Socialkontorets svar: Vi har inget att dölja

Socialkontorets svar: Vi har inget att dölja

Av Jennie-Lie Kjörnsberg




Jennie-Lie Kjörnsberg är fd reporter på Länstidningen Östersund, LTZ.
Artikeln är tidigare publicerad i LTZ den 25 februari 2006,
http://www.ltz.se/artikel_standard.php?id=307602&avdelning_1=101&avdelning_2=142. Den ingick i en serie av fyra artiklar publicerade om fallet Gudrun, men den är inte längre tillgänglig på tidningens hemsida.

Artikeln återges här med författarens och tidningschefens benägna tillstånd.

 

 

 

SÖDRA SVERIGE • LT

- Vi förhalar ingenting och har inget att dölja, svarar verksamhetschefen för socialkontoret i kommunen där kvinnan växte upp.

Däremot kan det ha varit lite si och så med arkivdisciplinen under Barnavårdsnämndens tid, enligt chefen.


- Vi hittar inte hennes handlingar men det är inte av ovilja. Vi håller på att leta och har hittat ett litet blad med ett formellt beslut men hon vill ju ha hela sina journaler, säger verksamhetschefen.
   
- Kruxet är att vi inte har varit en egen kommun hela tiden.
   
Först i mitten av 1990-talet bröts kommunen loss ur en större kommun. Därför är det inte säkert att handlingarna finns i den nuvarande kommunens arkiv, menar chefen.
   
- Dessutom var det lite olika hur det registrerades då. Ibland registrerade man barnen på mamman, ibland på pappan.
   
- Det är svårt att veta hur man ska söka.
   
   
Vilka regler gäller för arkivering av sådana här handlingar?
   
Alla akter som har med placerade barn att göra sparas i dag i all oändlighet och gallras aldrig, men jag vågar inte säga hur det var när det låg under Barnavårdsnämnden.
   
Jag vet inte vilka regler som var då. Men vi ska självklart kunna ge den här kvinnan ett besked, säger verksamhetschefen.

 

Fallet Gudrun. Socialtjänsten "hittade" inte hennes journaler
Artiklarna är publicerade i Länstidningen Östersund den 25 februari och 9 mars 2006

 

Tillbaka till Artiklar

 

 

 

 

Fallet Gudrun. Socialtjänsten "hittade" inte hennes journaler

Fallet Gudrun: Socialtjänsten "hittade" inte hennes journaler

 

Sedan SvT Dokument inifrån-redaktionen visade reportaget "Stulen barndom" den 27 november 2005, har tusentals fd barnhemsbarn och fosterbarn begärt att få ut sina journaler ur socialtjänstens arkiv runtom i landet. Riksarkivet rekommenderar den som söker sina handlingar från barnhemstiden att i första hand vända sig till kommun- eller stadsarkivet, alternativt landstingsarkivet. Somliga får betala ett par tusen kronor och vänta ett par månader för att få ut sina journaler medan andra får kopiorna gratis och inom lagstadgad tid. Gudrun Larsson som så många andra ville också få ut sina journaler. Men Bollebygds kommun påstod trots flera påstötningar att det inte fanns några handlingar om henne - att de förmodligen var förstörda.

 

Gudrun Larsson nöjde sig inte med tjänstemännens svar utan tog kontakt med Länstidningen Östersund. Journalisten kontaktade kommunens tjänstemän och några dagar senare kom Gudruns handlingar kostnadsfritt till henne.

Artiklarna är publicerade i Länstidningen Östersund den 25 februari och 9 mars 2006.

 

 

Nekades sin historia
Av Jennie-Lie Kjörnsberg

HÄRJEDALEN • LT - Handlingarna har antingen förstörts eller gått till forskning.
Det svaret säger sig en kvinna i 60-årsåldern ha fått när hon ville ta del av sina journaler från tiden i fosterhem i södra Sverige.

Länstidningen Östersund den 25 februari 2006

 

 

Socialkontorets svar: Vi har inget att dölja
Av Jennie-Lie Kjörnsberg

SÖDRA SVERIGE • LT - Vi förhalar ingenting och har inget att dölja, svarar verksamhetschefen för socialkontoret i kommunen där kvinnan växte upp.
Däremot kan det ha varit lite si och så med arkivdisciplinen under Barnavårdsnämndens tid, enligt chefen.

Länstidningen Östersund den 25 februari 2006

 


Föreningen Samhällets styvbarn: Det här är ett nationellt trauma
Av Jennie-Lie Kjönsberg

STOCKHOLM • LT Att före detta barnhems- och fosterhemsbarn inte får ut sina journaler är inte unikt, hävdar föreningen Samhällets styvbarn.
- Det verkar vara som ett lotteri, säger ordförande Birger Hjelm.

Länstidningen Östersund den 25 februari 2006

 

 

Nu får Gudrun se sina egna journaler
fallet_gudrun_nekades_sina_journalerAv Jennie-Lie Kjörnsberg

SVEG LT Efter LT:s artikel gick det fort. Nu har kvinnan i Härjedalen fått sina handlingar från ungdomstiden i fosterhem ­ den journal som hennes födselkommun först inte kunde hitta.
­ Det gick väldigt snabbt efter artikeln. Jag ringde i måndags och fick papperna i går, säger Gudrun Larsson som nu inte längre känner behov av att vara anonym.
Länstidningen Östersund den 9 mars 2006

 

 

 

 

Tillbaka till Artiklar

 

 

 

Fallet Gudrun: Nekades sin historia

Nekades sin historia
Av Jennie-Lie Kjörnsberg




Jennie-Lie Kjörnsberg är fd reporter på Länstidningen Östersund, LTZ.
Artikeln är tidigare publicerad i LTZ den 25 februari 2006,
http://www.ltz.se/artikel_standard.php?id=307604&avdelning_1=101&avdelning_2=136. Den ingick i en serie av fyra artiklar publicerade om fallet Gudrun, men den är inte längre tillgänglig på tidningens hemsida.

Artikeln återges här med författarens och tidningschefens benägna tillstånd.

 

 



 

HÄRJEDALEN • LT
- Handlingarna har antingen förstörts eller gått till forskning.

 

Det svaret säger sig en kvinna i 60-årsåldern ha fått när hon ville ta del av sina journaler från tiden i fosterhem i södra Sverige.

Kvinnan, som vill vara anonym, bor i dag i Härjedalen men växte upp i en kommun i södra Sverige. När hon var 14 år genomgick hon en abort, vilket ledde till att hon blev omhändertagen av myndigheterna och placerad i fosterhem tills hon blev myndig.
   
   - Jag hade inget att säga till om, jag fick både utegångsförbud och reseförbud och fick inte kontakta mina föräldrar. Jag fick inte ens ringa och höra hur det var med min far när han hade krockat med tåget och jag läste det i tidningen utan jag fick smyga ut och ringa från en telefonkiosk. Sånt sätter sig. Det var också väldigt mycket arbete på fosterhemmet - jag bodde på en bondgård och arbetade också i fabrik, berättar kvinnan.
   
   För närvarande håller Socialstyrelsen på med en utredning om övergrepp på barnhem. Någon kompensation likt den barnhemsbarn har fått i Norge diskuteras inte än men möjligheten att eventuellt vara berättigad till skadestånd i framtiden fick kvinnan att i december förra året kontakta kommunen där hon växte upp.
   
   - Jag ville se vad som står i mina handlingar. Men jag fick till svar att man inte kunde hitta dem och att de antingen hade förstörts eller gått till forskning. Men man får ju inte förstöra sådana papper för det har ju med familjerätt att göra, säger kvinnan.
   
   Enligt henne finns heller inga handlingar i landsarkivet. Senast häromveckan var hon i kontakt med den aktuella kommunen igen, som fortfarande inte hittade hennes handlingar.
   
   - De är inte trovärdiga när de säger att de inte hittar dem. Får jag inte tag i dem får jag väl skicka rekommenderat brev och begära ut dem och sen får jag eventuellt gå till domstol eller JO, säger kvinnan.



Fakta
Övergrepp på barnhem

Det finns i dag ingen fullständig bild av hur många som drabbats och i vilken omfattning det förekommit sexuella och andra övergrepp på barnhem och i fosterhem. Socialstyrelsen utreder just nu omfattningen av regelbundna eller systematiska kränkningar, övergrepp och vanvård vid barnavårdsinstitutioner under åren 1950-1980. Ansvarsfrågan och eventuell kompensation utreds inte nu, däremot hur erfarenheter ska dokumenteras och hur drabbade kan stödjas. Ska vara klart 31 mars i år. I Norge har regeringen beslutat att betala ut 20 000-200 000 norska kronor till norska krigsbarn som ersättning för deras lidande i barnhem. Norsk forskning har visat att förhållandena på svenska barnhem var likartade. Internationella medier och nyhetsbyråer har uppmärksammat Sveriges barnplaceringar, bland annat Reuters i artikeln "Sweden to probe years of abuse in childrenÕs homes". Riksarkivet rekommenderar den som söker sina handlingar från barnhemstiden att i första hand vända sig till kommun- eller stadsarkivet, alternativt landstingsarkivet. Uppgifter om inspektioner och eventuella klagomål kan finnas i landsarkiv eller hos länsstyrelser. Socialstyrelsens arkiv kan innehålla ärenden om tillsyn av fosterbarns- och barnhemsverksamheten men oftast inte på individnivå. Källa: www.regeringen.se, www.styvbarn.se, www.ra.se,
www.nkmr.org

 

 

 

Fallet Gudrun. Socialtjänsten "hittade" inte hennes journaler
Artiklarna är publicerade i Länstidningen Östersund den 25 februari och 9 mars 2006

 

Tillbaka till Artiklar

 

 

 

 

Fallet Gudrun: Nu får Gudrun se sina egna journaler

Nu får Gudrun se sina egna journaler
Av Jennie-Lie Kjörnsberg, reporter




Jennie-Lie Kjörnsberg är fd reporter på Länstidningen Östersund, LTZ.
Artikeln är tidigare publicerad i LTZ den 9 mars 2006,
http://www.ltz.se/artikel_standard.php?id=310627&avdelning_1=101&avdelning_2=136. Den ingick i en serie av fyra artiklar publicerade om fallet Gudrun, men den är inte längre tillgänglig på tidningens hemsida.

Artikeln återges här med författarens och tidningschefens benägna tillstånd.

 

 


SVEG LT
Efter LT:s artikel gick det fort. Nu har kvinnan i Härjedalen fått sina handlingar från ungdomstiden i fosterhem ­ den journal som hennes födselkommun först inte kunde hitta.

­ Det gick väldigt snabbt efter artikeln. Jag ringde i måndags och fick papperna i går, säger Gudrun Larsson som nu inte längre känner behov av att vara anonym.

Med posten kom en bunt handlingar, drygt en centimeter tjock. Tidigare hade Gudrun bara fått ett papper och en förklaring från kommunen att man inte hittade resten av journalen, som man börjat leta efter strax före jul. Men nu tror Gudrun att hon har fått alla sina papper. Framför allt handlar det om korrespondens mellan fosterhemmet och Barnavårdsnämnden.

­ Jag blev överraskad över att de inte hade skrivit något positivt, bara en massa negativt. Det står ingenting om hur hårt vi jobbade utan bara hur dåliga vi var. Men det kan man inte tro när man läser betygen från arbetsplatserna ­ där var det högsta betyg. Likaså i skolan, där hade jag stora A i uppförande. Det verkar som om fosterhemmet gärna ville smutskasta dem som var omhändertagna, för de fick ju pengar för oss, säger Gudrun Larsson.

Enligt henne betalade Barnavårdsnämnden 500 kronor i månaden för varje fosterhemsbarn, utöver barnbidraget. Dessutom kvitterade fosterhemmet ut pengar som skulle gå till kläder och i enstaka fall taxiresor. Men det är ingenting som Gudrun minns att hon tagit del av.

­ Att jag har blivit omhändertagen, det stämmer. Men annars bliv man väldigt förvånad när man läser de här papprena, det är bara nedvärderande. Det värsta är att de har varit så falska, för vi fick uppfattningen när vi var där att de tyckte att det var så bra att vi var där.

När Gudrun som 16-åring började på pappersfabrik drog fosterhemmet också halva lönen, berättar hon.

­ Så egentligen fick jag själv betala mitt omhändertagande. Dessutom arbetade jag gratis för dem på gården.

Gudrun Larsson har skumläst sina handlingar men det kommer att dröja innan hon tagit till sig allt som står skrivet om henne. Många minnen kommer upp till ytan, inte minst den abort hon i 14-årsåldern fick gå igenom utan bedövning.

Ändå tycker hon att det känns skönt att ha fått dokumentation på en del av sina upplevelser eftersom många förut har viftat bort hennes berättelse som påhitt.

­ Huvudsaken är att man kommer fram till lite själv så att man inte tror att man var så dålig. Många gånger var det fosterhemmet som svärtade ner en, säger Gudrun Larsson som i dagarna flyttat från Härjedalen


Fallet Gudrun. Socialtjänsten "hittade" inte hennes journaler
Artiklarna är publicerade i Länstidningen Östersund den 25 februari och 9 mars 2006

 

Tillbaka till Artiklar

 

 

 

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter