- Tysk 16-aring inlast i Sverige
- NKMRs yttrande SOU 2015:71
- EU Fundamental Rights Agency and Council of Europe launch handbook on Child Rights
- PETI Report 'Forced Adoptions' in the UK
- Parents of Estonia - Conference August 2015
- Europaparlamentet - Sammanfattningar, information och rekommendationer - NKMR
- Roundtable: European Parliament
- Tioårsminnet av Felicia Petterssons död
- Treårsminnet av Donia Hassans död
- Att sätta barnets bästa först i varje beslut om placering
- International conference - Parental Alienation
- Appeal to the Government of India to protect Indian child in Norway
- NKMR i Fundamental Rights Platform - FRP
- Child Abduction as Weapon of Family Destruction
- Petition nr 2434/2014 - Admissible
- Open letter to Committee for the Prevention of Torture (CPT)
- Barn- och äldreministerns svar - december 2012
- Fil. Dr leg. psykolog Lena Hellblom Sjögrens två brev till justitieutskottets ordförande
- Tre brev till Dagsavisen.no
- Systemfel i välfärdsstaten - Lena Hellblom Sjögrens brev till SvD
Tragedi med fosterhemsbakgrund
| 
TRAGEDI MED FOSTERHEMSBAKGRUND
I Västerbottens-Kuriren lördag den 29
oktober 2005 kunde man läsa om ett mordfall där både offer och förövare
har vuxit upp i samma fosterhem. Rubrik: "Mordoffren växte upp
tillsammans". På Gävle kommun säger
man att de aldrig mer kommer att placera ett barn i fosterhemmet där den
mordmisstänkte mannen och de två mördade kvinnorna bodde. Men Gävle kommuns
personal anser att de inte är skyldiga att informera andra kommuner om det
olämpliga fosterhemmet. Detta är ännu ett skrämmande utfall av de
sociala myndigheternas agerande för "barnets bästa". Fallet
rapporteras ingående på Arbetarbladet.se, Aftonbladet.se, Expressen.se, Gefle
Dagblad GF.se och det refereras också på Sveriges Televisions hemsida.
GÄVLE Socialtjänsten tog emot anmälan
efter anmälan om familjehemmet där dubbelmördaren Lennart Persson växte upp. Ändå
uteblev åtgärder i 12 av 15 fall.
-
Det är obegripligt, säger Christina Markstedt på tillsynsmyndigheten på
länsstyrelsen.
Gefle Dagblad 2006-02-21
Mördaren darrade inte på rösten
Många häpnade över 29-åringens
berättelse
Av
Gunnar Eriksson
GÄVLE Stämningen i Gävle tingsrätt var tung
av sorg och förstämning. Den 29-årige mördaren hade tänkt berätta själv om
morden, men orkade bara med 20 minuter av rättegången. Han fick domarens
tillstånd att gå ut och kom aldrig tillbaka.
Arbetarbladet 2006-01-27
Polisen hade ingen aning om att de bott i samma familj
GÄVLE: Gävlepolisen förhörde Camilla
Lifvendahl två gånger redan i april och maj. Då visste man att den okände man
som skrivit sexbrev till henne var identisk med Anna Norells mördare.
Men
förhören avslöjade ändå inte att både Anna och Camilla bott i familjehemmet hos
den 29-årig mördaren.
Arbetarbladet 2006-01-26
Därför hann 29-åringen mörda igen
GÄVLE Mördarens DNA hittades i Sätra.
Det fanns också på hotbrev till Camilla Lifvendahl redan 2003.
Men
den avgörande pusselbiten lades för sent. Därför hann 29-åringen döda en andra
gång.
Gefle Dagblad 2006-01-23
GÄVLE Tommie Karim hade hört rykten om
att 29-åringen druckit av hans mördade sambo Anna Norells blod.
Han
vill ändå läsa polisens förundersökning för att få veta mördarens motiv.
- Nu har panikångesten kommit tillbaka, säger han.
Gefle Dagblad 2006-01-20
Trösten är att det snart är över
SANDVIKEN - Det här är verkligen som den värsta mardröm. Enda trösten är att det snart är över. Snart kommer en dom och så får han sluten psykiatrisk vård i många, många år.
Gefle Dagblad 2006-01-20
Tog bussen direkt efter första mordet
GÄVLE 29-åringen åkte buss till
mordplatsen i Sätra.
Efteråt
var han blodig på kläderna när han tog bussen ner på stan.
Gefle
Dagblad 2006-01-20
Lusten att döda drev 29-åringen
Av Mats Hedström
GÄVLE 29-åringen
drack sina offers blod. Han skar loss kött från en av kropparna och åt. Men
helst av allt ville 29-åringen döda barn.
Man kan på goda grunder anta att han
hade fortsatt, säger Christer Sammens, åklagare.
Gefle
Dagblad 2006-01-20
GÄVLE - Jag drack en hel del blod och skar bitar ur hennes kropp. När jag insåg vad som hänt tog jag henne i min famn och kramade om henne. Det säger 29-åringen i ett av de många polisförhören.
Gefle Dagblad 2006-01-20
Mannen ville döda fler – helst barn
29-åringen som mördade småbarnsmammorna Anna Norell i Sätra
och Camilla Lifvendahl i Skutskär ville egentligen döda barn.
-
Om han fortfarande varit fri tror jag att båda kvinnornas barn hade varit döda
i dag, säger spaningsledare Lennart Styrman
Arbetarbladet 2006-01-20
GÄVLE 29-åringen som mördade två
kvinnor ville egentligen döda barn.
-
Som något slags rening, säger Christer Sammens, åklagare.
Gefle Dagblad 2006-01-19
"Jag ville bara mörda någon"
Av Zendry Svärdkrona
28-åringen psyksjuk - döms inte till fängelse
GÄVLE. 28-åringen
berättar varför han högg ihjäl sina båda fostersystrar med kniv.
-Jag kände en drift av att mörda
någon, vem som helst, säger 28-åringen i polisförhör.
Aftonbladet 2006-01-11
Aldrig mer ett barn i detta familjehem
Gävle kommun kommer aldrig mer att placera ett barn i familjehemmet där den mordmisstänkte mannen och de två mördade kvinnorna bodde. Men andra kommuner hindras inte från att placera barn i hemmet.
Arbetarbladet.se 2005-11-04
"Varför
lyssnade ingen på mig"
Av
Anne Sjödin
Carina Norell, mamma till småbarnsmamman som mördades i Sätra, slog larm 1993 om missförhållanden i familjehemmet i Furuvik
"Hade barnen kommit därifrån hade Anna levt i dag", tror Carina Norell som sörjer sin mördade dotter.
Arbetarbladet.se 2005-11-03
Socialtjänsten kände inte till
bristerna
Av Elin Aarflot
GÄVLE:
Flickan
blev kvar i familjehemmet trots att skolans rop på hjälp. Nu lämnar
socialtjänsten in en anmälan mot sig själv. Att det fanns i brister i
familjehemmet redan när Anna och hennes bror bodde där, känner inte
socialtjänsten till.
Arbetarbladet.se 2005-11-03
Ännu ett barn har mist sin mamma
Studerande på högskolan i Gävle
Det är så
tragiskt med mordet i Skutskär, att ännu ett barn mist det käraste hon har: sin
mamma. Mina tankar går till alla barn som förlorat en förälder i det
meningslösa våldet.
Arbetarbladet.se 2005-11-03
28-åringen var kallad till
DNA-prov före mordet
Av Gunnar Eriksson
Den misstänkte ingick i den grupp män som
Gävlepolisen kartlade
Mordutredarna
i Gävle var på väg att närma sig den häktade 28-åringen redan före mordet i
Skutskär. Två dagar senare skulle han ha lämnat ett frivilligt DNA-test.
Arbetarbladet.se 2005-11-02
Familjehemmet anmäldes redan våren 2004
Av
Anne Sjödin
Redan
i juni 2004 var två av Gävle kommuns inspektörer hem till familjehemmet där 67
katter avlivades i helgen.
-
De hade då sex tamkatter och sex förvildade katter. Ägaren fick ett telefonnummer
till skyddsjägaren, säger djurskyddsinspektör Mona Rönning.
Men
ägaren ringde aldrig skyddsjägaren och katterna blev bara fler och fler.
Arbetarbladet.se 2005-11-02
Paret hade 67 katter som fick avlivas
När polisen besökte det familjehem
utanför Skutskär där två mördade kvinnor har bott avslöjades misär och
brottslig vanvård av katter.
Polisen
fann 67 katter, som var i så dålig kondition att de avlivades. Huset stank av
urin och avföring och i en bur på gården satt en katt och jamade och skrek
under hela inspektionen.
Arbetarbladet.se 2005-11-02
Av
Hanna Jansson
Så
sent som i vintras hade paret ett barn placerat hos sig. Efter en anmälan från
barnets skola besöktes familjehemmet och barnet omplacerades.
-
Socialnämnden har sagt definitivt nej till att placera barn där igen, säger
Ingemar Waern, ordförande i Gävles socialnämnd.
Arbetarbladet.se 2005-11-01
28-åring
häktad för två kvinnomord
Svt.se
En 28-årig man har häktats i Uppsala
misstänkt för att ha bragt två kvinnor om livet. Båda kvinnorna har växt upp i
samma fosterhem som mannen.
Den ena, 34 år, hittades förra veckan i
sin lägenhet i Skutskär. I mars knivdödades en 18-årig kvinna i Gävle.
Svt.se 2005-10-31
"Jag vill sörja - och inte bara försvara mig"
Av
Hanna Jansson
-
Jag hoppas ju att det är han. Men jag tänker inte göra som alla har gjort med
mig och döma i förtid.
Den
20-åring som i två månader satt häktad för Sätramordet har fått nytt hopp.
Kanske är den verkliga mördaren den 28-åring som sitter anhållen för mordet i
Skutskär.
Arbetarbladet.se 2005-10-30
Babylycka förbyttes i knivmord
Av
Camilla Norström och Katarina Brunat
20-åriga sambon anhållen för mordet på 18-åriga mamman
GÄVLE. För fyra
månader sedan blev det unga paret föräldrar till en liten pojke.
I går knivmördades babyns mamma.
Den 20-åriga pappan är gripen
misstänkt för dådet.
Aftonbladet 2005-03-31
Föräldrarna: Han har inte dödat henne
Det unga föräldrarna har länge
varit ett par. Nyligen fick de hjälp att flytta till en större lägenhet och
deras omgivning var glada för deras skull.
Ingen säger sig ha
sett dem bråka.
-De drack inte och
båda var mest hemma, säger 20-åringens pappa
Aftonbladet 2005-03-31
Anna höggs ihjäl i köket
Av Ida Thunberg och Micke Ölander
GÄVLE. Anna Norell, 18, var på väg för att hämta sin fyra
månader gamla son när hon höggs ihjäl hemma i sitt nya kök.
Dagen innan hade hon köpt gardiner och pyntat i hemmet.
Nu är hennes 20-årige sambo anhållen – misstänkt för
mord.
Expressen 2005-03-31
18-årig kvinna mördad i lägenhet
i Gävle
Av Alexandra
Forslund och Irene Sokolow
En 18-årig kvinna hittades i
förmiddags död i en lägenhet i stadsdelen Sätra i Gävle.
Polisen misstänker att hon mördats, och vid 14-tiden
anhölls hennes 20-årige sambo som skäligen misstänkt för mordet.
Expressen 2005-03-30
FALLET
TOMMIE KARIM - OSKYLDIGT ANKLAGAD
Torsbyfallet: Autistisk elvaåring tvångsflyttas
|
Torsbyfallet: Autistisk
elvaåring tvångsflyttas
En elvaårig
pojke med autism och ADHD, boende i Torsby kommun kommer på onsdag att
omhändertas och placeras i ett familjehem i Linköping. 35 mil bort från hans
mamma och hans andra närstående. Orsaken är att kommunen inte anses kunna
tillgodose de särskilda behov som pojken har.
En serie artiklar i Värmlands Folkblad, vf.se - 2010-07-31 -- 2010-08-05
Nämndordföranden
”Jag ville ställa upp”
Av Thony Liljemark
– Jag
var inte ordförande i nämnden när barnen placerades hos oss.
Det säger Åke Gustavsson i en kommentar till att han och hans fru är familjehem
för barn från Torsby kommun där paret är politiskt verksamma.
När det gäller den autistiske pojken förklarar Åke Gustavsson att han tog
uppdraget för att han kände honom sedan tidigare.
Åke Gustavsson säger att han inte kan se något olämpligt i att han som ordförande i omsorgsnämnden också är familjehemsförälder.
Värmlands
Folkblad, vf.se - 2010-08-05
Autistiska
pojken placerad hos ansvarig politiker: "Inte lämpligt"
Av Thony Liljemark
Den
ansvarige politikern inom socialtjänsten i Torsby, Åke Gustavsson (S), är
tillsammans med sin fru familjehemsförälder.
Torsby kommun har placerat flera barn hos familjen.
Den autistiske pojke VF berättat om kom till familjehemmet när mamman behövde
avlastning.
– När jag fick klart för mig att Åke var ansvarig politiker och jag samtidigt hade
en bitter strid med socialen kändes det jobbigt, säger hon.
Värmlands
Folkblad, vf.se - 2010-08-05
”Jag
är inte förvånad”
Av Mari Haglund
I
lördags berättade VF om den elvaårige pojken med autism och adhd, boende i
Torsby kommun som på onsdag kommer att omhändertas. Han skickas till en
specialskola i Linköping. För kommunen kan inte ge pojken det stöd han behöver.
– Det finns ofta brister i socialtjänstens utredningar när barn med autism
tvångsomhändertas, säger Eva Nordin-Olson, förbundsordförande för Autism- och
Aspergerförbundet.
Värmlands Folkblad, vf.se - 2010-08-02
Autistisk
elvaåring tvångsflyttas
Av Mari Haglund
En elvaårig
pojke med autism och ADHD, boende i Torsby kommun kommer på onsdag att
omhändertas och placeras i ett familjehem i Linköping. 35 mil bort från hans
mamma och hans andra närstående. Orsaken är att kommunen inte anses kunna
tillgodose de särskilda behov som pojken har.
Värmlands Folkblad, vf.se - 2010-07-31
Autistiska
ungdomar vårdas som kriminella
Av
Robert Holender, Dagens Nyheter, dn.se - 2009-08-06
Staffanstorpsfallet:
Kallt uthus - bostad för fosterhemsplacerad yngling
En serie artiklar i Skånskan och Aftonbladet, 2010-03-12 - -
Många
omhändertagna barn i motbjudande geschäft
Av Anita Ancarkrona
Tillbaka till Artiklar
Tillbaka till Entrésidan
Tortyr utan redskap
|
TORTYR UTAN REDSKAP.
Av Gudrun Larsson
|
|
När jag läser om allt elände som många har råkat ut för på debattsidan så kan jag inte förstå att vi kan kalla oss för en rättstat. En rättstat ser till att medborgarna mår väl och inte att som nu att vi ska vara fria fångar. Om socialen har fått i uppdrag att förstöra alla barn som föds här i landet genom att omhändertaga så många som möjligt som socialen gör idag, förstår jag varför det föds så lite barn, för vem vill föda barn om man inte tillåts att få uppfostra och ta vara på sina barn.
Jag själv blev omhändertagen, jag sattes på en bondgård långt hemifrån, jag fick inte träffa mina anhöriga, under fyra års tid. Dom var så dåliga och inte ett gott föredöme för mig. Det var vad jag fick höra. Det kändes som ett hårt straff, för det är så som barn behandlas. Jag kunde inte förstå och förstår fortfarande inte att barnen ska bära på ett livslångt straff där socialen bestämmer att dina föräldrar är värdelösa. Samtidigt som du själv är ett dåligt barn, "för du är omhändertagen " Jag ville inget hellre än att träffa min familj. Jag fick inte ringa hem till min familj. Det fans fyra stycken till som var omhändertagna och placerade på samma gård, vi fick arbeta hårt med både ute som inne sysslor så något vilohem var det direkt inte. Idag är det inte så stor skillnad barnen ska undanhållas så att dom inte får tillfälle att träffa sina föräldrar och släktband, skolan idrott och massor med matad överaktivitet eller träffa nya släkten skall vilseleda och förändra barnets inställning till de biologiska föräldrarna. Jag kallar detta för fria fångar, barn som blir omhändertagna "för barns bästa" blir värre behandlade än brottslingar. Du ska veta din plats, du ska veta hur dålig du är, och framför allt hur dåliga dina föräldrar är.Så var inte förundrade över att socialen tycker att människor som bor på landet är psykiskt störda eller folkskygga, för socialen har inte fått placera dom på landet själva eftersom att då först duger det.
Barn behandlas väldikt illa av vuxna när dom blir placerade i fosterhem. Varför har jag inte förstått? Säger inte socialen att dom "värnar om barnen" barnen sätts i första rummet det är därför som dom hämtas och torteras fruktansvärt hårt. Jag kan inte kalla det för god vård och omsorg när fosterföräldrarna och socialen ideligen talar om att föräldrarna är så dåliga så dom ska du inte träffa. Jag själv har erfarit som barn att när jag skulle ringa hem vilket nästan var förbjudet så Var jag hela tiden bevakad , detta var fruktansvärt och kändes som ett fängelse och straff.
När sedan barnet som nu är myndigt skall stå på egna ben, och dom har övertalat barnet att adoptera sig, eller ännu värre redan är adopterat utan att föräldrarna kan överklaga har vi fått ett samhälle och LVU som är för barnets bästa enligt socialiststatens modell.
Detta kallar jag för tortyr både för barnen och föräldrarna. Och hur BO kan ställa upp på något så omänskligt har jag inte förstått? Eller
att barnet kommer ut som anorektiker och är både psykiskt och fysiskt ur balans plus att hon/han får magsår av den fruktansvärda behandlingen som socialen har orsakat under 10 års tid. Detta är vad socialen kallar, god vård och utrycker sig på följande sätt "barnet är färdigbehandlat"!
Hur länge ska psykologer, kuratorer, lärare och socialen förstöra för både barn och vuxna?? Endast ett fåtal har på ett hedrande sätt visat civilkurage men de har blivet skrämda genom förtal och utfrusna och fått sluta, en mobbing av den tysta organisationen RÄDSLAN.
Alla har med barnens uppväxt att skaffa, och vem bestämmer vem som ska vara en god medborgare och vilken livsåskådning som är bra och vem blir socialstatens nästa offer? Krig är ruskiga de förkastar vi alla. Men detta krig som pågår i denna socialstat, och har så gjort i decennier mot familjerna har blod och splittring på sitt samvete och får dom hållas så kan det fortsätta i det oändliga, bara för att socialstaten tror att den äger barnen. En stat som utger sig för att vara en RÄTTSTAT men samtidigt håller på att förstöra sina medborgare för att staten vågar inte erkänna att den gör fel. När nu socialen våldför sig på barn och föräldrar så skriver vi om lagarna så kan det fortsätta ett tag till på ett totalitärt vis...
När vi som har behandlats av socialen blir vuxna och därigenom haft dålig kontakt med våra anhöriga blir följderna att vi känner oss som främlingar för släktbanden och förlorar vår identitet . En del har som följd av tvångsabortering i samband med omhändertagandet blivit steriliserade och detta förnekas av socialstaten Sverige. Det finns många som plågas av minnen som ingen ville lyssna på när du eller jag var unga. Idag känner jag mig kränkt och upprörd varje gång jag får höra att ett barn blivit omhändertaget. Det är en promille av dom barnen som har behov av att hamna på fosterhem. Om staten tillåter att familjen och släktbanden värnar om sina medborgare redan som små får vi ett friskare samhälle och friskare folk och tänk vad pengar staten sparar in på att inte slita barnen från föräldrarna och att socialen börjar behandla människor på ett mänskligt sätt och inte som boskap.Med vänlig hälsning
Gudrun Larsson
Omsorgsovertakelse er ikke barnevern
Må barna vernes mot barnevernet ?
Tonårsrevolt i socialstaten
|
Tonårsrevolt i socialstaten
Av Lennart Hane, Advokat.
|
Läs i denna artikel av advokat Lennart Hane om hur en konflikt mellan en normal 15- årig flicka och hennes lika normala mamma sysselsätter mer än 30 personer avlönade med skattemedel. Artikeln är tidigare publicerad i Medborgarrätt 4/1994 och återges här med författarens benägna tillstånd. |
Det börjar som ett relativt enkelt fall. En 15-årig flicka vill flytta hemifrån mot sin moders vilja. Relativt snabbt har 34 personer, avlönade med skattemedel, kopplats in på ärendet.
Får en socialförvaltning göra det möjligt för en tonårsflicka att bo i egen lägenhet trots att modern både kan och ville sin dotter den omvårdnad, trygghet och goda uppfostran som Föräldrabalken förutsätter? Frågan prövades i en tvist om ekonomiskt bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen.Regeringsrättens beslut meddelades den 3 april 1992, nr 2094-1990. Länsrätten, den första domstolsinstansen, menade att dotterns bestämda vilja till eget boende skulle medföra en skyldighet för socialdistriktet att ge barnet den hjälp hon behövde för att bo på egen hand. Kammarrätten i Göteborgs och Bohus län ändrade emellertid länsrättens dom och fann att biståndet ingripit i moderns rätt och skyldighet enligt 6 kap 11 § Föräldrabalken och att sådana inskränkningar i vårdnadshavarens beslutsrätt kan ske endast med uttryckligt stöd i lag. Socialdistriktet överklagade men befanns inte a någon klagorätt.
6 kap 11 Föräldrabalken lyder: "Vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Vårdnadshavaren skall därvid i takt med barnets stigande ålder och utveckling, ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål."
En konflikt som just nu pågår handlar om en 15-årig flicka som revolterar mot sin mamma och som därför inte vill bo hemma. Jag kallar modern Sonja och dottern Karin. (Också andra namn som förekommer här nedan är fingerade.)
Karin har med anledning av konflikten varit inlagd fyra veckor för observation på en barnpsykiatrisk klinik. Av utlåtandet som följt framgår att man "har inte kunnat finna uttryck för psykisk störning. Under Karins tid på avdelningen har vi sett att Karin ar van att ta ansvar och att hon är duktig i det hon företar sig, hon är på många sätt mogen för sin ålder."
Sonja skildras i samma dokument så: "tycker mycket om sin dotter och har många positiva omdömen om henne. Enligt Sonja fungerade allt mycket bra till för cirka ett år sedan. Sedan blev Karin som förbytt och vi uppfattar att Sonja ofta känt sig maktlös.
Så här började det när myndigheterna blev involverade i Karins konflikt med sin mamma:
En dag i mars i år uppsökte Sonja socialförvaltningens ungdomsgrupp och berättade att hon och Karin på senaste tiden hade haft konflikter hemma. Några kvällar senare ringde Sonja ungdomsgruppen och bad om hjälp; mor och dotter hade bråkat och Karin hade sprungit ut utan ytterkläder. Sonja berättade att hon förgäves försökt prata, lirka, be, lyssna, men inget hjälper dottern blir bara aggressiv. Sonja misstänkte att Karin skolkade och hamnat i fel gäng med sprit och drogmissbruk.
Gruppledaren vid kommundelsnämnden beslöt "att bifalla jour placering av Karin hos jourfamiljen Bettan i Molnstad under två månader". Sonja var inte tillfrågad men fick sen en natt, efter att ha ringt runt, besked från socialjouren att Karin befann sig hos en fostermor i Molnstad. Det var inte fråga om något beslut om omhändertagande enligt lagen om vård av unga (LVU).
Sonja besöker socialkontoret och möte en ung kvinna, som lovar att tala med Karin. Sonja ringer nästa dag socialkontoret och får besked att vänta till efter påsk.
Sonja väntar. Karins födelsedag äger rum utan någon kontakt mellan henne och mamman. När Sonja efter påsk ringer socialchefen, säger denne att Karin är omhändertagen med Sonjas medgivande!
Sonja protesterar och påminner om att hon bara har sökt hjälp med att ta hand om sin dotter. Socialchefen upplyser henne att man inte kan tvinga en tonåring att bo hemma eller att gå till en barnpsykiatrisk klinik, om hon inte själv vill det. Socialchefen tycker det är konstigt att Sonja inte förstår detta.
Av sina grannar får Sonja veta att Karin har varit i hennes hem tillsammans med ungdomsgruppen, och senare får Sonja veta att den unga kvinnan på socialkontoret hade lämnat sitt tillstånd till detta besök i Sonjas hem. Sonja upplever det som hemfridsbrott och undrar om en socialsekreterare verkligen har rätt att tillåta andra att gå hem till henne. Karin bor ju inte hemma nu.
Sonja får reda på att Karin har varit berusad i påsk och tar kontakt med fostermodern. Det svar hon får är att det inte är konstigt att Karin dricker sig berusad i den situation hon är, och förresten har inte Sonja några bevis. (Hon har faktiskt bevis.)
Sonja kontaktar syster Vera på Barnpsykiatriska kliniken. Syster Vera tycker att en tonåring som agerar som Karin borde läggas in på låst avdelning med stöd av personalen dygnet runt. Ett förtroende borde byggas upp och därefter Skulle orsaken till Karins beteende utredas på ett professionellt sätt. Tonåringen borde också få veta att det inte går att uppföra sig hur som helst mot sina föräldrar. Föräldrasamtal och föräldrastöd borde utgå hela tiden med målet att barn och föräldrar skall mötas igen på ett vettigt sätt. I sitt fosterhem kan Karin inte få någon som helst professionell hjälp Det ar ju enbart en bostad. Karin måste bli ifrågasatt, anser syster Vera.
Från socialförvaltningen och ungdomsgruppen får Sonja just inte höra något positivt. Hon skall ändra sig, försöka förstå, möta Karin på halva vägen, inte skylla ifrån sig. Inte ens fel att två träter.
Sonja är besviken och oroad över att ingen kontaktar henne. Hon måste själv jaga information.
Sonja ifrågasätter enträget socialtjänstens rätt att omhänderta Karin och pekar på att hon som förälder inte har gjort något fel. Hon blir upplyst om sin rätt att avbryta placeringen men vet inte hur hon skall få hem Karin, när Karin vägrar.
Gång på lång ställer sig Sonja frågan varför ingen hjälper Karin och henne med något alternativ. Frågan kvarstår: när och hur skall Karin förmås komma hem? I maj och juni har Karin kontakt med barnpsykolog men avbryter själv kontakten: "Det gav inget".
Den 4 augusti sammanträder socialförvaltningen representerad av tre socialsekreterare med mor och dotter, som har var sin advokat. Då beslutas att utredning av Karin skall ske på barnpsykiatriska kliniken.
Vid nästa sammanträde deltar samma personer som vid förra mötet samt en kurator från barnpsykiatriska kliniken. Kårin vill inte flytta hem och finner utredningen jobbig och värdelös. Hon menar att hon inte känner sig mogen ännu att flytta hem utan vill ha "eget boende", vilket förutsätter att hon får en egen lägenhet. Kuratorn konstaterar att det inte föreligger några psykiatriska grunder för omhändertagande och skiljande av mor och dotter med tvång. Mötet utmynnar i att Sonja skall bilda sig en uppfattning om Karins boende i en privat institution med sex problematiska tonåringar. Ungdomarna skall själva bädda sina sängar, städa sina rum och vara inne kl 23 på vardagarna. På helgerna får de göra vad de vill.Karin skulle få pengar för inköp av en basgarderob samt 280 kr i veckan i fickpengar. På detta hem för sju tonåringar arbetar sex till sju anställda utöver en i köket.
Delägare och ansvarig för hemmet är en f d socialchef som säger till Sonja: Karin och du kan inte bo ihop så osams som ni är.
Sonja uttrycker sin besvikelse över att ingen tycks vilja att hon och dottern skall bli sams och undrar vart föräldastödet tog vägen - för att till sist fråga sig om hon som mamma har någon viktig roll alls.
Hur historien slutar vet ingen. Karin bor nu på hemmet för problematiska tonåringar. Justitieombudsmannen utreder. Kanske får mor och dotter råkas inför länsrätten. Kanske kommer de att återförenas.
Inför ovissheten om framtiden för mor och dotter har Karins storebror funnit förklaringen: Karin är dum i huvudet.
Det finns emellertid en annan förklaring. I konflikten mellan mor och dotter har 34 personer engagerats som är avlönade med skattemedel: 7 anställda på det hem där Karin nu bor, 6 socialsekreterare (varav en gruppchef, en socialchef och en ordförande), 5 fältassistenter i socialförvaltningens ungdomsgrupp, 1 skolsköterska, 1 skolläkare, 2 fosterföräldrar i fosterhemmet i Molnstad, 1 psykolog, 2 kuratorer och 3 mentalskötare vid psykiatriska kliniken i Molnstad, 2 psykologer vid BPU i hemstaden, 2 assistenter vid socialjouren, 1 församlingsassistent vid Karins konfirmationskyrka samt ytterligare 1 rådgivare verksam vid en privat men statsunderstödd förening för familjers rättigheter.
Härtill kommer Sonjas advokat och Karins advokat. Sonjas advokat och rådgivaren från föreningen för familjers rättigheter är de enda i denna skara som förespråkar återförening mellan mor och dotter i det egna hemmet.
Den i övrigt påfallande uniforma skaran är inriktad på arbete med Karins mentala hälsa och utveckling. Trots att hon ju enligt det barnpsykiatriska utlåtandet inte hade befunnits ha någon psykisk störning och bedömdes som både duktig och mogen för sin ålder.
Tonårsflicka i blodiga flaskattacker
|
Tonårsflicka i blodiga flaskattacker
Av Ruby Harrold-Claesson, jur kand.
|
|
Lördagen den 25 februari 2006 stod rubriken ovan i Blekinge Läns Tidning. Det handlade om en flicka i Karlskrona som utgjorde en fara för sin omgivning.
Tidningen förtäljer att under några månader hade det varit bråk mellan tjejgängen. På nyårsnatten, när båda gängen festade på nattklubben Kino, gick den 17-åriga flickan till attack. Med flaskor som vapen slog hon tre unga kvinnor blodiga.
Ambulansen fick åka skytteltrafik till och från nattklubben Kino på nyårsnatten. Inom loppet av en timme tog den tre unga kvinnor till akuten. Samtliga hade slagits blodiga med flaskor av en 17-årig flicka.
En 22-årig kvinna fick sy 31 stygn. Så här berättar hon i polisförhör om
den brutala attacken.
- Hon
höjer handen och slår ett slag med flaskan över min panna. Jag blir chockad och
tar mig för pannan. Jag tittar upp och får då direkt ytterligare ett slag med
flaskan över ansiktet. Slaget är så hårt att flaskan krossas. Jag sjunker ihop
på golvet och därefter blir det svart. Sen minns jag inget förrän jag sitter i
snön ute på gatan. Det är mycket blod överallt.
Fler attacker
I går åtalades 17-åringen för tre fall av grov misshandel. Hon åtalas
även för två andra fall av misshandel, den 4 respektive 10 december. Även dessa
attacker inträffade på Kino och drabbade unga kvinnor i samma gäng.
De inblandade kvinnorna har i polisförhör berättat att det under hösten
blev bråk mellan de båda kompisgängen. Vad som utlöste bråket kan ingen riktigt
svara på, men under flera månader hade det förekommit ordväxlingar, småbråk,
hot på telefon och sms samt kränkande skriverier på ungdomssajten Lunarstorm.
På nyårsafton träffade gängen varandra inne på Kino. Och där urartade bråket
i rå misshandel. 17-åringen slår ner två av kvinnorna inne på nattklubben. Den
tredje kvinnan, 22 år gammal, slogs ner med en champagneflaska utanför entrén,
mitt framför ögonen på Kinos vaktchef Torbjörn Ellerhag.
-Jag ser att det pågår en diskussion på gatan mellan flickorna och jag
känner att det kommer att hända någonting. Jag ser att hon har en flaska i
handen och springer fram men hinner inte förhindra slaget, berättar han i
förhör.
Vittnen såg misshandeln
Vaktchefen Torbjörn Ellerhag var bara någon meter från 17-åringen när hon
krossade flaskan mot 22-åringens ansikte. Det fanns även andra vittnen både
till misshandeln på gatan och de två attackerna inne på Kino. Ändå nekar
17-åringen bestämt till brott. Hon hävdar i stället att hon utsatts för
misshandel.
Vaktchefen Torbjörn Ellerhag kan inte svara på hur 17-åringen upprepade
gånger kunnat komma in på Kino. Misstankar finns dock om att hon blivit
insläppt genom någon av nödutgångarna.
-Vi har haft problem med folk som kommer in genom nödutgångarna. Därför
har vi satt ut folk där, och vi kommer även att larma dörrarna, säger han.
Polisen: Hon är unik i Karlskrona
Enligt
polisen i Karlskrona är den 17-åriga flickan välkänd både hos polisen och
socialen. Hon har blivit känd genom att hon slåss.
- Den här tjejen är extremt
ovanlig, säger en källa som jobbar med ungdomar.
Det har
gått flera år sedan socialen först fick upp ögonen för flickan. Hon har ofta
varit i bråk och drar sig inte för att slåss.
- Hon har under ett flertal år avvikit från ett normalt beteende. Hon har
lagt sig till med en kaxighet som hon hämtat från pojkvärlden. Men när hon är
nykter går det prata med henne. Hon verkar inte ha svårt för att fatta, säger
en person som jobbar med kriminella ungdomar.
Blir lätt aggressiv
17-åringen beskrivs som en normalbegåvad snygg tjej som har lätt för att
få killar. Men hon kan bli väldigt arg väldigt snabbt om hon upplever att någon
ger sig på henne eller hennes kompisar. Därför är många av hennes jämnåriga
kamrater rädda för henne.
-Hon vill ta kommandot och hon tar kommandot genom att slåss, säger en
källa.
Ett dåligt tecken
Lennart Hansson arbetar som polis i Karlskrona och han har engagerat sig
mycket i ungdomar med problem. Han känner väl till 17-åringen och befarar att
hon är ett tecken på att unga tjejer börjar ta efter de kriminellt belastade
unga männen.
- Hon är än så länge unik i Karlskrona. Men tjejerna tar för sig mer och
mer och dricker allt mer, så det kan komma fler, säger Lennart Hansson.
Varför ingriper inte socialen?
Socialen i Ronneby tvångsomhändertog och fosterhemsplacerade "Anna" i tre år och till en kostnad av flera miljoner skattekronor.
Socialen i Olofström tvångsomhändertog och jourhemsplacerade en 16 månaders baby i åtta dagar och till en kostnad av tiotusentals skattekronor. Dessa omhändertaganden var helt onödiga, skadliga och kostsamma.
I Karlskrona härjar värstingflickan fritt. Varför ingriper inte socialen?
"LVU är ett lotteri" sa Francesca Östberg vid Socialstyrelsen när hon presenterade sin vinjettstudie "Barnavårdsutredningar i sex kommuner" (CUS-skrift 2000:2) i Studio Ett i P1.
Här har vi tre olika fall i Blekinge som behandlas så olika. Fallen ovan utspelar sig visserligen inte på samma socialkontor men det förefaller som om socialen ingriper regelmässigt där de inte behöver göra insatser, och inte ingriper där ett ingripande är påkallat.
Tjejboendet i Örebro
|
Tjejboendet i Örebro
I åtta
månader under 2009 granskade länsstyrelsen Tjejboendet i Örebro, men redan för
två år tidigare fick Örebro kommun kritik för missförhållandena.
. Beslutet kom i november
2009. Rapporten innehåller uppgifter som borde få chefer och politiker att
sätta i halsen.
Läs vad ungdomar och personal på Tjejboendet har berättat för länsstyrelsen
En serie artiklar i Nerikes
Allehanda 2009-11-20 -- 2010-01-11
Trots
all kritik: Tjejboendet ska inte utvärderas
Av Tina Enström & Emma Patel
På Tjejboendet som drivs av Örebro kommun placeras gång på gång tjejer som inte
borde vara där. Konsekvenserna blir allvarliga. Det visar NA:s granskning.
Nerikes Allehanda, na.se -
2010-01-11
Höga
krav på utsatta tjejer
Av Emma Patel & Tina Enström
14 sidor med text beskriver vad tonårstjejerna ska klara av innan de får en
egen lägenhet. NA har granskat programmet som tonårstjejerna måste följa på
Tjejboendet, Örebro kommuns stödboende för tonårstjejer.
Nerikes Allehanda, na.se -
2010-01-10
Sofie
placerades fel – gång på gång
Av Tina Enström & Emma
Patel
Det var så uppenbart att Sofie inte passade på Tjejboendet, ett stödboende för
tonårstjejer som drivs av Örebro kommun. Ändå placerades hon gång på gång där,
visar NA:s granskning.
Nerikes Allehanda, na.se -
2010-01-09
Allvarlig
kritik mot tjejboende - men ord står mot ord
Av Tina Enström
En del tjejer som bor på Tjejboendet har alldeles för stora problem – för att socialtjänsten vill spara pengar. En del får inte heller det stöd de behöver – för att socialtjänstens personal inte kommer överens om vem som ska betala. Det står i länsstyrelsens beslut.
Nerikes Allehanda, na.se -
2009-11-20
Kritik
mot tjejboende på Norr
På Tjejboendet i Örebro bor tonårstjejer med alldeles för stora problem. Personalen har inte resurser att hjälpa dem, enligt flera personer inom socialtjänsten. Trots att Örebro kommun redan för två år sedan fick kritik för just detta.
Nerikes Allehanda, na.se -
2009-11-20, uppdaterad 2010-01-08
En tjejs
berättelse
Av Tina Enström
Tonårstjejen vädjar om hjälp. ”Jag klarar inte det här.” Hon har vuxit upp med
knarkande föräldrar som slog henne, hon har försökt ta självmord. När hon
bryter mot reglerna på Tjejboendet blir hon avstängd en vecka och tvingas bo
hos sina föräldrar.
Nerikes Allehanda, na.se - 2009-11-20
Länsstyrelsens
rapport
TILLSÄTT EN FAMILJEMINISTER
|
Tillsätt en familjeminister
Av Ulla-Britt Hagström
|
Ulla-Britt Hagström är Riksdagsledamot i bostadsutskottet och ordförande i Kristdemokratiska kvinnoförbundet. I Norge har man tillsatt en familjeminister genom vilken barnen han föra sin talan, skriver Ulla-Britt Hagström (kd).Artikeln som publicerades på Göteborgs-Postens debattsida den 16 november 1998 återges här med författarens benägna tillstånd. |
Sverige behöver en slagkraftig familje- och bostadspolitik. Ett led i det arbetet är att tillsätta en familjeminister. En viktig fråga för familjeministern blir bland annat boendet och den stora gruppen hemlösa, skriver Ulla-Britt Hagström (kd).
D
e politiska strömningar som under senare år påverkat utformningen av familje- och boendepolitiken i vårt land har i stor utsträckning byggt antingen på ett socialistiskt, kollektivistiskt synsätt eller på ett liberalt, individualistiskt synsätt. Båda dessa synsätt tonar ned familjens och den lilla gemenskapens betydelse. När familjen trängs undan blir samhället tufft och hårt. Att skolbarn känner sig utlämnade tillsammans med våldsutvecklingen bland ungdom har rättmätigt hamnat i fokus i debatten. Ytterst är detta tecken på en snedvriden och undanskuffad familjepolitik. Familjens betydelse för ett samhälle i välfärd måste bli huvudfrågan på den politiska arenan. Det är också hög tid att sluta nedvärdera tjänster i hushållen.Många stressade hushåll vill gärna köpa "vita hushållstjänster". Män och kvinnor arbetar ungefär lika mycket, men det är kvinnor som mest utför det obetalda arbetet.
Det måste finnas ett uttalat stöd för familjen
Tystnaden om familjens betydelse har varit massiv i såväl statsministerns regeringsförklaring som i propositioner och riksdagsbeslut. Det är inte märkligt att barn och ungdomar känner sig utlämnade och villrådiga. Familj, boende och konsumtion är starkt förknippade områden. Statsministern borde tänka om och tillsätta en familje- och bostadsminister med uppgift att ge olika familjekonstellationer som makar, gifta med barn, sambos med barn, ensamstående föräldrar, flergenerationsboenden och så vidare en framskjuten position i samhället.
I Norge finns en familjeminister som bevakar familjens intressen. Genom detta departement kan också barnen föra sin talan. I stället tillsatte statsministern ett "superdepartement" för tillväxtfrågor utan att skicka med någon näringspolitik. Bostadsfrågorna inordnades under fyra departement, finans-, justitie-, miljö- och socialdepartement. Det framgår helt tydligt att familjens viktiga grundförutsättningar helst splittras av statsministern.
Uppmuntra diskussion
Det måste finnas ett uttalat stöd för familjen. Samhället förlorar på att inte ge uppskattning för familjens ansvar, för familjens osjälviska kärlek. Kristdemokraternas huvudbudskap är "Mera tid för barnen". Detta kan göras möjligt genom en familjepolitik som märks i praktiken. Vårt förslag är bland annat att ge bättre valfrihet för småbarnsföräldrar genom ett rejält vårdnadsbidrag. Ett sätt är att ge ekonomisk möjlighet till "sextimmarsdag" för småbarnsföräldrar. En väg är att uppmuntra tonårsföräldrar att diskutera värderingar med sina barn. En värdekommission behöver tillsättas för att stimulera värderingsfrågor. Familje- och bostadsministern har en viktig uppgift i att informera om och se till att Barnkonventionen följs. Familjer som har frihet att välja den boendeform som passar dem bäst skapar också bäst en boendemiljö som främjar en harmonisk uppväxt för barn och ungdomar. I familjekretsen, i en trygg och kärleksfull atmosfär, finns de bästa förutsättningarna för formandet av solidariska och demokratiska människor. Därför är det inte rimligt att villaboende enligt regeringens förslag beskattas hårdare än andra boendeformer. Konsekvensbeskrivningar av barnens situation skall alltid göras i samband med utveckling av bostadsområden. Föräldrar behöver mer tid för barnen. Äldre behöver få känna att de betraktas med värdighet och respekt. Den enskildes rörelseutrymme måste tillgodoses. Vi kan inte tillåta oss att bli "brickor" i ett generellt välfärdssystem. Familje- och bostadsministerns uppgift är här att garantera valfrihet i boendet. Här får heller inte glömmas FN:s standardregler för tillgänglighet för personer med funktionshinder. Barn med olika handikapp är särskilt beroende av samhällets stöd.
Vissa delar av bostadspolitiken har skapat segregation. Detta har lett till en historielöshet för människor där de sociala banden dragits undan och delaktigheten undergrävts. En stor anonymitet har blivit följden i flertalet bostadsområden. I segregationens spår följer en omfattande social utslagning och drogproblem, genom anonymitet och brist på delaktighet i den lokala utvecklingen. En familje- och bostadsminister kan göra mycket mot det hårda, könsfömedrande språk som många skolor för en omöjlig kamp emot. Klotter med främlingsfientlighet och kvinnoförneting är ett annat område att ta tag i. Över huvudtaget måste nyttan av en samlad familje- och bostadspolitik bli intressant i den politiska diskussionen.
Fler kvinnor är bostadslösa
Det är ovärdigt att i ett välfärdsland acceptera att en stor grupp människor är bostadslösa, varav ett stort flertal är hemlösa. Uteliggare börjar bli en allt vanligare syn, även utanför storstäderna. En ökande grupp av dessa är kvinnor med psykiska funktionshinder.
De stimulansmedel regeringen satsar till kommunerna om tio miljoner per år är inte tillräckligt för att lösa detta stora problem. Dessutom är det frivilligt för kommuner eller ideella organisationer att söka dessa medel. De siffror som redovisas för hemlösa i kommunerna är dessutom lägre än det verkliga antalet. Stora uppföljningsinsatser måste göras i kommunerna för att garantera den enskildes rätt till ett hem. Här kan en familje- och bostadsminister göra en stor insats.
Flerbarnsfamiljer har fått det sämre. Vi kan inte nöja oss med att endast 60 procent av antalet hushåll med hemmavarande barn kan ge varje barn ett eget rum. Kristdemokraterna har med skärpa markerat att neddragningarna av bostadsbidragen drabbat barnfamiljerna för hårt.
Kritiken gäller reglerna för individuella inkomstgränser och begränsningen av den bidragsgrundande bostadsytan som infördes i januari 1997. Båda dessa besparingar drabbade barnfamiljer, ensamstående och egnahemsägare alltför hårt. Särskilt orättvist blev det i de familjer där en av makarna var hemarbetande. Dessa missförhållanden måste snabbt rättas till.
Det är inte rimligt att de viktiga familje- och bostadsfrågorna splittras på finans-, social-, justitie- och miljödepartementen. Sverige behöver en slagkraftig familje- och bostadspolitik. Kristdemokratiska kvinnoförbundet vädjar till statsminister Göran Persson att tänka om och tillsätta en familje- och bostadsminister.
Inrätta ett särskilt departement för barn och ungdom
Tillämpningen av LVU - Ett hot mot demokratin
|
Tillämpningen av LVU
Ett hot mot demokratin
Av Göran Grauers
|
Göran Grauers är en flitig debattör i olika samhällsfrågor, i synnerhet i frågor om socialtjänstens tillvägagångssätt vid tvångsomhändertagande av barn. Artikeln är tidigare publicerad i Östgöta Correspondenten, Lördagen den 14/10 2000. Den återges här med författarens benägna tillstånd. |
Osakliga och dåliga LVU- utredningar slinker igenom socialnämnderna. Resultatet blir alltför ofta en dom som tar barnen från föräldrarna. Nu måste en nämnd tillsättas som objektivt och sakligt kan granska socialtjänstens utredningar när föräldrarna eller barnen begär det, anser GÖRAN GRAUERS.
1 KAP 9 § REGERINGSFORMEN säger att alla har rätt till en saklig, objektiv utredning som beaktar allas lika rätt inför lagen. Detta är alltså en grundlagsskyddad rättighet, tillika skyldighet från den utredande myndigheten.
I 1 kap 1 § Regeringsformen kan vi också läsa att Den officiella makten skall utövas under lagarna. Den officiella makten kan aldrig bli större än när en myndighet tar enskilda medborgares barn. Den här makten kan lätt missbrukas om den tillåts leva ett liv utanför gällande lagar. Det finns nämligen inget effektivare sätt att tysta obekväma än att ta deras barn och detta händer i Sverige.
Bristfälliga utredningar
Ett flertal utredningar, inklusive de från socialstyrelsen, har visat att socialtjänsternas utredningar är mycket bristfälliga och sällan lever upp till kraven på saklighet och objektivitet.
Det här är allvarligt, men det finns en instans som borde kunna stoppa det felaktiga förfarandet och det är socialnämnderna. Det måste vara socialnämndernas absoluta ansvar att inte släppa igenom utredningar som brister i saklighet och objektivitet. Problemet är att nämnderna saknar kompetens eller snarare - man har missuppfattat sin mycket viktiga roll som granskare. Nämndens politiker förväntas kritisera välutbildade socionomer från socialtjänsten och det är svårt. Lättare då att "lita på dem som kan". Det är förklaringen till att utredningar godtas utan att de överhuvudtaget gåtts igenom. Det enda socialnämndens ledamöter möjligen tittar på är socialtjänstens slutsatser, alltså inte det material och den utredning som ligger till grund för dessa. Dessutom är underlaget normalt sett så stort att det i de flesta fall skulle ta nämndens ledamöter minst en dag att läsa in. Det har man inte tid med utan väljer att ta till sig vad socialsekreterarna påstår.
Socialnämnderna brister alltså i sin bevakning av att utredningarna följt grundlagen.
För dåligt insatta
Om man följer en bristfällig utredning genom den lagliga processen är det lätt att se att systemet måste förbättras. En dålig utredning passerar socialnämnden och kommer till länsrätten. Länsrätten måste förutsätta att utredningen följer 1 kap 9 § och att den kritiskt granskats av socialnämnden. Utredningen väger alltså redan tungt hos länsrätten. I länsrätten sitter socialtjänsten, normalt representerad av två socialsekreterare och ibland en jurist. Barnens advokat utses av länsrätten och det råder inget tvivel om att länsrätten bara anlitar advokater som den kan samarbeta med, och som lika lätt som socialnämnden köper socialtjänstens undermåliga utredning. Advokaterna är rättshjälpsjurister och den tid de får för ett ärende, tillåter dem heller inte att tillräckligt sätta sig in i ärendet. Att länsrätter och rättshjälpsmyndigheten stoppar kritiska och obekväma jurister och advokater finns det belägg för.
När föräldrarna själva står inför länsrätten har kanske också de en rättshjälpsjurist som fått 10 - 15 timmars betalt för att sätta sig in i ärendet. Han är alltså inte insatt och dåligt påläst.
Svårt få prövningsrätt
Resultatet kan bli ett en grundlagsvidrig utredning som inte är med sanningen överensstämmande bli en dom som bara går att överklaga till kammarätten, där förhållandena blir liknande. Det går att begära prövningsrätt i regeringsrätten men detta beviljas ytterst sällan i LVU- ärenden.
När domen väl vunnit laga kraft är den inte överklagbar utan föräldrarna måste bevisa att de inte längre gör vad de anklagats för, för att kunna få tillbaka sina barn. Hur kan man bevisa att man inte längre gör något man aldrig tidigare gjort, utan bara osakligt anklagats för att ha gjort.? Det går visserligen att begära resning hos regeringsrätten men endast 1 av 100 fall beviljas resning.
Jag har under många år agerat ombud åt människor som fått sina barn omhändertagne under LVU. Jag har läst många utredningar och hittills aldrig läst en som varit saklig och objektiv.
Tillsätt granskningsnämnd
När vi tillåter ett myndighetsutövande att ta dessa former blir myndigheten i sig ett större hot emot demokratin än alla nynazister i landet. När myndigheten inbegriper sig i oegentligheter som leder till att enskilda medborgare orätt förlorar sina barn är rättssäkerheten i det demokratiska landet helt satt ur spel.
Att ett sådant här förfarande drabbar oskyldiga föräldrar råder det inget tvivel om, men det allvarliga är att det också drabbar barnen som orätt skiljs från sina föräldrar, släkt och vänner. De förlorar sin identitet.
Vi måste snarast tillsätta en nämnd som objektivt och sakligt kan granska socialtjänstens utredningar på begäran från föräldrar eller barnen. Samma typ av nämnd som registernämnden.
Göran Grauers
Stora Forsa.
Utgör LVU en påtaglig risk för barns hälsa och utveckling?
Till Minne av Margit Eliasson
|
Till Minne av Margit Eliasson
Margit, vän och fd styrelsemedlem i NKMR
Margit Eliasson håller föredrag vid NKMR:s symposium i Göteborg den 12 juni 1998
Kära Margit, det är alltid så svårt att ta farväl av en god och trogen vän och medkämpe. Margit, språkrör för Mormorsupproret och styrelsemedlem i NKMR, och jag ordf. i NKMR, har kämpat sida vid sida för barns och deras föräldrars och släktingars mänskliga rättigheter: deras rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv. Rätten till skydd för sitt privat- och familjeliv är en rättighet som garanteras i FN:s Universella Deklaration om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och FN:s Barnkonvention.
Margit var styrelsemedlem i NKMR i ett år. Hon avgick pga. att hon hade fått sin första hjärtinfarkt. Margit blev styrelsemedlem i NKMR sedan hon vilandeförklarade sitt uppdrag som språkrör för Mormorsupproret, som hon ledde med stor framgång i minst tio år. Det var Margit och hennes Mormorsuppror som 1997 gav Sveriges barn rätten - en rätt som sedan urminnestider är naturlig för barn i alla andra länder i världen - att få bo hos sina egna mor- och farföräldrar och andra släktingar om de skulle förlora sina föräldrar.
Margit var en av föredragshållarna på NKMR:s första symposium i Göteborg i juni 1998. Jag vill å styrelsens och medlemmarnas i NKMR vägnar framföra ett stort TACK till dig Margit för ditt ovärderliga arbete för Sveriges olycksbarn, de som tvångsomhändertas helt i onödan av de sociala myndigheterna och placeras hos vilt främmande människor trots att de har mor- och farföräldrar och andra släktingar som gärna skulle vilja ta hand om dem.
Kära Margit, jag saknar redan din trevliga stämma när du ringer och säger "Hej Ruby, det är Margit". Det var signalen på att det var något spännande på gång. Du brukade ringa och tipsa om intressanta fall av onödiga barnomhändertaganden och om mor- och farföräldrars och andra släktingars kamp mot myndigheternas onödiga ingripanden i deras barns, barnbarns eller släktingbarns liv. Du brukade också ringa och tipsa om intressanta tidningsartiklar som jag kunde länka till NKMR:s hemsida. Om artiklarna inte fanns på Internet gav du mig artikelförfattarnas namn och telefonnummer så att jag kunde kontakta dem för att utverka deras tillstånd att publicera deras artiklar direkt på NKMR:s hemsida.
Du har tystnat som vän, medkämpe och tipskälla, Margit, men du har inte försvunnit ute i tomma intet. Du har lämnat tydliga spår i Sveriges nutidshistoria genom dina frivilliga engagemang som språkrör för Mormorsupproret och som styrelsemedlem i NKMR.
Än en gång vill jag framföra ett stort TACK till dig Margit för din vänskap och för ditt ovärderliga arbete för Sveriges olycksbarn.
Jag tackar dig Margit att jag har haft förmånen av att ha lärt känna dig, träffa Lennart, Carina och din dotterson Dennis.
Din vän,
Ruby Harrold-Claesson
Jur. kand
Ordf. i NKMR
www.nkmr.org
2007-04-15
Margit Eliasson. Presentation av NKMR:s styrelsemedlem 2004
Barnets
bästa ...
Av Margareta Palm & Margit Eliasson
Mormor tar
tingsrätten till hjälp för att få träffa sitt barnbarn
Av Margit Eliasson
Socialen
skrämmer släkten till tystnad
Av Katarina Lagerwall
Kommunen skänkte bort vårt
barnbarn
Av Katarina Lagerwall
Tchad-barnen: Kommentar till affaren med barnen i Tchad
|
Kommentar till affären med barnen i Tchad
Av Siv Westerberg, jur. kand., med. lic
|
|
Det omtalas i artikeln att europeiska värdfamiljer väntade och att många av de europeiska familjerna hade betalat 10 000-tals kronor för att delta. Det omtalas vidare att möjligheterna att senare adoptera barnen utmålades i mer eller mindre direkta ordalag.
Detta påminner ju mycket om hur svenska socialvårdstjänstemän agerar när de tar barn med stöd av LVU och barnen är små. Svenska socialarbetare säger till tilltänkta fosterföräldrar fullständigt sanningslöst att det rör sig om barn som mer eller mindre har övergivits av sina föräldrar. Vidare sägs det att prognosen för att deras föräldrar någon gång skall kunna få tillbaka barnen är så dålig att fosterfamiljen kan räkna med att få adoptera barnet. Sådant attraherar ju framförallt ofrivilligt barnlösa par som på det sättet kan få ett adoptivbarn gratis.
Tchad-barnen
En sammanställning av artiklar i olika media 2007-10-26 --
Tchad-barnen: Föräldralösa eller stulna?
|
Tchad-barnen: Föräldralösa
eller stulna?
Torsdagen den 25
oktober 2007 stoppades nio fransmän, sex av dem från organisationen L'Arche de
Zoé (Zoés ark) och tre journalister, när de var i färd med att sätta 103
afrikanska barn på ett flygplan i staden Abéché i Tchad med destination Paris.
Zoés ark hävdade att föräldralösa barn räddades från liv som barnsoldater och att franska familjer inte skulle adoptera barnen, utan vara "värdfamiljer". Runt 300 franska och belgiska familjer hade betalat uppemot 6 000 euro, motsvarande drygt 55 000 kronor, per barn.
Enligt barnen själva är de varken föräldralösa eller barnsoldater.
En serie artiklar i olika svenska media 2007-10-26 --
"Hemlösa" Tchad-barn nu på barnhem
Abéché. De drygt hundra barn som drogs in i tumultet i Tchad kring den franska välgörenhetsorganisationen Zoés ark bor nu på barnhem medan socialarbetare försöker klarlägga vilka barnen och deras föräldrar är.
DN/TT-AFP - 2007-11-16
Frågor kring
Sarkozys Tchadresa
Nyhetsartikel i DN
Paris. Fransk press både risade och rosade president Nicolas Sarkozy i dag, sedan denne under helgen gjort en blixtvisit i Tchad och fått med sig sju fångna européer hem.
DN/ TT-Reuters - 2007-11-05
Tchad-barnen:
En berättelse med många frågor
Reportage i SvT
Affären med de bortförda barnen är en berättelse med många fler frågor än svar. Den centrala frågan är förstås om organisationen som skulle föra ut barnen gjorde detta i god tro, för att tillfälligt rädda dem undan krig och förföljelse, eller om en det var en cynisk affärsverksamhet som stoppades i sista stund.
Sveriges Television, svt.se - 2007-11-02
Paris: Flera franska hjälparbetare sitter fängslade i Tchad, anklagade för försök till rov av 103 barn. I går kände de sig tämligen övergivna av sitt hemland.
Göteborgs-Posten, gp.se - 2007-11-02
Flertalet
Tchadbarn har anhöriga
Nyhetsartikel i D
Abeche. Majoriteten av de 103 barn i Tchad som skulle föras till Frankrike för att där adopteras bort har egna familjer. Det konstaterar FN och Röda Korset i ett gemensamt uttalande.
TT-Reuters-AFP - 2007-11-01
Tchad-barn
kan orsaka diplomatkris
JOHANNESBURG. Nio fransmän och sju spanjorer har åtalats i Tchad för att försöka röva bort ett hundratal tchadiska barn och föra dem till Frankrike. Den spektakulära "räddningsaktionen" hotar samtidigt att orsaka en diplomatisk kris mellan Tchad och Frankrike.
Dussintals
demonstranter samlades i dag utanför en domstol i staden Abeche i
östra Tchad för att visa sin avsky inför de utländska hjälparbetare, journalister
och flygplansbesättning som i natt åtalades för delaktighet i ett försök att
kidnappa 103 tchadiska barn.
Dagens Nyheter, dn.se - 2007-10-30
Åtal väckt för barnarov i Tchad
N'Djamena TT-AFP
Åtalspunkterna mot nio
gripna fransmän och sex spanjorer fastställdes av en domare i Tchad på
måndagskvällen. De 15 misstänks för att ha försökt föra ut 103 barn ur landet
till franska "värdfamiljer".
Svenska Dagbladet, Svd.se - 2007-10-30
Tchad-barnen: Vi lockades med godis
Vi lockades med godis för att lämna våra hem. Det säger flera av de 103 barn i Tchad som var på väg att skickas till franska "värdfamiljer".
Åtal ska väckas mot 16 européer och två tchadier för kidnappning.
Svenska Dagbladet, Svd.se - 2007-10-29
Fransmän riskerar hårda straff i Tchad
Nio franska medborgare, som stoppats í Tchad när de försökte flyga ut 103 barn i åldrarna tre till åtta år från det krigsdrabbade Darfur till Frankrike, riskerar hårda straff.
De gripna från välgörenhetsorganisationen Zoés Ark hävdar att det var föräldralösa traumatiserade barn som skulle få tillfälliga hem hos franska värdfamiljer.
Sveriges Television, svt.se - 2007-10-26
Kommentar till affären med barnen i Tchad
Systemets Dilemma
|
SYSTEMETS DILEMMA
af Ivan C. Gerling
I sagen om de to danske drenge der gik under jorden, står systemet overfor et meget vanskeligt valg. Problemet er at man var usædvanlig mild overfor Lyngby præsten (der skjulte udenlandske flygtninge som stod overfor at blive udvist af myndighederne). Nu skal man til at finde ud af hvordan man straffer de individer der hjalp disse to små "interne" flygtninge. Hvis man straffer meget let (i stil med Lyngby præsten) har man erkendt det "humanitære" i at hjælpe disse børn og derved indirekte erkendt systemets umenneskelighed. Hvis man straffer hårdt har man givet modstanderne et trumfkort ved at lave en skarp kontrast mellem danske børn der flygter internt, og udefrakommende flygtninge. Den sidstnævnte sammenligning kan blive et PR helvede for systemet, da et par søde små velformulerede drenge vil samle langt mere sympati end mørkhudede fremmed-udseende voksne.
Det er vigtigt at fastslå at disse børn selv traf valget at flygte fra umenneskelige forhold. Hvis der kommer tilstrækkeligt mange af disse pinlige sager med børn der nægter at være systemets ofre, kan vi måske få ændret praksis eller lovgivningen. Som det er nu, har danske børn intet krav på at blive hørt før de er nået 15 årsalderen. Hvis det handler om hvad der er bedst for børnene er det helt absurd at afskære barnet fra indflydelse. Medmindre barnet er alvorligt mentalt handicappet er det netop barnet selv der er bedst stillet til at afgøre hvilken bopæl der er bedst for barnet. Eksperterne har i hvert fald forlængest demonstreret at de er håbløst dårlige til at træffe den slags afgørelser. Jeg mener at ethvert barn fra skolealderen og op skal have vetoret overfor at blive fjernet fra sit hjem, medmindre det kan påvises at der er fare for barnets liv hvis det forbliver.
Avstraffelse av mennesker som hjelper tvangsfjernede barn
To drenge hjem efter halvt år under jorden
14-årig dreng lever i skjul for politiet
Syskon på rymmen återfunna
|
Syskon på rymmen återfunna
TT och GP
|
Notisen
nedan är tidigare publicerad i TT och Göteborgs-Posten den 17 juli 2006. Att
barn flyr från sina fosterhem är ett friskhetstecken samtidigt som det visar
att alla inte trivs i sina fosterhem. |
filipstad: En 14-årig pojke och hans 11-åriga
syster försvann under natten till i går från sin fosterfamilj i Filipstad.
Polisen satte in helikopter och fyra patruller i sökandet efter syskonparet,
som till slut hittades i Munkfors på söndagseftermiddagen. Det visade sig att
barnen hade rymt och de ska nu placeras i ett nytt familjehem.
Tillbaka
till Artiklar
Synpunkter och kommentarer till Riksåklagaren nya riktlinjer vid sexuella övergrepp
|
Synpunkter och kommentarer till RÅ:s nya riktlinjer vid sexuella övergrepp, att barnets berättelse ensamt ej är tillräckligt för åtal samt att advokater vill slippa munkavle.
Av Rigmor Persson, Jur. kand
|
Jur. kand. Rigmor Persson, mor till den falskt sexanklagade och sedermera frikände fd kammaråklagaren Stefan Holmlin som tog sitt liv den 5 april 2002, har givit NKMR tillstånd att publicera ovan rubricerade artikel. Artikeln som har föranletts av Göteborgs Postens artikel "Högre beviskrav vid sexövergrepp" publicerad den 18/7 2002, hade sänts till ett antal tidningar för publicering men tidningarnas redaktioner har avböjt att publicera den. Nedan följer en avskrift av artikeln som var införd i Göteborgs Posten den 18/7 2002.
|
Högre beviskrav vid sexövergrepp.
(Artikel införd i G-P den 18/7 2002)
Beviskraven bör höjas för åtal som gäller sexuella övergrepp mot barn. Riksåklagren (RÅ) har uppdaterat direktiven från 1999 och ger nu åklagarna ny vägledning.
Bakgrunden är att flera fällande domar, som grundat sig på barns vittnesmål, fått rivas upp sedan barnen tagit tillbaka sin berättelse. Enligt RÅ är kvaliteten på många förundersökningar för dålig och därför skärps kraven på bevis som backar upp barnets berättelse.
- Vi betonar att det är oerhört angeläget att inte försumma den stödbevisning som många gånger finns. Det är en risk att förlita sig på en berättelse som kan tas tillbaka av ett eller annat skäl, säger vice riksåklagare Catharina Bergqvist Levin.
Ska tåla granskning.
Enligt RÅ ska bevismaterial vara av sådan kvalitet att det även efter lång tid håller för en ny granskning.
- Det här är råd och riktlinjer för att vi, så långt det är möjligt, ska kunna presentera rostfritt material. Vi måste se tydligare framför oss att man kan ifrågasätta lagakraftvunna domar. Vi måste bli oerhört professionella på det material vi besitter och beviset måste te sig likadant när lång tid har gått, säger Catharina Bergqvist Levin.
Barnombudsman (BO) Lena Nyberg är kritisk mot de nya riktlinjerna. Hon anser att riktlinjerna är ännu ett tecken på att barns värde i rättsprocesser håller på att minska. Andra exempel är att domstolarna vid vårdnadstvister ser mer till föräldrarnas än till barnets rättigheter samt Psykansvarskommitténs förslag att barns straffrättsliga ansvar ska vara detsamma som för psykiskt störda personer.
- RÅ borde propagera mer för att ta tillvara barns vittnesmål, säger Lena Nyberg.
Hon anser att bättre förhörskunskaper, och en utvecklad metodik, skulle kunna tillmäta barns vittnesmål ett större värde.
Färre än tio procent av alla anmälda sexuella övergrepp mot barn leder till åtal.
************************
Riksåklagaren har under juli 2002 uppdaterat direktiven från 1999 och utfärdat nya riktlinjer för ärenden som rör barnmisshandel och sexuella övergrepp. Många fällande domar gällande sexuella övergrepp som grundar sig på barns berättelser har fått rivas upp. Många förundersökningar är för dåligt utförda av polis och åklagare och saknar stödbevisning som backar upp barnets berättelse. Dessa direktiv och riktlinjer är mycket välbehövliga.
De många resningsansökningarna till HD i incestmål samt det tragiska faktum att fd kammaråklagaren Stefan Holmlin efter en falsk anmälan av fd hustrun om bl a sexuella övergrepp på sin styvdotter i april 2002 begick självmord.
Åklagare i Holmlinmålet var fd chefsåklagaren Staffan Söderberg, Karlstad, som även ledde utarbetandet av direktiven från 1999. Staffan Söderberg blev i oktober 2001 avsatt från sin tjänst som chefsåklagare av anledningar som ter sig mycket dunkla. I Holmlinmålet fanns inte minsta stödbevisning för påståendet om sexuella övergrepp. Flickan hade manipulerats av modern som lärt henne vad hon skulle säga och jämför man det första förhöret med flickan med det andra förhöret skiljer sig berättelsen åt på ett oacceptabelt sätt samt i förhören förekommer flera grova sexual och könsord som en flicka på 6-7 år normalt inte vet innebörden av och kan sätta in i sitt sammanhang. Förhören med flickan leddes av Eva Borg vid Strömstadspolisen samt åklagaren Staffan Söderberg.
Fadern till flickan, Bert Olsson sade i första förhöret att han inte visste eller hade märkt, eller att det fanns något som tydde på att dottern skulle ha varit utsatt för övergrepp. I senare vittnesmål ändrade han sin utsaga och hävdade att han vetat 1 år att dottern varit utsatt men inte gjort någon anmälan därför att han haft sorg efter sin far som dött 2 år tidigare.
En moster, Maisy Holmlin var det vittne som enligt åklagaren skulle skänka trovärdighet åt hela målet. Maisy Holmlin gudmor och moster till Stefan Holmlin alkohol och tablettmissbrukare sedan många år blev åklagarens starka vittne i Holmlinmålet trots mycket starka hämndmotiv mot Stefans mor. Hon hade på grund av sitt missbruk förlorat vårdnaden om sina barn och hade under flera år skyllt detta förhållande på sin syster. (Stefans mor) Vid förhör trodde hon dock inte på att systersonen skulle vara pedofil. Detta förhållande som under hela förundersökningen påpekades gång på gång för åklagaren ignorerades helt av denne. Staffan Söderberg valde att på dessa lösa grunder ändå väcka åtal.
Mot denna bakgrund och de därpå tragiska konsekvenserna hälsas direktiven om de höjda beviskraven i dessa mål med tillfredställelse förutsatt att de följs av polis och åklagare.
BO Lena Nyberg anser att bättre förhörskunskaper och en utvecklad metodik vid förhör med barn skulle tillmäta barnets utsaga ett större värde. Analogt med detta vore det då också lättare att ifrågasätta och utvärdera de barns utsaga som är inlärd av en manipulerande mamma och alltså inte äger sanningens prägel.
Vid mål med stort massmedialt intresse och då domstolen på åklagarens begäran utfärdar yppandeförbud kring en förundersökning innebär detta att endast åklagaren kan berätta för media och allmänhet vad som hänt. Detta i sin tur får till följd att åklagaren redan på förundersökningsstadiet har möjlighet att styra målet på ett för åklagarsidan gynnsamt sätt. Försvarsadvokaten blir på detta vis bakbunden och detta försvårar avsevärt advokatens möjligheter att hämta in egen information i målet. Anne Ramberg, generalsekreterare i Advokatsamfundet, anser att denna obalans påverkar tilltron till rättsväsendet.
Det faktum att våra domstolar endast skall grunda sin dom på vad som förekommit vid huvudförhandlingen innebär inte att även domstolens ledamöter påverkas av massmedias skriverier om ett mål där endast åklagarens meddelarfrihet citeras. Juristerna vid våra domstolar har förhoppningsvis en mer objektiv och proffesionell attityd till massmedia men det faktum att även politiskt valda nämndemän har domsrätt i ett mål av massmedialt intresse ökar på ett otillfredställande sätt denna obalans när det gäller yppandeförbudet. Alla domstolens ledamöter är vanliga människor som påverkas medvetet eller omedvetet.
Förhoppningen med RÅ:s nya direktiv gällande anmälningar om sexuella övergrepp är att inte de många fäder, styvfäder, morfäder och farfäder som i dag anhålls, häktas, lagförs och i flera fall döms på falska grunder skall slippa få sina liv ödelagda.
Att metodiken, förhörskunskapen, objektiviteten och förutsättningslösheten hos polis och åklagare som handlägger dessa misstänkta brott svarar upp mot de höga krav på yrkeskunskap alla medborgare i en rättsstat har rätt att ställa. Detta gynnar även de barn som verkligen blivit utsatta för övergrepp, att de män som förgriper sig på barn lagförs och döms och de utsatta barnen erhåller adekvat skydd och hjälp.
Fallet Stefan Holmlin. Åklagare tilltalad, lagförd och frikänd
Myten om den goda modern och att barn alltid talar sanning
"Vi dömer oskyldiga till fängelse"
Rättsröta i behandlingen av misstänkta vid sexualbrott
Svårt att föra klok debatt om barnaga
|
Svårt
att föra klok debatt om barnaga
Av Andreas Fischer, Vallentuna
|
|
Det finns en del områden där svensken i gemen verkar ha svårt att föra en
saklig debatt. Prostitution, invandring och narkotika är några. Men även
diskussionen om barnaga verkar vara mer infekterad än jag trodde. Ett sorgligt
exempel på detta kunde man se i torsdagens ”Debatt” på Sveriges Television.
Man kanske skulle förvänta sig att förespråkare för barnaga lätt blir osakliga
och aggressiva. Till min förvåning var det precis tvärtom. Det var
”anti-barnaga-fundamentalisterna”, eller hur man nu ska kalla dem, som inte
förmådde göra skillnad mellan att dra ett barn i jackan och en våldtäkt.
I stället så fanns lösningen till alla tänkbara problem i att diskutera
problemet med barnet. Jag undrar dock hur någon som inte ens kan föra ett
vettigt samtal med en lugn och sansad vuxen i en tv-studio ska diskutera med en
gallskrikande treåring som till exempel vägrar kliva på tåget som ska gå om en
minut. Och vilka signaler de tror att de sänder ut när de inte låter komma
oliktänkande till punkt. Bra förebilder för barnen? Knappast!
Colasantefallet:
Italiensk politiker på semesterresa i Sverige lagförd för barnmisshandel
En serie artiklar i olika media - 2011-08-31 --
Vad är barnaga?
Av Lena Hellblom Sjögren, Fil Dr, leg.
psykolog
Tillbaka
till Artiklar
Tillbaka
till NKMR:s Huvudsida
Fler artiklar...
- Sveriges våldsamma ungdomar: bränder och attacker mot ordningsmakten m m
- Sveriges domstolar i kris - HD-domare bryter mot sexköpslagen
- Sveriges barn behöver sina föräldrar
- Sverige som rättsstat
- Sverige sliter med psykisk ustabile barn og unge
- Sverige och barnkonventionen
- Sverige nonchalerar umgängesrätten
- Kränkte Sverige den tilltalades mänskliga rättigheter?
- Sverige - en rättsstat?
- Svalövs kommun: Pengar flyttas från olika verksamheter för socialtjänsten