Karlskogafallet - Politikerna är i händerna på tjänstemännen

 

Politikerna är i händerna på tjänstemännen

Av Torbjörn Karlgren, Karlskoga

 





Karlskoga Tidning den 14 juli 1999. Detta är den tredje artikeln i artikelserien om socialtjänstens i Karlskoga tvångsomhändertagande av Adrian.
Artiklarna återges här med författarens och redaktionens benägna tillstånd.





Politikerna är i händerna på tjänstemännen när barn ska tvångsomhändertas.

- Som politiker kan jag känna mig utlämnad till tjänstemännen, säger socialnämndens ordförande Bengt Johansson. Det gäller att de som jobbar med det här är objektiva.

Diskussionen har aktualiserats av fallet där Eva Stendahls tio månaders baby tvångsomhändertogs. Ingegärd Bennysson, ordförande när beslutet fattades, erkänner att man i allmänhet går på tjänstemännens förslag.

- Man kan ändra lite grann på beslutet, göra någon korrigering.

Samtidigt säger Håkan Stenholm, socialsekreteraren som gjort utredningen:

- Gör vi fel så kommer vi att backa totalt. Det finns ingen prestige i sådana här ärenden.

 

"Vi måste ju lita på tjänstemännen"

 

"Vård skall beslutas om det på grund av misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande l hemmet finna en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas".

Så lyder paragraf 2 i lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga, den paragraf utifrån vilken Adrian tvångsomhändertogs förra veckan.

Det är just "eller något annat förhållande i hemmet" som är det väsentliga.

- Visst finns det ett tolkningsutrymme i lagen, konstaterar socialsekreteraren Håkan Stenholm.

 

I två dagar har Karlskoga Tidning beskrivit hur det gick till när Eva Stendahls tiomånaders son Adrian tvångsomhändertogs två gånger efter ingripande från socialförvaltningen och politikerna i Karlskoga.

Tvångsomhändertagandet kom efter en utredning som startades när Eva sökte ekonomisk hjälp för en hyresskuld och avlastning.

Två veckor efter det datumet kom det första tvångsomhändertagandet. Adrian togs tillIrmagården i Säffle och Eva följde med. Under fyra veckor skulle de observeras.

Samma dag som hon kom hem därifrån, förra måndagen, fattade en politiker, Sonia Schaank, beslutet att tvångsomhänderta Adrian igen. Nu placerades han i ett familjehem i en grannkommun.

Förra tisdagen fastställde de fem närvarande politikerna i socialnämndens sociala utskott tvångsomhändertagandet som om cirka tre veckor ska prövas i länsrätten.

Ordförande vid mötet vad Ingegerd Bennysson (s) som ersatte Bengt Johansson, den ordinarie ordföranden, som är på semester.

- Jag kan inte kommentera det enskilda fallet, säger hon. Det kan jag inte av sekretesskäl.

Vad vet ni när ni ska fatta ett beslut?

- Vi har utredningen och eventuella andra handlingar och redogörelser av de berörda om de är närvarande.

Hur ofta har ni sådana här ärenden?

- Det kan väl hända att vi har något per sammanträde. Mötet i tisdags om det här fallet var ett extrainsatt möte.

Hur vet du att ni fattar rätt beslut?

- Det vet vi inte.

Utan?

- Det är jättesvårt. Men vi måste ju lita på tjänstemännen och lyssna på de berörda.

- Det kan vara långa diskussioner.

Har det hänt att ni inte har gjort som utredaren vill?

- Man kan ändra lite grann på beslutet. Och lite grann har jag nog varit med om att vi ändrat, gjort någon liten korrigering.

 

***

"Någon liten korrigering", alltså.

I övrigt följer politikerna det som socialens utredare föreslår, alltså.

Utredningen i det här fallet gjordes av socialsekreteraren Håkan Stenholm.

- Visst finns det ett tolkningsutrymme i lagen och det måste det finnas i en sådan typ av lag, säger han.

- Det är ju därför det är så bra att det sker en prövning i länsrätten efter att politikerna beslutat.

Vad ligger till grund för ett beslut?

- Den utredning som är gjord och eventuella tillägg. Samt parternas berättelser.

Men vad är utgångspunkten för om ni som socialförvaltning ingriper eller ej?

- När det är små barn är det deras miljö, när det är större deras eget beteende.

- Och LVU, lagen om vård av unga, är det sista samhället har att ta till när inget annat hjälper.

När tar man till den lagen och dess tvångsmedel?

- När barnets behov och miljö är sådana att inget annat hjälper.

 

***

"Det sista samhället har att ta till när inget annat hjälper" var alltså vad socialförvaltningen i Karlskoga använde mot Eva - 14 dagar efter att hon själv sökt hjälp.

 

***

Det går snabbt.

Ibland.

Och enkelt.

Dag 1 ett besök på socialen, samma dag utredningsstart som den berörde inte får kunskap om.

Två veckors "utredande" och ett tvångsomhändertagande, föreslaget av en tjänsteman, godkänt av en politiker.

Fastställt av länsrätten kort därefter utan att Evas juridiska ombud är med.

Fyra veckor på institution för att observeras.

Hem.

Nytt tvångsomhändertagande samma dag, beslutar en politiker på förslag av samma tjänsteman.

Fastställt av politikerna, fem stycken, dagen därpå.

 

***

- Sådant här är aldrig enkelt, säger Håkan Stenholm.

- Men vi som tjänstemän får en viss erfarenhet av att göra sådana här bedömningar.

Gör ni aldrig fel?

- Gör vi fel så kommer vi att backa totalt.

- Det finns ingen prestige i sådana här ärenden.

 

***

Om tre veckor, cirka, kommer Eva Stendahls fall upp i länsrätten.

Då avgör den om socialförvaltningen och politikerna i Karlskoga handlat rätt.

- Vi har en skyldighet att se till barnets bästa och att försöka stötta och hjälpa familjen, säger socialnämndens ordförande Bengt Johansson (s).

Tycker du att de utredningar ni gör är bra?

- Ja, jag tycker det är ett fylligt material och att materialet är genomarbetat.

- Men det gäller att de som jobbar med det här är objektiva.

Därför att ni som politiker är i händerna på socialtjänstemännen?

- Som politiker kan jag känna mig utlämnad till tjänstemännen.

Nu har du varit socialnämndens ordförande sedan nyår. Det innebär att du ett antal gånger ensam fått fatta beslut när tjänstemän bett om ett ingripande med tvångsmedel. Har du alltid varit överens med dem?

- Jag har sagt ja till tjänstemännen i de fall som varit aktuella.

Ja, på en beskrivning jag får om ett krisläge av något slag.

 

***

"Krisläge"?

Tja.

Naturligtvis är det ofta det. Men den fråga man ställer sig i Eva Stendahls fall är naturligtvis:

varför uppstod krisläget exakt när själv gick till socialen för att be om hjälp och avlastning?

Varför ifrågasatte inte socialförvaltningen henne som mamma innan just datumet?

Och hur kunde Eva Stendahl sedan på två veckor hamna i den situationen att socialnämnden fick ta till det som är "det sista samhället har att ta till när inget annat hjälper" som Håkan Stenholm uttrycker saken.

På två veckor...

 

***

Bengt Johansson, hur vet du att du tar rätt beslut?

- Jag tror inte att jag kan säga det idag. De beslut som fattats nu under våren kanske vi får vänta några år innan vi ser resultatet av.

- Och det ligger ju i sakens natur att när vi ingriper på det här sättet så blir det svart eller vitt, det finns inget mellanting.

Resultatet ser vi bara i ett längre perspektiv.

 

***

Till sist:

26 maj i år gick Eva Stendahl till socialen för att få ekonomisk avlastning och hjälp.

9 juni tvångsomhändertog socialen hennes tio månaders son efter ett beslut av socialnämndens ordförande.

5 juli fattade en ledamot ett nytt beslut tvångsomhändertagande.

6 juli, dagen därpå, fastställde sociala skottet beslutet.

På sex veckor gick Eva Stendahl från ensamstående mor till att bara vara ensam.

 

Socialtjänsten och Adrian

Du svarar som en politiker, Birgitta

Nidbild av socialnämndens arbete

Tragedier vid tvångsomhändertaganden

Jag blir så trött

Oenig länsrätt sade nej till Eva

Ingen rök utan eld, säger länsrätten

Tack för artiklarna om Adrian

Tillbaka till Pågående Rättsfall

 

Artiklar