Mordhot mot fem anställda på socialtjänsten i Gävle

Fem anställda inom socialtjänsten i Gävle har mordhotats via brev. Hoten har polisanmälts och på förvaltningen har man tagit till vissa säkerhetsåtgärder.

Socialtjänsten i Gävle - i likhet med övriga socialförvaltningar i Sverige - är ökänd för sin omänskliga och okänsliga behandling av barn och deras föräldrar och släktingar. Maktfullkomlighet och prestige, rättsövergrepp och regelrätta brott är snarare ett kännetecken för deras verksamhet än ett undantag. Trots den starka kritiken från juristhåll som åtskilliga gånger har riktats mot deras arbetsmetoder och kränkande behandling av klienterna har socialtjänsten i Gävle underlåtit att ändra sin praxis.

Fallet Tommie Karim är ett typfall av socialpersonalens rättsövergrepp och maktfullkomlighet. 

Förvaltningschefen Örjan Ohlström säger att han "håller det som fullkomligt utsiktslöst att en fullt frisk människa har gjort det här" men jag håller det som fullkomligt utsiktslöst att fullt friska människor befolkar Sveriges socialförvaltningar!

Socialtjänsten i Gävle har kunnat polisanmäla mordhoten och vidta säkerhetsåtgärder. Men polisen tar inte emot anmälningar från föräldrar som blir utsatta för olaga hotelser från socialtjänstens personal t. ex att lämna sitt / sina barn frivilligt annars blir det ett omhändertagande med LVU. Och vilka säkerhetsåtgärder kan föräldrar ta mot socialmyndigheten? Barrikadera sig i sitt hem? Fly till en annan kommun eller utomlands?

Det här fallet andas psykopati och sociopati hos socialvårdstjänstemännen: det enda lidande som de förmår att förstå är det egna lidandet.

Ruby Harrold-Claesson

Jur. kand.

Socialtjänsten söker svar
Av Mats Hedström
Men än vet man inte vad de fem mordhotade hade gemensamt. "Folk tycker att det är otäckt när det är så utstuderat"

GÄVLE. En känsla av utsatthet och obehag över att hoten var så utstuderade. Så beskriver fackets skyddsombud Rolf Qvist stämningen vid socialtjänsten dagen efter att dödshoten mot fem arbetskamrater blev allmänt kända.
Gefle Dagblad 2006-03-16

Mordhot mot fem anställda på socialtjänsten

Av Marie Eriksson

GÄVLE. Fem anställda inom socialtjänsten i Gävle har mordhotats via brev. Hoten har polisanmälts och på förvaltningen har man tagit till vissa säkerhetsåtgärder.

- Jag håller det som fullkomligt utsiktslöst att en fullt frisk människa har gjort det här, säger förvaltningschefen Örjan Ohlström.
Det var i slutet av förra veckan som fem personer fick brev med grova ord och uttryck.

Arbetarbladet - 2006-03-15

Socialtjänsten, mordhotad

Av Yvonne

Enligt Örjan Ohlström, "håller han det som fullkomligt utsiktslöst att en fullt frisk människa har gjort det här"
Jag håller inte med honom.

Insändare i Arbetarbladet - 2006-03-15

Socialtjänsten mm
Av Johannes P

Jo även jag har full "förståelse" för att sånt här kan hända, jag försvarar det absolut inte, men jag kan mkt mkt väl förstå att det händer. Känner till ett flertal tillfällen där bekanta rent ut sagt blivit kränkta och illa bemötta till max av det sociala och för inte att glömma försäkringskassan. Det övergår mitt "friska" förstånd hur detta kan få fortsätta år ut och år in ?

Insändare i Arbetarbladet - 2006-03-15

Mordhot mot anställda på socialtjänsten
Av Mats Hedström

GÄVLE Fem anställda inom socialtjänsten dödshotas i var sitt brev. Ett brev innehöll ett okänt pulver.
- Går jag ut till bilen så kan det vara kört, säger socialtjänstchefen Örjan Ohlström, en av de hotade.

Gefle Dagblad - 2006-03-15

Öppet brev till områdeschefen i Gävle
Av advokat Tryggve Emstedt

Begränsa socialförvaltningens makt
Av Tryggve Emstedt

Socialförvaltningarna kan ostört missköta ärenden
Av Tryggve Emstedt

Att tvångsomhänderta ett barn
Av Tryggve Emstedt

Tjänstemän bör kunna åtalas
Av Ruby Harrold-Claesson 

Arg mamma attackerade tjänsteman
Av Ruby Harrold-Claesson

Tillbaka till Artikelindex

Socialtjänsten i Biskopsgården granskas igen ­- Lämnade oklara besked

Av Susanna Mattsson

Socialtjänsten i Biskopsgården har två år i rad fått skarp kritik för hur man hanterar unga drogmissbrukare. Nu genomför länsstyrelsen en tredje granskning efter att åtgärderna från socialtjänsten varit för vaga.

Vid granskningen för drygt ett år sedan framkom att unga missbrukare i Biskopsgården inte fick den vård och hjälp de behöver. Bland annat hade ärenden avskrivits utan att någonting hänt, tvångsutredningar som beslutats om hade aldrig genomförts och barnperspektiv saknades. Av de 30 ärenden som granskades motsvarade handläggningen i 16 av fallen inte lagens krav.

I november skickade socialtjänsten i Biskopsgården in en redogörelse för vilka åtgärder som genomförts för att förbättra hanteringen av unga drogmissbrukare i stadsdelen. Men enligt länsstyrelsen håller skrivelsen inte måttet.

­ Det är väldigt allmänt hållet, det framgår inte riktigt vad de faktiskt har gjort, säger Stefan Boman.

Ytterligare en granskning

Därför kommer länsstyrelsen nu att genomföra ännu en granskning.

­- Riktlinjerna tidigare har ju också varit bra, men de har ändå inte lyckats genomföra dem i praktiken, säger Stefan Boman.

Förstår inte kritiken

På socialtjänsten förstår man inte länsstyrelsens kritik.

­- Vi har ju inte gått in på varje individ, men vi har ändå försökt visa på vad vi gör, säger Lena Säljö socialchef i Biskopsgården.

Stadsdelen har vidtagit flera åtgärder för att komma till rätta med problemen. Bland annat har två personer med lång erfarenhet av arbete med missbrukare anställts, enhetschefen bidrar mer aktivt i arbetet med klienterna och alla anställda får kontinuerlig utbildning och handledning.

Kartlägger ungdomar

I socialtjänstens satsning ingår också en kartläggning av alla ungdomar i stadsdelen som varit i kontakt med socialtjänsten och att skapa personliga

utvecklingsplaner för var och en.

­- Av de här ungdomarna har en del problem med droger och vi vet också att det är lättare att få problem om man går passivt i försörjningsstöd, säger

Lena Säljö.

Rapport: Fosterbarnsförmedling. Lars Lilled anmäld till åklagaren

Tvångsplacering av barn är synnerligen lukrativt
Av Ruby Harrold-Claesson

Lönsamt extraknäck för socialarbetare
Av Ruby Harrold-Claesson

Tillbaka till Artiklar

Socialtjänsten har inte fel
Av Lena Hellblom Sjögren, fil dr, leg psykolog
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Den 24 april 2002 är det 10 år sedan Daniel Sigström dog i ett epileptiskt anfall. Han dog långt från sin mamma, efter att under tre år varit omhändertagen enligt LVU (Lagen om Vård av Unga). Han skulle ha varit 24 år  idag om han levat.

Hans mamma var omöjlig, det visste alla, sa barnpsykiatern i hovrätten nyligen. Därför var det inget problem för barnpsykiatern som nu avancerat till professor,  att skriva ett intyg på socialsekreterarens begäran trots att det då han skrev intyget gått tre år sedan han träffade mamman och Daniel. Med läkarens intyg kunde ännu hårdare restriktioner införas under Daniels sista år i livet. Det blev bestämt att Daniels mamma varken fick skriva brev, ringa eller träffa Daniel. Hon skadade Daniel, stressade honom och utlöste hans epileptiska anfall, sa fostermamman och socialsekreterarna. Mamman krävde av Daniel att han skulle fungera som spion, sa fosterhemmet.

I dom från hovrätten har fastslagits att socialtjänsten hjälpte Daniel. Handläggarna har inte gjort några fel, enligt denna dom och en tidigare tingsrättsdom. Lärdomarna är:
* Det är rätt att tvångsomhänderta ett sjukt barn (Daniel hade epilepsi, hjärtfel och en hjärntumör som förmodligen var orsaken till hans hormonförändringar som gjorde att han fick en vuxen mans kropp vid 11 års ålder).
* Det är rätt att placera det sjuka barnet många mil från hans mamma.
* Det är rätt att inte hjälpa mamman med hyran och upplösa barnets hem.
* Det är rätt att innan placeringen låta ett barn som är som en vuxen man i kroppen bo på ett barnhem.
* Det är rätt att på barnhemmet låta barnet träffa de utvalda fosterföräldrarna ensam utan sin mamma.
* Det är rätt att inte ta hänsyn till barnets sjukdomar och hans behov av kontinuerlig läkarkontakt.
* Det är rätt att se barnets problem som orsakat av hans mammas överbeskyddande och kverulantiska hållning till insatta hjälpinsatser.
* Det är rätt att frånta vårdnaden för det sjuka barnet från hans mamma som bla hade lungbesvär (och blir allt sjukare).
* Det är rätt att välja fosterföräldrar 40 mil från barnets , fosterföräldrar med mycket trassliga sociala bakgrundsförhållanden som nyligen blivit ihop och väntar sitt första gemensamma barn (fostermamman hade kommit upp till behandlingshem Norrland som gravid tonåring och blivit kvar i behandlingshemsmiljö,).
* Det är rätt att välja en fosterpappa som avbrutit behandling på hem för knarkare, och som dömts för rattonykterhet.
* Det är rätt för då blir placeringen av Daniel och andra ungdomar i deras hem så kallad dubbelrehabilitering.
* Det är rätt att betala fosterföräldrarna, som har 2-3 äldre ungdomar med svåra problem placerade hos sig, ett nyfött barn och fostermammans tidigare barn i huset ca 40 000 kronor per månad för Daniel.
* Det är rätt att betala en lärare för Daniel efter att han fosterhemsplacerats.
* Det är rätt att inte betala lärare för Daniel så länge han bor med sin mamma.
* Det är rätt att stödja fosterföräldrar som portförbjuder barnets mamma.
* Det är rätt att förödmjuka barnets mamma genom att inte bry sig om hennes oro för sitt barn.
* Det är rätt att införa restriktioner för mammans, och därmed barnets, kontakt.
* Det är rätt att inför barnet tala om hans mamma som någon som inte bryr sig om honom eller förstår hans bästa.
* Det är rätt att sprida ut att mamman är omöjlig och inte någon man behöver lyssna på till andra myndigheter.
* Det är rätt att inte bry sig om att barnet inte kommer till de läkarundersökningar han kallas till.
* Det är rätt att se till att barnet framför allt går ner i vikt, kan ha jeans och gå på disco.
* Det är rätt att låta det sjuka barnet klara sig själv och ta sig till och från sjukhuset själv då han fått epileptiska anfall på väg till skolan.
* Det är rätt att inte bry sig om de brev han skriver till sin mamma med rop på hjälp för att han blir slagen, inte får äta sig mätt och är rädd för fosterpappan.
* Det är rätt att låta Daniel få prata med den psykolog som fram till dess varit fosterföräldrarnas rådgivare.
* Det är rätt att kritisera mamman för att hon med hjälp av Daniels brev försöker få tillsynsansvariga att förstå att Daniel behöver hjälp.
* Det är rätt att inte kritisera fosterföräldrarna för att de lämnade Daniel ensam under tre veckor med de andra äldre pojkarna under en före detta alkoholists vård.
* Det är rätt att flytta på Daniel sedan han utsatts för sexuella övergrepp i fosterhemmet ­ och inte på ²förövaren.²
* Det är rätt att föreslå Daniels mamma att hon möjligen kan få träffa Daniel, om hon godtar att det sker tillsammans med den fostermamma, som efter övergreppet avsagt sig det lönsamma uppdraget  att ha Daniel som fosterbarn.
* Det är rätt att förlöjliga Daniels mamma för hennes oro för att sonen far illa.
* Det är rätt att låta Daniel bo hos den före detta alkoholisten och att inte få egen nyckel till lägenheten.
* Det är rätt att denne tillfällige fosterpappa lämnar Daniel en kväll då Daniel får flera  epileptiska anfall.
* Det är rätt att han då han återvänder hem och ser att Daniel får ännu flera anfall ringer sjukhuset  - och först en stund senare ambulansen.
* Det var rätt att låta Daniel dö på detta sätt.

Daniels död beklagades  inte med ett ord  under den nyligen avslutade rättegången av ansvariga socialsekreterare, familjehemssekreterare och barnpsykiater. De talade om Daniels omöjliga mamma, och om sin egen stora kompetens och erfarenhet och hur de hela tiden agerat för Daniels bästa.  Nu har också hovrätten fastslagit att de ej gjort något fel. Det är således rätt att göra fel?

Jag menar att socialsekreterare i detta land har maktbefogenheter som överstiger deras kompetens. Jag menar också att det är viktigt att medborgarna kan ha förtroende för socialtjänst, vård och rättsväsende. Utifrån detta och många andra fall vet jag att många medborgares förtroende undergrävts. Det eller de partier som under detta valår vågar ta upp fall som visar att det finns grund för att tala om systemfel som gör barn och familjer rättslösa ­och som visar att de vill göra något för att ändra dessa systemfel, de kan räkna med många röster.

Systemfel i välfärdsstaten

Varför dog Daniel, 14 år? En berättelse om fosterhem, socialvård och maktutövning

Ett barns död: Samhällets ansvar

Och fjällen föll från mina ögon

Gottsundafallet - Varför åtalar inte JO?

Fosterbarns rättslöshet

Oacceptabelt dödsfall

Tillbaka till Artikelindex

Tillbaka till Huvudsidan

Socialtjänsten – en totalitär maktapparat

Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand

Det som Daniel Hammarberg och jag kritiserar är socialtjänstens åtgärder mot barn och deras föräldrar - åtgärder som inte bara drabbar de enskilda barnen och deras föräldrar utan hela deras släkt. Det som socialtjänsten gör för de gamla i hemtjänsten kan inte på något sätt jämföras med som görs mot barn och ungdomar och deras familjer.

Jag har arbetat med fall där socialtjänsten har tagit nyfödda barn från sina mödrars bröst och lämnat barnen till barnlösa par som väntade i adoptionskön för att adoptera ett spädbarn. Fostermödrarna har därmed kunnat få sin barnlöshet avhjälpt samtidigt som de har kunnat njuta av nyfödda barn medan skattebetalarna har fått stå för barnens försörjning. Mammorna som fråntogs sina nyfödda barn tvingades medicinera bort sin modersmjölk som barnen rätteligen skulle få för att stärka deras immunskydd. Barnen och deras familjer har varit de stora förlorarna.

Jag har också arbetat med åtskilliga fall där barn används som försörjningsobjekt åt fosterfamiljer. Fallen som jag redovisar översiktligt här utgör illojala tillämpningar av LVU som var tänkt som en skyddslag för barn som far illa.
Små barn som tvångssepareras från sina familjer glömmer dem mycket fort. Och, för att försäkra sig om att barnen slutgiltigt ska fjärmas helt från sina biologiska familjer och inlemmas i fosterfamiljerna beslutar socialtjänsten utan undantag om hårda regleringar av deras umgänge. Därtill genomför man umgängessabotage: det hävdas att barnen är sjuka när umgänge ska äga rum. Barnen hjärntvättas också att tro att deras föräldrar är farliga. Psykologerna kallar detta för föräldraalienation (PAS) vilket betraktas som ett brott mot barn i vissa länder.

Att hävda att "NKMR är mer kända för att verka för föräldrars rättigheter" är en halvsanning. NKMR arbetar för barns rätt till sina föräldrar och föräldrars rätt till sina barn dvs familjens rätt att vara en odelbar helhet. I fallet Olsson mot Sverige uttryckte domarna Pettiti, Mascher och Russo tvångsomhändertagandet av paret Olssons barn som en kränkning av deras heligaste rättigheter.

Föräldrar sätter sina barn till världen av kärlek. Normalfallet är att föräldrar älskar sina barn De som inte vill ha sina barn begår abort vilket den dryga en miljon aborter sedan fri abort infördes vittnar om. Det är endast i undantagsfall att någon kommer att älska ett barn mer än dess egna föräldrar. Och, vi måste vara på det klara om att folk inte föder sina barn för att behaga statsmakterna. Samhället där man producerade barn till Der Führer försvann för drygt 60 år sedan.

 
Socialtjänsten kan inte reformeras. Den måste skrotas och förpassas till historiens skräpkammare.

Socialtjänsten – en totalitär maktapparat

Av Ruby Harrold-Claesson, sourze.se - 2010-11-18

Socialtjänsten – en totalitär maktapparat
Av Daniel Hammarberg, Sourze, sourze.se - 2010-11-16

Tillbaka till Artiklar

Tillbaka till Huvudsidan  

Socialtjänsten - en skyddad verkstad.
Av Anita Ankarcrona, fil dr

Är det en ren tillfällighet att socialdepartementets två stadsråd, Lars Enqvist och Maj-Inger Klingvall, i en gemensam artikel om 2000-talets välfärdspolitik (DN 2/2 1999) inte ens nämner socialstyrelsens generaldirektör Kerstin Wigzells tidigare inlägg om socialtjänstens arbetsformer “Personalen skyddas - inte klienterna”? (DN 26/1 1999)

Hon ger där en mycket dyster bild av socialtjänsten, av dess bristande kunskaper, dess bristande klientperspektiv, dess bristande uppföljning av resultat och nytta av de insatser den gör. En så allvarlig kritik från den tjänsteman som är ytterst ansvarig för granskningen av socialtjänstens arbete hade varit värd en kommentar från Enquist/Klingvall, i synnerhet som Wigzell i sin artikel efterlyser en levande politisk diskussion i ämnet.

Men de två statsråden gör som våra stadsråd plägar göra; de presenterar en (önske)lista över åtgärder som skall vidtas och mål som skall sättas samt aviserar en kommitté av “framstående forskare på välfärdsområdet”, plus en redan tillsatt “interdepartemental arbetsgrupp” för dagslägesanalys. Därmed hoppas man uppenbarligen kunna kortsluta en debatt som riskerar komma den socialdemokratiska livsnerven alltför nära; dvs en diskussion och genomlysning av de sociala myndigheternas uppgifter, kompetens och arbetsformer.

Ej heller den borgerliga oppositionen förefaller särskilt engagerad i en fråga, som till syvenes och sidst handlar om så grundläggande demokratiska värden som respekten för den enskilda människan; hennes integritet och värdighet.

TV-programmet “Att ta ett barn” (28/2 1999) visade hur socialtjänsten, i välfärdsstaten Sverige, i laga ordning (enl. LVU) genomför ett iskallt iscensatt barnarov direkt från en förlossningsavdelning. Chockade TV-tittare trodde inte att detta är möjligt i en fri demokratisk stat - men det finns dessvärre de som känner igen sig. Alltför väl.

Hur länge skall detta få fortgå? Hur många TV-program skall visas, hur många artiklar skall skrivas, innan regering och riksdag repar mod nog för att inse att Sverige har en myndighet som med lagliga medel kan kränka och invadera enskilda människors tillvaro?

Det tycks föreligga en fundamental felsyn i socialtjänstens sätt att betrakta sig själv och sina befogenheter, i relation till behoven hos de människor den skall “tjäna”. Dess ostörda framfart och självsvåldighet kan bero på att dess verksamhetsfält är ett terra  incognita, som mången kanske har svårt identifiera sig med på ett lika självklart sätt som med t ex sjukvården och åldringsvården. Alla kan vi bli sjuka. Alla kan vi gamla. Alla kan vi bli “patienter”. Men vi har inte lika lätt att föreställa oss att vi kan bli “klienter”. Att vi kan bli beroende av en samhällsinstitution som har makten att i ett slag föröda vårt och våra barns liv.

Socialtjänstens klienter är “dom”. Sjukvårdens patienter är “vi”. Sjukvården exponeras och ställs till svars. Socialtjänsten är dunkel och fri från efterräkningar.

Socialtjänstens uppgifter måste preciseras och göras tydliga, samtidigt som dess kunskaper måste förbättras. Kerstin Wigzell pekar på den bristande kontakten mellan forskning och praktik, liksom det bristande klientperspektivet.  Personalen prioriterar sig själv framför dem som den är till för.

Framgångsrika företag och organisationer gör marknadsundersökningar för att få en så god kunskap som möjligt om sina kunders och intressenters behov. Socialtjänsten borde göra det samma.
  
Socialtjänsten möter många människor: vid tvångsomhändertaganden, missbrukare, misshandlade kvinnor och barn. Men den möter också många som den inte behöver möta - och som inte skall behöva möta den, t. ex arbetande människor vars nettoinkomst, pga av ett orimligt skattesystem, ligger under socialbidragsnormen. Dock, som Susanna Popova skriver (SvD 2/2 99), söktes socialbidrag av blott 20 procent av de år 1992 berättigade hushållen (700.000 st). Till båtnad för samhällsekonomin - och för den egna integriteten.

Av uteslutande ekonomiska skäl möter socialtjänsten också de arbetslösa som står utanför a-kassan - av vilka många är invandrare. Deras ekonomiska livlina borde, som många sagt (bl. a integrationsberedningen i Göteborgs kommun), kunna hanteras av staten i stället för av kommunerna.

De sociala myndigheternas uppgift kan inte vara att ha makten över människors liv, utan snarare att ge dem makten över sitt liv.

I stadsdelen Husby (socialdistrikt 17 Kista) där en majoritet av invånarna har invandrarbakgrund, sökte socialtjänsten år 1996 (från Ytterstadssatsningen) 585.000 kr till en familjecentral* för att “samlokalisera individ- och familjeomsorgen, den öppna förskolan, MVC och BVC”. Man lyfte fram just personalens intressen och sade att man “kan dra nytta av varandras kunskaper, kompetens och befogenheter” och säger rent ut att “vinsterna av en samordning ses främst av de inblandade myndigheterna” och att det därför “inte är realistiskt att förvänta sig att de boende i Husby själva skulle ta initiativ till en ansökan om bidrag till en familjecentral...” (ärende 001/121/96).

Varför skulle de göra det? Hade man överhuvudtaget frågat efter deras önskemål? Om så vore, då hade man sannolikt kunnat lära sig mycket. Bl. a att socialtjänstens närvaro och befogenheter kan upplevas som både hotfull och integritetskränkande. Många har trots allt lämnat krig och diktaturer i förhoppningen om att kunna skapa sig en ny tillvaro, som bygger på personlig frihet och egen förmåga.

Det rör sig om komplexa kulturella sammanhang där socialtjänsten inte har någon kompetens. Kompetensen finns hos “klienten”. Dennes identitet och integritet måste gå före integrationen, ty integrationen kan inte ha likriktning som mål. Solidariteten med den egna kulturen är en självklar förutsättning för hemhörigheten i den nya.

I just Husby har f.ö föräldrar på eget initiativ engagerat sig intensivt i bl. a skolfrågor, väl medvetna om att familjen och skolan är de viktigaste institutionerna i barns och ungdomars liv.

Sådana “medborgarinitiativ”, som satsar på att stärka det personliga ansvaret och det civila samhället, borde vara föremål för kommunens ansträngningar - inte minst inom mångkulturella områden. De kostsamma och ineffektiva insatserna från de sociala myndigheterna kan ersättas av den mindre kostnadskrävande ambitionen hos varje enskild människa; att få styra och ta ansvar för sitt liv.

Ingen kan kunna allt - ej heller socialtjänsten. Den borde återvända till sin kärnverksamhet, dvs en humanitär samhällsinstitution som skall stötta och hjälpa människor som behöver eller som ber om hjälp. Men socialtjänstens verksamhetsområde är stort och diffust. Man fattar vittgående beslut inom en rad mänskliga och sociala områden där det - i motsats till sjukvården - inte finns någon etablerad akademisk kunskap.

Professor Hans L. Zetterberg har påpekat att varken psykologi eller sociologi är predikativa vetenskaper med vars hjälp man kan ställa en säker prognos om t.ex ett enskilt barns utveckling. Något som de facto sker i samband med tvångsomhändertaganden av barn enligt LVU. Zetterberg säger att lagens skrivning är sådan att socionomerna har fått en uppgift som helt enkelt är omöjlig att utföra, inom ramen för deras professionella ansvar. Det "fordras istället precisa lagregler uppställda av riksdagen, inte tunna ramlagar" (DN 8.10.96)

Det är därför glädjande att Enquist/Klingvall i sin artikel lovar att LVU skall ses över. Det är hög tid! Dess tänjbara gummiparagrafer har länge nog lämnat fritt fram för godtycke och subjektiva tolkningar. Med tanke på hur mycket smärta den orsakat - och orsakar - så borde den översynen göras snarast. Den är trots allt en lag som griper djupt in i människors liv och som avgör barns och familjers framtid.

Det vore också av såväl samhällsekonomiskt som medborgerligt intresse om man samtidigt uppdroge åt kommunerna att granska de mångmiljardbelopp som utbetalas till fosterhem, hem för vård och boende, jourhem, utredningshem etc. Perspektivet bör då vara det av Kerstin Wigzell begärda: kvalitén på vårdare och vårdinsatser samt en uppföljning av resultatet och nyttan för klienten.

Det är väl bara att sätta igång!

Webbmasters kommentar
* Den 26 februari 2003 rapporterade Trelleborgs Allehanda att kommunen hade invigt Örtagårdens familjecenter - kommunens femte - och det ska fungera som en mötesplats för barn och föräldrar där man kan få hjälp att komma i kontakt med kommun, socialtjänst, mödra- och barnavårdcentral. Se Familjecenter invigdes .

Hög tid att avskaffa odemokratiska maktstrukturer. Av Lisbeth Lindeborg

Många omhändertagna barn i motbjudande geschäft. Av Anita Ankarcrona

 Tillbaka till Artiklar