Tvångsadoption dålig lösning

Tvångsadoption dålig lösning

Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand.

 

 

 

 


Ruby Harrold-Claesson är som bekant ordf. i NKMR.

Artikeln är tidigare publicerad i Världen idag den 15 februari 2006.

 

 

 

 

Moderaternas familjepolitiska arbetsgrupp har nu presenterat förslag till den svenska familjepolitiken. Förslaget syftar till att underlätta tvångsadoption av fosterhemsplacerade barn.

 

Arbetsgruppens ledare, Ulf Kristersson, kommunalråd i Strängnäs, har lagt fram åtta konkreta förslag. Han föreslår "öppen adoption" för att göra det lättare för personer som har barn placerade hos sig i s k familjehemsplacering (nysvenska för fosterhem) att adoptera barnen.

 

Förslaget lyder bl. a: "Frågan om nationell adoption ska regelmässigt prövas för små barn med långvarig placering och dåliga förutsättningar för de biologiska föräldrarna att axla föräldraansvaret.

Adoption är inte en bred lösning för barn som far illa, men kan ge en mindre grupp barn med speciella förutsättningar helt nya möjligheter i livet. 'Öppen adoption' med reglerad och bibehållen kontakt mellan barnet och de biologiska föräldrarna bör prövas."

 

Det föreslås också att frågan om permanent vårdnad bör prövas vid alla placeringar av barn utanför den biologiska familjen - för att barnen ska få en stabil uppväxt. Tidsgränsen föreslås till två år för barn under fem år och mer än ett år för barn upp till tre år.

 

Det bör dock noteras att det inte finns några stadgar om permanent eller uppväxtplacering i LVU även om vissa sociala myndigheter planerar för sådan i redan i sin första utredning.

 

I Sverige i dag är det ovanligt att barn adopteras bort. Enligt lag ska dock kommunens socialnämnd överväga om vårdnaden ska överflyttas till fosterföräldrarna när ett barn har varit placerat i samma fosterhem i tre år.

 

Liknande förslag har varit uppe till diskussion tidigare och saken är långt ifrån okontroversiell. Vid tiden för Justitiedepartementet remissförfarande över SOU 2000:77 -Omhändertagen framhöll NKMR att förslaget stred mot Europakonventionens Artikel 8 som garanterar skydd för privat- och familjeliv.

 

Av NKMR:s remissyttrande framgår bl. a att inte bara barn som verkligen behöver hjälp skiljs från sin familj med tvång. Även barn som med stöd och hjälp skulle kunna stanna hos sina föräldrar tvångsplaceras på institution eller i fosterhem. NKMR ifrågasatte huruvida socialtjänsten kunde avgöra föräldrarnas framtida möjligheter att ta hand om sitt barn. Människan har ju en inneboende kapacitet till förändring. En adoption skär av föräldrarnas rätt att få tillbaka barnet. Inom NKMR har vi kommit i kontakt med förtäckta adoptioner, dvs tvångsomhändertaganden där ofrivilligt barnlösa par som borde adoptera barn har fått sin barnlöshet avhjälpt genom socialförvaltningens försorg. Skattebetalarna har betalt kostnaderna för deras "familjebild".

 

NKMR påpekade också att den föreslagna lagen skulle bana vägen för systematiska förhalningar av ärendena hos de sociala myndigheterna med tvångsadoption som slutmålet. Likväl blev förslaget lag.

 

Tvångsgifte är förbjudet i Sverige och i övriga länder som vi betraktar som civiliserade. Sverige borde därför vara konsekvent i sin hållning beträffande familjerelationer. Barns rätt att inte tvångsinlemmas i en familjegemenskap måste upprätthållas lika mycket som den vuxnas. Det är anmärkningsvärt att Moderaterna kan föreslå en lag som ska underlätta tvångsadoption av tvångsomhändertagna barn.

 

Familjen - inte staten - är samhällets grundsten. Familjerna bör i första hand hållas samman och man borde tillföra resurser som gör att barnen kan tas om hand inom ramen för sin egen familj och släkt. Detta vore betydligt billigare både samhällsekonomiskt och mänskligt.

 

 

 

NKMR:s remissyttrande till Justitiedepartementet över SOU 2000:77 - Omhändertagen.

 

M vill låta fler barn i Sverige adopteras
Av Lova Olsson

 

M-förslag gör adoption lättare

Artikel i SR.se

 

 

Tillbaka till Artiklar

 

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter