Vad är släktingplacering ?

 

    • Vad är släktingplacering?

      Av "Doug"

       

       

 

M Vanderpool ställer denna fråga till Join-Hands.com:

Var snälla och förklara för mig vad släktingplacering är?

Frågeställaren får svar av "Doug". Den här artikeln/kommunikationen finns publicerad på Join-Hands.com debattsida. Det finns en länk till originalmeddelandet på NKMR's engelska artikelsida. Vg och se "What is "Kinship Care?"

Översättning: Ruby Harrold-Claesson, jur. kand

 

 

    • Släktingplacering är ett mantra som används av socialtjänsten för att beskriva placering av ett barn som har skiljts från sin familj hos någon i barnets släktnätverk.

      Föräldrar och släktingar blir ofta förbryllade över varför social arbetarna anstränger sig så till det yttersta för att undvika att placera barn hos sina mor- eller farföräldrar eller andra släktingar som barnen känner och älskar. Tvärtom föredrar socialen att spärra in barnen hos främlingar eller på institution, kallade "behandlingshem" eller "familjehem".

      Anledningen är enkel, egentligen,. Det handlar helt och hållet om hur systemet finansieras. Institutioner och familjehem får ansenliga summor pengar (ca 90 % av pengarna kommer från USA's federala regering) för varje barn som placeras i omhändertagande systemet. Pengaströmmarna öppnas och utbetalas per barn. Summorna uppgår till mycket mer än de egentliga utgifterna för att ta hand om ett barn, och eftersom pengar är pengar, används de också att finansiera socialbyråerna. Socialkontoren får inte dessa pengar om barn placeras hos sina mor- eller farföräldrar eller andra släktingar.

      Kongressen har tryckt hårt på delstaterna att de skall börja använda sig av "släktingplaceringar" för att avlasta den redan överbelastade och misshandlande fosterhemssystemet. Men, delstaterna har gjort starkt motstånd eftersom det inte lönar sig för dem att anamma systemet. År 1998 var 29 % av fosterbarnen placerade hos sina släktingar (AFCARS, 2000). År 1999 hade siffran gått ner till 26 % (AFCARS, 2000). Nedgången inträffade under den period då antalet barn som togs med tvång från sina hem steg dramatiskt.

      Socialarbetarna påstår att de är ovilliga att placera barn hos sina släktingar på grund av sina förutfattade meningar att "dåliga föräldrar" är produkterna av "dåliga familjer". Socialarbetarna arbetar utifrån det som betecknas den "medicinska modellen" -- en teoretisk utgångspunkt som hävdar att barnmisshandel är en sjukdom. Denna utgångspunkt leder till många felaktiga åtgärder och missräkningar. Bland dessa diskriminering av barnets biologiska familjenätverk. Den medicinska modellen har utstå många attacker från nationella barnavårdsexperter i cirka ett decennium och det finns fullt av vetenskapliga undersökningar som tillbakavisar dess effektivitet på fältet. (Costin, et al., 1996;

      Pelton, 1989; Lindsey, 1994).

      Så länge Kongressen inte gör om sättet att distribuera fosterhemspengarna (Title IV-E and Title XX) kommer socialförvaltningarna att fortsätta att spärra in barn hos främlingar eller på institutioner. Det lönar sig helt enkelt inte att placera barn hos släktingar, som vill ge barnen en kärleksfull vård i stället för köpt vård. Är detta förbryllande? Låt mig förklara.

      Allokerade pengar (Title IV-E entitlements) i likhet med andra pengar som kommer från den federala budgeten, förutsätter att delstaterna skall skjuta till en viss andel. Det bästa sättet för delstaterna att öppna som floden av federala "hårdvaluta" är att avsätta nästan alla sina budgetar till att betala fosterhemsvårdare, institutioner etc. På så sätt står det delstaterna fria att använda den primära pengakällan -- pengarna från federalstaten -- att täcka alla andra utgifter på sina budgetar. T. ex, Maryland förbrukade 96 % av sina 94 614 355 dollar statsbudget på fosterhemsvård och adoptioner. Den resterande 4 % användes för att täcka administrationskostnaderna (Urban Institute, 1999:47). Nebraska, där Ron från vår nyhetsgrupp finns, använde 82 % av sin delstatsbudget av 30 millioner dollar på fosterhemsvård och ytterligare 5 % på adoptioner(Urban Institute, 1999:61). Resterande 13 % användes för att administrera fosterhemsvården.

      Du kanske gissar att delstaterna avstår från att betala släktingar som tar hand om släktingbarn.

      Medan "släktingplacering" framstår som det mest framkomliga och humana sätt att ta hand om barn som genom tvång flyttats från sina föräldrar, klingar det illa med socialtjänstens agenda att få ut så många federala dollar som möjligt.

      Jag hoppas att detta har hjälpt Dig på traven

      Doug.

       

      Litteraturanvisningar

      Costin, Lela B., Karger, Howard J. et. al. (1996) The politics of child abuse in America, New York: Oxford University

      Lindsey, Duncan (1994) The welfare of children, New York: Oxford University

      Press

      Pelton, LeRoy (1989). For reasons of poverty. New York: Praeger.

      The Urban Institute (2000). State child welfare spending at a glance. New

      York: Author. Available online.

      US Department of Health and Human Services (2001). The Adoption and Foster

      Care Analysis and Reporting System: AFCARS Report 4 and 5. Washington,

      D.C.: Author. Available online at:

www.acf.dhhs.gov/programs/cb

 

Articles

Family Care or Foster Care? How State Policies Affect Kinship Caregivers

 

Förtäckta adoptioner - Två fall

Tillbaka till Artikelindex