Utredning om vanvård kan bli en bomb

Av Ann-Christine Kihl, reporter

 

”Barn har tvingats utföra sexuella handlingar på fostermor, fosterfar, institutionsföreståndare och annan personal. De har blivit våldtagna sedan späd ålder, inte en gång utan systematiskt och upprepat.”

 

Citatet är en skärva av den statliga utredning som pågår om övergrepp och vanvård i den sociala barnavården och det råder inget tvivel om att den kommer att slå ned skoningslöst i vår bild av hur det svenska samhället skyddat sina små.

 

 Utredaren Göran Johansson erkände i går att han både har gråtit och sparkat i dörrar av berättelserna om hur samhället svek. Socialchefer och socialpolitiker samlade för konferens i Västerås lyssnade till honom.

 

 – Det här liknar ingenting annat i svenskt utredningsliv. Men det är oerhört meningsfullt. Det land som inte har den moraliska och etiska resningen att gå till botten med sin historia vill jag inte leva i.

 

 Han liknar utredningen vid en sanningskommission med syfte att officiellt erkänna att övergrepp förekommit och för att ge offren upprättelse.

 

 Göran Johansson beskriver bland annat hur det finns pedofiler i materialet. Han tvekar att använda ordet pedofilnätverk, men säger hur det framkommit att flera pedofiler ibland har funnits på samma institution, där socialtjänsten placerat barn.

 

Vittnesmålen handlar om sociala barnavården under 50-, 60-, 70- men även under 1980-talet.

 – Vi har nu levande förövare och vi skulle vilja ringa kommuner och fråga om de fortfarande har fosterbarn i de familjerna.

 

– När det gäller de sexuella övergreppen kommer vi att presentera siffror som varit helt okända för forskarna. Problemet blev känt av socialtjänsten på 1980-talet. Men utredningen visar att vi har haft detta sedan 1920- talet.

 

Det är samhällets tillsyn som har brustit, understryker han. Barnen har placerats och sedan lämnats, glömts bort.

 

 – Mitt intryck är att barn i fosterhem varit mera glömda och mera torterade än barn på institutioner. Den naiva synen på fosterhem och den klassiska idylliseringen av den svenska kärnfamiljen har bidragit, menar Johansson. Kärnfamiljen har snarare varit farlig för många placerade barn.

 

Drygt 1 000 personer som anmält vanvård har intervjuats och utredningen har nu satt stopp för flera intervjuer. I den andra intervjuomgången, som ska redovisas i en delrapport runt jul, utfrågades 404 personer.

 

– 35 av dem tillhörde resandefolket och vi har en hypotes att i behandlingen av resandefolket har socialtjänsten varit en vänlig medarbetare i den rasistiska politik som Sverige förde. ”Om du låter sterilisera dig så släpper vi ut dig tidigare från fosterhemmet”.

 

 Utredning tillsattes 2006

 Regeringen tillsatte Utredningen om vanvård i den sociala barnavården 2006 efter tv-dokumentären Stulen barndom, av Tomas Kanger. 2007 kom den första delrapporten, runt julen 2009 kommer den andra.

 

Slutrapporten kommer när de drygt 1 000 intervjuerna analyserats.

 

Den 18 oktober sänds en ny dokumentär i SVT om övergrepp: Barnhemmets döttrar.

NKMR:s brev ang. tillsättande av en oberoende granskningskommission

 

Skandalen på barnhem i Wales
Av Kerstin Lindman-Strafford

 
Fallet Gudrun. Socialtjänsten "hittade" inte hennes journaler
Artiklarna är publicerade i Länstidningen Östersund den 25 februari och 9 mars 2006

 

Advokat Lennart Hanes skrivelse ang. skadestånd för LVU-offren

Rättsröta och myndighetsmissbruk i barnavårdsärenden.
Föredrag av Kent Sänd vid NKMR:s symposium i Göteborg den 5 juni 2004

Några exempel på vad fosterbarn berättar om vanvård, misshandel och övergrepp i fosterhem.
Siv Westerbergs föredrag vid NKMR:s Symposium i Göteborg, juni 2003

Tjänstemän bör kunna åtalas
Av Ruby Harrold-Claesson

Till Artikelindex

 

 

 

 

 

Utgör LVU en påtaglig risk för barns hälsa och utveckling?

- liten handledning i hur svenska staten tvångsomhändertar barn.

av Peter Klevius, Fil. Kand, Antropolog

 

 

 

Det centrala i tanken om mänskliga rättigheter är att individen skall ha ett fullgott skydd mot statsmakten. Den tyska nationalsocialismen och den sovjetiska statssocialismen har därvid setts som något av ärketyper för hur en övergreppsstat ideologiskt kan vara uppbyggd.

En viktig faktor för statskontroll är angiveri. I det forna genommilitariserade DDR var det vanligt att ange grannen till Stasi, d.v.s. till den institution vars främsta uppgift det var att skydda staten mot dess medborgare. Ofta med förödande resultat för den angivne trots att denne sällan utgjorde något reellt hot. Anmälaren kunde vara anonym och riskerade heller inget straff om det saknades substans bakom anmälan. Det väsentliga var att skydda staten.

I Sverige är det inte den militära utan den sociala staten som kommit att spela huvudrollen. Denna utveckling har långa anor och utgör en sammansatt produkt av sekularisering, modernitet, socialism och psykologism. Ett genomgående drag har varit statens speciella intresse för föräldraskap och barn. Vägen som har gått från rashygien till social hygien har kantats av tvångssteriliseringar och tvångsomhändertaganden.

Hur många barn som i Sverige fått sina liv förstörda genom anmälningar, patologiserande utredningar och människorättskränkande fosterhemsplaceringar finns det naturligtvis inga statsanslag för att utreda men redan isbergets topp, d.v.s. de skandaler och övergrepp som sipprat ut från för det mesta socialstatsvänliga media ger all anledning till oro.

Genom att tvinga barn i fosterhem förgriper sig staten på ett flagrant sätt mot en av de djupaste mänskliga rättigheterna, d.v.s. rätten till familj och släkt. Denna sociala lobotomering innebär oftast ett livsförlopp under barnets egentliga potential. Att påstå att dessa övergrepp sker för barnets bästa är i de flesta fall oerhört cyniskt. Det finns faktiskt inget kvantitativt empiriskt stöd för denna övergreppskultur (jfr t.ex. Vinnerjung 1996, Fosterbarn som vuxna).

I dag när steriliseringar i princip inte längre är aktuella går det an för statens representanter att skenheligt be om ursäkt för gångna tiders makthavares övergrepp samtidigt som man blånekar till att dagens tvångsomhändertaganden m m skulle vara människorättskränkande.

Vi pumpar in tiotals miljarder i en verksamhet som i bästa fall knappt producerar någonting alls utom sysselsättning och i sämsta fall tragedier och lidande för barn och föräldrar. Att säga detta om socialbyråkratin är i dag dock en hädelse av förmodligen samma dignitet som när Kopernikus påstod att jorden var rund. Den dogmatiska liturgin om ett orubbligt samband mellan skattemedel och barns välfärd har tystat och omöjliggjort alla alternativa förklaringar. Att botemedlet i själva verket är (åtminstone delvis) orsaken till sjukdomsförloppet är svårt att acceptera. Det vore betydligt lättare och framförallt mera trovärdigt att kritisera t.ex. militärutgifter än att gå emot socialstatens ortodoxa och obevisade tolkning av "barnens bästa".

Tjänstemäns envägsansvar och en process som initierar till missbruk är inte alls ovanligt inom offentlig förvaltning. På andra håll i världen yttrar detta sig ofta i form av mutor men hos oss snarare i olika former av sanktionerat myndighetsmissbruk. Då det gäller frågor om barn, emanerar detta framförallt från lagtexten i LVU som ger myndigheter i princip öppen fullmakt att göra vad de vill med föräldrar och barn. Om en tjänsteman inte griper in för att omhänderta ett barn kan hon/han dessutom riskera allvarliga repressalier. Om hon däremot tar ett barn för lättvindigt eller på oklara grunder, eller kanske i ren spekulation, är risken för repressalier små.

LVU betyder egentligen lagen om tvångsvård av barn och ungdomar. Socialstatens representanter försöker dock sprida dimridåer kring denna förödande farliga och i myndighetsutövningen ofta barnfientliga lag genom att utelämna ordet tvång och i stället omskriva det till "lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga". Lagen är dessutom, enligt statens egna experter (se nedan), utformad på ett sätt som direkt strider mot FN's Barnkonvention, inte minst då det gäller intentionen i den senare.

De flesta som läser detta och inte är insatta i förhållandena kommer knappast tro det är sant. Det visar bara hur dåligt vår s.k. demokratiska lagstiftning fungerar och hur svagt lagarnas utformning och konsekvenser är förankrade i allmänheten. I själva verket är LVU utvecklad för att tillgodose myndigheternas och statens behov snarare än barnens. LVU är ett viktigt ekonomiskt instrument för den genomkommersialiserade socialstaten. Att penningflödet består av skattemedel och att verksamheten är centralstyrd gör bara statsmonopolkommersialismen så mycket farligare.

LVU-vården skadar ett stort antal barn varje år. Självstympande flickor och kriminella pojkar inom samhällsvården tolkas som resultatet av sina hemmiljöer fastän de i de allra flesta fall blivit destruktiva just p.g.a. den oro, vård och omsorg som socialstaten levererat och som samtidigt lobotomerat föräldraskapet. Även en s.k. dålig hemmiljö ger dock oändligt mera sammanhang och kontinuitet för ett barn än rå och genomkommersialiserad fosterhems- och institutionsvård. Opartiska utvärderingar av samhällsingripanden mot barn saknas nästan helt i Sverige. Ett möjligt undantag utgör Vinnerjungs ovannämnda registerdata jämförelse. Det omvända synsätt som presenteras här och som väl stämmer överens med empiri är dock tabuförklarat inom socialstaten. Tanken att medicinen kan vara sjukdomsalstrande är inte populär bland medicinmän och försäljare av staliga och kommunala s.k. "tjänster".

För att tillgodose samhällets behov av tvångsinterveneringsmöjligheter är lagen utformad så att i princip vilket barn som helst kan omhändertas på rent subjektiva grunder. Ändå kallas dessa grunder objektiva därför att de uttalats av legitimerade psykodynamiska psykologer. Dina barn kan även tvångsomhändertas om du motsätter dig något förslag från socialtjänsten? En mor som begärde tillfällig hjälp motsatte sig att hennes barn skulle gå i en annan skola än den barnet redan gick i och där han trivdes. Följden blev tvångsomhändertagande enligt LVU (lagen om tvångsvård av unga). Att inte gå med på socialtjänstens förslag, oavsett hur stolliga de kan vara, likställs i lagen med att undanhålla sitt barn behövlig vård. Observera även att psykodynamisk flumpsykologi räknas som lika konkret och viktig för ett barn som konventionell medicinsk hälso- och akutvård. Efter att tvångsomhändertagandet blivit fastställt i domstol flyttades barnet tillbaks till den ursprungliga skolan samtidigt som LVU:t mot modern kvarstår.

Visste du att samma gäller även om du trakasseras av någon oavsett du försökt få slut på trakasserierna? I praktiken innebär det t.ex. att en förälder som trakasseras, förföljs och kanske misshandlas av sin exmake/sambo/barnets far/eller annan person, kan få sitt barn tvångsomhändertaget bara på denna grund.

Bakom detta ligger tanken (bortsett från rent statsideologiska motiv) att det i första hand är barnet som enskild individ som samhällsskyddet skall inrikta sig på. Att föräldrars rättigheter skall komma i andra hand. har blivit något av en stolt slogan för företrädarna för samhällets barnskydd. Logiken blir dock helt absurd i praktiken eftersom barn inte är ensamma individer utan alltid på något sätt är kopplade till sin omgivning - i första hand sina föräldrar.

Visste du att den vanligaste orsaken till tvångsomhändertagande är något som endast en psykodynamiskt skolad psykolog kan se och som i förabetena till lagtexten kallas "sjuklig symbios" (ungefär att föräldern tycker för mycket om sitt barn) och som diagnosticeras enligt en omstridd och ovetenskaplig metod (se även Lennart Sjöberg, Max Scharnberg m. fl.).

Låter detta konstigt. Fortsätt och läs för det blir ännu konstigare och också mer skrämmande, tyvärr, desto djupare man tränger.

Socialstaten utgör i sig själv, ett tvingande system där hälften av arbetstagarna enligt en nyligen publicerad rapport inte vågar gå emot sina kolleger (detta är ett genomsnitt - inom känsliga och ofta sekretessbelagda områden som t ex sociala frågor ligger siffran förmodligen avsevärt högre). Det är lätt att förstå hur utsatt medborgaren kan vara i en dylik miljö. Statens beslutsunderlag vilar dessutom på utredningsresultat som i de flesta fall "är gripna ur luften" enligt Marja Lemne på ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi). Sammantaget inger detta föga förtroende för statens kompetens och förmåga att tillvarata barnens verkliga intressen.

Socialstatens tjänstemän utgör sålunda, tack vare benhård (skräck) kollegialitet kryddad med ett avsevärt godtycke, en oberäknelig och i det närmaste opåverkbar sluten enhet.

Tyvärr är det så att den vars uppgift det är att granska myndigheterna dvs "Länsstyrelsen ingår i familjen" (citerat ur Studio Ett i P1 tisdagen den 9.3.99 om hur Länsstyrelsen nonchalerar anmälan om myndighetsmissbruk i miljöfrågor.) De flesta verkar eniga om att problemet då det gäller frågor om barn är än värre.

När ett barn väl omhändertagits får han/hon det statistiskt inte bättre i samhällets vård. Och i de fall då ingripandet är utan grund och alltså inte har skett för att skydda barnet, får barnet vanligen det avsevärt sämre än om det hade blivit kvar i sitt föräldrahem. Eftersom barnets biologiska rötter dessutom vanligen har slitits av i hanteringen, ofta t.o.m. avsiktligt, har barnet, då det närmar sig vuxenlivet och rymmer eller sparkas ut från familjehemmet, ingen släkt att knyta an till.

 

Vad innebär texten i den människorättskränkande lagparagrafen LVU § 2?

Först och främst kan förståelsen av LVU vara betjänt av att "barnets bästa" indelas i ett aktivt barnets bästa (avser barnets allmänna livskvalité och standard - barnets vilja beaktas i någon mån, ofta dock manipulatoriskt) och i ett passivt barnets bästa (skyddsaspekten aktualiseras och barnets vilja beaktas därför inte). Termerna "aktivt" och "passivt barnets bästa" lanserades av Johanna Schiratzki i sin doktorsavhandling 'Vårdnad och vårdnadstvister', Norstedts Juridik, 1997.

Det aktiva barnets bästa handlar, som jag ser det, om att, vid beslut om barnets förhållanden där skyddsaspekten inte är aktualiserad, i görligaste mån ta hänsyn till barnets vilja samt att dess situation sammantaget är den bästa möjliga. Vid passivt barnets bästa är det uteslutande fråga om att skydda barnet från någon risk för dess hälsa eller utveckling. Detta har mången förälder som råkat ut för LVU svårt att inse. Föräldrarnas liksom även barnets vilja och åsikter saknar helt betydelse vid bedömning av skyddsaspekten enligt LVU.

 

"Barnet är ett självständigt, sina egna rättigheters subjekt."

Barnet är en ensam individ och som sådan i fokus för skyddsaspekten. Vad, hur, om eller varför någon gjort något mot barnet är i LVU oväsentligt, det viktiga är att barnet skyddas mot dess föräldrar och deras oförmåga att skydda det (LVU § 2) alternativt skydda barnet mot dess egen destruktivitet (LVU § 3). LVU är ju uttryckligen en tvångslag som ger det allmänna rätt att intervenera i familjens privatliv. Detta skydd avser alltså även skydd mot förälders eventuella oförmåga att skydda barnet (t ex mot tredje person). Det kan även vara fråga om "oförmåga att se barnets behov" samtidigt som föräldern påstås "använder barnet för sina egna behov". Observera att LVU i sin skyddsaspekt riktar sig uteslutande mot föräldrar och barn men inte mot andra personer som kan utgöra en fara för barnet. Den ideologiska tanken bakom LVU är att åtgärderna skall riktas mot kärnfamiljen.

 

Något annat förhållande i hemmet

LVU § 2 "... något annat förhållande i hemmet..." specificerat i förarbeten och kommentarer som: "där föräldern lever i sjuklig symbios (?) med barnet".(Jmf. t ex Nordströms & Thunveds sammanfattning i Nya Sociallagarna s.157)

Detta rekvisit i LVU § 2 är det mest använda och minst kontrollerade!

Ordet symbios i psykodynamisk terminologi har en oklar och varierande betydelse. Med sjuklig symbios avses ungefär neurotisk bindning mellan individer. Något vetenskapligt och objektivt sätt att avgöra detta har inte presenterats. Utmärkande för det sjukliga (neurotiska) anses dock bl.a. vara ofullständig insikt i problematiken (sic). Grunderna för domstolsbelut om tvångsomhändertagande avviker ofta från det som initierat processen. Så är det t.ex. få fall av misstänkt incest som utgör grund för omhändertagande enligt LVU. I stället är det BUP-undersökningen i samband med § 50-utredningen som, utan att behöva ta upp frågan om incest, med hjälp av psykodynamiska formuleringar, utgör de faktiska grunderna i domskälen. Formuleringar som "inte förstår barnets behov", "sätter sina egna behov framför barnets" etc är vanligt förekommande.

 

Enligt SOU 20/1986 är LVU inte förenlig med FN:s Barnkonvention

Uttrycket "annat förhållande i hemmet" (som i praktiken alltså oftast är en psykodynamisk diagnos) formulerad på varierande sätt men med huvudbudskapet att föräldern inte har tillräcklig insikt och förmåga att tillgodose barnets behov, finns inte i Barnkonventionen där i stället rätten till kontinuitet påtalas. Expertgruppen föreslår att formuleringen skulle slopas. Förslaget förkastades dock sedermera av justitieministern (s). Detta är ett flagrant exempel på hur ideologiska aspekter påverkar lagstiftningen i alltmera människorättskränkande riktning.

 

Förhållanden som kan ligga till grund för tvångsomhändertagande får inte vara subjektiva utan konkreta.

Subjektiva omdömen får enligt förarbetena till SoL § 51 medtas i § 50-utredningen. I praktiken innebär det att socialsekreteraren kan skriva ned hur komprometterande och okontrollerade beskrivningar som helst. Sammantaget bidrar dessa till att inför nämnden utmåla föräldern och hemsituationen i önskad riktning. Subjektiva uppgifter (tyckanden) får dock inte ligga till grund för domstolens bedömning om behovet av tvångsomhändertagande enligt LVU. Här skall endast konkreta förhållanden gälla. Tyvärr räknas även psykodynamiska psykologutlåtanden hit. Omdömen från föräldrar, syskon, släktingar och bekanta räknas däremot som subjektiva, särskilt om de motsäger skyddsaspekten. Observera att "det konkreta förhållandet" ofta utgörs av en utsaga eller ett intyg signerat av en leg. psykolog. Äktheten och trovärdigheten kan domstolen, lika lite som då det gäller fingeravtryck eller röntgenplåtar, omöjligen sätta sig in i. I stället blir det en fråga, om uppkommen, för andra experter t ex via HSAN eller Etikrådet att på någons begäran undersöka. Domstolen gör det inte endast pga att svarande (föräldrarna) i målet ogillat utsagan.

 

Socialtjänstens tjänstemän och psykologer är psykodynamiskt skolade.

I Sverige råder en utpräglat psykodynamisk tradition kring socialtjänstens arbete. Socionom- och psykologutbildningen är till överväldigande del psykodynamiskt influerad. Detta avspeglar sig alldeles särskilt i tvångsomhändertaganden av barn. En svensk sociolog (Hessle) har jämfört Sverige med Japan och konstaterat att medan man i Sverige huvudsakligen baserar omhändertaganden på subjektiva (läs: psykodynamiska) grunder så är förhållandet i Japan det motsatta. Där är följaktligen också antalet omhändertagna barn sex gånger färre än i Sverige.

 

Domstolen: Om konkret bevisning föreligger måste barnets passiva bästa skyddas. Hellre fälla, dvs. rädda (= omhänderta) barnet, än fria dvs. låta barnet stanna hos sina föräldrar.

Ett övervägande i domstol om LVU innebär i sig att skyddsaspekten (dvs det passiva barnets bästa) skall bedömas. Misstanke föreligger alltså redan om att barnet behöver skydd i sin hemmiljö. För att, vid oklara eller svagt underbyggda fall, undvika att barnet trots allt far illa i sitt hem verkar myndigheter och domstolar se det som säkrast att omhänderta det i alla fall. De sociala myndigheterna överlåter därmed ansvaret till domstolen som i sin tur avbördar sig det genom hänvisning till lagtext, förarbeten och barnets säkerhet. Tyvärr blir inte lagstiftaren, som har det yttersta ansvaret, konfronterad.

 

Europadomstolen granskar ej LVU pga "den nationella marginalen".

Kriterierna som ligger till grund för svenska tvångsomhändertaganden har aldrig prövats i t.ex. Europadomstolen eftersom konventionstexten möjliggör långtgående nationella tolkningar inom ramen för inhemsk lagstiftning. Kommissionen och domstolen brukar uttrycka det som att ingenting framkommit som skulle tala mot att lagstiftningens och åtgärdernas syfte varit att skydda barnet.

 

Ingen eller ringa hänsyn tas till släktskap

Socialtjänsten behöver inte beakta släktingars omdömen eller åsikter i frågor om barns vårdnad och liv. En av hörnstenarna i socialstatens ideologi är i stället sprängning av släktband för att individen skall kunna frigöras från förtryck. Den moderna potentiella förtryckaren enligt socialstatsideologi är föräldrar och män. Föräldrar förtrycker barn och män förtrycker kvinnor, särskilt i heterosexuella relationer. Därför anses dessa potentiella övergreppsmänniskor som lovligt byte för lagstiftarens skarpa skott. Starka och för staten konkurrerande bindningar människor emellan kan sålunda elimineras samtidigt som individerna görs mer beroende av staten än av varandra. Statsideologin handlar alltså om att förstora statens marknadsandelar på bekostnad av intima band mellan medborgarna (vanligen släktband men även band mellan partner av olika kön d.v.s. den vuxna stommen i kärnfamiljen). Att intimiteten mellan familjemedlemmar i Sverige successivt minskat i modernismens spår och alldeles särskilt under de senaste decennierna, ligger i linje med den vilsenhet många ungdomar upplever i dagens Sverige.

 

Folk bygger på etnicitet som i sin tur grundar sig på stam och släkt.

Man kunde säga att svenska staten utfört ett planerat och systematiskt folkmord på sina egna medborgare genom ett ideologiskt motiverat, lättsinnigt förhållningssätt till biologiskt släktskap. Gen, första delen i ordet genocid, stod i urgammal indoeuropeiska för biologiskt (re)producerat släktskap (jmf engelskans kin och svenskans kön som bägge härstammar från gen). Hur många släktlösa individer finns det i dagens Sverige? Ingen vet, allra minst Socialstyrelsen. Men även de som tror sig ha släktskapet i behåll kan ha råkat ut för en intellektuell hägring bestående av uttunnade och egentligen till intet förpliktande släktrelationer.

 

Barn utgör det viktigaste marknadsintresset för Socialstaten, Sveriges i särklass största företag. Socialstaten har monopolställning och närmast obegränsad tillgång på kapital samt agerar utan konkurrenter eller krav på resultat.

Tvångsomhändertagandena i sig kostar uppskattningsvis (det finns inga säkra siffror tillgängliga och Socialstyrelsen ser det inte heller som angeläget att vi skall känna till det) 20-30 miljarder (jmf. miltärbudgeten på ca 40 miljarder) men, skadeeffekterna inräknade, förmodligen mångdubbelt mer. De verkligt stora pengarna ligger dock i den makt till "frivilliga" insatser och resurser som staten, tack vare blotta förekomsten av LVU:s totala maktrekvisit har tillgång till. I skuggan av LVU kan hela socialbyråkratin försvaras och expandera inom område efter område med särskild förkärlek till de omyndiga, dvs barnen. Barn fungerar i själva verket alltså som täckmantel för tillgång till skattemedel. När du nästa gång hör om problem bland barn- och ungdomar som man säger sig kunna lösa genom att socialbyråkratin tilldelas större resurser, kan problemen i själva verket vara det omvända, d.v.s. bero på att verksamheten redan erhållit för stora resurser.

 

Sammanfattning

Till skillnad från många andra som kritiserat tvångsomhändertagande av barn anser jag alltså inte att huvudproblemet är de fysiska personer (socialarbetare m.fl.) som råkar befinna sig i systemet utan de juridiska arrangemang som sammantaget upprätthåller detsamma. Systemet är en direkt invit till antagonism mellan klient/medborgare och socialarbetare/myndighet. Föräldrar har ibland även svårt att till fullo inse betydelsen av den juridiska skyddsaspekten och synen på barnet som en ensam individ och socialarbetaren förstår/inser inte alltid relevansen av barnets släktband via föräldrarna samt hur barnets möjlighet att odla dessa avgör släktskapets framtida betydelse för barnet som vuxet och dess eventuella barn. Lagstiftarens syn på barnet som en ensam individ som måste skyddas mot sitt ursprung kolliderar med föräldrarnas syn på sig själva som anklagade för att ha gjort barnet illa. Denna kollision är dock i grunden ideologiskt medveten hos lagstiftaren (dvs. de krafter inom lagstiftningsarbetet som förmår driva igenom just dessa aspekter). Lagstiftarens önskemål, oavsett hur irrationella, förädlas i Sverige av lagtekniskt mycket kompetenta jurister vilket medför att lagtexten/förarbetena till LVU utgör en logisk och tekniskt högkvalitativ lagprodukt som dessvärre härbärgerar ett otäckt arv från det förgångna. Till detta kommer politikern vars främsta levebröd är just statens existens och som, oavsett partifärg, aldrig kan ifrågasätta åtgärder rubricerade "för barnens bästa" utan att göra harakiri. Lagstiftning under kategorin "för barns och kvinnors bästa" påminner alltså något om fästingens hullingförsedda mandibel, lätt att få igenom och omöjlig att få bort. Den är dessutom alienerande till sin natur eftersom den understryker det individuella på bekostnad av det socialaltruistiska som främst återfinns inom biologiskt släktskap.

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Andra artiklar av Peter Klevius:

Antikrists Änglar

Där lagen slutar tar tyranniet vid

Till Fastsettelse av omsorgssvikt

Tillbaka till Artikelindex

 

 

 

USA kritiserar att barn göms i Sverige
Av Karin Henriksson

 

 

 

Amerikanska kongressen överväger hårda tag för att få Sverige att leva upp till åtagandena enligt konventionen om bortrövade barn.

Washington, Svd

Sverige är redan utpekat som ett av fem länder som bryter mot Haagkonventionen om bortrövande av barn. Kongressen har uppdragit åt amerikanska UD att samla in material till ännu en rapport _ och att utvidga anklagelserna till brott mot de mänskliga rättigheterna.

Under hösten hölls flera omgångar förhör i kongressen där amerikanska fäder vittnade om svenska myndigheters ovilja att följa domstolsutslag om återlämnande av barn. Representanthusets utrikesutskott väntas kalla till nya förhör när nästa arbetsår inleds i januari för att diskutera åtgärder. USA bromsar diskussionerna med Sverige om ömsesidig rättshjälp, ett fördrag som Sverige vill ha.

Både amerikanska UD och enskilda kongressledamöter har skrivit skarpt formulerade brev till UD i Stockholm, bl a med konstaterandet att det svenska beteendet kan leda till att föräldrar uppmuntras att gömma sig och sina barn i Sverige. Även FN har fäst uppmärksamhet på fallen med barn i Sverige.

- Vi överväger att bredda granskningen och få med bortrövandet av barn i den årliga sammanställningen av brott mot de mänskliga rättigheterna, säger en kongresskälla till SvD med hänvisning till den 2000 sidor tjocka UD-rapporter där sådana övergrepp listas land för land och som alltid får stor uppmärksamhet internationellt.

I genomgången av efterlevnaden av Haagkonventionen från State Departments enhet för barn, som offentliggjordes i april, konstateras att Sverige uppvisat ''ett mönster av icke-efterlevnad''. Chefen för Office of Children's Issues Mary Ryan upprepade dessa anklagelser i kongressförhör och sade att amerikanska föräldrar ''fäst förhoppningar till ett system som svikit dem''.

De övriga länderna som inringades var Österrike, Mexiko, Honduras och Mauritius _ med de tre sistnämnda som ovanligt sällskap för Sverige.

- De flesta fallen i USA gäller Kanada eller Mexiko. Med Mexiko har vi mycket dåliga erfarenheter, medan de är utmärkta med Kanada _ men förväntningarna om att europeiska länder skulle vara som Kanada stämde inte, kommenterar Nancy Hammer, ansvarig för internationella avdelningen på ideella organisationen National Center for Missing and Exploited Children, NCMEC, som bidragit till att över 47000 barn återbördats.

- Och, ja, det är riktigt, det finns en föreställning om att Sverige inte följer Haagkonventionen, fortsätter Nancy Hammer och tillägger att svenska myndigheter tycks tro att det rör sig om en ung kvinna som hamnar i knipa och behöver hjälp - och att åtagandena enligt Haagkonventionen därmed försätts i andra hand.

Frågan om bortrövade barn ligger många varmt om hjärtat, däribland presidenthustrun Hillary Rodham Clinton. Det är också ett ärende av det slag som amerikanska kongresspolitiker gärna tar tag i. De är heller inte opåverkade av engagemang från enskilda, exempelvis hustrun till den brittiske USA-ambassadören lady Catherine Meyer som skildrat sina egna bittra erfarenheter i boken ''They Are My Children Too'' och som tillsammans med Hillary Clinton deltog i en ceremoni för NCMEC.

Intrycket av kontakter med svenska tjänstemän blir att det finns en djup kulturskillnad mellan Sverige och USA. I Sverige råder en stark övertygelse om betydelsen av långvariga band mellan barn och vårdnadshavare. I amerikanska ögon förvandlas detta lätt till en Moment-22-situation där barnen måste vara kvar hos mamman för att hon haft dem så länge. I USA gäller en mer ''legalistisk'' syn med stor respekt för domstolsutslag och det finns vidare skrifter där barnpsykologer framhåller att avbrutna kontakter med en förälder kan vara lika allvarligt som andra människorättsbrott.

- Eftersom det inte finns något enhetligt sätt att se till att civila domstolsbeslut följs var det en ihålig seger, kommenterade Mary Ryan ett specifikt fall med det den vanligaste invändningen mot det svenska rättsväsendet.

En grupp amerikanska fäder arbetar enträget för sanktioner mot Sverige. Så långt vill troligen inte lagstiftarna gå, även om den demokratiske kongressmannen Brad Sherman i allmänna ordalag talade om att försöka kanalisera Volvoimporten till en avlägsen hamn i Alaska. På senatssidan, kammaren med störst tyngd, har särskilt Joseph Biden, den högst rankade demokraten i utrikesutskottet, engagerat sig. Även den mäktige republikanske ordföranden Jesse Helms, en hök som inte tillhör Sverigevännerna, följer de här ärendena. Det är senaten som ratificerar internationella avtal som USA träffar och här finns det möjligheter att ''bestraffa'' Sverige.

Sverige nonchalerar umgängesrätten

Barnets mänskliga rättigheter till familjeliv

Tillbaka till Artikelindex

Ministern lovar skärpta rutiner

”Många kommuner följer inte upp omhändertaganden”

Av Snezana Bozinovska 

 

 

Göteborg: Folkhälsoministern Maria Larsson tycker det är ett stort misslyckande att övergreppen mot omhändertagna barn fortgår. – Jag kan bara beklaga att vi inte lyckats bättre.

GP avslöjade i går att vanvård, våld och sexövergrepp fortfarande förekommer i den sociala barn- och ungdomsvården. Det visar en kommande utredning som ska presenteras för Maria Larsson inom kort. Det som är allvarligt är att kommunerna saknar rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda missförhållanden. På den punkten lovar Maria Larsson skärpta rutiner:

– När ett barn omhändertas tar samhället på sig ett jättestort ansvar. Tyvärr är det många kommuner som inte följer upp hur det går efteråt. Mitt ansvar är att se till att kommunerna har ett bra uppföljningssystem, säger Maria Larsson.

 

Den sociala barn- och ungdomsvården tillhör Maria Larssons mest prioriterade områden. Även om det fortfarande inte fungerar bra, anser hon att det sakta går framåt för att förbättra villkoren för de omhändertagna barnen. Maria Larsson nämner en försöksverksamhet med tillsynsombud för unga som är placerade i familjehem som exempel. Ombuden ska vara en pålitlig vuxen som de placerade kan ta kontakt med när de vill. Socialstyrelsen måste numera också göra tillsynsbesök på alla HVB-hem i landet minst två gånger per år. Ett av besöken ska vara oanmält och barn som vistas där ska få komma till tals om de vill. Samtalen ska ske i enrum. 2010 lyckades dock inte Socialstyrelsen med det här uppdraget enligt Maria Larsson, men i år förväntar hon sig att man ska klara det.

 

Då det gäller familjehemmen vill Maria Larsson att kontrollen ska bli bättre av vilka som får ta emot barn. Men också att kommunerna ger familjehemmen utbildning, stöd och handledning av vad det innebär att ta hand om barn med svårigheter.

 

Det finns ytterligare förslag som barnskyddsutredningen lämnat för att stärka ställningen för placerade barn, till exempel att en särskild socialsekreterare utses som ska besöka barnet minst fyra gånger om året. Men den utredningen verkar ha hamnat i byrålådan. Något Maria Larsson inte håller med om.

 

– Det finns flera bra förslag som jag tänker genomföra under den här mandatperioden.

Vilket ansvar har du för de omhändertagna barn som redan blivit utsatta?

– Jag uppmanar alla barn och ungdomar som inte blir lyssnade på att kontakta Socialstyrelsen.

Om brott har begåtts ska de anmälas. Jag vill också säga att det aldrig är barnens fel. Vi vuxna är för dåliga på att lyssna.

 

Att omhändertagna barn utsätts för allvarliga missförhållanden är ingen nyhet för Barnomsbudsmannen (BO). BO har tidigare påpekat för regeringen att placerade barn är extra utsatta.

 

– Få av de här barnen vet att de har rättigheter och är väldigt utlämnade, säger Barnombudsmannen Fredrik Malmberg.

Efter GP:s avslöjande agerar BO med att kalla tio kommuner till samtal om den sociala barnavården. BO vill veta hur kommunerna gör när de följer upp barn som är omhändertagna samt vilken eftervård som erbjuds.


Låt inte barn fara illa
Ledare, Göteborgs-Posten, gp.se - 2011-01-31

Samhället fortsätter svika barn
Av Snezana Bozinovska, Göteborgs-Posten, gp.se - 31 januari 2011

Glömmer aldrig kränkningarna
Av Snezana Bozinovska, Göteborgs-Posten, gp.se - 31 januari 2011

Tillbaka till Artiklar

Tillbaka till Huvudsidan

 

 

 

 

Myndigheternas totalitära övergrepp mot familjen Olsson:

UPPOCHNED VÄNDA VÄR(L)DEN

Av Lotta-Stina Thronell

 

 

  

 

 

Stig och Gun Olsson i Alingsås har levt i en mardröm ända sedan 1980, då deras tre barn tvångsomhändertogs. Efter sju års kamp mot myndigheterna lyckades de få tillbaka ett av barnen. De två andra barnen har fortfarande inte fått komma hem. Detta trots att Europadomstolen har slagit fast att åtgärderna mot familjen Olsson inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle.

 

Den 16 december 1980 kidnappade Göteborgs sociala distriktsnämnd 6 makarna Stig och Gun Olssons tre barn. Barnen, Stefan, Helena och Tho­mas, var da nio, fyra resp. knappt två år gamla. Efter sju års kamp mot myndigheterna, där de haft hjälp av jur.kand. Siv Westerberg, lyckades paret Olsson få tillbaka sin multihandikappade son Stefan. De båda andra barnen lever fortfarande i skilda fosterhem.

 

Detta är ett av många upprörande exempel på myndighetsöversitteri i vårt land. Enligt den officiella statistiken var 16 000 barn placerade i fosterhem 1991, och av dem hade 5 000 tvångsomhändertagits.

 

Luddiga indicier

Det började med att paret Olsson hörde sig för om möjlighet till fritidssysselsättning for den handikappade Stefan. Nitiska socialarbetare plockade fram Stig och Gun Olssons mappar ur arkiven och fann att de båda var registrerade som mentalt efterblivna sedan barndomen. Uppgiften visade sig vid senare företagen intelligenstestning vara helt felaktig. Bägge makarna är normalbegåvade. Stig Ols­sons testvärden lag t o m over genomsnittet.

 

I stället för att ordna plats åt Stefan i någon fritidsgrupp, beslutade sig socialarbetarna för att lägga sig i familjens privatliv. Man skickade Annagreta, en 60-årig barnlös familjerådgivare, till Ols­sons. Hon var hos familjen två dagar i veckan i ett års tid, innan hon blev portförbjuden av Olssons själva. I sin rapport, som låg till grund för vidare diskussion i socialnämnden, kunde Annagreta inte på­stå att Olssons misshandlade sina barn. I stället tog man till ett avsnitt i barnavårdslagen som ger myndigheterna rätt att tvångsomhänderta barn om man anser att barnens utveckling hotas pga. föräldrarnas oduglighet eller oförmåga.

 

"Sådana luddiga indicier räcker för att myndigheterna ska skilja 1 000 barn om året från sina föräldrar", skrev den tyska tidningen Stern den 23 april i år i artikeln "De bortrövade barnen", som redogör för fallet Olsson.

 

Paret Olsson försökte omedelbart få si­na barn tillbaka. Deras krav avslogs gång på gång av Göteborgs socialnämnd, länsrätt och kammarrätt. Regeringsrätten avslog flera ansökningar om överklagan. I början hemlighöll myndigheterna de två yngsta barnens olika fosterhem, belägna runt 60 mil från föräldrahemmet, för föräldrarna. Föräldrarna fick bara lov att träffa barnen på uppgjord plats en gång varannan månad. Senare, i februari 1983, reducerades det till en gång var tredje månad i fosterhemmet.

 

Makarna Olssons mardröm förvärrades 1984 när socialnämnden dessutom vägrade all godta juristen Siv Westerberg som deras ombud. Först genom ett beslut i Re­geringsrätten tvingades Göteborgs so­cialnämnd acceptera att Westerberg var familjen Olssons företrädare.

 

Förakt för Europadomstolen

Redan 1983 lämnade Westerberg in en första ansökan till Europakommissionen för de mänskliga rättigheterna i Stras­bourg, som gällde hur myndigheterna ha­de felat, från själva tvångsomhändertagandet till deras vägran att upphäva beslutet om omhändertagande. Den 2 december 1986 slog Europakommissionen fast att svenska myndigheter brutit mot artikel 8 i Europakonventionen (se särskild ruta) genom all placera barnen i skilda fosterhem långt bort ifrån föräldrarna. Fallet hänfördes till Europadomstolen, där muntliga förhandlingar hölls hösten 1987. Parallellt med delta pågick även förhandlingar med olika svenska rättsinstanser.

 

Efter många turer beslutade Regerings­rätten, den 18 juni 1987, att det inte längre fanns några skäl för samhället att tvångsomhänderta Helena och Thomas - Stefan hade tidigare under året äntligen fått lov att komma hem.

 

I stället för att medverka till en återförening av familjen, tog socialnämnden i Göteborg till socialtjänstlagens sektion 28. Ett flyttningsförbud beträffande He­lena och Thomas utfärdades den 23 juni, bara fem dagar efter Regeringsrättens beslut. Stig och Gun Olsson kunde alltså fortfarande inte få hem sina barn. Socialtjänstemännen ansåg nu att det skulle skada Helenas och Thomas själsliga och fysiska hälsa att bli skilda från sina respektive fosterhem. Här började en ny mar­dröm, som ännu inte har tagit slut.

 

Europadomstolens första dom i målet kom i mars 1988: de svenska myndigheternas åtgärder i fallet Olsson "var inte "berättigade i ett demokratiskt samhälle'".

 

När det stod klart för paret Olsson att myndigheterna i Sverige inte hade den minsta avsikt all ge dem deras barn tillbaka, vände de sig i oktober 1987, innan deras första klagomål var avgjort, igen till Europakommissionen. Samtidigt fortsatte kampen mot de svenska myndigheternas maktfullkomlighet.

 

Tvivelaktiga fosterhem

Westerberg kom efter en undersökning av förhållandena i Helenas och Thomas fosterhem fram till all dessa varit under all kritik. Westerbergs arbete försvårades eftersom myndigheterna vägrade all samarbeta, hon tilläts t ex aldrig att besöka Helenas fosterhem.

 

Lägger man dessa fakta till bilden av myndighetsöversitteriet mot Olssons, kan man inte komma fram till annat än att den "svenska modellen" sannerligen har lyckats med det som den galne Friedrich Nietzsche en gång utropade mot den kristna civilisationen: "Det gäller att omvärdera alla värden." En av de kristna grundtankarna är att det kärleksfulla förhållande som binder samman en familj, mamma, pappa och barn, är heligt och bör vårdas och skyddas av samhället, inte tvärtom. När tre barn med våld tas bort ifrån sina föräldrar bryter samhället mot denna grundprincip. Om de två barn som anses "normala" måste stanna i fosterhem (som får mycket bra betalt av samhället för att ta hand om barnen), där fosterföräldrarna vid en närmare granskning visar sig vara labila, gärna agar barnen, den ena fosterfadern har stått under åtal för sexuella övergrepp mot ett annat fosterbarn, då är bilden nästan fullständig.

 

De socialarbetare som kidnappar barn från föräldrar vilka anses avvika från det normala, men vilka bevisligen älskar och vårdar sina barn, för att under uppslitande former placera dem i minst sagt tvivelaktiga fosterhem, lever helt upp till Nietzsches totalitära principer.

 

 

"Håll er borta från myndigheterna". Av Lotta-Stina Thronell

 

Fallet Olsson i Europadomstolen

 

För dumma för att ha barn

 

 

Tillbaka till Artiklar

 

 

Ungdomsvåldet i Sverige
Sverige har under flera decennier ansett sig vara "föregångsland" i världen beträffande barnuppfostran. Under 1970-talet den nya ideologin i barnuppfostran pådyvlade föräldrarna nymodigheterna som "fri uppfostran", som kom att innebära frihet från uppfostran, och att föräldrarna skulle vara "kompis med sina barn". Föräldrarna har tvingats abdikera sin uppfostringsrätt och sin position som ledare och modell för sina barn. Barnuppfostran överflyttades på samhället dvs på socialtjänsten och polisen. Men ingen tar socialtjänsten på allvar eftersom de daltar med ungdomarna - och polisen är överbelastade.
Den 6 oktober 2007 blev Riccardo Campogiani, 16, ytterligare ett offer för det galopperande våldet bland ungdomar i Sverige.

"Vi börjar nämligen se resultaten av den allmänna hållningslöshet som socialdemokraterna under 60- och 70-talen upphöjde till en politisk idé. Det gällde synen på familjen, på skolan och undervisningen men också på rättssamhället i stort", skrev justitieministern Gun Hellsvik och skolministern Beatrice Ask i en artikel med titeln "Ungdomar måste mötas av fast reaktion" publicerad i "Brännpunkt" i Svenska Dagbladet den

5 september 1993. Ministrarna framförde åsikten att Sverige behöver en ny familjepolitik.

En sammanställning av artiklar i olika media 2007-06-05 --

 

 

 

Ung man knivhuggen i Skarpnäck

Nyhetsnotis i DN

En 17-åring fick ett knivstick i ryggen och en annan ung man attackerades med sparkar och slag i Skarpnäck i södra Stockholm sent på fredagskvällen.

Dagens Nyheter, DN - 2007-10-20

 

 

”Känslan efteråt beroendeframkallande”. ”Daniel” berättar om kicken från att slåss.
Terapeut: Övervåldet kommer att öka
Av Jacob Rudolfsson
Lennart Bergström, behandlingskonsult och terapeut, hävdar att övervåldet bland ungdomar kommer att öka. Han menar att ungdomars ångestkänslor är den bakomliggande faktorn till våldet. 18-åriga Daniel, med kontakter inom så kallade Fight Clubs säger att det är främst ”kicken” man söker efter.
- Känslan efteråt är beroendeframkallande, säger han.
Världen idag, varldenidag.se 2007-10-15

 

"De slog min vän med järnrör"
Av Karin Wik"

I dag misstänks 16-åringen för dödsmisshandeln på Riccardo Campogiani på Kungsholmen.
Redan i april blev Isabella Löwengrip, 16, vittne till hur han deltog i en annan misshandel.
Nu är hon kritisk till att polisen inte insåg allvaret redan då.
- Då kanske inte Riccardo hade behövt dö, säger hon.
Stockholm City, City.se 2007-10-11

 

 

Flickor grät i korridoren

Av Kerstin Nilsson och Karin Östman

Gråtande tonårsflickor. Handskrivna plakat med budskapet ”Jag älskar dig”.

Men huvudpersonerna såg oberörda ut när de häktades misstänka för att ha dödat Riccardo, 16.

Utanför Stockholms tingsrätts provisoriska häktningssal trängdes ungdomarna som om det vore en popkonsert. De hade tagit ledigt från skolan för att få plats bland de 20 åhörarna i salen. Ett stort medieuppbåd följde förhandlingarna under eftermiddagen.

Aftonbladet, aftonbladet.se - 2007-10-10

 

De blir höga av slagsmål

Av Oisin Cantwell
För ett halvår sedan slog man ner unga med järnrör – nu misstänks tre för mord

Den 9 april 2007. En 15-årig flicka har födelsedagsfest i vindsvåningen på Östermalm i Stockholm.

Några oinbjudna överklasspojkar roar sig med att misshandla gäster med järnrör.

Det ska dröja sex månader tills de grips misstänkta för att ha slagit ihjäl Riccardo, 16.

Pojkarna är ökända och sprider skräck och de representerar ett nytt fenomen – det nya underhållningsvåldet.

Aftonbladet, aftonbladet.se - 2007-10-10

 

 

Pojkarna torterade 55-åring till döds. De filmade när handikappad bad för sitt liv

Av Olle Castelius
16-åringarna torterade den rörelsehindrade mannen med basebollträn. Sedan åt de middag.

– Låt mig leva, sa den blödande mannen när de kom tillbaka.

Men pojkarna fortsatte misshandla 55-åringen – och filmade hans död med mobilen.

I går åtalades de två ungdomarna misstänkta för mord på en 55-årig handikappad man i Upplands Väsby den 19 juni, uppger SVT:s ABC-redaktion. En tredje pojke, 15 år, åtalas för grov misshandel.

Aftonbladet, aftonbladet.se - 2007-10-10

 

Fler grova fall av misshandel på hösten

Av Jonas Alsgren och Erik Scherlund
 Helgen har kantats av flera fall av misshandel med ungdomar inblandade.
Just under hösten är det grova våldet bland tonåringarna vanligare.
- Det är då många unga samlas igen efter skolans uppehåll, säger kriminologen Sven Granath, till TV4Nyheterna.
TV4 Nyheterna 2007-10-07

 

 

16-åring brutalt misshandlad

Av Johanna Hellsten, Camilla Sundell och Behrang Behdjou

Tonårsfesten urartade. En pojke född 1990 fick ta emot sparkar mot huvudet och svävar mellan liv och död.
Vid 15-tiden var tillståndet oförändrat.
- Just nu ligger pojken i koma på intensivvårdsavdelningen, säger pressjourens Anders Persson till Expressen.se.
Fem pojkar födda 1991 sitter anhållna misstänkta för försök till dråp.

Stockholm City, City.se - 2007-10-06

 

 

Unga slogs med järnrör i Backa

Av Peter Linné

Ett större gängbråk uppstod under tisdagskvällen i Hisings Backa. Ett tiotal ungdomar, utrustade med olika tillhyggen, slogs med varandra. Ingen blev dock allvarligt skadad.

Det var klockan 20.40 som polisen fick larm från Kåserigatan. Anmälan berättade att två gäng, av olika nationalitet, pucklade på varandra med järnrör och påkar.

Göteborgs-Posten, gp.se - 2007-06-05

 

 

 

Rödebyfallet - 15-åring ihjälskjuten i Blekinge
En serie artiklar i olika media

Tonårsgäng i Gävle hotar, rånar och stjäl
Av Jon Wahlqvist

Viktigt att agera - nu
Av Daniel Siksjö

"Mammorna borde säga åt dem att sluta”
Av Daniel Siksjö

Gavlegårdarna ropar på hjälp
Av Daniel Siksjö

Tillbaka till Artiklar

 

 

UNGDOMSBROTTSLIGHET

Ungdomsbrottsligheten ökar för varje år och den tränger längre och längre ner i åldrarna. Det finns ungdomsgäng bestående av 10 - 15 åringar som misshandlar, rånar och terroriserar jämnåriga och även vuxna. Tidigare utövade familjen, grannskapet och släktingarna kontrollen av den uppväxande släkten. Sedan några decennier tillbaka har föräldrarna tvingats abdikera sin uppfostringsrätt och sin position som ledare och modell för sina barn. Skolan har också fråntagits sin auktoritet inför de unga. Barnuppfostran har i stället överflyttats på samhället dvs på den under 1900-talets sista decennier expanderande socialtjänsten - och polisen. Alltfler ungdomar får allt tidigare erfarenheter av kontakter med polis- åklagarmyndigheterna och domstolarna - något som inte nödvändigtvis är till gagn för ungdomarna eller samhället i stort. Flickorna som tidigare var anständiga varelser har börjat ta efter pojkarnas uppförande med gängbildningar m m.
Med ungdomsbrottslighet avses främst stöld- och våldsbrott begångna av individer i åldrarna 15-20 år.
En sammanställning av artiklar i olika media.

 

 

 

Ung flicka skulle få knäskålarna sönderslagna

Nyhetsartikel i NWT

Hammarö. En 16-årig flicka från Skoghall, har åtalats, misstänkt för olaga hot, ofredande och övergrepp i rättssak.

16-åringen ska i mars ha gett sig på en ung flicka i Skoghall, genom att bland annat knuffa in henne i en busskur och hoppa på hennes jacka. Några veckor senare ska hon med våld ha angripit samma flicka för att denne gjort en polisanmälan.
Tillsammans med en medåtalad 17-årig kamrat ska hon i mars också gett sig på en flicka utanför en restaurang i centrala Karlstad. Enligt åtalet ska de två bland annat ha hotat med att slå sönder knäskålarna på flickan.

NWT.se  - 2007-11-07

 

Yngling anhållen för misshandel

Filipstad En 18-årig ynglig i Lesjöfors har anhållits misstänkt för misshandel. Ynglingen ska ha kommit i bråk med en annan man vilket slutat med att denne knuffats in i en järnbalk. Mannen fick uppsöka läkarvård men är inte allvarligt skadad.

Ynglingen anhölls av åklagaren efter förhör. Eventuellt kan misstankarna mot honom även inkludera olaga hot.
NWT.se, Filipstads Tidning - 2007-10-25

Polis sköt yngling i nödvärn. Polisen: Mannen var förmodligen drogpåverkad

Vid 9-tiden på morgonen sköt en polisman i Falköping en knivbeväpnad yngling i nödvärn.

Ynglingen träffades i benet och fördes till sjukhus.

Aftonbladet, aftonbladet.se - 2007-10-22

Tonårsliga åtalas för 17 rån

Av Christer Lövkvist

Killarna från Hjällbo ville se en fotbollsmatch i Stockholm. De skaffade pengar till resan genom att råna tonåringar på stan.

I dag väcks åtal mot åtta killar mellan 15 och 17 år som misstänks för sammanlagt 17 rån. Ytterligare ett tiotal misstänkta rånare går fria eftersom de inte fyllt 15 år.
Göteborgs-Posten, gp.se - 2007-10-21

13-årig flicka rånad av tonåringar

Av Lasse Andree
 En 13-årig flicka blev på söndagskvällen misshandlad och rånad vid en spårvagnshållplats på Orgelgatan i västra Göteborg efter att hon klivit av spårvagnen.

Två tjejer i 16-17-årsåldern gav sig på 13-åringen slog henne och rånade henne på jacka, MP-3-spelare och nycklar. De bägge rånarna försvann medan 13-åringen lyckades ta sig hem till sin bostad.
Göteborgs-Posten, gp.se - 2007-10-21

88 greps vid huliganbråk

Av Emma Johansson och Sandra Jakob

Ett hundratal fotbollshuliganer samlades vid 13-14-tiden på söndagen vid industriområdet i Åstorp för att slåss. Både dansk och svensk polis var snabbt på plats och omringade området. 88 personer har gripits misstänkta för våldsamt upplopp och misshandel. Ytterligare en person har gripits misstänkt för försök till dråp eller grov misshandel efter att ha försökt köra på en polisman.

Helsingborgs Dagblad, hd.se - 2007-10-21

"Man tjallar inte på en kompis"
Av Peter Herkel
MALMÖ. Man tjallar inte på en kompis till polisen. Det är bara är så.
Det säger 18-årige Ali Al-Shimari som pluggar på Frans Suellsgymnasiet.
- Man löser sånt själva. Blandar man in polisen så kan man förstöra vännernas framtid.
Kvällsposten, kvp.se - 2007-10-19

 

Stor otrygghet bland unga 6 av 10 drabbas av brott

Av Ann-Helen Laestadius
STOCKHOLM. Ungdomar tycker att det är okej att slå andra, bära kniv och klottra.
Dessutom har 60 procent utsatts för brott - samtidigt som de vuxna väljer att blunda.

16-årige Riccardo misshandlades till döds och vuxenvärlden chockades – hur kunde det ske?
Läser man Barnombudsmannens nya rapport ”Vem kan man lita på?” är det inte svårt att förstå. Brottslighet är skrämmande vanligt i ungas vardag.
City, city.se - 2007-10-19

 

Ingen grep in när Maria blev utsatt

Av Martin Karlsson
KISTA. På ett fullsatt tunnebanetåg utsattes 14-åriga Maria och hennes kompis för misshandel och sexuellt ofredande.
- Vagnen var full av vuxna men ingen reagerade. Det är så jävla fegt, säger hon.

Tjejerna hade börjat prata med tre jämnåriga killar som efter en stund ville att de skulle följa med till Tensta. Trots att tjejerna tackade nej drogs de med in på tunnelbanetåget.
Inne på tåget började killarna slå och tafsa och slå på kompisen. I situationen som följde blev även Marie utsatt för sexuellt ofredande och misshandel Men trots att båda tjejerna skrek åt killarna att sluta, reagerade ingen i vagnen.
City, city.se - 2007-10-19

 

"Okej för tjejer att ha kniv"

Av Nicklas Tollesson
När är det okej att stjäla, klottra, bära kniv eller slåss? City frågade ungdomar på stan.

Göteborgs Tidningen, gt.se - 2007-10-19

Elever känner sig hotade på rasten

Av Ann Hagman
46 procent av Sveriges mellanstadieelever känner sig otrygga på skolrasten. Två av tio flickor har blivit hotade.
Det är en ny enkätundersökning bland 1 000 skolelever som får barnombudsmannen att höja rösten.– 60 procent uppger att de varit utsatta för brott. Det är en hög siffra, som också medför ökad acceptans mot brott, säger Lena Nyberg.
Metro, metro.se - 2007-10-19

Många unga utsatta för brott

Av Jakob Wagner

En majoritet bland unga svenskar känner någon under 18 år som utsatts för brott som våld eller stöld.
Bara fyra av tio känner sig trygga när de är ute på kvällar eller nätter.
City, city.se - 2007-10-18

 

Unga tjejer mest utsatta i Stockholms nattliv

Av Anna Careborg
Nyss fyllda 18 år och nya i partylivet. Unga tjejer är i topp bland dem som söker vård för våldtäkt i Stockholm. Många har utsatts efter en festnatt på stan. I sommar har 16 krogrelaterade våldtäkter anmälts i innerstan.
Svenska Dagbladet, svd.se - 2007-08-09

Skolpojke dömd för misshandel
Av Kjell-Arne Karlsson
Bråket den 14 februari på en högstadieskola i Västerviks kommun gick helt överstyr.
På torsdagen dömdes en blott 15-årig pojke av Kalmar tingsrätt för misshandel av en annan elev på skolan.
15-åringen dömdes till ungdomsvård och han åläggs följa det ungdomskontrakt socialtjänsten har upprättat.
Västerviks Tidningen, vt.se - 2007-04-12

 

Unga vet inte vad som är brott
Av TT
 Många ungdomar uppfattar inte hot, våld och trakasserier som brott. Det visar en undersökning från Brottsofferjourernas riksförbund (BOJ).
Sydsvenska Dagbladet, sydsvenskan.se - 2007-03-27

Centrum för unga brottsoffer invigt

Unga som utsätts för brott på Södertörn ska nu få bättre hjälp. Ett nytt stödcentrum för unga brottsoffer invigdes på torsdagen.

Sveriges Radio, sr.se - 2007-02-15

Tonårsflicka i blodiga flaskattacker
 Lördagen den 25 februari 2006 stod rubriken ovan i Blekinge Läns Tidning. Det handlade om en flicka i Karlskrona som utgjorde en fara för sin omgivning. Tidningen förtäljer att under några månader hade det varit bråk mellan tjejgängen. På nyårsnatten, när båda gängen festade på nattklubben Kino, gick den 17-åriga flickan till attack.

Med flaskor som vapen slog hon tre unga kvinnor blodiga.

nkmr.org - 2006-02-28

 

Tonårsflicka åtalad för blodiga flaskattacker

KARLSKRONA   Under några månader hade det varit bråk mellan tjejgängen.
 På nyårsnatten, när båda gängen festade på nattklubben Kino, gick den 17-åriga flickan till attack.
 Med flaskor som vapen slog hon tre unga kvinnor blodiga.

Blekinge Läns Tidning - 2006-02-25

 

Barn och ungdom har förlorat känslan för var gränsen går. "Oskyldiga lekar" kan urarta i allt grövre våld

Av Peter Sandström
Våldet har blivit betydligt råare under de senaste decennierna.
Samtidigt har reaktionerna på våld trubbats av. Man kan t.o.m. säga att dagens samhälle accepterar våldsamt beteende på ett helt annat sätt än gårdagens.

- En oroväckande tendens är att också barn och ungdomar förefaller ha förlorat känslan för var gränsen går. Det finns gott om exempel på att "oskyldiga" lekar och tidsfördriv kan urarta i misshandel och t.o.m. dråp, konstaterar FD, docent Vappu Viemerö på Åbo Akademis psykologiska institution.

MFÅA 13/98

 

 

 

Många unga dricker för mycket

Ungdomsvåldet i Sverige
En sammanställning av artiklar i olika media 2007-10-06 - 2007-10-15

 

Tillbaka till Artiklar

 

 

UNG MOR FLYDDE UTOMLANDS MED SIN DOTTER SOM HOTADES AV TVÅNGSOMHÄNDERTAGANDE

Artikelserie i Aftonbladet.se

 

 

 

 

”Jag ville inte att hon skulle bo på fosterhem”.  Mamman berättar om flykten till New York

 

Mamman greps på John F Kennedy- flygplatsen i USA strax före klockan 20 Upptäcktes på flygplan.

 

Mamman begärs häktad i morgon

 

Efterlysta mamman greps av passpolisen i New York i går kväll.

 

Svenske konsuln tog hand om bortrövade femåringen ”Hon verkar inte alls kommit till skada”

 

Flykten till New York var noga genomtänkt.

 

Han körde Martina till tåget: Jag kände igen henne direkt.

 

Hon växte upp som gatubarn Mamman var adopterad – och nu riskerade hon att förlora sitt barn.

 

Hon åkte via Norge – och lurade Schengen.

 

Hela kidnappardramat – timme för timme.

 

 

 

Tillbaka till Artiklar

 

 

 

 

UNG MOR FLYDDE UTOMLANDS MED SIN DOTTER SOM HOTADES AV TVÅNGSOMHÄNDERTAGANDE

 

TV4:s reportage och videointervjuer om fallet Martina Sinahan

 

"Det kanske hade varit bättre om jag varit kvar i Indien"

Vem är hon, mamman som förorsakat så stora och svarta rubriker? Hon hann ända till USA med sin lilla dotter innan hon greps på Kennedyflygplatsen och sattes i fängelse. Här är andra delen i Annika Hagströms berättelse om Martina.

 

 

Fallet Martina & Jasmine "Hoppet om att kämpa för min dotter bara dog"
TV4-intervju med mamman som flydde med sin dotter som hotades av LVU

 

 

Videoreportaget

 

 

Videoupptagningen av Annika Hagströms intervju med Martina Sinahan

 

 

 

 

 

 

UNG MOR FLYDDE UTOMLANDS MED SIN DOTTER SOM HOTADES AV TVÅNGSOMHÄNDERTAGANDE

Artikelserie i Aftonbladet.se

 

Barn - offer för ett brutalt system. Av Ruby Harrold-Claesson

 

Tillbaka till Artiklar