Skandalen på barnhem i Wales

 

Skandalen barnhem i Wales

Av Kerstin Lindman-Strafford

London 19.2.2000

 

 


Kerstin Lindman-Strafford är utrikeskorrespondent. Artikeln är tidigare publicerad under rubriken NOTERAT i Hufvudstadsbladet den 19 februari 2000.

Den återges här med författarens benägna tillstånd.

 

Hundratals barn och ungdomar blev offer för systematisk sexuell misshandel under en tjugoårsperiod från 1974 till tidigt 90-tal i barnhem i norra Wales.

Det är i alla fall inte en plötslig upptäckt. De senaste fem-sex åren har alltmer upprörande information läckt ut från barn- och ungdomshem runtom i landet och en del av personalen i hemmen avtjänar redan fängelsestraff.

Men enligt en utredning som offentliggjordes tidigare i veckan i Storbritannien var de sexuella övergreppen långt mer utbredda i Wales än man hade vetat, och i städer som Chester och Wrexham utnyttjades unga pojkar av pedofilringar med hjälp av föreståndarna i hemmen som själva var pedofiler.

Exploateringen av barn och ungdomar i Wales är brittiska socialmyndigheters största och värsta skandal någonsin. Men hur kunde det ske år efter år? Märkte ingen? Reagerade ingen?

Svaret är att barn rapporterade om det till en personal som valde att vända ryggen. Det är ett tecken på hur föga man brydde sig om att lyssna till de svagaste i samhället barnen utan röst - att klagomålen avfärdades med en axelryckning.

 

Ingen trodde

Trots att en kvinnlig anställd hade anmält saken och en polisundersökning inleddes i norra Wales vid slutet av 80talet hette det om Alison Taylor att "hon var en skrikig bråkmakare". Hon avskedades från sin post, men fortsatte idogt att samla material och det ledde småningom till åtal mot ett antal av gärningsmännen.

Nuvarande konservativa ledaren William Hague gav 1996 som minister för Wales order om den undersökning som nu har offentliggjorts. Men att så många av gärningsmännen så länge kunde gå skottfria anses bero på att pedofilerna fanns på högsta nivå inom lokaladministrationen och polisen.

Under de ca tjugo år det gäller hade norra Wales' socialmyndigheter hand om minst 9 500 barn. 650 klagomål registrerades och anklagelser riktades mot 148 anställda.

För många av offren är det i alla fall nu för sent. Tolv av de sexuellt misshandlade begick självmord. Andra är permanent skadade och lider av svåra depressioner.

Till det mest skakande i domare Waterhousesundersökning är hur människor i uppsatt ställning konspirerade och höll tyst om det skedda. Pojkarna - de sexuella offren var oftast pojkar - ansågs så värdelösa att de kunde brutaliseras utan att gärningsmännen förebrådde sig.

Pojkarna var ju ingens barn', vem skulle bry sig om vad som hände dem. Så resonerade man.

 

Inspektörer utifrån

Det är naturligtvis ett positivt tecken att ett så avskyvärt beteende har uppdagats. Men orosmolnen har inte blåst bort. Det är nämligen långt ifrån klart att norra Wales' barn- och ungdomshem är ensamma om att utnyttja barn sexuellt.

Enligt en granskning av hemmen för barn och ungdomar så sent som för sexton månader sedan fanns det inte ett enda hem som uppfyllde alla lagstadgade garantier. En socialvårdsbyrå vars uppgift är att göra plötsliga oförberedda granskningar av hemmen har numera införts, men besöken är slumpartade.

De inspekterande teamen består av lokalanställda, och för att förhindra att man tiger för att skydda bekanta anses det att inspektörerna bör komma utifrån. Men lokaladministrationen eller kommunerna vars uppgift det är att reagera på rapporten styrs av olika partipolitiska färger, och deras ekonomiska prioriteringar beaktar sällan barnhemmens behov.

I den upprörda debatten som nu förs i engelska medier är den alltöverskuggande frågan således: kunde det hända också i dag?

Christian Wolmar som har skrivit en kommande bok om skandaler i barn- och ungdomshem anser att man i många fall tycker att det räcker med att hemmen granskas en gång, en rapport tillställs kommunen, och man gör en del små kosmetiska förändringar. Precis som med åldringshem.

 

Manlig personal

Den underliggande orsaken till att sexuellt utnyttjande har kunnat förekomma är att hemmen sedan mitten av 60-talet har haft manliga föreståndare och en stor utsträckning manlig personal, säger Wolmar. Enligt allmänna statistiska undersökningar brukar flickor utnyttjas sexuellt mera än pojkar. Pedofilerna har kunnat gömma sig bakom statistiken.

Men det är en ren tragedi om erfarenheterna i norra Wales nu skall leda till att kommunerna anställer enbart kvinnor i hemmen, anser Wolmar. Besvärliga och antisociala pojkar behöver fungerande manliga förebilder.

Pedofilskandalen har också lett till oro på ett annat område. Det har blivit allt vanligare att kommunerna försöker finna fosterföräldrar för barn vars föräldrar inte kan ta hand om dem. Det är svårt att göra en regelbunden kontroll av fosterföräldrarna, säger man, och viktigt att inte överdriva farorna.

Ronald Waterhouse själv varnade nyligen socialmyndigheterna och uppmanade dem att vara på sin vakt. Av 56 000 barn i England och Wales befinner sig mer 37 000 i fosterhem. Sexuellt utnyttjande kan förekomma och det är troligt att pedofiler finns också här.

Waterhouse kommenterar att hur chockerande det än kan te sig för utomstående så före drar många barn att hålla tyst av rädsla för att skickas till en obekant trakt och ett främmande barnhem.

Skyddsorganisationen för barn NSPCC säger att det finns hjälp i form av en nationell hjälptelefon som barn kan ringa. 50 fall av sexuell misshandel granskas för närvarande, och fallen rör så små barn som 5-åringar.

Men frågan är förstås hur gärningsmännen kan upptäckas, alla som i tysthet utnyttjar dem de erbjudit sig att skydda. Waterhouses rapport har nämligen ett chockartat fel - och det gör att framtiden känns oroväckande.

Felet är att rapporten inte namnger alla skyldiga. Under intensiv påtryckning tvingades man uppge namnet på 28 av de värsta gärningsmännen. Men man vet inte var de finns. Man vet inte om de arbetar med barn. Det gäller att finna dem, heter det.

Måtte det ske, men mer än en droppe i oceanen är det ju inte.

 

Barn i familjehem får sällan hjälp

Barn i familjehem omplaceras ofta

Hundreds of children abused in British foster homes

Children in care need outside adult friends for protection

Tillbaka till Artikelindex

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter