Tillämpningen av LVU - Ett hot mot demokratin

 

 

Tillämpningen av LVU

Ett hot mot demokratin

Av Göran Grauers

 

Göran Grauers är en flitig debattör i olika samhällsfrågor, i synnerhet i frågor om socialtjänstens tillvägagångssätt vid tvångsomhändertagande av barn. Artikeln är tidigare publicerad i Östgöta Correspondenten, Lördagen den 14/10 2000. Den återges här med författarens benägna tillstånd.

 

 

Osakliga och dåliga LVU- utredningar slinker igenom socialnämnderna. Resultatet blir alltför ofta en dom som tar barnen från föräldrarna. Nu måste en nämnd tillsättas som objektivt och sakligt kan granska socialtjänstens utredningar när föräldrarna eller barnen begär det, anser GÖRAN GRAUERS.

 

1 KAP 9 § REGERINGSFORMEN säger att alla har rätt till en saklig, objektiv utredning som beaktar allas lika rätt inför lagen. Detta är alltså en grundlagsskyddad rättighet, tillika skyldighet från den utredande myndigheten.

I 1 kap 1 § Regeringsformen kan vi också läsa att Den officiella makten skall utövas under lagarna. Den officiella makten kan aldrig bli större än när en myndighet tar enskilda medborgares barn. Den här makten kan lätt missbrukas om den tillåts leva ett liv utanför gällande lagar. Det finns nämligen inget effektivare sätt att tysta obekväma än att ta deras barn och detta händer i Sverige.

 

Bristfälliga utredningar


Ett flertal utredningar, inklusive de från socialstyrelsen, har visat att socialtjänsternas utredningar är mycket bristfälliga och sällan lever upp till kraven på saklighet och objektivitet.

Det här är allvarligt, men det finns en instans som borde kunna stoppa det felaktiga förfarandet och det är socialnämnderna. Det måste vara socialnämndernas absoluta ansvar att inte släppa igenom utredningar som brister i saklighet och objektivitet. Problemet är att nämnderna saknar kompetens eller snarare - man har missuppfattat sin mycket viktiga roll som granskare. Nämndens politiker förväntas kritisera välutbildade socionomer från socialtjänsten och det är svårt. Lättare då att "lita på dem som kan". Det är förklaringen till att utredningar godtas utan att de överhuvudtaget gåtts igenom. Det enda socialnämndens ledamöter möjligen tittar på är socialtjänstens slutsatser, alltså inte det material och den utredning som ligger till grund för dessa. Dessutom är underlaget normalt sett så stort att det i de flesta fall skulle ta nämndens ledamöter minst en dag att läsa in. Det har man inte tid med utan väljer att ta till sig vad socialsekreterarna påstår.

Socialnämnderna brister alltså i sin bevakning av att utredningarna följt grundlagen.

 

För dåligt insatta



Om man följer en bristfällig utredning genom den lagliga processen är det lätt att se att systemet måste förbättras. En dålig utredning passerar socialnämnden och kommer till länsrätten. Länsrätten måste förutsätta att utredningen följer 1 kap 9 § och att den kritiskt granskats av socialnämnden. Utredningen väger alltså redan tungt hos länsrätten. I länsrätten sitter socialtjänsten, normalt representerad av två socialsekreterare och ibland en jurist. Barnens advokat utses av länsrätten och det råder inget tvivel om att länsrätten bara anlitar advokater som den kan samarbeta med, och som lika lätt som socialnämnden köper socialtjänstens undermåliga utredning. Advokaterna är rättshjälpsjurister och den tid de får för ett ärende, tillåter dem heller inte att tillräckligt sätta sig in i ärendet. Att länsrätter och rättshjälpsmyndigheten stoppar kritiska och obekväma jurister och advokater finns det belägg för.

När föräldrarna själva står inför länsrätten har kanske också de en rättshjälpsjurist som fått 10 - 15 timmars betalt för att sätta sig in i ärendet. Han är alltså inte insatt och dåligt påläst.

 

Svårt få prövningsrätt


Resultatet kan bli ett en grundlagsvidrig utredning som inte är med sanningen överensstämmande bli en dom som bara går att överklaga till kammarätten, där förhållandena blir liknande. Det går att begära prövningsrätt i regeringsrätten men detta beviljas ytterst sällan i LVU- ärenden.

När domen väl vunnit laga kraft är den inte överklagbar utan föräldrarna måste bevisa att de inte längre gör vad de anklagats för, för att kunna få tillbaka sina barn. Hur kan man bevisa att man inte längre gör något man aldrig tidigare gjort, utan bara osakligt anklagats för att ha gjort.? Det går visserligen att begära resning hos regeringsrätten men endast 1 av 100 fall beviljas resning.

Jag har under många år agerat ombud åt människor som fått sina barn omhändertagne under LVU. Jag har läst många utredningar och hittills aldrig läst en som varit saklig och objektiv.

 

Tillsätt granskningsnämnd


När vi tillåter ett myndighetsutövande att ta dessa former blir myndigheten i sig ett större hot emot demokratin än alla nynazister i landet. När myndigheten inbegriper sig i oegentligheter som leder till att enskilda medborgare orätt förlorar sina barn är rättssäkerheten i det demokratiska landet helt satt ur spel.

Att ett sådant här förfarande drabbar oskyldiga föräldrar råder det inget tvivel om, men det allvarliga är att det också drabbar barnen som orätt skiljs från sina föräldrar, släkt och vänner. De förlorar sin identitet.

Vi måste snarast tillsätta en nämnd som objektivt och sakligt kan granska socialtjänstens utredningar på begäran från föräldrar eller barnen. Samma typ av nämnd som registernämnden.

 

Göran Grauers

Stora Forsa.

 

LVU, ett hot mot demokratin?

Utgör LVU en påtaglig risk för barns hälsa och utveckling?

Tillbaka till Artikelindex 

 

 

 

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter