KARLSKOGAFALLET - VILLE HA HJÄLP MED HYRAN, BLEV AV MED SONEN

  • Karlskogafallet

     

    Ville ha hjalp med hyran - blev av med sonen

    Av Torbjörn Karlgren, Karlskoga

     

Torbjörn Karlgren är journalist vid Karlskoga Tidning. Artikelserien är tidigare publicerad i Karlskoga Tidning som förstasidesnyhet med början den 12 juli 1999 -- den 5 augusti 1999. Artiklarna återges här med författarens och redaktionens benägna tillstånd.

 

  • - Jag vill ha min son tillbaka, säger Eva Stendahl. Han är det viktigaste jag har.

    Eva Stendahl gick till socialen i Karlskoga för att hon ville ha hjälp bland annat med hyran.

    Det slutade med att socialen tvångsomhändertog hennes tio månader gamle son.-

    - Jag trodde jag skulle få hjälp, säger Eva. Istället blir det så här.

     

    Idag berättar hon om sitt livs värsta mardröm, den som håller på just nu.

     

    Socialen tog hennes barn

    "Hur kan det få gå till så här?"

     Eva vände sig till socialförvaltningen i Karlskoga. En hyresskuld riskerade göra henne bostadslös och då skulle hon ju inte kunna ta hand om sin tio månader gamle son, Adrian.

    Slutresultatet av hela ärendet?

    Socialen tvångsomhändertog barnet.

    - Jag ville ju bara ha hjälp och stöd, säger en förkrossad Eva.

     

    Den 26 maj 1999 går Eva Stendahl till socialen på Baggängen. Orsaken är rent primärt en hyresskuld som legat och skvalpat och som hon försökt förtränga men nu har insikten drabbat henne att hon faktiskt kan bli vräkt.

    - Och skulle jag bli det kan jag ju inte ta hand om min son, resonerar hon.

    Eva Stendahl är 25 år.

    Adrian, sonen, är tio månader, född i augusti förra året.

    Hon är ensam med honom och tycker från och till att det är jobbigt, att hon skulle behöva någon typ av avlastning vilket är svårt när hennes föräldrar inte bor i stan och inte heller släkten i någon större omfattning.

    Även det ska hon prata med dem om på socialen.

    Det blir inte som Eva tänkt sig.

    Istället börjar - henne ovetande - den som hon själv kallar "sin största mardröm".

    En undersökning inleds.

    Två veckor senare är Adrian tvångsomhändertagen och Eva och han placerade på en institution i Säffle.

    Efter fyra veckor där är Adrian tvångsplacerad på ett familjehem i en grannkommun, ett hem där Eva endast får hälsa på honom övervakad av socialtjänstemän.

    Det finns inga droger i bilden.

    Inget alkoholmissbruk.

    Det här är berättelsen om hur det som ingen av oss tror kan ske faktiskt kan hända.

                      • ***

När du läser det här har Adrian sedan sex dagar varit tvångsomhändertagen efter beslut av socialnämndens sociala utskott i Karlskoga.

Det är egentligen svårt att se hur det hela kunde gå så här.

I det här skedet började det, enligt socialförvaltningens utredning så här:

"990526 sökte Eva upp socialförvaltningen och ansökte om hjälp i form av boende på kvinnohuset. Hon beskrev sin situation som rörig, hon visste inte vad hon ville på längre sikt, hon riskerar att, bli vräkt då hon har en hyresskuld. Socialtjänsten bedömde att Eva hade svårigheter att trygga Adrian och att det därigenom förelåg en fara för hans hälsa och utveckling varför en utredning jml 50§ SoL inleddes"

skriver socialsekreteraren Håkan Stenholm i sin utredning.
                  •  ***

"SoL är socialtjänstlagen.

Dess 50:e paragraf säger följande:

"Socialnämnden skall utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom ansökan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden.

Vad som har kommit fram vid utredning och som har betydelse för ett ärendes avgörande skall tillvaratas på ett betryggande sätt.

Vid en utredning om socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd eller stöd får nämnden, för bedömningen av behovet av insatser, konsultera sakkunniga samt i övrigt ta de kontakter som behövs.

Utredningen skall bedrivas så att inte någon onödigt utsätts för skada eller olägenhet. Den skall inte göras mer omfattande än vad som är motiverat av omständigheterna i ärendet.

Utredning enligt första stycket skall bedrivas skyndsamt och vara slutförd senast inom fyra månader. Finns det särskilda skäl får socialnämnden besluta att förlänga utredningen för viss tid.

Den som berörs av sådan utredning som anges i första stycket skall underrättas om att en undersökning inleds.

***

Det som är i fet stil har jag markerat.

Varför?

Det första är det, tycker jag, tveksamt om socialförvaltningen följt - att inte onödigt utsätta någon för skada eller inte göra mer omfattande insats av vad som behövs.

Det andra är, enligt Eva, ett mer direkt fel.

- Jag fick över huvud taget inte veta att man inledde en utredning om mig, konstaterar hon.

 

                    • ***

Vad är det då som får socialförvaltningen att inleda den undersökning som bara 14 dagar efter att den inletts leder till det första tvångsingripandet mot Eva och Adrian?

Två saker.

Dels har Eva sökt upp socialen själv och försökt berätta om sin situation.

Frivilligt.

Dels har hon året innan, i april, varit i kontakt med vuxenpsykiatrin i Karlskoga.

- Jag mådde inte bra då och pratade med en psykolog, säger Eva. Jag trodde att man kunde säga vad som helst till en sådan, att det fanns sekretess där.

Icke.

I den utredning som inleds samma dag som Eva besöker socialen för att få hjälp med hyran står följande:

"980414 inleddes en utredning jml 50§ SoL då det inkom en anmälan från vuxenpsykiatrin. Anledningen var att de hade en oro för Eva som då var gravid ... Utredningen avslutades 980512 med bedömningen att Evas situation var stabil och att erbjudande om en samtalskontakt med vuxenpsykiatrin tillgodosåg hennes behov.

Så var det med den sekretessen.

 

                    • ***

Nåväl.

I augusti 1998 föds Adrian, Eva är ensam vårdnadshavare om honom och vill bara få vara i fred med sitt barn.

Men hon finns inne i det sociala maskineriet och även om hon försöker värja sig så gott hon kan så försöker socialförvaltningen göra insatser för henne.

                    • ***

Två dagar efter sitt besök på socialen, den 28 maj, konstateras att Eva inte sovit någon natt på kvinnohuset vilket diskuterats två dagar tidigare.

Hon erbjuds då att få komma till Irmagården i Säffle vilket hon avböjer.

Hon vill -återigen - bara få vara hemma med sitt barn.

Socialen försöker sedan under några dagar att komma i kontakt med Eva och Adrian men utan att lyckas. Detta noteras i utredningen.

Under ett samtal med Adrians far den 9 juni framkommer det att Eva varit hos honom sent kvällen innan och velat att han skulle vara barnvakt. Han hade sagt nej och de hade gått efter en stund.

Eva hade också setts ute, sent en helgkväll cirka två veckor tidigare, med Adrian.

 

                    • ***

Irmagården är en institution för gravida kvinnor och mödrar med barn och deras insatser är "akut, längre tid, boendestöd, eftervård, kontraktsvård enligt kriminalvårdslagen, lagen om vård av unga och sociala utredningar", en institution med elva platser och en normal vårdtid på cirka tolv månader.

Kostnaden är 1200 kronor per dag (pris från oktober 1998) och till det kommer fickpengar, tandvårds- och sjukvårdskostnader etcetera.

- Jag förstod över huvud taget inte vad jag skulle dit och göra, säger Eva som avböjer erbjudandet.

                    • ***

Den 9 juni åker Eva och Adrian ändå till Irmagården.

Dock inte frivilligt.

Samma dag har socialnämndens ordförande, Bengt Johansson (s), beslutat om ett tvångsomhändertagande enligt LVU, "lag 1990:52 med särskilda bestämmelser om vård av unga".

Tvångsomhändertagandet är enligt LVU:s sjätte paragraf.

Så här lyder den:

"Socialnämnden får besluta att den som är under 20 år omedelbart skall omhändertas, om

1. det är sannolikt att den unge behöver beredas vård med stöd av denna lag, och

2. rättens beslut om vård inte kan avvaktas med hänsyn till risken för den unges hälsa eller utveckling eller till att den fortsatta utredningen allvarligt kan försvåras eller vidare åtgärder hindras.

Om socialnämndens beslut om omhändertagande inte kan avvaktas, får nämndens ordförande eller någon annan ledamot som nämnden har förordnat besluta om omhändertagande. Beslutet skall anmälas vid nämndes nästa sammanträde.

När socialnämnden har ansökt om vård med stöd av lagen, får även rätten besluta att den unge omedelbart skall omhändertas".

23 juni, när Eva varit två veckor på Irmagården, fastställer länsrätten beslutet.

- Jag hade ju inget att välja på, säger Eva.

 

                    • ***

Varför tvångsomhändertas då Adrian den 9 juni?

Utredningen igen:

"990609 beslöt socialnämndens ordförande att omedelbart omhänderta Adrian då den fortsatta utredningen riskerade att inte kunna genomföras samt att det förelåg sannolika skäl att han behövde beredas vård jml LVU och rättens beslut om vård inte kunde avvaktas".

 

                    • ***

Irmagården ska "observera Eva och Adrian i syfte att få en bild av Evas omsorgsförmåga och Adrians anknytning".

Enligt socialförvaltningen kommer Irmagårdens personal fram till att "Eva inte kan tillgodose Adrians behov då hon är upptagen med sina egna känslor och behov".

Adrian då?

"De uppfattar Adrian som en normalt utvecklad pojke som är glad och pigg. Han visar ingen rädsla för främlingar och sträcker sig mot vem som helst, d v s han är distanslös. De reserverar sig för att de kunnat iaktta fämiljen under en begränsad period och under en pressad situation.

 

                    • ***

På Irmagården är situationen kritisk.

Eva vill inte vara där, vilket är ganska lätt att förstå.

Måndagen den 5juli, för en vecka sedan, åker hon därifrån.

Tillbaka till Karlskoga.

Dagen därpå beslutar socialnämndens sociala utskott om ännu ett tvångsomhändertagande.

Adrian placeras i ett familjehem i en grannkommun.

 

                    • ***

Det har då gått mindre än 1,5 månad sedan den ödesdigra dag då Eva besökte socialförvaltningen i Karlskoga för att diskutera stöd och sitt hyresproblem.

Fram tills dess hade Eva levt som ensamstående förälder, med dens problem, glädjeämnen, sorger och leenden.

Nu har hon varit åtskild från sitt barn snart en vecka.

- Jag förstår inte, säger hon.

- Jag har ju inte gjort någonting. Jag älskar mitt barn och vill ha honom hos mig.

- Att jag över huvud taget sökte upp socialen var ju för att inte bli av med min bostad för utan lägenhet hade jag inte kunnat ta hand om Adrian.

- Istället ledde det till att jag blev av med honom.

- Hur kan det få gå till så här?

 

Ingen politiker har träffat Adrian

Politikerna i händerna på tjänstemännen

Socialtjänsten och Adrian

Du svarar som en politiker, Birgitta

Nidbild av socialnämndens arbete

Jag blir så trött

Tragedier vid tvångsomhändertaganden

Oenig länsrätt sade nej till Eva

Ingen rök utan eld, säger länsrätten

Tack för artiklarna om Adrian

 

Tillbaka till Pågående Rättsfall 

Karlskogafallet_du_svarar_som_en_politiker

 

  • Du svarar som en politiker, Birgitta

    av Torbjörn Karlgren, Karlskoga

     

Karlskoga Tidning den 22 juli 1999. Replik av Torbjörn Karlgren till avdelningschefens insändare i artikelserien om socialtjänstens i Karlskoga tvångsomhändertagande av Adrian. Artiklarna återges här med författarens och redaktionens benägna tillstånd.

 

  • D

    et är svårt att svara på Birgitta Perssons inlägg och orsaken är att hon svarar som en politiker.

    "Det jag kan kommentera om Adrians situation idag är att grunden för att placera honom i ett familjehem inte är att hans mamma sökt socialbidrag till en hyra" skriver Birgitta.

    Nejvisst.

    Vem har påstått det? I varje fall inte jag.

    Däremot har jag skrivit att utredningen om omhändertagandet började när Eva besökte socialen den 26 maj.

    För att citera utredningen under rubriken "Anledning till utredning":

    "990526 sökte Eva upp socialförvaltningen och ansökte om hjälp i form av boende på kvinnohuset. Hon beskrev sin situation som rörig, hon visste inte vad hon ville på längre sikt, hon riskerar att bli vräkt då hon har en hyresskuld. Socialtjänsten bedömde att Eva hade svårigheter att trygga Adrian och att det, därigenom förelåg en fara för hans hälsa och utveckling varför en utredning jml 50§ SoL inleddes".

    Precis som jag skrivit.

     

    Inte sant

    Hon påstår att jag "väljer att utesluta det som handlar om Adrian, Adrians behov av skydd och Adrians rättigheter till en god omsorg" och att "genom att inte redovisa helheten i materialet framställer Torbjörn Karlgren socialtjänsten som en skrämmande och maktfullkomlig myndighet"

    Det är inte sant.

    Det som sägs i utredningen om Adrian har redovisats i mina artiklar. Har socialtjänsten mer att anföra angående honom så finns det i så fall inte i Håkan Stenholms utredning.

    Ingen har kunnat belägga att Adrian farit illa.

    Det har i så fall inte redovisats - och då är det lika illa.

    Men det är ett klassiskt knep att krypa bakom sekretessen och mumla om att "det finns mer, jojo". Jag är tämligen övertygad om att alla som läser hela utredningen kommer fram till ungefär samma sak.

     

    Redovisas inte

    I den korta, summariska utredningen anges nämligen inte värre saker om Adrian än att han är distanslös och gått i blöta blöjor.

    "Karlskoga Tidnings artiklar försvårar och riskerar enligt min mening socialtjänstens målsättning att skapa goda uppväxtvillkor för barn i Karlskoga" skriver Birgitta Persson och beklagar.

    Det är nästan fånigt.

    Som Birgitta Persson skriver är LVU, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, till för att skydda barn i Sverige från "misshandel, vanvård och olika former av utnyttjande".

    Det är en god målsättning.

    Problemet i det här fallet , Adrian, är ju bara att ingen påstått att han är misshandlad, inte heller att han är utnyttjad och ingenstans i materialet framgår att han är vanvårdad.

     

    Två gånger om

    Ändå är han elva månader gammal (på lördag) tvångsomhändertagen två gånger om av socialens tjänstemän och politiker.

    Jag har mina personliga åsikter i det här fallet.

    De är emellertid inte intressanta.

    Men med den makt som socialtjänst och socialpolitiker har över enskilda medborgare och dessutom ofta över grupper och människor som redan i utgångsläget är svaga - så är det viktigt att syna och visa vad man använder den makten till.

    Det är jag glad över att ha gjort i fallet med Adrian och hans mamma.

     

    Nidbild av socialnämndens arbete

    Tragedier vid tvångsomhändertaganden

    Jag blir så trött

    Oenig länsrätt sade nej till Eva

    Ingen rök utan eld, säger länsrätten

    Tack för artiklarna om Adrian

    Tillbaka till Pågående Rättsfall

     

     

     

     

GRYMT OCH OBARMHÄRTIGT

 

  • Grymt och obarmhärtigt

    Av Anja Cavallie

     

     

Anja Cavallie är journalist. Artikeln är tidigare publicerad i Karlskoga Tidning, den 22 januari 2000. Den återges här med författarens benägna tillstånd.

Den här artikeln är en fortsättning av berättelsen om karlskogabon Eva Stendahl och hennes barn. De tidigare artiklarna är publicerade under titeln "Karlskogafallet".

 

 

"Socialtjänsten i Karlskoga är inte lämpliga att bemöta människor som behöver hjälp"

 

- Grymt och obarmhärtigt.

Socialen må ha vilket försvar som helst, men man behandlar inte en människa på det här sättet, säger Britt Rosén på Brottsofferjouren.

I onsdags kom tre socialtjänstemän hem till Eva Stendahl för att "prata". Efter en stund försvann två av tjänstemännen för att ordna ett beslut om omhändertagande av Evas tre månader gamla son Kristian.

Eva försökte ta sitt barn och lämna lägenheten för att söka skydd i kyrkan, men blev hindrad av den kvarvarande socialtjänstemannen. Detta, trots att Eva just då var vårdnadshavare för barnet.

Barnet placerades i ett jourhem och Eva följde med. När hon sedan vägrade att lämna jourhemmet och sin son, blev hon handgripligen utkastad på gatan - och lämnad i sticket.

- Det finns ingenting som försvarar ett sådant handlande. Jag har jobbat som diakon i över 30 år, bland annat i Stockholm, och varit med om flera fall av akuta omhändertaganden, men aldrig har jag varit med om att mamman "misshandlats" på det här sättet. Och det är dessvärre inte det enda skrämmande exemplet som jag har sett här i Karlskoga, säger Britt Rosén.

Borde fått hjälp istället

Britt Rosén anser att det borde funnits andra lösningar på problemet.

- För det första är Eva ingen missbrukare. Att hon och hennes före detta polisanmält varandra har ingenting med barnet att göra. Det händer också att föräldrar kommer i kris, men det är ingenting som ligger till grund för ett omhändertagande.

- Om man nu tyckt att Eva behövt hjälp så borde hon ha kunnat få den hjälpen och det stödet i vardagen, tillsammans med sin son. Det står i socialtjänstlagen att man ska försöka samverka med klienten och komma fram till gemensamma lösningar.

- Här finns ingenting som tyder på att de har gjort det. Sedan kan de hitta på alla möjliga försvar. De är duktiga på sådant. Jag är mycket kritisk och ifrågasätter deras bedömningsförmåga. Eva ville ju lösa det här. Hon var beredd till vad som helst för att få behålla sin son. Men socialen är maktfullkomlig och får tydligen bära sig åt hur som helst.

- Jag förstår om människor inte längre har förtroende för dem och vill ta kontakt med dem. Det var ju det Eva gjorde för snart ett år sedan. Nu har de tagit båda hennes barn.

 

Anja Cavallie
0586-72 13 44

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Karlskogafallet

Ingen politiker har träffat Adrian

Politikerna i händerna på tjänstemännen

Socialtjänsten och Adrian

Du svarar som en politiker, Birgitta

Nidbild av socialnämndens arbete

Jag blir så trött

Tragedier vid tvångsomhändertaganden

Oenig länsrätt sade nej till Eva

Ingen rök utan eld, säger länsrätten

Tack för artiklarna om Adrian

Tillbaka till Artikelindex

Tillbaka till Pågående Rättsfall 

 

 

 

 

Karlskogafallet_ingen_politiker_traffat_pojken

 

  • Socialen tar Adrian - igen

     

    Ingen politiker har träffat Adrian

    av Torbjörn Karlgren, Karlskoga

     

Karlskoga Tidning den 13 juli 1999. Detta är den andra artikeln i artikelserien om socialtjänstens i Karlskoga tvångsomhändertagande av Adrian. Artiklarna återges här med författarens och redaktionens benägna tillstånd.

 

  • Det har nu gått åtta dagar sedan socialen i Karlskoga för andra gången tvångsomhändertog Adrian, tio månader.

    Grunden?

    En ifrågasatt utredning med påståenden om allt från neddragna persienner och för få lampor till blöjor som är för blöta.

    - Eva Stendahl fick 1,5 timme på sig att försvara sig och sitt barn.

    Sedan fattade fem politiker beslutet att omhänderta honom - och kom fram till att Adrian behöver "växa upp i en miljö där han får trygghet, kontinuitet och stimulans".

    Ingen av dem har träffat honom.

     

     

    Neddragna persienner, för få lampor och en blöt blöja

    Så här gick det till när politikerna tvångsomhändertog Adrian

    Eva fick sin son Adrian, tio månader, tvångsomhändertagen. Det berättade vi om igår.

    I tisdags fattade fem politiker beslutet vid ett extra möte.

    Tvångsomhändertagandet av Adrian var ett så viktigt beslut att det inte kunde vänta. Så här gick det till.

    Det är sommar, sol och semester när socialnämndens sociala utskott samlas för möte tisdagen den 6 juli. Det skulle egentligen inte vara något möte, sista ordinarie sammanträdet var i mitten av juni men nu har man kallats in extra.

    Det märks att det är semestertider. Utskottet, som normalt har sex ledamöter, är bara fem till antalet denna dag och räknar man ordinarie ledamöter så är bara hälften närvarande. Med utskottet behöver bara ha fyra politiker på plats för att kunna ta beslut.

    Med på mötet är socialdemokraterna Ingegerd Bennysson som fungerar som ordförande i Bengt Johanssons frånvaro, Roy Olsson och Margaretha Öhrn.

    Dessutom vänsterpartisterna Sonia Schaank och Kenneth Wachenfeldt.

    Efter ett två timmar långt möte, där Eva Stendahl varit med de första tre fjärdedelarna och utskottet och socialsekreteraren Håkan Stenholm sedan diskuterat beslutar utskottet att enligt lagen om vård av unga omedelbart tvångsomhänderta hennes tio månader gamle son Adrian.

    Med sig för att göra denna bedömning har sociala utskottet en utredning på fem A4-sidor, författad av socialsekreteraren Håkan Stenholm, och ett förslag till beslut.

     

                • ***

Eva försöker få politikerna att förstå att hon klarar av Adrian utmärkt och att hon ska få behålla honom hemma, helt enkelt att livet ska fortsätta som tidigare.

Efter att Eva och hennes morfar (som varit med som stöd) fått lämna möteslokalen för att vänta utanför fortsätter mötet.

- Det kändes så ... meningslöst, säger Eva efteråt. Det är ju socialen som påstår saker om mig och ändå är utredaren tyst under hela tiden jag är med.

- Så lägger han fram sitt när jag har gått ut.

- Jag kunde lika gärna ha varit hemma istället för att sitta där och tala om hur förtvivlad jag var.

Hur är det då med Adrian, den tiomånaders pojke som sägs stå i centrum av det här ärendet?

Socialens tjänstemän har träffat honom vid tre kortare tillfällen.

Utredaren, Håkan Stenholm, skriver:

"Utredaren uppfattar Adrian som en mycket lättillgänglig pojke. Han är väldigt glad och är lätt att locka till skratt. Han verkar hel och ren förutom att socialtjänstens personal vid några tillfällen iakttagit att han gått för länge med blöt blöja. Han är distanslös på så sätt att han tyr sig till vem som helst".

Aha!

Här har vi något.

(Den där blöta blöjan kan vi ju glömma. Hittills har inget barn växt upp på denna jord utan att gå för länge med blöt blöja mellan varven).

Felet med Adrian är uppenbarligen att han är öppen på så sätt att han "tyr sig till vem som helst".

Utredningen fortsätter:

"Detta är anmärkningsvärt med tanke på att ett tio månaders litet barn normalt reagerar inför främmande människor".

Vad blir slutsatsen?

Jo:

"Adrian tyr sig inte mer till sin mamma än till någon annan. Ett exempel på detta är när utredaren besökte Irmagården. Under samtal med Eva och personal låg Adrian och sov i sin vagn en bit ifrån. Han vaknade och en personal gick fram för att ta upp honom. Adrian lät sig glatt tas upp av denne och han blev sedan nersatt på golvet. Han efterfrågade inte Eva trots att hon fanns i rummet".

***

Socialförvaltningen i Karlskoga tycker inte om Adrians far. Han har en fängelsedom han avtjänat, han har dömts för olaga hot och misshandel av sin förra fru - en dom han inte accepterat och som nu ligger hos Europadomstolen.

Men:

Eva och pappan har inte bott ihop.

Eva har ensam vårdnad om Adrian.

Ändå tar utredningen pappan som ursäkt för att ta Adrian från Eva.

Ett exempel:

"Eva har vid ett flertal tillfällen visat sig omdömeslös, när hon är ute sent på nätterna och att hon söker upp pappan tillsammans med Adrian och till och med lämnar Adrian hos pappan".

Till saken hör att det inte finns något beslut om att Adrian och pappan inte ska få umgås.

- Men kräver socialen att det ska vara så så får jag väl acceptera det, säger Eva.

- Bara jag får Adrian tillbaka.

                • ***

Eva då?

Vad har socialen mot henne som mor?

"Eva är mycket upptagen med sitt känsloliv och pratar mycket om detta och hon ger intryck av att vara psykiskt labil på så sätt att hennes reaktioner på händelser inte är adekvata. Till exempel så har Eva haft en önskan om att Adrian skall ha tillgång till sin far och när detta inte gått att genomföra har hon reagerat väldigt starkt".

Mer?

"Hon har vid ett flertal tillfällen tillsammans med Adrian sovit över hos olika kompisar och varit ute sent på kvällarna. När utredare påtalat det olämpliga i detta har Eva menat att hon har gjort det för att hon skall må bra och när hon mår bra gör Adrian det också."

Sedan återkommer Adrians "distanslöshet".

"Socialtjänsten har iakttagit att Adrian är distanslös dvs han vänder sig lika glatt till vem som helst. Eva tycker detta är en bra egenskap".

Utredaren konstaterar också att persiennerna i Evas lägenhet varit neddragna dagtid samt att det "funnits få fungerande lampor".

              • ***

Socialtjänsten försöker, två dagar efter Evas besök, att "i flera dagar komma i kontakt med Eva och Adrian utan resultat".

Utredningen säger att Adrians pappa berättat att Eva sökt upp honom - med Adrian - vid tolvtiden på natten för att få honom att vara barnvakt.

- Det har jag aldrig sagt, säger pappan.

Enligt utredningen har pappan "också uppgivit att han sett Eva med Adrian vid halv ett-tiden på natten en helgkväll för cirka två veckor sedan utanför en nöjeskrog. Han ringde vid detta till polisen då han tyckte att det var olämpligt".

- Aldrig, säger han. Det har inte hänt och jag skulle aldrig ringa polisen och säga något sådant.

- Speciellt inte som jag var orolig över att de skulle ta Adrian efter att Eva varit hos socialen och bett om hjälp.

              • ***

Sammanfattning om Adrian?

"Socialtjänstens bedömning är att det föreligger en risk för hans hälsa och utveckling pga moderns bristande omsorgsförmåga. Denna oförmåga tar sig uttryck i att modern är mycket självupptagen och då Inte förmår att se Adrians behov. Modern har också Visat sig omdömeslös i att låta Adrian vistas i olämpliga miljöer".

Detta leder till att Adrian behövs tas om hand:

"Socialtjänsten har genom frivilliga insatser försökt ge Eva stöd i föräldrarollen. Dessa insatser har varit verkningslös då Eva avbrutit dem eller hällt sig undan".

Alltså:

"Adrian behöver växa upp i en miljö där han får trygghet, kontinuitet och stimulans. Han behöver omgående påbörja en anknytningsprocess. Dessa behov bedöms han få tillgodosedda genom en familjehemsplacering. Då modern inte samtycker till erforderlig vård och för att säkerställa densamma måste den ges med stöd av 2§ LVU".

***

2§ LVU säger:

"Vård skall beslutas om det på grund av misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas".

              • ***

I protokollet från socialnämndens sociala utskott, beslutet om Eva och Adrian, står följande:

"Adrian uppvisar idag ett beteende som tyder på att han inte har någon eller en mycket svag anknytning till sin moder. Socialtjänsten bedömer att Adrian omgående behöver få knyta an till en omsorgsperson för att eliminera att hans känslomässiga utveckling allvarligt riskeras att skadas. Vidare bedöms Adrian vara i behov av att fä växa upp i en miljö där han får trygghet, kontinuitet och stimulans. Dessa behov bedöms han få tillgodosedda genom en familjehemsplacering. Samtycke till den föreslagna vården föreligger inte".

Nej,

Det gör inte det.

Eva vill ha Adrian hemma hos sig.

Hon säger till politikerna att det som står i utredningen inte är sant.

Påpekar att utredaren bara träffat Adrian några få gånger.

Säger att socialtjänsten missförstått hennes begäran om hjälp och att hon hände.

Sociala utskottet beslutar enhälligt att tvångsomhänderta Adrian,

              • ***

En aspekt i ärendet är denna:

En av de fem ledamöterna i socialautskottet denna dag är Sonia Schaank, vänsterpartist.

Det är hon som tagit beslutet tagit innan, på måndagen, att Adrian omedelbart skulle placeras i familjehem.

Schaank har ensamt fattat beslutet.

Varför just Sonia Schaank?

Tja, ordföranden Bengt Johansson var på semester.

Vice ordföranden Ingegerd Bennysson hade ledig dag och när mobiltelefonen ringde hann hon inte svara.

Istället fick Håkan Stenholm tag i Sonia Schaank och eftersom hon var den förste politiker han fick tag i så blev det hon som fick fatta beslutet.

Nu, dagen efter, sitter hon på sociala utskottets möte och ska rösta om huruvida hon tycker att det beslut hon själv tog dagen innan var riktigt.

Det visar sig att hon tycker det.

              • ***

En annan aspekt:

Håkan Stenholm, utredaren som är socialsekreterare, är också oppositionsråd för vänsterpartiet och sitter i kommunfullmäktige.

Med sig, vid hembesöken hos Eva, har han en annan socialtjänsteman, Ing-Marie Lycke.

Hon sitter också i fullmäktige för vänsterpartiet.

Det gör även Sonia Schaank, Schaank som på Stenholms fråga skriver under det akuta beslutet om tvångsomhändertagande.

Kenneth Wachenfeldt?

Han är ordförande för vänsterpartiet i Karlskoga.

              • ***

Ett fall som Adrian är naturligtvis svårt, svårt att beskriva.

Men vad man än tycker och tror finns ett antal punkter som ingen ifrågasätter.

* Fram till den 26 maj lever Eva Stendahl som ensamstående mor med sonen Adrian, tio månader, utan att någon ifrågasatte.henne.

* Den 26 maj går hon till socialen för att få ekonomisk hjälp och hjälp med avlastning.

* Detta gör att socialen inleder en utredning som två veckor senare leder till det första tvångsomhändertagandet och sex veckor senare till att Adrian placeras i familjehem.

* På sex veckor går Eva från att vara vanlig mamma till att mista sitt barn och bara få träffa honom vid planerade besök.

Idag är det den 13 juli.

Det är en vecka och en dag sedan Adrian tvångsomhändertogs av samhället för andra gången.

  • Nu, det är ju en så fin tid med Adrian, säger Eva. Han börjar gå, får tänder, pratar ...
  • Jag hade en riktig vardag med mitt barn och mådde bra innan allt det här hände.
  • Det är allt jag vet.

 

Karlskogafallet_ingen_rok_utan_eld_sager_lansratten

 

Ingen rök utan eld, säger länsrätten

Av Torbjörn Karlgren, Karlskoga

 

Torbjörn Karlgren är journalist vid Karlskoga Tidning. Denna nyhetsartikel publicerad den 5 augusti 1999 ingår i artikelserien om fallet med tvångsomhändertagandet av Eva Stendahls son, Adrian. Artikelserien är tidigare publicerad i Karlskoga Tidning som förstasidesnyhet med början den 12 juli 1999 -- den 5 augusti 1999. Artiklarna återges här med författarens och redaktionens benägna tillstånd.

 

  • Det har inte hänt något illa med Adrian.

    Men det skulle kunna göra det.

    Enligt det resonemanget tar sig länsrätten fram när dess majoritet beslutar att Adrian, elva månader, ska tvångsomhändertas.

     

    Igår berättade Karlskoga Tidning att Eva Stendahl, som vi skrivit ett antal artiklar om, inte får tillbaka sin son utan att han ska fortsätta vara tvångsomhändertagen.

    Idag handlar det om hur det gick till och vad som egentligen anfördes i länsrätten som grund för beslutet.

    Det finns underligheter i det som anförs mot Eva i länsrätten. Socialförvaltningens två tjänstemän för vid förhandlingen exempelvis fram att "Kvinnohuset har uppgett att Eva Stendahls praktiska skötsel av och känslomässiga kontakt med Adrian är oroväckande".

    Men hallå! Vad var det det stod i socialsekreterare Håkan Stenholms utredning som låg till, grund för att socialnämnden tvängsomhändertog Adrian?

    Jo, att "990528 framkom i samtal med Eva att hon inte sovit någon nått på kvinnohuset".

    - Jag har ju inte varit där, säger Eva när hon läser handlingarna från länsrätten.

    - Hur kan de då göra en bedömning av något?

    En bra fråga.

     

                      • ***

En annan bra fråga är denna:

inför länsrätten säger socialförvaltningen att "BVC (alltså barnavårdscentralen) har anmält oro över Eva Stendahls sociala situation då hon hade uteblivit från flera besök".

 

                    • ***

Men när Christina Hjulström, Evas advokat, kontaktar ansvarig sköterska på barnavårdscentralen, en kvinna som träffat Adrian och Eva cirka tio tillfällen à 20 minuter vardera säger sköterskan att hon "inte delar uppfattningen att Adrian skulle vara distanslös utan anser att han har god anknytning till modern" och att "det är riktigt att Eva Stendahl uteblivit vid vissa besök på BVC men det är vanligt förekommande bland mödrar att så sker".

Speciellt om man inte har telefon hemma.

Och saknar bil.

Samt har ett litet spädbarn som inte alltid anpassar sig efter öppettider.

 

Det intressanta är dock:

1) länsrätten lägger tyngden i sitt beslut om tvångsomhändertagande på Adrians distanslöshet.

2) den yrkesmänniska, sköterskan på BVC, som träffat honom mest säger att distanslösheten inte finns.

 

                    • ***

                       

Socialförvaltningen lämnar också ett intyg från vuxenpsyklatrin och hävdar att "det brister också i omsorgen till följd av Eva Stendahls psykiska instabilitet vilken bland annat framgår av ett intyg från Vuxenpsyklatrin från den 13 juli 1999 och som nämnden gett in i målet".

Det har från flera håll uppmärksammats att Eva Stendahl har svårt att hålla kontakt och är självupptagen. Hon är en människa i ständig kris vilket är psykiskt påfrestande för henne".

 

                    • ***

Oidå! Ett intyg från 13 juli i år, till och med färskare än det senaste tvängsomhändertagandet. Så graverande för Eva!

Visst.

Om det inte varit för att intyget visserligen var skrivet då. på uppmaning från socialförvaltningen, men handlade om en situation långt tidigare i Evas liv, innan någon Adrian fanns.

                    • ***

                       

Och så vidare.

Det är ett utsökt fall av indiciebevisning där det ene sett det, den andre hört det, den tredje ringt dit och den fjärde anmält si och så. Och när socialförvaltningen dunkar kvinnohus, BB, barnavårdscentral, vuxenpsykiatri och så vidare i bordet så är det tungt.

Väldigt tungt.

                    • ***

Ett läkarintyg finns. Det är skrivet av barnläkaren Elisabeth Rimeika den 2 juli i år och fastställer att "Adrians fysiska hälsa är helt normal för ett elva månaders barn".

 

                    • ***

Så vad gäller då för att tvängsomhänderta ett barn enligt LVU?

Jo, detta.

Allt enligt förarbetena till lagstiftningen. Risken för att barnet ska skadas måste vara påtaglig. I uttrycket "påtaglig risk för skada" ligger att det inte får vara fråga om någon ringa risk. Övergående eller mindre betydande risk är alltså inte tillräckligt för ett ingripande.

Det ska också gå att konstatera att barnet har ett tydligt vårdbehov. Det ska föreligga konkreta omständigheter som talar för att en risk för skada finns.

"Brister i omsorgen" finns om till exempel barnets behov av känslomässig trygghet och stimulans allvarligt eftersätts till exempel på grund av missbruk eller psykiska störningar hos föräldrarna.

Något missbruk finns inte i det här fallet.

Däremot ett gammalt intyg om ett tillfälle då Eva varit "psykiskt instabil".

Okej.

 

                    • ***

En av nämndemännen, Klas-Göran Vilgren, anmälde skiljaktig åsikt och ville att tvångsomhändertagandet av Adrian skulle upphöra.

- Av utredningen framgår att Adrian verkar må bra och är välvårdad, skriver han. Utredningen om hans distanslöshet är vag.

- Jag anser att det inte är styrkt att hemförhållandena är sådana att det föreligger en påtaglig risk för att Adrians hälsa eller utveckling skall skadas.

 

                    • ***

Så vad blir det?

Jo, så här säger länsrätten:

Utredningen visar att "det föreligger missförhållanden i hemmet vad gäller skyddet och omsorgen av Adrian".

Men:

"Såvitt framgår är Adrian ett friskt barn".

Och:

"Det framstår som oklart om den uppgivna distanslösheten beror på hemförhållandena eller något annat".

Ändå:

"Även om någon skada inte kunnat visas finner länsrätten ... att det i vart fall för närvarande finns en påtaglig risk för att Adrians hälsa och utveckling skadas på grund av hemförhållandena".

Alltså finns det "ett vårdbehov för Adrian".

 

                    • ***

Då kan vi väl göra någon typ av frivillig vårdinsats?

Nej, säger länsrätten.

Eva har inte varit med på socialförvaltningens noter förr och "Eva Stendahl motsätter sig värdplanen".

'Vårdplanen"?

Ja, den ser ut så här:

"Adrian placeras i ett familjehem.

Han skall ha regelbundet umgänge med sin mamma.

Han skall även ha regelbundet umgänge med sin moster samt Evas mormor och morfar".

Vårdplanen innebär alltså att Adrian med tvång ska tas ifrån sin mor Eva.

När Eva motsätter sig tvångsåtgärden visar hon enligt länsrätten att hon inte accepterar en frivillig väg.

Och med Moment 22-bevisning har man då slagit fast att man måste ta hennes barn.

 

                    • ***

Så blir den samlade goda viljan sin egen motsats.

Någon har sagt att "vägen till helvetet är kantad av goda föresatser".

Det kan vara så att det ligger något i det.

 

                    • ***

Länsrätten bifaller socialnämndens ansökan om tvångsomhändertagande och "förordnar att Adrian Stendahl skall beredas vård med stöd av i och 2 §§ LVU".

 

                    • ***

- Vi ska överklaga till kammarrätten, säger Evas advokat, Christina Hjulström.

Under tiden fyller Adrian ett år i sitt familjehem.

 

Tack för artiklarna om Adrian

 

Tillbaka till Pågående Rättsfall 

Karlskogafallet_jag_blir_sa_trott

 

Jag blir så trött.

av Torbjörn Karlgren, Karlskoga

 

Replik av Torbjörn Karlgren, journalist vid Karlskoga Tidning. Artikelserien är tidigare publicerad i Karlskoga Tidning som förstasidesnyhet med början den 12 juli 1999 -- den 5 augusti 1999. Artiklarna återges här med författarens och redaktionens benägna tillstånd.

 

  • Usch, vad det är tröttsamt.

    Jag har i fyra stora artiklar över sammanlagt sex helsidor i Karlskoga tidning beskrivit fallet Eva och Adrian.

    I ett stycke i en av dessa fyra artiklar stod följande:

    "En annan aspekt:

    Håkan Stenholm, utredaren som är socialsekreterare, är också oppositionsråd för vänsterpartiet och sitter i kommunfullmäktige. Med sig vid hembesöken hos Eva har han en annan socialtjänsteman, Ing-Marie Lycke. Hon sitter också i fullmäktige för vänsterpartiet.

    Det gör även Sonia Schaank, Schaank som på Stenholms fråga skriver under det akuta beslutet om tvångsomhändertagandet.

    Kenneth Wachenfeldt? Han är ordförande för vänsterpartiet i Karlskoga".

    Detta konstaterande (som utgör sisådär en procent av hela textmängden) skrev jag för att jag tror att personliga band och relationer har betydelse vare sig det gäller Degerfors IF, vänsterpartiet eller socialförvaltningen.

    Men visst hade det varit roligt med en socialnämndsordförande som även diskuterat de övriga 99 procenten av vad som skrivits i detta uppseendeväckande fall.

    Tragedier vid tvångsomhändertaganden

    Oenig länsrätt sade nej till Eva

    Ingen rök utan eld, säger länsrätten

    Tillbaka till Pågående rättsfall

     

     

Karlskogafallet - JO-anmälan

 

 

JO-ANMÄLAN mot socialnämnden i Karlskoga kommun

Anmälare:

Ruby Harrold-Claesson, Jur. kand., ordförande i Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheterna (NKMR); Box 8077, 424 12 Olofstorp, Sverige

Marianne Haslev Skånland, Professor, v. ordf. i NKMR. Adress: PB 156, N-5046 RÅDAL, Norge

Peter Klevius, Antropolog, Andra v.ordf. i NKMR. Adress: Box 7106, 174 07 Sundbyberg, Sverige

Siv Westerberg, Jur. kand., Med. lic. styrelseledamot i NKMR. Adress: Skårsgatan 45, 412 69 Göteborg, Sverige

Hans Olav Okkels, Teol. Cand., styrelseledamot i NKMR. Adress: Hygom Sødervagn, DK-6630 Rødding, Danmark

Harry Ulich, Litograf, styrelseledamot i NKMR. Adress: Rogges vei 40, N - 5062 BØNES, Norge

Tryggve Emstedt, Advokat, styrelsesuppleant i NKMR. Adress Box 1021, 801 34 Gävle, Sverige

 

Då NKMR's ståndpunkt är att tvångsomhändertagande av ett barn skall vara den sista åtgärden i en rad av olika åtgärder, anmäler styrelsen i NKMR härmed:

Socialsekreteraren Håkan Stenholm

samt socialnämnden i Karlskoga kommun som samtliga har varit engagerade i det enligt vårt förmenande onödiga tvångsomhändertagandet och familjehemsplaceringen av Eva Stendahls tio månader gamla son, Adrian.

Undertecknade anmälare anhåller om att Justitieombudsmannen måtte utreda huruvida

ovanstående myndighetspersoner förfarit rättsenligt eller gjort sig skyldiga till mycket grovt myndighetsmissbruk och synnerligen skadligt förfarande gentemot Eva Stendahl och hennes lille son. Vi bifogar en artikelserie publicerad i Karlskoga Tidning den 12 - 14 juli 1999.

Saken är av sådan allvarlig beskaffenhet att Justitieombudsmannens ingripande synes påkallat. Frågan är av så allvarlig art

att JO bör anmäla samtliga inblandade till åtal för tjänstefel alternativt ålägga dem disciplinära åtgärder för deras klandervärda handlingar.

Vi anhåller därför om att Justitieombudsmannen måtte vidta en sorgfällig granskning av socialsekreterarens, Håkan Stenholm, samt socialnämndens i Karlskoga kommun åtgärder mot Eva Stendahl och hennes lille son, Adrian.

 

Olofstorp, 1999-07-26.

 

Med vänlig hälsning

Ruby Harrold-Claesson
Jur. kand.
Ordf. i NKMR.

Marianne Haslev Skånland
Professor,
v. ordf. i NKMR

Peter Klevius
Antropolog
Andra v.ordf. i NKMR

Siv Westerberg
Jur. kand., Med. lic.
Styrelseledamot i NKMR

Hans Olav Okkels
Teol. Cand.
Styrelseledamot i NKMR

Harry Ulich
Litograf
styrelseledamot i NKMR

Tryggve Emstedt
Advokat
styrelsesuppleant i NKMR

JO-beslut

Karlskogafallet

Justitieombudsmannen

Till Artikelindex 

 

 

 

Karlskogafallet - JO-beslut

 

  • - JO -

    BESLUT

     

    JO meddelade två beslut i anledning av NKMR's anmälan.

     

    I -

    I beslut 1999-08-06 undertecknat av Stf justitieombudsmannen, Gunnel Norell Söderblom och hennes kollega Nils-Erik Elfstadius, Dnr 2826-1999 i anledning av den anmälan som gjorts av NKMR, meddelade JO följande:

     

    Er anmälan mot Socialnämnden och socialförvaltningen i Karlskoga kommun

    Ni har i en anmälan till JO hemställt om JO:s granskning av Socialnämnden och socialförvaltningen i Karlskoga kommun. Ni har därvid hänvisat till en artikelserie i Karlskoga tidning rörande ett omedelbart omhändertagande av en pojke född i augusti 1998.

    Jag har tagit del av Länsrättens i Örebro län beslut den 23 juni 1999 och dom den 2 augusti 1999 i mål nr 1409-99 E.

    JO är ett extraordinärt tillsynsorgan som inte skall ersätta den rättstillämpning och tillsyns som kan ske i ordinarie ordning. Beslutet att omedelbart omhänderta barnet enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) har varit föremål för överprövning av Länsrätten i Örebro län. Samma länsrätt har genom dom den 2 augusti 1999 bifallit socialnämndens ansökan om vård. Länsrättens dom kan överklagas till kammarrätten.

    Mot bakgrund av vad det anförda finner jag att det som har framkommit inte utgör skäl för mig att vidare utreda saken.

     

    Beslut

    Jag kommer inte att utreda Er anmälan ytterligare.

    Gunnel Norell Söderblom

    Nils-Erik Elfstadius

     

    II -

    I beslut 1999-10-04 meddelat av JO Kerstin André och angivna kollegan Nils-Erik Elfstadius, skrev JO följande:

    Anmälarna (enligt expeditionslista)

     

    Er anmälan mot Socialnämnden i Karlskoga kommun och dess förvaltning

    Ni har i en anmälan, inkommen till JO den 29 september 1999, hemställt om en granskning av Socialnämndens i Karlskoga kommun och dess förvaltnings handläggning av ett barnavårdsärende. Er anmälan är daterad den 26 juli 1999. En likalydande anmälan, undertecknad av Ruby Harrold-Claesson och Siv Westerberg, inkom till JO den 28 juli 1999. 1 anledning av den anmälan meddelade stf JO Gunnel Norell Söderblom beslut den 6 augusti 1999. Beslutet bifogas för kännedom.

    Eftersom saken redan har behandlats av JO avser jag inte att vidta någon ytterligare åtgärd i anledning av den nu inkomna anmälan. Anmälningen läggs till handlingarna i JO:s ärende med dnr 2826-1999.

    Kerstin André

    Nils-Erik Elfstadius

    JO:s beslut den 6 augusti 1999 (aktbilaga 5), dnr 2826-1999

    Expedition

     

    1. Ruby Harrold-Claessson
    2. Marianne Haslev Skånland
    3. Peter Klevius
    4. Siv Westerberg
    5. Hans Olov Okkels
    6. Harry Ulich
    7. Tryggve Emstedt

     

    Till Artikelindex

    Till Justitieombudsmannen

Karlskogafallet_nidbild_av_socialnamndens_arbete

 

Nidbild av socialnämndens arbete

 Av Bengt Johansson

 

Bengt Johansson är ordförande i socialnämnden i Karlskoga. Insändaren (den 31/7 1999) är föranledd av Torbjörn Karlgrens artikelserie i Karlskoga Tidning om fallet med tvångsomhändertagandet av Eva Stendahls son, Adrian. Artiklarna återges här med författarens och redaktionens benägna tillstånd.

 

  • Som ordförande i socialnämnden har jag under de senaste två veckorna tagit del av den debatt som har förts på insändarsidorna i Karlskoga Tidning angående pojken Adrian och hans mamma Eva.

    De artiklar som inledde debatten var skrivna av KTs medarbetare Torbjörn Karlgren utifrån samtal med Adrians mamma och den utredning som utförts inom socialförvaltningen av två socialsekreterare inom avdelningen för Individ- och familjeomsorg.

    Som jag framförde till Torbjörn gren under ett längre samtal då ha kontaktade mig under min semester många beslut svåra att ta. Den grundläggande principen är dock att allt till den svagare partens bästa och i många fall barn som är den svag parten.

    Socialnämnden skall tillsammans med föräldrar och släktingar skapa en god grund för att barnen skall få möjligheter att växa upp till en plats i samhället. Det finns även fall då andra alternativ är aktuella.

    Underlaget för besluten i sociala utskottet är de utredningar som utförs av den personal som finns inom socialförvaltningen med utbildning och yrkeserfarenhet från området - socialsekreterarna. Inför besluten kommer naturligtvis frågor upp om innehållet i utredningarna. På samma sätt som på andra platser där beslut tas måste beslutsfattarna kunna lita på att underlaget är riktigt. Det finns ingen principiell skillnad mellan beslut i tekniska och sociala frågor. Skillnaden ligger givetvis i att de sociala besluten kan vara mer genomgripande för den enskilda människan.

    Under den korta tid jag varit ordförande i socialnämnden och dess sociala utskott har jag upplevt att socialsekreterarna tillsammans med avdelningschefen arbetat för att utredningarna skall vara objektiva och lyfta fram de olika aspekter som kan förekomma inklusive den styrka som finns i barnens närmaste omgivning. Det är även helt självklart att den/de person/er som är berörda skall få del av utredningen och även fä möjlighet att tillsammans med ett juridiskt ombud delta i utskottets överläggning och där lämna kompletteringar till utredningen.

    Sociala utskottet består av sex ledamöter fördelade på tre (s), en (m), en (kd) och en (v). I detta utskott förs ett samtal där vi samtliga försöker komma fram till ett beslut som gynnar barnet på bästa sätt. De politiska skiljaktigheter som är tydliga i andra sammanhang lyser med sin frånvaro i utskottets överläggningar.

    Att under sådana förutsättningar påstå att en enskild representant från ett parti helt självsvåldigt styr de övriga måste ses som bristande insikt i och förståelse för utskottets arbete. Med det regelsystem som gäller idag, socialtjänstlagen och lagen om vård av unga, skall beslut tas av socialnämnden eller det sociala utskottet. Jag kan försäkra att besluten tas först efter en genomgripande diskussion.

    Jag är klar över att de tjänstemän som arbetar inom förvaltningen representerar olika politiska uppfattningar. Några är alldeles säkert med i något politiskt parti men detta får inte påverka deras utredningar eller utskottsledamöternas uppfattning om utredningarnas värde.

    Det är mycket beklagligt att en duktig skribent som Torbjörn Karlgren med sina insinuationer om vänsterpartiet och lojaliteten inom detta parti har skadat hela socialförvaltningen och även gett en nidbild av socialnämndens arbete. Som jag påpekat för Torbjörn Karlgren har jag med stort nöje läst hans krönikor på lördagarna men även hans artiklar.

    Tyvärr har det i det aktuella fallet skett en kombination av tyckarkrönika och seriös artikel som gett upphov till insändare som jag förutsätter att även KT måste beklaga.

    Är detta god pressetik?

    Med vänliga hälsningar

    Bengt Johansson,
    Ordförande i socialnämnden i Karlskoga

    Jag blir så trött

    Tragedier vid tvångsomhändertaganden

    Oenig länsrätt sade nej till Eva

    Ingen rök utan eld, säger länsrätten

    Tack för artiklarna om Adrian

    Tillbaka till Pågående rättsfall

     

     

Karlskogafallet_oenig_lansratt

 

  • Oenig länsrätt sade nej till Eva

    Av Torbjörn Karlgren, Karlskoga

     

Torbjörn Karlgren är journalist vid Karlskoga Tidning. Denna nyhetsartikel, publicerad den 4 augusti 1999, ingår i artikelserien om fallet med tvångsomhändertagandet av Eva Stendahls son, Adrian. Artikelserien är tidigare publicerad i Karlskoga Tidning som förstasidesnyhet med början den 12 juli 1999 -- den 5 augusti 1999. Artiklarna återges här med författarens och redaktionens benägna tillstånd.

 

  • "Nu vet jag inte vad jag ska göra"

    Igår fattade länsrätten beslutet. Ett oenigt beslut. Eva Stendahl får inte sonen Adrian tillbaka.

    - Jag blir tokig, säger Eva Stendahl när hon just fått beskedet. De har förvrängt det jag har sagt och vänt på det så nu vet jag inte vad jag gör.

    "De" är länsrätten.

    Igår kom dess beslut.

    En oenig länsrätt beslutar att socialförvaltningens tvångsvård av Adrian, elva månader, ska bestå.

     

    Klen tröst

    Den nämndeman som haft en avvikande mening konstaterar att Adrian uppenbarligen mår bra, att inga tecken finns på att han mår illa i sin mors omvårdnad och att det inte finns några skäl till att acceptera en tvångsvård enligt LVU.

    Det är dock en klen tröst för Eva Stendahl som nu tvingas se hur hennes son Adrian tvingas fira sin ettårsdag tvångsomhändertagen av samhället.

    - Jag vet inte vad jag ska säga, säger Eva. De har ju inte lyssnat på mig, de har förvrängt vad jag sagt, de har missförstått saker.

    - Det känns, ursäkta mig, för jävligt. Men jag kommer aldrig att ge upp kampen för min son.

    - Jag ska ha honom tillbaka. Det är det enda som är viktigt för mig.

     

    Förstår inte argumenten

    Igår eftermiddag fick Eva Stendahl beskedet om att socialförvaltningens krav på tvångsvård vunnit länsrättens gehör. Hon kan, efter att ha läst papperen där domen presenteras, inte förstå länsrättens argumentation.

    - Länsrätten har ju heller inte på en enda punkt ett enda område där den kan kritisera mitt sätt att ta hand om min son Adrian. Hur kan då rätten bestämma att jag inte ska få ta hand om honom?

     

    Fortsättning följer

    I morgondagens Karlskoga Tidning ska vi presentera mer av länsrättens beslut.

    Då får var och en döma över den märkliga juridiska och sociala process som lett till att Eva Stendahl till skillnad från andra föräldrar inte får ta hand om sin son.

    - Jag hade ett visst hopp om länsrätten, säger Eva.

    - Nu vet jag inte vad jag ska göra.

    Det är, utan tvivel, lätt att förstå henne.

    Ingen rök utan eld, säger länsrätten

    Tack för artiklarna om Adrian

    Tillbaka till Pågående Rättsfall 

     

     

     

Karlskogafallet - Politikerna är i händerna på tjänstemännen

 

Politikerna är i händerna på tjänstemännen

Av Torbjörn Karlgren, Karlskoga

 





Karlskoga Tidning den 14 juli 1999. Detta är den tredje artikeln i artikelserien om socialtjänstens i Karlskoga tvångsomhändertagande av Adrian.
Artiklarna återges här med författarens och redaktionens benägna tillstånd.





Politikerna är i händerna på tjänstemännen när barn ska tvångsomhändertas.

- Som politiker kan jag känna mig utlämnad till tjänstemännen, säger socialnämndens ordförande Bengt Johansson. Det gäller att de som jobbar med det här är objektiva.

Diskussionen har aktualiserats av fallet där Eva Stendahls tio månaders baby tvångsomhändertogs. Ingegärd Bennysson, ordförande när beslutet fattades, erkänner att man i allmänhet går på tjänstemännens förslag.

- Man kan ändra lite grann på beslutet, göra någon korrigering.

Samtidigt säger Håkan Stenholm, socialsekreteraren som gjort utredningen:

- Gör vi fel så kommer vi att backa totalt. Det finns ingen prestige i sådana här ärenden.

 

"Vi måste ju lita på tjänstemännen"

 

"Vård skall beslutas om det på grund av misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande l hemmet finna en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas".

Så lyder paragraf 2 i lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga, den paragraf utifrån vilken Adrian tvångsomhändertogs förra veckan.

Det är just "eller något annat förhållande i hemmet" som är det väsentliga.

- Visst finns det ett tolkningsutrymme i lagen, konstaterar socialsekreteraren Håkan Stenholm.

 

I två dagar har Karlskoga Tidning beskrivit hur det gick till när Eva Stendahls tiomånaders son Adrian tvångsomhändertogs två gånger efter ingripande från socialförvaltningen och politikerna i Karlskoga.

Tvångsomhändertagandet kom efter en utredning som startades när Eva sökte ekonomisk hjälp för en hyresskuld och avlastning.

Två veckor efter det datumet kom det första tvångsomhändertagandet. Adrian togs tillIrmagården i Säffle och Eva följde med. Under fyra veckor skulle de observeras.

Samma dag som hon kom hem därifrån, förra måndagen, fattade en politiker, Sonia Schaank, beslutet att tvångsomhänderta Adrian igen. Nu placerades han i ett familjehem i en grannkommun.

Förra tisdagen fastställde de fem närvarande politikerna i socialnämndens sociala utskott tvångsomhändertagandet som om cirka tre veckor ska prövas i länsrätten.

Ordförande vid mötet vad Ingegerd Bennysson (s) som ersatte Bengt Johansson, den ordinarie ordföranden, som är på semester.

- Jag kan inte kommentera det enskilda fallet, säger hon. Det kan jag inte av sekretesskäl.

Vad vet ni när ni ska fatta ett beslut?

- Vi har utredningen och eventuella andra handlingar och redogörelser av de berörda om de är närvarande.

Hur ofta har ni sådana här ärenden?

- Det kan väl hända att vi har något per sammanträde. Mötet i tisdags om det här fallet var ett extrainsatt möte.

Hur vet du att ni fattar rätt beslut?

- Det vet vi inte.

Utan?

- Det är jättesvårt. Men vi måste ju lita på tjänstemännen och lyssna på de berörda.

- Det kan vara långa diskussioner.

Har det hänt att ni inte har gjort som utredaren vill?

- Man kan ändra lite grann på beslutet. Och lite grann har jag nog varit med om att vi ändrat, gjort någon liten korrigering.

 

***

"Någon liten korrigering", alltså.

I övrigt följer politikerna det som socialens utredare föreslår, alltså.

Utredningen i det här fallet gjordes av socialsekreteraren Håkan Stenholm.

- Visst finns det ett tolkningsutrymme i lagen och det måste det finnas i en sådan typ av lag, säger han.

- Det är ju därför det är så bra att det sker en prövning i länsrätten efter att politikerna beslutat.

Vad ligger till grund för ett beslut?

- Den utredning som är gjord och eventuella tillägg. Samt parternas berättelser.

Men vad är utgångspunkten för om ni som socialförvaltning ingriper eller ej?

- När det är små barn är det deras miljö, när det är större deras eget beteende.

- Och LVU, lagen om vård av unga, är det sista samhället har att ta till när inget annat hjälper.

När tar man till den lagen och dess tvångsmedel?

- När barnets behov och miljö är sådana att inget annat hjälper.

 

***

"Det sista samhället har att ta till när inget annat hjälper" var alltså vad socialförvaltningen i Karlskoga använde mot Eva - 14 dagar efter att hon själv sökt hjälp.

 

***

Det går snabbt.

Ibland.

Och enkelt.

Dag 1 ett besök på socialen, samma dag utredningsstart som den berörde inte får kunskap om.

Två veckors "utredande" och ett tvångsomhändertagande, föreslaget av en tjänsteman, godkänt av en politiker.

Fastställt av länsrätten kort därefter utan att Evas juridiska ombud är med.

Fyra veckor på institution för att observeras.

Hem.

Nytt tvångsomhändertagande samma dag, beslutar en politiker på förslag av samma tjänsteman.

Fastställt av politikerna, fem stycken, dagen därpå.

 

***

- Sådant här är aldrig enkelt, säger Håkan Stenholm.

- Men vi som tjänstemän får en viss erfarenhet av att göra sådana här bedömningar.

Gör ni aldrig fel?

- Gör vi fel så kommer vi att backa totalt.

- Det finns ingen prestige i sådana här ärenden.

 

***

Om tre veckor, cirka, kommer Eva Stendahls fall upp i länsrätten.

Då avgör den om socialförvaltningen och politikerna i Karlskoga handlat rätt.

- Vi har en skyldighet att se till barnets bästa och att försöka stötta och hjälpa familjen, säger socialnämndens ordförande Bengt Johansson (s).

Tycker du att de utredningar ni gör är bra?

- Ja, jag tycker det är ett fylligt material och att materialet är genomarbetat.

- Men det gäller att de som jobbar med det här är objektiva.

Därför att ni som politiker är i händerna på socialtjänstemännen?

- Som politiker kan jag känna mig utlämnad till tjänstemännen.

Nu har du varit socialnämndens ordförande sedan nyår. Det innebär att du ett antal gånger ensam fått fatta beslut när tjänstemän bett om ett ingripande med tvångsmedel. Har du alltid varit överens med dem?

- Jag har sagt ja till tjänstemännen i de fall som varit aktuella.

Ja, på en beskrivning jag får om ett krisläge av något slag.

 

***

"Krisläge"?

Tja.

Naturligtvis är det ofta det. Men den fråga man ställer sig i Eva Stendahls fall är naturligtvis:

varför uppstod krisläget exakt när själv gick till socialen för att be om hjälp och avlastning?

Varför ifrågasatte inte socialförvaltningen henne som mamma innan just datumet?

Och hur kunde Eva Stendahl sedan på två veckor hamna i den situationen att socialnämnden fick ta till det som är "det sista samhället har att ta till när inget annat hjälper" som Håkan Stenholm uttrycker saken.

På två veckor...

 

***

Bengt Johansson, hur vet du att du tar rätt beslut?

- Jag tror inte att jag kan säga det idag. De beslut som fattats nu under våren kanske vi får vänta några år innan vi ser resultatet av.

- Och det ligger ju i sakens natur att när vi ingriper på det här sättet så blir det svart eller vitt, det finns inget mellanting.

Resultatet ser vi bara i ett längre perspektiv.

 

***

Till sist:

26 maj i år gick Eva Stendahl till socialen för att få ekonomisk avlastning och hjälp.

9 juni tvångsomhändertog socialen hennes tio månaders son efter ett beslut av socialnämndens ordförande.

5 juli fattade en ledamot ett nytt beslut tvångsomhändertagande.

6 juli, dagen därpå, fastställde sociala skottet beslutet.

På sex veckor gick Eva Stendahl från ensamstående mor till att bara vara ensam.

 

Socialtjänsten och Adrian

Du svarar som en politiker, Birgitta

Nidbild av socialnämndens arbete

Tragedier vid tvångsomhändertaganden

Jag blir så trött

Oenig länsrätt sade nej till Eva

Ingen rök utan eld, säger länsrätten

Tack för artiklarna om Adrian

Tillbaka till Pågående Rättsfall

 

Artiklar

Socialen tog Evas barn igen

 

Socialen omhändertog även Adrians lillebror

Av Torbjörn Karlgren

 

 

  • Minns ni Karlskogafallet som publicerades på NKMR:s artikelsida hösten 1999 - om hur socialen i Karlskoga tvångsomhändertog Eva Stendahls tio månader gamle son Adrian?

    Detta är fortsättningen på fallet. Artikelserien är tidigare publicerad i Karlskoga Tidning den 20 - 26 januari 2000 och återges här med författarnas benägna tillstånd.

 

  • Nu har det hänt igen.

     

    På försommaren 1999 fick Eva Stendahl sin tio månader gamle son Adrian tvångsomhändertagen.

    Igår hände det igen.

    Då tog socialen Adrians lillebror, tre månader gammal.

     

    Socialen tog Evas barn - igen

    Kommer du ihåg Eva Stendahl som fick sonen Adrian tvångsomhändertagen?

    Nu har det hänt igen.

    Igår tog socialförvaltningen hennes tre månader gamle son.

    Karlskoga Tidning berättade i en rad artiklar under 1999 om Eva Stendahl och om hur hennes son Adrian vid tio månaders ålder tvångsomhändertogs av socialförvaltningen, ett tvångsomhändertagande som sedan fick stöd av två oeniga rättsinstanser.

    I november födde Eva Stendahl Adrians lillebror och det faktum att han skulle födas och komma till familjen var ett av de argument som socialförvaltningen använde för att få domstolen att fastställa tvångsomhändertagandet av Adrian.

    När det nya barnet skulle komma skulle nämligen Eva få än mindre tid för Adrian, hävdade socialen. Adrian är idag sedan drygt sex månader tvångsomhändertagen och igår slog socialförvaltningen till igen och omhändertog Eva Stendahls tre månader gamla spädbarn.

    - Jag har inte varit ifrån honom en minut hittills och nu vet jag inte vad jag gör när de har tagit honom, sade en förtvivlad Eva Stendahl till Karlskoga Tidning igår kväll.

    Inga detaljer fanns under onsdagskvällen, inga detaljer som kan svara på frågor om "hur" och "varför".

    Bara detta faktum att även Stendahls minsta barn omhändertagits av samhället.

    Karlskoga tidning hoppas återkomma i fredagstidningen med en mer omfattande redogörelse för den här nya händelseutvecklingen.

     

    Karlskogafallet

    JO-anmälan och beslut i karlskogafallet

    Det känns som om socialen valt ut mig till offer

    Grymt och obarmhärtigt

    Hur sköter de sig inom socialen?

     

    Tillbaka till Artikelindex

Karlskogafallet_socialtjansten_och_adrian

 

Socialtjänsten och Adrian

Av Birgitta Persson

 

 

Birgitta Persson är avdelningschef, socialtjänstens individ- och familjeomsorgsavdelning i Karlskoga. Denna insändare är tidigare publicerad i Karlskoga Tidning den 22 juli 1999. Artikelserien och insändare återges här med författarens och redaktionens benägna tillstånd.

 

 

  • Sverige finns en skyddslagstiftning för barn, LUV - lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, Lagen syftar till att skydda barn i Sverige från misshandel, vanvård och olika former av utnyttjande. Karlskoga Tidning har i ett antal artiklar skrivit om Adrian, 10 månader, och hans mamma efter det att socialnämnden i Karlskoga har fattat beslut om Adrian med stöd av denna lag.

    Adrians mamma har gett Karlskoga Tidning tillgång till socialtjänstens utredning och annat material om Adrian. I artiklarna väljer Torbjörn Karlgren att utelämna del av socialtjänstens utredningar. Genom att inte redovisa helheten i materialet framställer Torbjörn Karlgren socialtjänsten som en skrämmande och maktfullkomlig myndighet. Karlgren väljer att utesluta det som handlar om Adrian, Adrians behov av skydd och Adrians rättigheter till en god omsorg.

    Vilket ansvar har Karlskoga Tidning för att korrekt beskriva vad som händer i svåra ärenden som i exemplet Adrian?

    Beslut om att skilja barn från sina föräldrar fattas några få gånger varje år i Karlskoga kommun. Dessa beslut är alltså svåra och dramatiska. Dessa beslut är omgärdade av stor rättssäkerhet. En tjänsteman utreder barnets situation varefter förtroendevalda politiker fattar då nödvändiga besluten. Dessa beslut prövas sedan av Länsrätten i Örebro län och i så gott som alla ärenden även av Kammarrätten. Både barn och föräldrar har rätt till juridiska biträden som ska se till att alla rättigheter tillgodoses.

    Adrians situation kommer med andra ord att granskas och bedömas i flera olika instanser.

    Det jag kan kommentera om Adrians situation idag är att grunden för att placera honom i ett familjehem inte är att hans mamma har sökt socialbidrag till en hyra. Varken Adrian eller några andra barn har eller kommer att omhändertas i Karlskoga kommun på grunder som beskrivs i Karlgrens artiklar.

    Jag beklagar dessa artiklar då jag befarar att de kan leda till att Karlskogas invånare drar sig för att be om socialtjänstens stöd i livssituationer då detta behövs. Vem vågar att be om hjälp med ett ständigt skrikande spädbarn eller en knarkande tonåring om man tror att risken då är stor att man mister sitt barn?

    Socialtjänsten har idag en öppen och lättillgänglig verksamhet där barn och föräldrar på enkla sätt kan komma i kontakt med socialtjänsten och be om stöd och hjälp. Utvecklingen i Sverige såväl som i Karlskoga har lett fram till ett ökat behov av stöd till barnfamiljer i olika svåra situationer.

    Karlskoga Tidnings artiklar försvårar och riskerar enligt min mening socialtjänstens målsättning att skapa goda uppväxtvillkor för barn i Karlskoga. Jag beklagar detta!

    Vilket ansvar tar Karlskoga Tidning för att barns rättigheter tas på allvar i Karlskoga?

     

    Du svarar som en politiker, Birgitta

    Nidbild av socialnämndens arbete

    Jag blir så trött

    Tragedier vid tvångsomhändertaganden

    Oenig länsrätt sade nej till Eva

    Ingen rök utan eld, säger länsrätten

    Tack för artiklarna om Adrian

     

    Tillbaka till Pågående Rättsfall

Karlskogafallet_tack_for_artiklarna_om_adrian

  •  

    Tack för artiklarna om Adrian

    Av Göran Grauers

     

Göran Grauers är aktiv i Vår sak och medlem i NKMR. Insändaren är publicerad den 5 augusti 1999 och är föranledd av Torbjörn Karlgrens artikelserie i Karlskoga Tidning om fallet med tvångsomhändertagandet av Eva Stendahls son, Adrian. insändaren återges här med författarens och redaktionens benägna tillstånd.

 

  • Jag vill börja med att ge Torbjörn Karlgren och Karlskoga Tidning en eloge för artiklarna om Adrian. Jag är ombud åt många föräldrar som fått sina barn LVU-omhändertagna.

    Jag är medlem av nordiska kommittén för mänskliga rättigheter och arbetar i organisationen "Vår sak" och har därigenom insyn i ett mycket stort antal omhändertaganden.

    Situationen är inte bättre någonstans i vårt land än den är i Karlskoga, men hade pressen vågat ta tag i det här problemet som Karlskoga Tidning och Torbjörn Karlgren vågat, så är jag övertygad om att vi sett snara förbättringar inom tillämpningen av LVU. Bo Edvardsson på Örebro universitet begärde i förskningssyfte in 400 slumpvis utvalda LVU-utredningar och han kom fram till att endast en fick med nöd och näppe godkänt.

    De andra var så bedrövliga att de borde vara åtalbara. Bo Edvardsson har också forskat i hur Sverige efterlever barnkonventionen, och även det är mycket beklämmande läsning och ger socialtjänsterna landet runt ett skriande underbetyg.

    Birgitta Persson, avdelningschef, socialtjänstens individ- och familjeomsorgsavdelning i Karlskoga, ojar sig över att Torbjörn Karlgren framställer socialtjänsten som en skrämmande maktfullkomlig myndighet. Jag är villig att ta steget än längre.

    Jag jämför socialtjänsten med en förlegad avart från den gamla stasitiden i Östtyskland och jag vill å det bestämdaste varna människor för att beblanda sig med socialtjänsten i Sverige idag.

    Jag håller med Torbjörn Karlgren att Birgitta Persson svarar som en politiker. Hon svamlar iväg i ordbajs som hon vill folk skall tro, men det finns inget i det hon säger som stämmer överens med verkligheten.

    Birgitta Persson beklagar artiklarna eftersom hon befarar att de kan leda till att Karlskogas invånare drar sig för att be om socialtjänstens stöd. Hon beklagar inte med ett ord all den oegentlighet och faktiskt rena brott som begåtts i utredningen runt Adrian och hans mor.

    Grundlagarna. i det här landet gäller även socialtjänsten.

    För att ändra grundlagen behöver vi två oberoende majoritetsbeslut i riksdagen med riksdagsval emellan. Utredningen om Adrian och hans mamma visar att Karlskoga socialtjänst och socialnämnd struntar i våra grundlagar. De anser sig stå över dessa. Detta beklagar inte Birgitta Persson eller berör med ett enda ord.

    Flera av de ombud jag själv känner har på olika sätt hotats eller försökt hindras av socialtjänster för att fullfölja de insatser de gör för den enskilde individen. Själv har jag indirekt hotats med att om jag inte slutar "lägga näsan i blöt" så kan man komma att ta mina barn nästa gång.

    Detta leder otvivelaktigt tankarna till Ost, och socialtjänsten är med det ett större hot mot demokratin och rättssäkerheten än de nynazistgrupper som idag härjar i landet.

    Om det finns någon som tvivlar på det jag skrivit går det bra att titta in på NKMR:s hemsida www.nkmr.org eller rekvirera, för att nämna några få, Hemangionfallet, Askersundsfallet eller Linköpingsfallen. från Örebro Universitet.

    Läs gärna Bo Edvardssons forskning om Barnkonventionen också. Slutligen vill jag säga att NKMR, genom att skicka olika fall till FN, fått FN:s barnkommitté att i höst komma att granska Sverige för just sådana övergrepp som begåtts mot Adrian och hans mamma.

    Tillbaka till Pågående rättsfall

    Till Artikelindex

Karlskogafallet_tragedier_vid_tvangsomhandertaganden

 

Tragedier vid tvångsomhändertaganden

Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand.
Ordf. i NKMR

Insändaren publicerades den 31 juli 1999 som uppföljning till Torbjörn Karlgrens artikelserie i Karlskoga Tidning om fallet med tvångsomhändertagandet av Eva Stendahls son, Adrian. Artikelserien och insändarna sträckte sig över perioden den 12 juli 1999 -- den 5 augusti 1999.

  •  

    Torbjörn Karlgrens redogörelse för fallet Eva Stendahl och hennes tio månader gamla son, Adrian, aktualiserar åter igen problematiken kring tvångsomhändertagande av barn. Som praktiserande jurist har jag erfarenhet av åtskilliga liknande fall av onödiga tvångsomhändertaganden av barn. Dessvärre måste jag påpeka att liknande tragedier för barn och deras föräldrar, som i detta fall, utspelar överallt i Sverige. Nordiska kommittén för Mänskliga rättigheter - NKMR - För skydd av familjers rättigheter i de nordiska länderna bildades hösten 1996 just för att få slut på socialarbetarnas maktmissbruk och rättsövergrepp mot barn och deras familjer.

    Sociallagstiftningen ger de sociala myndigheterna - och deras lydiga politiska nämnder - stor handlingsfrihet att tvångsomhänderta barn, skilja dem från sina nära och kära och placera dem hos helt främmande människor. Som i fallet Eva och Adrian Stendahl åberopar man önskan att hjälpa och skydda barnet.

    Vetenskaplig expertis - som givetvis nonchaleras av de sociala myndigheterna och förvaltningsdomstolarna - visar med all önskvärd tydlighet att omhändertagande av ett barn och skiljande från sin mor och sin invanda miljö utgör en tragedi för barnet. Traumat kan bestå livet ut. Tragedin är lika stor för föräldern som blir fråntagen sitt barn. Tvångsomhändertagande av ett barn innebär i klartext att föräldern är underkänd såsom förälder av socialtjänsten dvs representanter för samhället. Underkännandet träffar emellertid så djupt att människan kan tappa fotfäste. Därmed skapar socialarbetarna ytterligare ett mänskligt offer. Men viktigast av allt blir föräldern en klient hos både socialtjänst och psykvård dvs socialarbetarna skapar arbete åt sig själva, sina kollegor, fosterföräldrar, personalen inom psykvården, advokater och domstolarna.

    Trots vetskap om missförhållanden vill inte lagstiftaren lära sig av de tidigare misstagen som har begåtts. Politikerna måste ta sitt ansvar. Samhällets resurser skall användas för att hjälpa och stödja ej stjälpa och bryta ned medborgarna.

    Ett stort problem i sammanhanget då föräldrarna klassas som olämpliga är att förvaltningsdomstolarna tror hellre på socialsekreteraren och socialnämnden än på föräldern som kämpar för att hålla sin familj samlad.

    Sverige har uppnått stor ryktbarhet internationellt och kallats för Kinder Gulag pga LVU. Barnmålen betraktas i Strasbourg som något specifikt svenskt - en svensk skötessynd. Sverige har blivit fällt åtskilliga gånger i Europadomstolen (EMRD) just pga dessa barnmål. Åtskilliga liknande mål är anhänggiga i Strasbourg. En fällande dom i EMRD är liktydigt med att en rättighetskränkning har skett. Också Norge och Finland som tillägnat sig samma syn som de svenska sociala myndigheterna har fällts i EMRD.

    EMRD-domarna Pettiti, Matscher och Russo betecknade föräldrarnas mångåriga kamp att befria sina barn från de sociala myndigheterna (Olssonmålet) som "en kränkning av deras heligaste rättigheter." De tre domarna uttalade sig kritiskt över de sociala myndigheternas allsmäktiga ställning i Sverige och över Regeringens oförmåga eller ovilja att utöva kontroll över socialarbetarna.

    I ytterligare en fällande dom mot Sverige - Erikssonmålet - uttalade sig den norska delegaten i Europakommissionen Gro H Thune enligt följande: "Jag finner det mycket underligt att en socialnämnd i det svenska systemet i praktiken kan strunta i och även motarbeta en dom från Regeringsrätten utan att någon påföljd utdöms." Själv vill jag tillägga - och även domar från Europadomstolen. Sverige är numera medlemsstat i EU och måste av detta skäl ta hänsyn till - och anpassa sig till - förhållandena i de övriga europeiska länderna.

    I de katolska länderna i kontinentala Europa erkänner man existensen av en Rätt som är högre än den som dikteras av lagstiftningsmakten. Den Europeiska konventionen angående de mänskliga rättigheterna (EMRK) är en kodifiering av den Rätten. EMRK är den minimistandard som måste garanteras av staterna. I kontinentala Europa är Familjen erkänd som samhällets grundsten och den åtnjuter starkt skydd och stöd från Staten. I välfärdsstaten Sverige har man en avog inställning till Familjen.

    Vid den Familjeriksdag som anordnades av Riksförbundet för Familjers Rättigheter (RFFR) den 22 november 1996 beklagade sig Kaj Fölster socialpolitiker i Tyskland tillika Alva och Gunnar Myrdals dotter, typiskt nog med sin svensksocialistiska syn, över den tyska familjens starka ställning och att det är praktiskt taget omöjligt att tvångsomhänderta barn där.

    Medierna i de nordiska länderna har under flera år rapporterat om åtskilliga fall där barn har tvångsomhändertagits - med ödesdigra följder för barnen och deras familjer. Siv Westerberg pläderar för åtal mot felande socialtjänstemän. Jag instämmer. Hittills har endast två fall lett till åtal. Dessa är fallet med Ahni's nyfödda tvillingar på Gotland (Svart eller Vitt, TV4) och fallet med Kåres och Anettes dotter.

    1994 proklamerades av FN:s generalförsamling som Internationella Familjeåret. Med utgångspunkt i temat "Familj: resurser och ansvar i en föränderlig värld" inbjöds medlemsländerna att medverka med insatser, som skulle främja respekten för de grundläggande mänskliga rättigheterna under mottot "I familjen läggs grunden för ett demokratiskt samhälle". Men de svenska socialmyndigheterna - på grund av sin skolning och sin ideologiska hemvist och trots återkommande granskningar av fall av onödiga tvångsomhändertaganden i media (Striptease 26/1) - fortsätter sin samhällsfarliga praxis och rattsstridiga hantering av barn och deras familjer. Ett typiskt uttryck för socialarbetarnas ideologiska grundval är en diskriminering som släktingar möter från socialmyndigheternas sida då fråga om vårdnaden av föräldralösa barn uppstår. Detta ledde till bildande av "Mormorsupproret". Sex motioner i ämnet ingavs i riksdagen hösten 1996 och stiftande av en lag som ålägger socialarbetarna att utreda släktingar då ett barn måste beredas ett nytt boende.

    Paradoxalt nog stod Sveriges regering den 14 - 16 juni i år som värd för Europarådets Ministerkonferens under temat "För ett barnvänligt samhälle". Givetvis kamouflerar Sverige onödiga tvångsomhändertaganden av barn som "åtgärder för barnets bästa".

    Genom de sociala myndigheternas i Karlskoga maktmissbruk och rättsövergrepp mot Eva Stendahl och hennes lille son, Adrian, och alla andra liknande fall av onödiga tvångsomhändertagande av barn, riskerar Sverige en ny rättsskandal som tvångssteriliseringsdebatten. Tidigare beslutade myndigheterna vilka som är lämpliga att fortplanta sig - i dag beslutar de vilka som är lämpliga att vara förälder. Resultatet blir detsamma - vissa människor döms ut av systemet.

    Fällande domar i Europadomstolen, FN.s Internationella Familjeår, Europarådets ministerkonferens och mediareportagen till trots fortsätter den kränkande och skadliga praxis att tvångsomhänderta barn i Sverige. Visserligen kan jag inte kvantifiera men ett fall, där ett barns och dess familjs mänskliga rättigheter har kränkts genom tvångssomhändertagande och separation, är ett fall för mycket.

    Problemen med omhändertagande av barn i de nordiska länderna har uppfattats som så allvarliga att särskilda organisationer har bildats för att skydda barn och deras familjer mot de sociala myndigheterna. I november 1996 bildades Nordiska Kommittén for Mänskliga rättigheter (NKMR). NKMR:s huvudsakliga ändamål är att säkerställa barns och deras familjers rätt till privat- och familjeliv, samt att bevaka respekten för familjernas rättssäkerhet hos myndigheter och domstolar. I NKMR's uppdrag ingår att rapportera om misstänkta fall av kränkningar av barns och deras familjers mänskliga rättigheter i Sverige, Norge, Danmark och Finland till FN, FN:s Barnkommitté och Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna.

    Det är av stor vikt för varje enskilt barn, dess föräldrar och familj och i förlängningen för hela samhället, att få inpräntat att alla barn har rätt till sitt ursprung och att det finns en oförstörbar, speciell samhörighet mellan biologiska släktingar, som har med rötter och identitet att göra. De sociala myndigheterna i Sverige måste respektera barns och föräldrars gemensamma rätt till varandra och rätten till övriga släktingar skall värnas - i syfte att undvika tragedier liknande den som Eva Stendahl och hennes lille son Adrian utsattes för av Karlskoga kommun.

    Oenig länsrätt sade nej till Eva

    Ingen rök utan eld, säger länsrätten

    Tack för artiklarna om Adrian

     

    Tillbaka till Pågående Rättsfall 

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter