Frankfallet - Måtte det gå bra för småkillarna

 

    • Måtte det gå bra för småkillarna

      Av Christina Lundin

       

      

Christina Lundin är journalist på Lerums Tidning. Artikeln är tidigare publicerad i LT onsdagen den 26 februari 1997. Den ingår i en serie artiklar av samma författare som pågick mellan den 26 februari - 5 mars 1997 med anledning av Striptease-programmet den 23 februari 1997 samt uppföljningen den 2 mars 1997 om socialtjänstens i Lerums kommun handläggning av tvångsomhändertagandet av de två små bröderna. Artikelserien återges här med författarens benägna tillstånd.

 

 

    • Två små pojkar ska omhändertas av samhället. Socialnämnden i Lerum säger att det är nödvändigt, men kan inte tala om varför.

      Anledningen är sekretess och tystnadsplikt. Tanken är att människor som utsätts för samhällets ingripande inte ska hängas ut mer än nödvändigt.

      ***

      Men pappan till pojkarna ger en TV-reporter rätt att gå in i de sekretessbelagda handlingarna. Det är bara det att handlingarna inte bara handlar om honom, utan också om hans barn och barnens mamma... Och barnens mamma vill inte lätta på sekretessen. .

      Over en natt blir familjens öde hela svenska folkets angelägenhet. Vem kan undgå att bli upprörd när det handlar om små oskyldiga barn som är offer?

      Frågan är bara vem som är boven? I TV-programmet är det mycket enkelt. Steg för steg får vi genom bilder och intervjuer pusslet lagt framför våra ögon. Det är som i sagans värld - svart och vitt, ont och gott.

      ***

      Men frågan är om verkligheten är så enkel. En viktig pusselbit saknas. Mamman? Den ena frågan föder den andra. Hur kan myndighetspersoner på högt uppsatta poster i samhället vara så korkade? Upprördheten växer.

      En del låter det stanna vid det. Andra känner att de måste få utlopp för sin ilska. Brev och telefonsamtal där man talar om för "bovarna" vad man egentligen tycker. Eller insändare och anmälningar med en förhoppning om att få veta lite mer.

      ***

      Men problemet är där igen - sekretessen.

      - Det som allmänheten vill veta kan vi inte lämna ut på grund av sekretess, förklarar socialnämndens ordförande och säger att TV-reportern medvetet har förvanskat bilden för att göra ett "scoop".

      Men frågan är om ordförandens åsikter har något värde? Tror någon på hans ord idag efter 45 minuters exponering i TV-rutan?

       

      ***

      Janne Josefsson kallas grävande reporter av vissa och sensationsjournalist av andra. Han gjorde ett nedslag i Lerum och rörde om rejält. Han gjorde ett likadant i Billdal för några år sedan och påverkade genom detta utvecklingen i och bilden av ett helt samhälle.

      Då hängde massmedia på. Den här gången har det varit märkligt tyst.

       

      ***

      Att vara journalist betyder att man ska undersöka verkligheten alla sidor av verkligheten.

      Journalistik är att granska, väcka opinion, visa på skeenden och ta fram fakta - alla fakta.

      Sedan är det alltid upp till den intelligenta läsaren, lyssnaren eller tittaren att alldeles själva bilda sig en uppfattning om vad han eller hon tror är riktigt och sant.

      Verkligheten har många sidor. Frågan är om det finns en enda sanning.

       

      Måtte det bara gå väl för de två små killarna.

       

      Hotelsebrev och JO-anmälningar

      Går det till så här i Lerum?

      Lögn eller sanning

      Beslutet om tvångsvård upphävt av socialnämnden i Lerum

      Fallet Frank i Lerum - En studie i hur socialarbete ej skall bedrivas

      Till Pågående rättsfall

      Tillbaka till Artiklar

       

       

       

       

       

Frankfallet - Lögn eller sanning

 

  • Lögn eller sanning?

    "Använder sig av sekretess for att dölja fakta"

     

      

Christina Lundin är journalist på Lerums Tidning. Artikeln är tidigare publicerad i LT onsdagen den 5 mars 1997. Den ingår i en serie artiklar av samma författare som pågick mellan den 26 februari - 5 mars 1997 med anledning av Striptease-programmet den 23 februari 1997 samt uppföljningen den 2 mars 1997 om socialtjänstens i Lerums kommun handläggning av tvångsomhändertagandet av de två små bröderna. Artikelserien återges här med författarens benägna tillstånd.

 

 

  • LERUM: Pappan är glad över beskedet att hotet om tvångsomhändertagande av barnen nu är undanröjt men kritisk till socialnämndens handläggning.

    Striptease redaktion är glad för att kammarrätten gjort samma professionella bedömning som den, men delar pappans kritik.

    Socialchefen hoppas att man nu har hittat en lösning som ska hjälpa pojkarna.

    - Det är en stor lögn som det står skrivet i socialnämndens beslut att vi föräldrar nu ställer upp på deras villkor. Vi har ju hela tiden slagits för att pojkarna skulle få hjälp, men inte omhändertas, säger barnens pappa i en kommentar till LT angående socialnämndens beslut.

    Han tycker att socialnämnden i Lerum skulle Ila bett om ursäkt och talat om hur det egentligen ligger till. Och han menar att. deras bild av verkligheten inte stämmer med det som han anser är sant.

    Han får medhåll av Hannes Råstam som är en av reportrarna i redaktionen bakom Striptease-programmet.

    - Vi är flera personer som har jobbat med detta under en lång tid. Vi påstår inte att socialtjänsten gjorde fel som gick in och utredde den här familjen, men vi anser inte att det någonsin har funnits några argument för att tvångsomhänderta barnen, säger han. Han går ännu längre i sin kritik av socialtjänsten och säger:

    - Efter att ha följt alla turer i det här ärendet på nära håll anser vi att socialtjänsten i Lerum har använt sig av sekretessen även för att vilseleda 'kommunledningen och de folkvalda i Lerum.

     

    Bevisa sin tes

    Striptease tänker på nytt ta upp frågan i sitt program i kväll, onsdag, och bland annat bevisa sin tes.

    Något som Hannes Råstam reagerar mot är att socialnämndens ordförande i förra veckans LT förklarar att socialnämnden aldrig aktivt varit ute och letat efter barnen då de efterlystes i samband med beslutet att tvångsplacera dem i fosterhem.

    - Det stämmer inte. Vi vet at socialtjänsten tillsammans med polisen har varit ute och letat efter barnen, säger han.

    Han ifrågasätter också varför socialnämnden nu föreslår frivillig vård, nar man ridigare avvisat detta trots att föräldrarna genom sitt juridiska ombud bett om just det.

    - En gång har vi sökt efter barnen. Då hade vi fått uppgift om var de skulle befinna sig. Annars är det så som Birger Rosén säger - polisen åker inte runt och letar efter barn säger socialchef Astrid Levin Larsson.

    När det gäller att föräldrarna tidigare själva förklarat sig villiga till frivillig vård säger hon:

    - Denna framställan kom samma dag som länsrätten slagit fast vård enligt LVU. I dessa förhandlingar hade föräldrarna inte förklarat sig villiga till frivillig vård. Vi såg därför ingen anledning att börja om med dessa diskussioner då.

     

    Kan inte samarbeta

    Nu lämnar ni över hela ärendet till Göteborg - varför det?

    - Våra möjligheter till samarbete med den här familjen på ett bra sätt är obefintliga. Dessutom bor de inte längre i vår kommun.

    Men är det inte konstigt att socialnämnden backar nu när man tidigare hävdat LVU-beslutet?

    - Läget är ett annat nu. Länsrättens dom har inhiberats av kammarrätten. Då måste vi försöka hitta andra vägar till en lösning.

    Är det vanligt att ni vänder som ni gjort nu?

    - Jag har aldrig tidigare varit med om att kammarrätten upphävt ett LVU-beslut på detta sätt.

    Kan man inte se kammarrättens beslut att upphäva LVU-domen som en knäpp på näsan för socialnämnden i Lerum?

    - Det handlar inte om vi har gjort rätt eller fel eller om vi får en knäpp på näsan. Det handlar om att barn ska ha rätt till den hjälp de behöver. Vem som har rätt eller fel vet vi först om tio år, säger socialchef Astrid Levin Larsson.

     

     Hotelsebrev och JO-anmälningar

    Går det till så här i Lerum?

    Måtte det gå bra för småkillarna

    Beslutet om tvångsvård upphävt av socialnämnden i Lerum

    Fallet Frank i Lerum - En studie i hur socialarbete ej skall bedrivas

    Till Pågående rättsfall

    Tillbaka till Artiklar

     

 

 

Frankfallet - Går det till så här i Lerum?

    • Går det till så här i Lerum?

      Av Christina Lundin

       

      

Christina Lundin är journalist på Lerums Tidning. Artikeln är tidigare publicerad i LT onsdagen den 26 februari 1997. Den ingår i en serie artiklar av samma författare som pågick mellan den 26 februari - 5 mars 1997 med anledning av Striptease-programmet den 23 februari 1997 samt uppföljningen den 2 mars 1997 om socialtjänstens i Lerums kommun handläggning av tvångsomhändertagandet av de två små bröderna. Artikelserien återges här med författarens benägna tillstånd.

 

 

 

    • LERUM: Ett TV-program på bästa sändningstid har en oerhörd genomslagskraft.

      Plötsligt riktades hela landets blickar mot Lerum där till synes oprofessionella socialsekreterare och okunniga politiker gör allt för att omhänderta barn.

      TV kom, filmade och sände. Sedan kom folkets vrede. Pappan som slogs för sina pojkar hade fått hela svenska folkets sympati.

      Vad är det egentligen som händer i Lerum undrade alla. Finns det egentligen någon rättssäkerhet kvar.

      LT har ställt frågorna till dem som fick representera Lerums kommun i TV-rutan, men också till kommunledningen som är ytterst ansvarig för vad som sker i kommunens namn.

       

      Astrid Levin-Larsson, socialchef

      Hur är det egentligen ställt med rättssäkerheten i Lerum?

       

      - Den fungerar bra. Vi har ett rättssäkerhetssystem som innebär att ett sådant här ärende prövas och bedöms av många olika människor i många olika instanser och så har också skett här. Nu har vi också blivit JO-anmält och då får vi en ytterligare granskning.

       

      - Om Janne Josefsson får påstå i TV inför hela svenska folket att mina socialsekreterare ljuger, så måste jag väl få påstå inför lerumsborna i Lerums Tidning att Janne Josefsson ljuger.

       

      Vad menar du med det?

      - Han kom hit och sa att han ville ha lite bakgrundsinformation. När jag frågade honom om han filmade så svarade han nej. Jag vill också påstå att man kan ljuga genom att inte berätta allt och det har han gjort.

       

      Varrör hade Du inte bättre argument i TV-rutan?

       

      - Jag hade att ta hänsyn till tystnadsplikten och funderade hela tiden över detta vid varje fråga som ställdes.

       

      - Intervjun varade i en och en halv timme. Josefsson valde sedan de citat som gagnade det han ville ha fram i sitt program.

       

      Får TV-programmet några kosekvenser för ert sätt att arbeta?

       

      - Vi måste ju arbeta i vi alltid har gjort. I TV-programmet framställdes det som om vi helt godtyckligt omhändertar barn och att detta kan hända vilken svensk familj som helst. Så går det inte till.

       

      Men är ditt ord så mycket värt?

      - Nej, på 45 minuter tappade jag min trovärdighet och är plötsligt en helt annan människa bara för att Janne Josefsson säger så.

       

      Vad tänker du göra för att socialen ska återfå folks förtroende?

       

      Jag har inte orkat fundera så mycket på det ännu. Men självklart är det en viktig fråga som vi även måste diskutera med politikerna. Vi får väl försöka offentliggöra de be slut som kommer nar man nu granskar det här olika instanser.

       

      Hur var det med faxet som socialsekreteraren enligt TV-programmet skickade till sig själv?

      Socialsekreteraren blev kallad till barnens nya skola för att diskutera deras situation. Detta är att jämföra med en anmälan. Hon bad lärarna att skriva ned sina synpunkter, men någon dag senare kontaktade de henne och bad henne att skriva ihop ett förslag. Detta faxade hon till skolan, där lärarna korrigerade det. Sedan skrevs det ut här på socialkontoret och skickades på nytt till skolan för underskrift.

       

      Och det andra brevet?

      Detta skickades inte bä oss utan till pappans juridiske ombud. Vi fick en kopia från länsstyrelsen, men bedömde att de två breven handlade om olika saker och att det därför inte förändrade vårt ställningstagande.

      - Vi tycker att det är underligt att lärarna först säger en sak och sedan en annan. Därför har vi nu beslutat att JO-anmäla lärarna.

       

      Hur var det med yttrandet från barnpsyk i Borås?

      - Yttrandet var underskrivet av andra personer än de som uttalade sig i TV. Innehållet var också ett helt annat. Jag vet att Janne Josefsson talat med en överläkare i Borås, men han fick inte framträda i programmet för han stödde Lerums kommun.

      Hur många barn omhändertas av socialtjänsten varje år?

      - Ett 40-tal barn var placerade förra året, de allra flesta dock på frivillig grund. 1996 togs sex beslut om tvångsomhändertagande i socialnämnden. Ett avskrevs direkt, ett avskrevs i länsrätten, medan fyra tillstyrktes av länsratten.

      Vad händer nu?

      - Vi ska ta upp förhandlingar med socialnämnden Säve/Tuve där pappan och barnen bor för att se om vi kan komma fram till en lösning i samförstånd.

       

      *************

       

      Birger Rosén (m) socialnämndsordförande

       

      Hur är det egentligen ställt med rättssäkerheten i Lerum?

       

      - Det står bra till. Alla som blir utsatta har möjlighet att få sin sak prövad först av länsrätten och sedan av kammarrätten. Alla beslut om LVU (lagen om vård av unga) prövas av länsrätten.

       

      Varför gav du ett så förvirrat intryck i TV?

      - Jag var stressad där för att jag inte hade en chans att själv välja en tid för intervjun som passade mig. Jag fick därför springa fram och tillbaka mellan olika andra möten och jag fick inte möjlighet att på nytt läsa in mig på just detta ärende.

      - Självklart var jag väl insatt i ärendet när jag var med och fattade beslut i frågan. Men så här efteråt kan jag inte ha alla detaljer i alla olika ärenden klart för mig i huvudet.

      - De kanske minuterlånga inslag som syntes i TV var klippta från en intervju på en och en halv timme.

       

      Föranleder programmet några åtgärder från din sida?

      - En enig socialnämnd har beslutat att anmäla programmet till radionämnden därför att vi anser att det inte innehåller korrekta beskrivningar av verkligheten och därför att man dessutom utelämnat viktiga fakta.

      - För övrigt hoppas vi kunna klara ut så många detaljer som möjligt i detta ärende för allmänheten genom någon form av sammanställning eller pressinformation.

       

      Socialnämnden har anmälts till JO - hur ser du på det?

       

      - Det tycker jag är bra. Jag välkomnar en genomlysning av handläggningen av detta ärende även av JO.

       

      Hur ska socialtjänsten återfå sin trovärdighet och folkets förtroende?

       

      - Jag förstår att väldigt, många är upprörda efter att ha sett TV-programmet, programmet var gjort så.

      - Problemet är att det arbete vi utför gentemot våra enskilda klienter inte kan redovisas för allmänheten därför att det skyddas av sekretesslagen.

       

      - I torsdags gick hela socialnämnden på nytt igenom handläggningen av ärendet. Samtliga i nämnden var överens om att ärendet handlagts på ett riktigt sätt.

       

      Hade du, eller hade du inte, sett det andra brevet frän lärarna när du fattade beslutet om att pojkarna skulle omhändertas?

      - När beslutet om omhändertagande togs fanns inte ens det andra brevet.

      - Det andra brevet skrevs inte till oss, utan till pappans advokat. Vi fick kännedom om detta genom en kopia från länsrätten. När brevet hade kommit till socialkontoret fick vi också en redogörelse för detta när ärendet på nytt togs upp.

       

      Varför tog inte nämnden intryck av detta brev?

       

      - Vi anser att de båda breven tog upp helt olika saker och att det andra brevet därför inte förändrade något.

       

      Varför gavs det inga ordentliga svar i programmet?

      - Problemet är att det som allmänheten vill ha vetskap om kan vi inte lämna ut på grund av sekretess. Detta förklarade jag ett tiotal gånger för Jan Josefsson i intervjun men det kom aldrig med i TV-inslaget.

      - Josefsson hade inget intresse av att allsidigt belysa det här ärendet. Till exempel sa han att pappan var på flykt och förföljdes av polisen.

      - Men inga poliser trycker i buskarna för att omhänderta barn, det går inte till så. Faktum är att vi den 17 december beslutade att barnen skulle flyttas till fosterhem. När pappan gick under jorden beslutade vi den 20 december att barnen inte skulle efterlysas under julhelgerna. Barnen var alltså bara efterlysta under några dagar.

      - Vi får inte glömma att vi ofta får kritik för att vi inte ingriper, än för att vi ingriper för ofta.

       

      Hotelsebrev och JO-anmälningar

      Måtte det gå bra för småkillarna

      Lögn eller sanning

      Beslutet om tvångsvård upphävt av socialnämnden i Lerum

      Fallet Frank i Lerum - En studie i hur socialarbete ej skall bedrivas

      Till Pågående rättsfall

      Tillbaka till Artiklar

Frankfallet - Hotelsebrev och JO-anmälningar

    • Hotelsebrev och JO-anmälningar

      Av Christina Lundin

       

       

      

Christina Lundin är journalist på Lerums Tidning. Artikeln är tidigare publicerad i LT onsdagen den 26 februari 1997. Den ingår i en serie artiklar av samma författare som pågick mellan den 26 februari - 5 mars 1997 med anledning av Striptease-programmet den 23 februari 1997 samt uppföljningen den 2 mars 1997 om socialtjänstens i Lerums kommun handläggning av tvångsomhändertagandet av de två små bröderna. Artikelserien återges här med författarens benägna tillstånd.

 

 

    • LERUM: TV-programmet Striptease hade precis slutat när socialchef Astrid Levin Larsson fick det första telefonsamtalet.

      Både hon och socialnämndens vice ordförande har polisanmält brev och telefonsamtal som de upplevt hotfulla.

      Samtidigt har de båda anmälts till JO av privatpersoner från hela landet.

      Telefonen har gått varm både hos socialkontoret, kommunens egen växel och på kommunkansliet. Människor har ringt från hela landet och så gott som samtliga har varit mycket upprörda.

      - Många har också varit otrevliga och hotat oss med både det ena och andra. Vi har också fått många brev med samma innehåll, konstaterar socialchef Astrid Levin Larsson.

      Själv har hon per brev blivit hotat med att bland annat få knäskålarna bortsparkade, men det finns ju rollator och att snart ska man komma ner till Lerum och oskadliggöra hela gänget.

      Socialchefen har polisanmält det hela och det har även socialnämndens vice ordförande Lars Olsson (s) gjort:

      - Det känns väldigt obehagigt och jag är chockad över vad människor kan häva ur sig. Under alla mina år som politiker har jag aldrig, varit med om något liknande, säger han.

      Han tar hoten på allvar, speciellt som han efter en allvarlig sjukdom har anledning att vara extra försiktig med sin fysiska hälsa.

      - Jag är inte beredd att jobba politiskt med livet som insats säger han och berättar att han har begärt polisskydd via brottsofferjouren.

      Anledningen till att Lars Olsson fått ta emot hot, trots att han, inte ens nämns vid namn i TV-programmet är att han fick träda in och ta mot telefonsamtal från upprörda TV-tittare i torsdags då både socialchefen och socialnämndens ordförande var på kurs.

      TV-programmet har dock föranlett fler anmälningar. En enig socialnämnd beslutade i torsdags att anmäla Striptease-programmet till radionämnden med motiveringen att det var osakligt och gav en ensidig beskrivning av ärendet.

      Justitieombudsman, (JO) har också fått ta emot ett tiotal anmälningar med anledning av Striptease-programmet. Framför allt, är det privatpersoner från hela Sverige som har anmält socialnämnden, socialtjänsten och socialchefen i Lerum.

      - Avdelningschef Anette Johannesson på Lerums socialkontor har också JO-anmält lärarna på pojkarnas nya skola, för att få utrett varför de skrivit två olika brev.

      I sin anmälan hänvisar hon till en lagparagraf som ålägger offentliganställda att anmäla om barn far illa och att i samband med utredning lämna så noggranna uppgifter som möjligt.

       

      Går det till så här i Lerum?

      Måtte det gå bra för småkillarna

      Lögn eller sanning

      Beslutet om tvångsvård upphävt av socialnämnden i Lerum

      Fallet Frank i Lerum - En studie i hur socialarbete ej skall bedrivas

      Till Pågående rättsfall

      Tillbaka till Artiklar

Frankfallet - Beslutet om tvångsvård upphävt i socialnämnden

    • Beslutet om tvångsvård upphävt i socialnämnden

      Av Christina Lundin

       

      

Christina Lundin är journalist på Lerums Tidning. Artikeln är tidigare publicerad i LT onsdagen den 5 mars 1997. Den ingår i en serie artiklar av samma författare som pågick mellan den 26 februari - 5 mars 1997 med anledning av Striptease-programmet den 19 februari 1997 samt uppföljningen den 2 mars 1997 om socialtjänstens i Lerums kommun handläggning av tvångsomhändertagandet av de två små bröderna. Artikelserien återges här med författarens benägna tillstånd.

 

 

 

    • LERUM: I torsdags beslutade socialnämnden i Lerum att upphäva sitt tidigare beslut om tvångsvård av de två små pojkarna från Stenkullen.

      Anledningen är att föräldrarna enligt beslutet samtyckt till frivillig vård.

      Nu ligger bollen hos kammarrätten, som med största sannolikhet kommer att avskriva hela ärendet.

      Det handlar om den uppmärksammade tvisten där socialnämnden beslutat att tvångsomhänderta två små pojkar. Ett beslut som fastställdes i länsrätten, men som tillfålligt upphävdes av nästa instans, kammarrätten.

      Ärendet har tagits upp i TV-programmet Striptease, och har väckt starka känslor och reaktioner som vi berättade om i förra veckans LT.

      I TV-programmet gick pappan ut och berättade om sin kamp för att, få behålla vårdnaden av pojkarna.

      Socialnämnden i Lerum har fattat två så kallade LVU-beslut, beslut där samhället med lagens hjälp fastställer vård av barnen.

      Enligt det första LVU-beslutet fick barnen bo hos pappan efter att först ha vistats på ett akuthem under sex veckor.

      Senare under hösten tog socialnämnden ett nytt beslut enligt LVU om att barnen skulle placeras i fosterhem.

      Båda dessa beslut har fastställts i länsrätten.

      Barnens pappa har dock överklagat dem till kammarrätten.

      Bara åtta dagar efter det att länsrätten fastställt socialnämndens omplaceringsbeslut enligt LVU, så beslutade kammarrätten att inhibera detsamma.

      Detta betyder att beslutet om omplacering tills vidare är undanröjt tills dess att kammarrätten har tagit slutgiltig ställning.

      I början av förra veckan skulle kammarrätten ha haft förhandlingar i målet för att komma med sin slutgiltiga dom.

      Fredagen innan meddelade dock socialnämnden att den ville ställa in förhandlingarna för att i stället försöka få parterna att komma överens på frivillig väg.

      Kammarrätten hävde då också, det första LVU-beslutet om tvångsomhändertagande av barnen och meddelade socialnämnden i Lerum att den hade en vecka på sig att komma in med besked i frågan.

      Detta besked kom alltså kammarrätten tillhanda nu i fredags.

      - Mot bakgrund av att behov av tvångsvård inte längre föreligger för barnen, beslutar socialnämndens arbetsutskott att vård enligt LVU ska upphöra eftersom föräldrarna nu har samtyckt till erforderlig vård på frivillig grund står det i socialnämndens beslut.

      - Här föreligger ett mål där socialnämnden förklarat att vård enligt LVU inte längre behövs. För kammarrättens del fin det då inte längre något att pröva. Ärendet kommer förmodligen att avskrivas efter det att vi meddelat parternas ombud be slutet och fått in deras kostnadsersättningar, säger Anders Österlin som handlägger det aktuella ärendet och är domare i kammarrätten.

       

      Hotelsebrev och JO-anmälningar

      Går det till så här i Lerum?

      Måtte det gå bra för småkillarna

      Lögn eller sanning

      Fallet Frank i Lerum - En studie i hur socialarbete ej skall bedrivas

      Till Pågående rättsfall

      Tillbaka till Artiklar

       

Fallet Frank i Lerum

 

 

 

  • Fallet Frank i Lerum - En studie i hur socialarbete ej skall bedrivas

    Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand.

     

 Insändaren är ursprungligen publicerad i Lerums Tidningen den 26/2 1997.

 

  • Jag har sett Striptease programmet den 19/2 om Familjen Frank i Lerums kommun. Åberopande att man ville hjälpa och skydda barnen, föreslog socialsekreteraren, med välvilligt bistånd av socialchefen Astrid Levin Larsson, socialnämnden och länsrätten att barnen skulle omhändertas enligt LVU - dvs med tvång - skiljas från sina nära och kära och placeras hos helt främmande människor i ett fosterhem.

    Dessvärre måste jag påpeka att fallet Frank är inte unikt i rättsstaten Sverige. Som juridiskt ombud för föräldrar till tvångsomhändertagna barn har jag personliga erfarenheter av socialtjänstens arbetsmetoder. Socialtjänstekvinnorna - det är mest kvinnor med lägre kompetens som befolkar socialtjänsten - utsätter sina offer för förföljelse, förtryck och förnedring dvs kvalificerad mobbning. Doc. Bo Edvardsson vid Socialhögskolan i Örebro karakteriserar socialarbetarnas tillvägagångssätt för förföljande strategier. Samtidigt kan socionomerna (liktydigt med sociopat?) räkna med att socialnämnden och Förvaltningsdomstolarna kommer att fastställa deras beslut. Förvaltningsdomstolarna fungerar som socialtjänstens förlängda armar.

    Berit Nilsson, avhoppad socialchef, numera ordf. för Riksförbundet för Familjers Rättigheter, (RFFR) har i olika sammanhang i TV kritiserat det långtgående lojalitetskravet som fanns och finns inom socialtjänsten. Det förväntas att socialchefen skall underteckna socialsekreterarens förslag till beslut utan att granska ärendet! Socialnämnden klubbar igenom beslutet efter en muntlig föredragning eftersom socialchefen har undertecknat det. Förvaltningsdomstolarna klubbar igenom socialnämndens beslut

    Jag omtalade tidigare att fallet Frank är inte unikt. Jag har arbetat med ett parallellfall från socialtjänsten i Halmstad. Året var 1995 och fallet är ännu inte löst. I Halmstadsfallet kidnappade två socialsekreterare familjens barn då sju och tio år gamla och förde dem med polishjälp till Kungälv i början av februari. I två veckor var föräldrarna helt ovetande om var deras barn som aldrig tidigare var skilda från dem befann sig, och barnen förvägrades rätten att ta kontakt med sina föräldrar. Socialtjänsten beslutade dessutom inte bara att skilja barnen från mor och far, utan de skulle placeras i två separata fosterhem. Efter förhandlingen i Kammarrätten - en nämndeman reserverade sig mot Kammarrättens beslut om fortsatt tvångsomhändertagande - beslöt fadern att kidnappa tillbaka sina barn och föra dem ur landet eftersom modern föddes i Polen. Familjen efterlystes genom Interpol.

    Fadern återvände till Sverige i slutet av juni 1995, han arresterades och åtalades för grov egenmäktighet med barn. Han dömdes sedan till tre månaders fängelse. Under tiden förlorade fadern sin verksamhet och familjen förlorade sin bostad. Modern dog i hjärtinfarkt i Polen i december 1995 och barnen lever i landsflykt än i dag eftersom socialtjänsten i Halmstad och länsrätt, kammarrätt och regeringsrätten vägrar upphäva beslutet om omhändertagande. Socialtjänsten har vunnit en brutal seger över denna familjen. Familjen har förlorat allt och barnen lever i landsflykt, åtskilda från sin efterlevande förälder.

    I ett annat LVU-mål där jag är förälderns ombud hamnade modern på mentalsjukhus på grund av de enorma påfrestningarna hon utsattes för då socialtjänsten i Lundby, Göteborg, tog hennes barn. I ett annat fall från Linköping som jag har följt på nära håll begick modern självmord.

    Jag kände igen hur socialchefen precis som i Striptease omtalade att föräldraombudet, advokat Peter Haglund, borde mana sin klient att samarbeta med socialtjänsten. Själv har jag hört detta flera gånger. Jag har också läst en artikel i Dagens Nyheter från mitten 1980-talet där Sveriges advokat i Europadomstolen, Hans Corell, anklagade makarna Olssons ombud, jur. kand Siv Westerberg, för att "underblåsa motsättningarna mellan föräldrarna och socialtjänsten".

    Sverige har uppnått stor ryktbarhet internationellt och kallats för Kinder Gulag p.g.a. LVU. Barnmålen betraktas i Strasbourg som något specifikt svenskt - en svensk skötessynd. Sverige har blivit fällt åtskilliga gånger i Europadomstolen just p.g.a. dessa barnmål. Åtskilliga liknande mål är anhängiga i Strasbourg. En fällande dom i Europadomstolen är liktydigt med att en rättighetskränkning dvs brott har begåtts.

    I en i tidningen Arbetet Nyheterna pågående debatt (20/1) pläderar Siv Westerberg för åtal mot felande socialtjänstemän. En debattör i Klarspråk i P1 den 24/2 likaså. Jag instämmer.

    Det är en rättsskandal att medborgarnas skattepengar används till att skada och stjälpa i stället för att hjälpa och vidmakthålla människors relationer till sina barn.

    Politikerna inom stat och kommun måste ta ansvar för den misshushållning med de mänskliga och ekonomiska resurserna som socialtjänstemännen gör sig skyldiga till i barnavårdsärendena. Låt dokumentären om familjen Frank sätta punkt för de rättsövergrepp mot barn och deras föräldrar som sker med stöd av lag i Sverige. Faktum är att i socialtjänst sammanhang kan man i dag säga Där lagen slutar tar tyranniet vid...

     

Efterord

Fallet Frank fick en förhållandevis snabb upplösning tack vare den stora publiciteten som Striptease programmet gav det. Kammarrätten i Göteborg meddelade beslut om upphörande av LVU samt att barnen skulle bo hos sin far. Vid uppföljningen som sändes två veckor senare visade Striptease hur socialnämnden i Lerum beslutade att ingen i deras nämnd eller förvaltning hade gjort något fel.

Fallet anmäldes till Justitieombudsmannen (JO), som ju har till uppgift att bevaka myndigheters kränkningar av de enskilda medborgarnas mänskliga rättigheter. JO fann inte att något fel hade begåtts.

 

Till Där lagen slutar tar tyranniet vid

Till Dags att avskaffa odemokratiska maktstrukturer

Till Många barn i motbjudande geschäft

Till Socialtjänsten skönmålar

Tillbaka till Artikelindex

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter