Sociala myndigheter har farligt stor makt

Sociala myndigheter har farligt stor makt

Av Torsten Bodekull, fil kand

 

 


Torsten Bodekull är fil kand. Han har skrivit insändare och debattartiklar i 22 år, de flesta har publicerats i SDS och Skånskan.

Artikeln är tidigare publicerad som insändare i Dagens Nyheter, den 16 oktober 2008.
Den återges här med författarens benägna tillstånd.

 

 

 

I det svenska samhället finns en tradition av tvångsmässiga ingripanden mot den enskilde medborgaren, ofta i regi av de sociala myndigheterna. Föräldrar fråntas sitt barn för att socialen tycker barnet lider av övervikt, sociala myndigheter anmäler en 17-årig flicka för att ha våldtagit en 13-årig pojke. Dessa beslut tas ofta utan någon egentlig rättslig grund eller välunderbyggda bevis, de bygger många gånger på muntligt angiveri från omgivningen.


Påståendet att det finns en tradition bygger jag på att socialstyrelsens roll i det svenska samhället inte alltid har varit den myndigheten har idag. Under andra världskriget administrerade socialstyrelsen en rad hemliga koncentrationsläger i Sverige där tusentals politisk “opålitliga” utlänningar spärrades in. Bara ett fåtal av dessa läger var kända för allmänheten. Alla läger bevakades av beväpnade vakter. Under de första krigsåren internerades enbart flyktingar som var aktiva Hitlermotståndare. De frihetsberövades på obestämd tid och utan möjlighet till rättslig prövning.

 

Även en del av de svenska kommunisterna råkade ut för dessa godtyckliga interneringar. Detta var ett led i den svenska anpassningspolitiken mot Hitlertyskland under kriget.


Ansvarig för den svenska säkerhetstjänsten under kriget var socialminister Gustav Möller och statssekreterare Tage Erlander, detta kom att innebära att socialstyrelsens arbete många gånger sammanföll med säkerhetstjänstens. Socialstyrelsen kom att få mycket vidsträckta maktbefogenheter som även levde kvar efter kriget.

 

Denna anda av maktfullkomlighet lever vidare än idag hos de sociala myndigheterna, man tvångsomhändertar barn rutinmässigt då föräldrarnas uppfostringsmetoder inte sammanfaller med statens visioner. Daghem och förskolor vars administration ligger under de sociala myndigheterna kom att bli en form av politiska skolningscentrum i det socialdemokratiska Sverige. Tilltron till den sociala ingenjörskonsten var hög.


Titt som tätt dyker det upp nyheter om att socialen tvångsomhändertagit medborgare, alternativt totalt negligerat signaler från omgivningen att folk har farit illa, speciellt barn. Gemensamt för alla dessa ärenden är att de sociala myndigheterna aldrig medger att de kan ha gjort fel.


De sociala myndigheterna i Sverige har blivit en koloss på lerfötter, en statisk och trög myndighet som många gånger lever kvar i det förgångna. Socionomerna utbildas i en anda att de är de som är samhällets ofelbara ingenjörer. Varje avvikelse från den enhetliga normen ska ofelbart rättas till, med tvångsåtgärder om så behövs. Staten och samhället har givit de sociala myndigheterna farligt stor makt. En grundläggande revidering och förändring av socialens arbete och roll i det svenska samhället hade behövts.



Barn tvångsomhändertas utan saklig grund
23 advokater och jurister

 

Tillbaka till Artiklar

Tillbaka till Huvudsidan

 

 

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter