessa handlingar som vi fick ta del av beslöt Madeleine Johansson och jag att vid ett personligt besök på länsstyrelsen ta del av handlingarna rörande detta tyska behandlingshem.

 

Vi vill redan nu säga att vissa delar, exempelvis rörande de på behandlingshemmet behandlade tyska pojkarnas personliga problem, sekretessbelades vilket vi finner helt i sin ordning. Vi har alltså inte på något sätt överklagat sekretessbeläggningen. Under alla omständigheter har vi fått ta del av ett stort antal handlingar och det står helt klart att dessa pojkar inte frivilligt vistas i Sverige. Huruvida de är tvångsomhändertagna enligt tyska myndigheters beslut eller de är av föräldrarna frivilligt placerade på ett behandlingshem i Sverige kunde vi inte finna ut eftersom det 'söm rörde pojkarnas personliga problem var sekretessbelagt Under alla omständigheter stod det dock klart att pojkarna själva inte ville vara i Sverige. Tolvåringen hade flytt från behandlingshemmet och det framgick även av handlingarna att lian vid något tillfälle då han tydligen var på någon sorts permission i Tyskland inte alls hade velat åka tillbaka till Sverige men tvingats att göra detta. Det framgick även att en annan pojke i övre tonåren hade berättat vid något tillfälle på en fråga om han ville vara på behandlingshemmet att han hade i Tyskland ställts inför alternativet att antingen placeras på en institution i Tyskland eller att frivilligt gå med på att vistas i Sverige, Pojken i fråga sade dock att så fort han blev myndig skulle han lämna behandlingshemmet Den pojken hade tydligen begått brott och då under utpressningshot om institutionsplacering i Tyskland gått med på att vistas på behandlingshemmet i Dalsland.

 

Nyssnämnda är i och för sig ganska ointressant eftersom såväl tysk grundlag som svensk grundlag och Europakonventionen om mänskliga rättigheter har ett absolut förbud mot landsförvisning, Där finns inte några undantag att föräldrar kan samtycka till landsförvisning av sina barn. Dessa barn har alltså mot sin vilja förts från Tyskland till Sverige utan att vare sig svenska eller tyska myndigheter reagerat, vilket de rimligtvis borde ha gjort.

 

Därtill kommer att en hel del handlingar i akten på länsstyrelsen är skrivna på tyska av behandlingshemmets ägare som vi här kallar NN. Vi kan inte förstå annat än att åtminstone vissa handläggare på länsstyrelsen har så dåliga kunskaper i tyska att de inte förstått innehållet i dessa handlingar.

Det visar sig nämligen att handläggarna på länsstyrelsen tror att tyska myndigheter kontrollerar vad som sker på behandlingshemmet i Dalsland. Så är inte alls fallet om man läser handlingarna, som är skrivna på tyska. I själva verket tycks det vara en eller flera förmedlingsfirmor som döljer sig under egendomliga namn som innehåller, tydligen för att göra ett gott intryck, sådana ord som exempelvis diakoni. I själva verket tycks det röra sig om en sorts mäklare som fax en stor summa pengar av tyska myndigheter för att placera tyska barn i behandlingshem i olika länder. Enligt något brev från ägaren NN så tycks det till och med vara så att dessa mäklarfirmor behåller ungefär halva summan som barnens vård skall kosta för sitt mäklaruppdrag och behandlingshemmet får endast hälften! Tillsynen skall tydligen skötas av dessa mäklarfirmor och inte alls av tyska myndigheter. Nu har varken dessa mäklarfirmor eller tyska myndigheter någon som helst rätt till myndighetsutövning i Sverige. Tyska myndigheter kan exempelvis inte stänga ett behandlingshem som är godkänt av svenska myndigheter.

 

Vad beträffar det här behandlingshemmets tillstånd att driva behandlingshem vill vi fästa uppmärksamheten på följande. Någon gång under 1990-talet böljade ägaren NN driva ett behandlingshem i Dalsland utan att ha inhämtat svenska myndigheters tillstånd. Grannar och närboende observerade tydligen att dessa barn for illa, de bodde i ett uthus och de fick otillräckligt med mat, och dessa grannar gjorde anmälan till Socialmyndigheten på orten. Socialmyndigheten skickade då någon person att inspektera behandlingshemmet och uppmanade NN att söka tillstånd för att driva behandlingshemmet. NN gjorde då detta och länsstyrelsen skickade då ärendet på remiss till socialmyndigheten på orten som bestämt avrådde från att tillstånd skulle ges. Detta var helt korrekt av socialmyndigheten eftersom de hade fått in anmälningar om missförhållanden. Trots detta gav länsstyrelsen NN tillstånd att driva behandlingshemmet. Socialmyndigheten överklagade då till länsrätten som dock vidhöll att NN skulle få tillstånd att driva sitt behandlingshem.

 

En rad olagligheter har vi funnit när vi har gått igenom handlingarna. Den i tidningsartiklarna aktuella tolvåriga pojken kom till behandlingshemmet när han endast var tio år gammal. Då är att märka att NN: s behandlingshem i Dalsland endast har fått tillstånd att ha behandlingshem för pojkar mellan tolv och arton år. Vidare framkommer att denna nu tolvåriga pojke under de två år han vistats i Sverige överhuvudtaget inte fått gå i varken svensk eller tysk skola. Han har heller inte fått lära sig svenska. Vi har skolplikt både i Tyskland och Sverige så detta att en pojke inte får gå i skolan strider mot både svensk och tysk lag. Det visar också att den tillsyn, som svenska myndigheter eventuellt försöker utöva över det här behandlingshemmet, överhuvudtaget inte fungerar alls, Vad beträffar de tyska mäklarfirmorna så torde de inte ha något som helst intresse av att hos tyska myndigheter lämna rapporter om att det är dåliga förhållanden på det behandlingshem i Sverige som de står som förmedlare för och som de tydligen har en oerhört riklig betalning för att vara förmedlare av.

 

Hela denna situation där denna tolvåriga pojken inte skyddas av vare sig svensk eller tysk lag påminner om Guantanamo. Har vi fått ett Guantanamo i Dalslandsskogarna utan att vare sig svenska eller tyska myndigheter reagerar? Vi hemställer alltså att Barnombudsmannen omedelbart ingriper i detta ärende. Det var ren tur att den tolvåriga pojken överlevde natten utomhus. Det var cirka minus tio grader ute den natten och pojken lär ha Övernattat i ett uthus. Ett uttröttat barn som lägger sig att sova i ett uthus riskerar i allra högsta grad att frysa ihjäl under en natt när det är minus tio grader ute. Dessutom var det inte så att NN efter ett dygn äntligen anmälde saken till polisen genom att ringa polisstationen. Det var istället så att NN var ute och letade efter pojken och då mötte han händelsevis en polisbil som han hejdade och anmälde försvinnandet till Polisen satte då omedelbart igång med ett stort pådrag.

 

Siv Westerberg och Madeleine Johansson när kommit överens om att vi hemställer att Barnombudsmannen sänder korrespondens i detta ärende till Siv Westerbergs ovan angivna adress så kommer Siv Westerberg att sända kopior till Madeleine Johansson. Detta arrangemang har vi gjort av rent praktiska skäl,

 

Vi emotser nu omgående skriftlig bekräftelse på att Barnombudsmannen mottagit vår skrivelse och besked om vilka åtgärder Barnombudsmannen vidtager med anledning av vår skrivelse.

 

Göteborg den 2 juni 2009

 

Med vänlig hälsning

 

Siv Westerberg

Siv Westerberg

Jur. kand, med. lic.

 

Madeleine Johansson

Madeleine Johansson

Jur. kand.


Dalslandsfallet - barnombudsmannens svar

Tillbaka till Dalslandsfallet

 

Artiklar

Tillbaka till Huvudsidan