Jurist JO-anmäler socialen i Linköping

Jurist JO-anmäler socialen

"Barnen hanteras som en vara"

Av Charlotte Palmefors

 

 


Charlotte Palmefors är journalist på Östgöta Correspondenten. Artikeln är tidigare publicerad den 3 februari 2001.

Den återges här med författarens benägna tillstånd.

 

 

LINKÖPING

Juristen Ruby Harrold-Claesson jämställer fyra familjehemsbyten på kort tid med barnmisshandel.

- Barnen hanteras som en vara vilken som helst. Det är avskyvärt.

Ruby Harrold-Claesson har företrätt Carina och Peter (se särskild artikel) både i länsrätt och kammarrätt. Hon har nu JO-anmält socialtjänsten för sättet som de tvångsomhändertagna barnen behandlats på.

Ruby Harrold-Claesson som bor i Göteborg är ordförande i Nordiska kommittén för mänskliga rättigheter. En sammanslutning av jurister som jobbar mot onödiga tvångsomhändertaganden. Hon framhåller att enligt LVU-lagen, lagen om vård av unga, ska ett omhändertagande vara tidsprövat. Målet ska alltid vara att återförena familjen. Ruby Harold Claesson anser inte att tillräckligt gjorts för att nå det målet vare sig i det här, eller i andra fall hon har insyn i.

- Föräldrarna ges inte en chans. Det går så mycket prestige i sådana här ärenden.

Socialtjänsten har erbjudits att kommentera fallet men avböjt med hänvisning till tystnadsplikten. Göran Gunnarsson ( c) som är ordförande i det ansvariga sociala utskottet kan inte heller säga något. Han beklagar dock bytena av familjehem och säger att självfallet gör man vad man kan för att undvika att det ska behöva ske. Göran Gunnarsson understryker också att varje fall av tvångsingripanden föregås av många och långa utredningar och diskussioner. De omprövas även med jämna mellanrum.

- Det är inte för ro skull som vi gör sådana här svåra ingripanden.

 

Föräldrar till tvångsomhändertagna barn polisanmäler socialtjänsten

LVU - Barnmisshandel i lagens namn

Utgör LVU en påtaglig risk för barns hälsa och utveckling?

Pågående Rättsfall

Tillbaka till Artiklar

 

 

Linköpingsfallet - JO-anmälan

Juristkonsulten/Juriste Consultante

Ruby Harrold-Claesson

 

2001-01-12

 

 

Riksdagens ombudsmän

Box 16327

103 26 STOCKHOLM

 

ANMÄLAN MOT SOCIALTJÄNSTEN & SOCIALA UTSKOTTET I LINKÖPINGS KOMMUN

 

Undertecknad, Ruby Harrold-Claesson, jur. kand., ombud och offentligt biträde i LVU-målet för Carina Samuelsson och Peter Gustavsson, Linköping, får härmed anhålla om att Justitieombudsmannen måtte utreda huruvida socialtjänstens personal och socialnämndens ordförande i Linköpings kommun förfarit rättsenligt vid beslutet om omplacering av mina huvudmäns av socialtjänsten tvångsomhändertagna söner, M och O.

 

Fakta redovisning

Den 2 januari 2001 ringde min huvudman, Carina Samuelsson, till mig och berättade om att hon hade blivit uppringd av en socialsekreterare som meddelade henne att hon skulle infinna sig till ett möte med dem den 3 januari eftersom familjehemmet där hennes söner, M och O var tvångsplacerade hade sagt upp sig. Vid angivna mötet den 3 januari 2001 meddelade socialtjänstens personal att de hade kontrakterat ett familjehem i Vadstena, att barnen skulle flyttas dit och att omplaceringen skulle äga rum redan den 13 januari 2001. Beskedet meddelades muntligt. Inga besvärshänvisningar lämnades. Socialtjänstens personal har ej underrättat familjen Samuelsson-Gustavssons ombud och offentliga biträde, undertecknad Ruby Harrold-Claesson, jur. kand.

 

Beslutet att omplacera mina huvudmäns söner har inte fattats vare sig i enlighet med artikel 8 av den Europeiska Konventionen angående mänskliga rättigheter och grundläggande friheterna som föreskriver att ingrepp i den enskildas rätt till privat- och familjeliv skall ske i enlighet med "vad som är stadgat i lag", eller svensk lag som föreskriver att beslutet skall vara skriftligt och att besvärshänvisning skall lämnas.

 

På grund av tillvägångssättet som socialtjänstens personal använt sig av sökte jag socialnämndens ordförande, Lars Linebäck, den 4 januari 2001. Linebäck meddelade att han hade avgått den 1 januari 2001, så han hade inte med ärendet att göra. Han hänvisade till den nytillträdande nämndordföranden, Sven-Åke Lund, som inte visste något alls, men som lovade undersöka saken och återkomma till mig. Jag upplyste honom om att jag ville ha besked snarast möjligt eftersom tillvägagångssättet var olagligt och jag ämnade överklaga och begära inhibition hos länsrätten. Han återkom aldrig.

 

Eftersom datumet - den 13 januari 2001 - för omplacering av M och O närmade sig med storm steg, sökte jag Anders Granqvist, Sabine Åberg, Ulla Salmila, Roy Almqvist den 11 januari 2001. Ingen av dessa var anträffbara. Därefter sökte jag den nya socialnämndsordföranden, Sven-Åke Lund. Han uttalade sin förvåning att ingen från förvaltningen hade kontaktat mig. Han hänvisade till Arne Linder, nämndsekreteraren. Denne lovade undersöka saken och återkomma till mig. I dag den 12 januari 2001 har jag måst ta kontakt med Arne Linder, som nu tillsett att Roy Almqvist ringde till mig. Vid telefonsamtalet kl. 11.10 - 11.16 meddelade han mig att barnen Samuelsson inte skulle flyttas utan att det fanns ett ordförande eller nämndbeslut.

 

Av Roy Almqvists samtal framgår att socialtjänstens personal vid SDN-Linköping ännu inte hade tagit upp omplaceringen av M och O till Vadstena. Jag upplyste Roy Almqvist att jag förväntade mig att socialtjänsten inte skulle underställa ordförandet eller nämnden ärendet klockan 3 eller kl. 4 eller kl. 5 i eftermiddag och sedan skaffa ett beslut så att de kunde flytta barnen den 13 januari 2001. Han vidhöll att barnen inte skulle omplaceras förrän ett beslut hade meddelats.

 

Vid ett telefonsamtal i dag kl. 13.10 - 13.15 med det av socialtjänsten i Linköping kontrakterade familjehemmet i Vadstena framgår att planeringen är att M och O skall flytta till deras hem fr o m den 13 januari 2001, "någon gång på förmiddan (...) när de har packat färdigt."

 

Detta tillvägagångssätt är olagligt och fullständigt oacceptabelt.

 

Det pågår en process som gäller upphörande av LVU för M och O och deras äldre bror, MS, vid Kammarrätten i Jönköping. Socialtjänsten föregriper kammarrättens dom genom att besluta om omplacering av M och O, kontraktera ett nytt familjehem, påbörja inskolningen och besluta om inflyttningsdatum - den 13 januari 2001.

 

Det som är desto mer anmärkningsvärt i detta fall är att socialtjänsten har vetat sedan sommaren 2000 att familjehemsföräldrarna för M och O övervägde att säga upp familjehemsavtalet. Men de informerade inte föräldrarna om detta. Trots vetskap om att familjehemsföräldrarna hade för avsikt att säga upp - eller redan sagt upp - avtalet, framförde socialtjänstens personal hur viktigt det var för barnen att "landa" i familjehemmet, under den muntliga förhandlingen i Linköping måndagen den 16 oktober 2000! Detta är groteskt. Barnen behandlas sämre än djur.

 

Mina huvudmän, Carina Samuelsson och Peter Gustavsson, motsätter sig ingalunda att deras barn, M och O, flyttas från familjehemmet. De har inte mått bra där. Däremot motsätter sig mina huvudmän, Carina Samuelsson och Peter Gustavsson, att socialtjänsten i Linköping skall omplacera deras barn, M och O, i ett nytt familjehem i Vadstena.

 

M och O har farit illa i sitt familjehem och de far illa på grund av att de är skilda från sina föräldrar som älskar dem och som är fullt kapabla att ta hand om dem. Det är därför nödvändigt att barnen måste återförenas med sina föräldrar utan dröjsmål för att undvika att ytterligare skador skall uppstå på dem.

 

Under dagen författade jag och översände till socialtjänsten och länsrätten i Linköping ett överklagande av socialtjänstens muntliga beslut att omplacera M och O.

 

Kl 14.45 den 12 januari 2001 ringde socialsekreteraren Sabine Åberg mig och efterlyste ett faxnummer så att hon kunde kommunicera ett beslut som hade tagits av ordföranden under eftermiddagen. Jag kunde emellertid inte ta emot något fax pga att jag hade fått en stor faxsändning som hade gjort slut på mitt faxpapper under förmiddagen, och mitt faxmodem fungerade inte tillfredsställande. Jag instruerade henne att sända beslutet med posten eftersom det var redan överklagat.

 

Metoderna som användes av personalen vid socialtjänstens i Linköpings kommun beslut om omplacering av M och O till annat familjehem i Vadstena, ger upphov till ett antal frågor som är av så allvarlig art att Justitieombudsmannens ingripande synes påkallat. 

 

Olofstorp, den 12 januari 2001

 

 

 

Ruby Harrold-Claesson

Jur. kand

 

 

 

 

 

Komplettering av JO-anmälan mot Linköpingskommun

 

Yttrande över socialtjänstens svar till JO

 

JO kritiserar socialtjänsten

 

 

Artiklar om Linköpingsfallet

Föräldrar till tvångsomhändertagna barn polisanmäler socialtjänsten

Jurist JO-anmäler socialen i Linköping

Nu skiljer man på Jens och Johan

Myndigheterna misshandlar barnen

Är vissa barn värdelösa?

Stackars pojkar

Socialen: Man uttalade dödshot mot tjänsteman

Annan intressant läsning

LVU - Barnmisshandel i lagens namn

Utgör LVU en påtaglig risk för barns hälsa och utveckling?

 

Tillbaka NKMR:s Artikelsektion

 

Till NKMR:s Artikelarkiv

 

Tillbaka till Justititombudsmannen

 

 

Linköpingsfallet - JO-anmälan - Komplettering

Juristkonsulten/Juriste Consultante

Ruby Harrold-Claesson

 

 

 

 

2001-01-25

 

 

Riksdagens ombudsmän

Box 16327

103 26 STOCKHOLM

 

 

ANMÄLAN MOT SOCIALTJÄNSTEN & SOCIALA UTSKOTTET I LINKÖPINGS KOMMUN

ÄRENDE: KOMPLETTERING AV ANMÄLAN

 

Undertecknad, Ruby Harrold-Claesson, jur. kand., ombud och offentligt biträde för Carina Samuelsson och Peter Gustavsson vill härmed komplettera mina huvudmäns klagomål mot socialtjänstens i Linköpings kommun beslut den 2 januari 2001 meddelat skriftligen den 12 januari 2001 resp. ordförandebeslutet fattat den 19 januari 2001 som ännu ej kommunicerats, samt socialtjänstens beslut den 24 januari 2001 att för tredje gången på mindre än två veckor omplacera deras söner M och O till annat familjehem.

 

Vid det första beslutet 2001-01-02 bestämdes att M och O skulle placeras hos familjen Per-Erik och Annika Lindström i Vadstena den 13 januari 2001. Onsdagen den 17 januari 2001 under den muntliga förhandlingen i Kammarrätten i Jönköping framhöll socialtjänstens personal behovet av "trygghet och stabilitet" för M och O. Familjehemmet lovordades. Den 18 januari 2001 avsade denna familjen upp sig med omedelbar verkan. Fredagen den 19 januari 2001 fattade sociala utskottets ordförande Göran Gunnarsson beslut om att M och O skulle omplaceras hos Gunnel och Zacke Illipertilla i Stavsäter. Barnen skulle omplaceras redan den 20 januari 2001.

 

Den 24 januari 2001 på kvällen, kl. 19.15 ringde mina huvudmän, Carina Samuelsson och Peter Gustavsson, och meddelade att socialsekreteraren Sabina Åberg hade ringt dem och meddelat att M och O skulle omplaceras än en gång. Den här gången till en icke namngiven familj i Finspång. Socialtjänsten har inte heller kommunicerat detta beslut skriftligt.

 

Socialtjänstens i Linköping personal, Sabina Åberg och Roy Almqvist har således än en gång lyckats med en havererad placering av M och O - en placering som enligt deras synsätt var till för barnens bästa.

 

Detta är kvalificerad barnmisshandel. Förövarna av denna grymma misshandel av barnen M och O är socialtjänstens personal Sabina Åberg och Roy Almqvist och socialnämnden som har uppdragit åt dessa inkompetenta tjänstemän att handlägga eller rättare sagt ödelägga barnens liv.

 

Under loppet av mindre än två veckor dagar skall M och O bo i fyra olika familjehem. Barnen flyttas från det ena familjehemmet till det andra som om de vore känslolösa ting. Detta är djupt omänskligt och ägnat att skada M och O i sin hälsa och utveckling. Inte ens djur behandlas på detta känslolösa sättet.

 

Lördagen den 20 januari 2001, kl 18.30 - 19.00, hade jag telefonkontakt med familjen Samuelsson-Gustavsson. Eftersom MS, M och O var hemma fick jag tillfälle att prata med M och O i telefon. Jag pratade mest med M - ca 10 minuter. Jag frågade honom om skolan, kompisar etc. Han berättade att han hade inte fått gå i skolan i det nya familjehemmet i Vadstena. Jag frågade också honom om det nya offentliga biträdet, Anders Kihlstedt, hade frågat honom och O var de ville bo. Jag frågade också vilket svar de hade givit honom. M sade att han vill bo hos "mamma och pappa" och att han har aldrig sagt att han inte ville bo hemma. Han upplyste mig emellertid om omständigheterna runt intervjun. Den gjordes i närvaro av familjehemsföräldrarna. Därefter erbjöd M sig att fråga sina bröder var de vill bo. Samtliga vill bo hos sina föräldrar. MS berättade att när han utfrågades av det offentliga biträdet satt familjehemsföräldrarna i närheten. "Jag vågade inte säga någonting", sade MS, 14 år.

 

Socialstyrelsen har i en rapport publicerad 2001-01-24 funnit att familjens åsikter och synpunkter beaktas ej i LVU-sammanhang och att barnen ej får komma till tals. I detta fallet har barnen blivit tillfrågade, men situationen runt intervjuerna - barnen har intervjuats i närvaro av familjehemsföräldrarna och mitt under ett uppbrott - har gjort att resultatet har förfelats.

 

Den här grymma och brutala psykiska och fysiska misshandel av mina huvudmäns barn, M och O, måste omedelbart bringas att upphöra. Barnen far illa på grund av Sabina Åberg och Roy Almqvists och Göran Gunnarssons vid socialtjänsten i Linköping idé om vad som är "bäst för barnen" och vad som ger "trygghet och stabilitet" åt barnen.

 

 

Underlåtenhet att kommunicera beslut

I anmälan den 12 januari 2001 angav jag att beslutet den 2 januari 2001 om omplacering av mina huvudmäns barn gavs skriftlig form den 12 januari 2001. Det var först på grund av den aktivitet som jag visade kring hanteringen av barnen, vilket i sin tur väckte socialtjänstens "misstankar" om att jag ämnade begära inhibition av beslutet som ett skriftligt beslut framkallades. Detta beslut kom mig tillhanda den 15 januari 2001.

 

Vid omplaceringen nr 2 dvs till familjen Illipertilla i Stavsäter meddelade sociala utskottets ordförande Göran Gunnarsson mig fredagen den 19 januari 2001, kl 19.45, att ett beslut hade fattats och att jag "får ringa" till ett visst nummer om jag ville ha beslutet. Jag tog inte emot numret och jag ringde inte för att erhålla beslutet eftersom det är socialtjänstens skyldighet att kommunicera beslut som fattas rörande mina huvudmäns barn. Ännu har inte angivet beslut kommunicerats.

 

Inte heller har socialtjänsten meddelat beslut angående omplaceringen av barnen Samuelsson till Finspång. Det var Fru Illipertilla i Stavsäter som informerade modern om vad som skulle hända - inte socialtjänstens personal. Detta är grov nonchalans gentemot mina huvudmän.

 

 

Jag vill därför anmäla socialtjänstens i Linköping personal, Sabina Åberg och Roy Almqvist, hanteringen av barnen M och O, beträffande de ovan uppräknade tre tillfällen då barnen omplacerades till annat familjehem, till JO:s granskning. Samtidigt vill jag anmäla sociala utskottets ordförande Göran Gunnarsson (c) för hans roll i hanteringen av angivna barnen.

På grund av vad jag således anfört yrkar jag å mina huvudmäns, Carina Samuelsson och Peter Gustavsson, vägnar att

 

-         Justitieombudsmannen utan dröjsmål måtte vidta en sorgfällig granskning av det här omplaceringsfallet och ställa såväl de ansvariga (oansvariga) socialsekreterarna som sociala utskottets ordförande till svars - dvs åtala samtliga dessa aktörer - för den här grova misshandeln, såväl fysiskt som psykiskt, av M och O.

 

Olofstorp, dag som ovan

 

Med vänlig hälsning

 

 

 

Ruby Harrold-Claesson

Jur. kand.

 

 

JO-anmälan mot Linköpings kommun

 

Yttrande över socialtjänstens yttrande till JO

 

JO kritiserar socialtjänsten

 

Artiklar om Linköpingsfallet

Föräldrar till tvångsomhändertagna barn polisanmäler socialtjänsten

Jurist JO-anmäler socialen i Linköping

Nu skiljer man på Jens och Johan

Myndigheterna misshandlar barnen

Är vissa barn värdelösa?

Stackars pojkar

Socialen: Man uttalade dödshot mot tjänsteman

Annan intressant läsning

LVU - Barnmisshandel i lagens namn

Utgör LVU en påtaglig risk för barns hälsa och utveckling?

 

Tillbaka NKMR:s Artikelsektion

 

Till NKMR:s Artikelarkiv

 

Tillbaka till Justititombudsmannen

 

 

 

 

Linköpingsfallet - JO-anmälan. Yttrande över socialtjänstens svar

Juristkonsulten/Juriste Consultante

Ruby Harrold-Claesson

 

 

2001-05-07

 

 

Justitieombudsmannen

Box 16327

103 26 STOCKHOLM

 

 

Dnr 166-2001

ANMÄLAN MOT SOCIALTJÄNSTEN & SOCIALA UTSKOTTET I LINKÖPINGS KOMMUN

 

YTTRANDE över socialtjänstens yttrande

I anledning av socialtjänstens i Linköpings kommun yttrande daterat 2001-03-14 vill undertecknad, Ruby Harrold-Claesson, jur. kand., ombud och offentligt biträde för Carina Samuelsson och Peter Gustavsson i LVU-målen som gäller omplaceringar av deras söner, lämna följande yttrande:

 

Socialnämnden har tagit som sitt yttrande ett yttrande som har författats av kanslisekreteraren Arne Linder.

 

Inledningsvis anger Arne Linder i sitt yttrande följande: "Vidare kan sägas att föräldrarna har överklagat samtliga av nämnden fattade beslut vad gäller umgängesreglering och placering av barnen. Domstol har inte i något fall ändrat nämndens beslut." Beklagligtvis måste jag framhålla att det faktum att förvaltningsdomstolarna slentrianmässigt bifaller socialnämndernas omänskliga och ofta olagliga beslut kring hantering av barn reflekterar illa på det svenska förvaltningsrättsväsendet och Sverige som vill beteckna sig som rättssamhälle. Arne Linder anser tydligen att det faktum att svenska förvaltningsdomstolar inte reagerar mot socialtjänstens maktmissbruk och rättsövergrepp mot de barn som socialtjänsten enligt lag skall skydda innebär att systemet har rätt. Detta är emellertid en grov missräkning. Jag vill därför påpeka att domar som har avkunnats i LVU-mål i de svenska förvaltningsdomstolarna dvs. ända upp till regeringsrätten, har vid klagomål till Europadomstolen blivit bedömda som kränkningar av familjers (Artikel 8) mänskliga rättigheter och Sverige har dömts att betala skadestånd till såväl barnen som föräldrarna. Som exempel på dessa mål kan jag anföra Olsson v. Sweden, 25 February, 1988, Olsson 2 v. Sweden, 30 October 1992, Eriksson v. Sweden, 22 - 23 May, 1989, Andersson v. Sweden, 20 January 1992 och Lindelöf v. Sweden, 20 June, 2000. I fallet Lindelöf betalade Sverige 2,1 miljoner i förlikning till den kränkta familjen. Således kan jag anföra att socialnämndens inställning kan äga giltighet i ett inhemskt sammanhäng men saknar större tyngd i ett internationellt perspektiv som man i nämnden uppenbarligen saknar.

 

I yttrandet anges (sid. 3) att "social jour har medverkat vid handläggningen och "faxat" beslutet till föräldrarnas ombud." Påståendet är osant. Faktum är denna: Fredagen den 19 januari 2001, kl. 19.35 ringde sociala utskottets ordförande Göran Gunnarsson efter att jag hade sökt honom febrilt i Linköping och Stockholm under eftermiddagen. Ca. kl. 16 ringde han mig från sin mobil och frågade om han kunde ringa upp mig senare under kvällen vilket jag accepterade. Gunnarsson informerade mig om att han under kvällen hade fattat ett beslut om att M och O skulle omplaceras. Han talade om för mig att jag kunde få beslutet faxat till mig om jag ringde till ett visst nummer. Jag tog aldrig emot numret och jag fick inget beslut via fax. Samtalet avslutades kl. 19.45.

 

Vidare anger Arne Linder/socialnämnden (sid. 4): "Vid underhandssamtal med modern Carina, bland annat om julhelgsumgänge mellan barnen och föräldrarna, så valde Sabina medvetet att inte informera henne om vare sig den pågående utredningen eller något annat med anknytning till barnens eventuella behov av omplacering till nytt familjehem. (...) Om Sabina istället valt att hålla föräldrarna underrättade kring frågan om en omplacering hade detta förmodligen skapat en situation, som inneburit att det planerade julhelgsumgänget äventyrats. Sabina ville inte medverka till att barnen, med så gott som absolut säkerhet, skulle utsättas för en sådan onödig negativ påverkan. Carina har till Sabina vid senare tillfälle också bekräftat, att om hon känt till planerna på flyttning till nytt familjehem så skulle det helt ha upptagit henne och då också "förstört" umgängestillfället." Vilka absurda påståenden ! På vilket sätt skulle informationen "äventyra det planerade julhelgsumgänget"? Det är uppenbart att Arne Linder och socialnämnden anser att de har att göra med idioter! De är tydligen omedvetna om att man aldrig bör bedöma någon annan med användande av sig själv som måttstock!

 

Information till föräldrarna om planeringen kring barnens vistelse i familjehemmet och om hur barnen far i familjehemmet är ett oeftergivligt krav. Inga ovidkommande hänsyn får tagas.

 

Emellertid, av citatet ovan framgår med all önskvärd tydlighet att socialnämnden godtar att en socialarbetare begår ett grovt brott mot socialtjänstlagens portalparagraf som stadgar att "Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet" och 1 § lag om vård av unga (LVU) som stadgar att "insatser inom socialtjänsten för barn och unga skall göras i samförstånd med den unge och hans vårdnadshavare". Därmed godtar socialnämnden att en socialarbetare begår tjänstefel! I Europaprocessen i Strasbourg ställs alltid frågan: Är detta nödvändigt i ett civiliserat, demokratiskt samhälle? Svaret kan endast vara ett rungande Nej!

 

Den av socialnämnden påstådda "omsorg" om Carina Samuelsson då de inte berättade om problemen med familjehemsplaceringen av hennes söner, M och O, förtjänar inget avseende. Socialtjänstens personal var fullt medvetna om att Carina Samuelsson och Peter Gustavsson var mycket kritiska mot det av socialtjänsten valda fosterhemmet i Kisa där M och O hade tvingats vistas i två år. Carina Samuelsson och Peter Gustavsson och M och O hade varit mycket lyckligare - och lättade - under julhelgsumgänget om de hade fått veta att tiden i Kisa närmade sig sitt slut.

 

Carina Samuelsson och Peter Gustavsson var fullt medvetna om att M och O for mycket illa i familjehemmet Eriksson. De ville inget annat än att barnen skulle flytta därifrån. De hade ju begärt hemtagning av sina barn pga att de visste om att barnen var dåligt klädda och utsattes för hugg och slag - vilket socialtjänsten förnekade och BUP försökte släta över. Detta visar att lagen om förbud mot barnaga är avsedd endast att användas mot de biologiska föräldrarna. Carina Samuelsson blev åtalad och dömd då hon slog efter M  med en kvast och slaget träffade så olyckligt att han fick ett jack bakom örat. Det är på grund av den olyckshändelsen som familjen Samuelsson-Gustavsson har hamnat i händerna på socialtjänsten vars personal fortsätter att misshandla inte bara M  utan också hans lillebror O genom omplaceringar i nya fosterhem. Nu har de hjärtlösa i socialtjänsten begått ett inhumant övergrepp på M och O genom att dela på dem och placera dem i separata familjehem.

 

Den av socialnämnden påstådda "omsorg" om Carina Samuelsson så som de beskriver henne visar sig snarare vara ett klumpigt försök att dölja att socialtjänstens personal hade misslyckats med det som de utger sig vara så bra på dvs. att ge barnen trygghet och stabilitet. Socialtjänstens misslyckandena bekräftades på nytt då det nya av socialtjänstens personal så omsorgsfullt valda familjehem i Vadstena havererade redan efter fyra dagar dvs. den 17 januari 2001 då familjehemmet sade upp sig med omedelbar verkan.

 

Socialtjänstens underlåtenhet att informera om att placeringen av M och O hade havererat visar också att personalen uppträtt bedrägligt mot socialnämnden som så sent som i september 2000 biföll socialarbetarens förslag att barnen skulle vara kvar i fosterhemmet - som ju egentligen inte fanns! Därmed har socialnämnden lurats att manipulera de intet ont anande förvaltningsdomstolarna som slentrianmässigt och okritiskt bifaller nämndernas framställningar. Socialtjänstens arrogans och maktfullkomliga förhållningssätt gentemot sanningen, mänskliga rättigheter och allmän anständighet är en uppvisning av den rättsröta som präglar verksamheten! Inte att undra på att t o m Socialstyrelsens generaldirektör Kerstin Wigzell är kritisk till handläggningen på socialkontoren!

 

Vidare skriver Arne Linder i sitt yttrande att "Margareta fick uppdraget att hitta nytt familjehem i september 2000." Lika fullt föreslag socialtjänstens personal helt bedrägligt socialnämnden att besluta om att M och O "med stöd av 11 § samma lag ska vara fortsatt placerad i familjehemmet Eriksson, Grantomta, Kisa." Detta blev också socialnämndens beslut vilket framgår av sammanträdesprotokoll 2000-09-20 §§ 403 och 404. Sveket mot M och O fullbordades av länsrätten i Linköping och kammarrätten i Jönköping.

 

Information till föräldrarna

Socialnämnden bekräftar i sitt yttrande att socialtjänstlagen och LVU innehåller bestämmelser om socialtjänstens skyldighet att genomföra insatser för barn och unga i nära samarbete med de berörda.

 

I yttrandet konstateras att vårdnadshavarna, dvs. mina huvudmän, Carina Samuelsson och Peter Gustavsson, inte har informerats om situationen i familjehemmet och om planerna för byte av familjehem, i enlighet med huvudregeln för socialtjänstens verksamhet med barn och unga.

 

Socialtjänsten försöker skyla över de av handläggaren begångna grova rättsövergrepp och hennes rättsstridiga tillvägagångssätt i samband med omplaceringen av mina huvudmäns barn. Att försöka rättfärdiga socialtjänstens lagbrott med påstående om att "handläggarens förklaring tar sitt avstamp i att föräldrarna inte förmår hindra en överföring av sin egen sorg och ilska till barnen (...)", förtjänar inget avseende.

 

Socialnämnden har också öppet deklarerat att begränsningen av umgänget mellan mina huvudmän, Carina Samuelsson och Peter Gustavsson, och deras söner som beslutades 2000-07-05 var en bestraffningsåtgärd riktad mot föräldrarna och barnen på grund av att "föräldrarna inte förmår hindra en överföring av sin egen sorg och ilska till barnen, som tar sig uttryck i svartmålning av familjehemmet, vilket i sin tur betyder att pojkarna inte tillåts att trivas och känna sig trygga i familjehemmet." Detta saknar motstycke! Detta är kriminellt! Socialnämnden torde vara medvetna om att ingen kan tvinga ett barn att tycka om och visa lojalitet gentemot en utomstående - vilket fosterföräldrarna alltid är och alltid kommer att förbli så som visas av det stora antal havererade familjehemsplaceringarna och de omhändertagna barnens fullständiga brytning med familjehemmen då de blivit vuxna.

 

Beträffande dokumentationen i ärendet konstateras att den är nödvändig ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Socialtjänstens personal måste dokumentera skälen för sina ställningstaganden.

 

Skyldigheten att meddela vårdnadshavare beslut om att inleda utredning är ovillkorlig och således ett oeftergivligt krav. De täta familjehemsbyten mellan januari - februari 2001 är ett klart bevis på att socialtjänstens personal inte mäktar med sitt uppdrag. Underlåtenheten att informera föräldrarna om den förestående omplaceringen har skett i syfte att dölja den oskicklighet och inkompetens som vidlåder socialtjänstens i Linköping personal. Detta har inget med barnens bästa att göra. Om nu syftet med socialtjänstens åtgärder för M och O var att tillvarata "barnens bästa" hade socialtjänsten omplacerat barnen i sin egen familj och givit dem hjälp och stöd där det etiska bandet finns. I stället har barnen flyttats till fyra olika familjehem mellan den 12 januari och den 22 februari 2001. Åtgärderna framstår snarare som bestraffningsåtgärder mot mina huvudmän, Carina Samuelsson och Peter Gustavsson, och deras söner M och O - och en brutal maktdemonstration - på grund av att föräldrarna har varit kritiska till socialtjänstens val av familjehem för deras söner. Detta är maktmissbruk.

 

Socialtjänstens i Linköping personal har satt mina huvudmäns, Carina Samuelsson och Peter Gustavsson, krav på rättssäkerhet ur spel då dessa tjänstemän underlät att informera dem om problemen vid familjehemsplaceringen av deras söner. Att socialnämnden godtar personalens förklaringar till varför de medvetet har begått lagbrott i tjänsteutövningen gör nämnden medskyldiga till brottet. Lagöverträdelser är kriminella handlingar. Angivna lagöverträdelserna har gjorts med uppsåt. Såväl den ansvariga personalen som socialnämnden måste ställas till svars dels för tjänstefel dels för denna administrativa misshandel av mina huvudmäns, Carina Samuelsson och Peter Gustavsson, söner, M och O. Dessutom har socialtjänsten och socialnämnden i Linköping gjort sig skyldiga till kränkningar av mina huvudmäns, Carina Samuelsson och Peter Gustavsson, mänskliga rättigheter då deras rättssäkerhet satts ur spel.

 

Det måste inskärpas att även tjänstemän har ett straffansvar då de medvetet - eller av oaktsamhet - bryter mot lagstadganden.

 

På grund av vad jag anfört yrkar jag om att

 

-         Justitieombudsmannen måtte finna detta grymma omplaceringsfall vara en grov kränkning av mina huvudmäns, Carina Samuelsson och Peter Gustavsson, och deras söners, M och O, mänskliga rättigheter och ställa såväl de ansvariga (oansvariga) socialsekreterarna som sociala utskottets ordförande och socialnämnden till svars - dvs. åtala samtliga dessa aktörer - för tjänstefel samt för den grova misshandeln, såväl fysiskt som psykiskt, av M och O.

 

Olofstorp, dag som ovan

 

Med vänlig hälsning

 

 

 

Ruby Harrold-Claesson

Jur. kand.

 

 

 

JO-anmälan mot Linköpings kommun

 

Komplettering av JO-anmälan mot Linköpingskommun

 

JO kritiserar socialtjänsten

 

 

Artiklar om Linköpingsfallet

Föräldrar till tvångsomhändertagna barn polisanmäler socialtjänsten

Jurist JO-anmäler socialen i Linköping

Nu skiljer man på Jens och Johan

Myndigheterna misshandlar barnen

Är vissa barn värdelösa?

Stackars pojkar

Socialen: Man uttalade dödshot mot tjänsteman

Annan intressant läsning

LVU - Barnmisshandel i lagens namn

Utgör LVU en påtaglig risk för barns hälsa och utveckling?

 

Tillbaka NKMR:s Artikelsektion

 

Till NKMR:s Artikelarkiv

 

Tillbaka till Justititombudsmannen

 

 

 

 

Linköpingsfallet - JO kritiserar socialtjänsten

JO kritiserar socialtjänsten

”Rättssäkerheten är av grundläggande betydelse”

Av Jan L Lindgren

 

 

Jan L Lindgren var journalist på Östgöta Correspondenten när artikeln skrevs.

Artikeln är tidigare publicerad i Östgöta Correspondenten den 16 september 2002, i sektionen Dagens debatt. Den återges här med författarens och redaktionens benägna tillstånd.

 

 

 

 

LINKÖPING

 

Bristande dokumentation i samband med handläggning av ett ärende är inte acceptabelt och ett hot mot rättssäkerheten. Det anser

justitieombudsmannen (JO), som riktar kritik mot socialtjänsten i Linköping.

 

Kritiken kommer efter en anmälan mot sociala förvaltningen och socialnämnden i Linköpings kommun och gäller bristande dokumentation vid

handläggningen av ett LVU-ärende (LVU, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga).

 

Men JO ifrågasätter även dröjsmålet att underrätta föräldrarna om att deras barn skulle tvingas byta familjehemsplacering.

 

Underrättades inte

Det var hösten 2000 som två LVU-placerade barn skulle omplaceras eftersom det dåvarande familjehemmet avsagt sig uppdraget. I november

inledde socialnämnden en utredning enligt socialtjänstlagen, men föräldrarna fick ingenting veta trots att nämnden är skyldig att underrätta vårdnadshavare när utredning inleds. Inte förrän januari året därpå informerades föräldrarna att omplacering var aktuell. Då var utredningen i det närmaste slutförd.

 

Handläggaren höll inne med informationen av hänsyn till de båda barnen. De skulle nämligen tillbringa julhelgen i föräldrahemmet, och då mammans

psykiska obalans kunde gå ut över dem valde socialsekreteraren att tiga.

 

Barnen sätts främst

JO Kerstin André uttrycker en viss förståelse för socialsekreterarens sätt att resonera och har också valt att avstå från direkt kritik vad

gäller den delen av handläggningen, trots att hon anser att det finns skäl att ifrågasätta agerandet.

 

Rättssäkerhet

-- Det är svårt att avgöra vad som är rätt och fel i sådana här fall, men rättssäkerheten är av grundläggande betydelse, säger Kerstin André,

och anser att det inte var försvarbart att hålla föräldrarna ovetande under så lång tid som skedde.

 

Intressekonflikt

Arne Linder, kanslisekreterare vid sociala förvaltningen i Linköping, är inte personligen insatt i ärendet men förklarar ändå vad som gäller

generellt sett.

 

-- När det blir en intressekonflikt mellan barn och förälder har socialtjänsten ett ansvar att tillvarata barnens intresse framför föräldrarnas. Det är en grundprincip vi har, säger han.

 

Ska dokumenteras

JO:s egentliga kritik ligger i den bristande dokumentationen av handläggningen. Enligt socialtjänstlagen ska det som framkommit i en utredning ”tillvaratas på ett betryggande sätt”. Samma lag stadgar också att handläggning som rör enskilda samt genomförande av beslut om stödinsatser, vård och behandling måste dokumenteras.

 

I det aktuella fallet antecknades exempelvis inte överväganden som sociala förvaltningen gjorde eller åtgärder som vidtogs sedan familjehemmet meddelat att de avsåg att säga upp sitt uppdrag. Handläggarens förklaring att hon eftersatte underrättelseskyldigheten av hänsyn till barnen gick inte heller att finna i dokumentationen.

 

Svår arbetssituation

Den kritik JO riktar mot handläggningen är av ”normalgrad”.

 

-- Nu kom ingen direkt till skada på grund av den bristande dokumentationen. Om så varit fallet hade det blivit fråga om allvarlig

kritik, säger Kerstin André.

 

Arne Linder anser kritiken vara helt befogad. Han delar JO:s uppfattning att det är ett absolut krav att överväganden och åtgärder ska kunna gå

att utläsa av dokumentationen.

 

-- Men ibland räcker tiden kanske inte till för handläggaren. Vi har haft en väldigt pressad arbetssituation i några år, men själva ärendena

har inte blivit lidande, intygar han.

 

 

 

JO-anmälan mot Linköpings kommun

 

Komplettering av JO-anmälan mot Linköpingskommun

 

Yttrande över socialtjänstens yttrande till JO

 

Artiklar om Linköpingsfallet

Föräldrar till tvångsomhändertagna barn polisanmäler socialtjänsten

Jurist JO-anmäler socialen i Linköping

Nu skiljer man på Jens och Johan

Myndigheterna misshandlar barnen

Är vissa barn värdelösa?

Stackars pojkar

Socialen: Man uttalade dödshot mot tjänsteman

Annan intressant läsning

LVU - Barnmisshandel i lagens namn

Utgör LVU en påtaglig risk för barns hälsa och utveckling?

 

Tillbaka NKMR:s Artikelsektion

 

Till NKMR:s Artikelarkiv

 

Tillbaka till Justititombudsmannen

 

 

 

 

LINKÖPINGFALLET: Förföljande strategier, förtryckande metodik och myndigheters misshandel av barn.

LINKÖPINGFALLET:

Förföljande strategier, förtryckande metodik och myndigheters misshandel av barn.

 

Författare: Berit Rönnbäck
Handledare: Bo Edvardsson

 

Arbetsrapport 12/8 - 96

Högskolan i Örebro

Institutionen för samhällsvetenskap, 1996.



Presentation
Rapporten om "Linköpingsfallet" är en vid Högskolan i Örebro godkänd examensuppsats som identifierar hela 94 "förföljande strategier" och är den mest grundliga undersökningen av ett förföljelsefall som har gjorts i Örebro - de enda som sysslar med sådan inopportun forskningsverksamhet.

Rapporten är på 195 sidor.  Den publiceras här så att de som besöker NKMR kan få tillgång till hela rapporten och kan ladda hem hela pdf-filen.
Titelbladet, sammanfattningen och innehållsförteckningen publiceras separat.

 

LINKÖPINGFALLET: Förföljande strategier, förtryckande metodik och myndigheters misshandel av barn.
Författare: Berit Rönnbäck. Handledare: Bo Edvardsson. Titelbladet


LINKÖPINGFALLET: Förföljande strategier, förtryckande metodik och myndigheters misshandel av barn.
Författare: Berit Rönnbäck. Handledare: Bo Edvardsson


 

 

 

Böcker

Rapporter

Tillbaka till Huvudsidan

Myndigheterna misshandlar barnen

Myndigheterna misshandlar barnen

Av Peter

 

 


Den här insändare är tidigare publicerad i Östgöta Correspondenten den 16 februari 2001.

 

 

För cirka två och ett halvt år sedan skrev jag till Ordet fritt om ett omhändertagande av tre små pojkar. Jag ansåg att barnen misshandlades av tjänstemän från de sociala myndigheterna.

Till min förfäran ser jag i Corren att den misshandeln fortsätter än i dag. Myndigheten har tydligen bestämt sig för att dessa pojkars människovärde är mindre än andra barns. Den äldste pojken blev dyrt och heligt lovad att få komma hem till sin mamma dagen efter omhändertagandet. Dagen efter visade det sig att mamman belagts med besöksförbud.

Hur tror myndigheten att den pojken någonsin ska kunna känna förtroende för vuxna människor? Vad myndigheten gör är att skapa tre människor som i vuxen ålder riskerar att drabbas av posttraumatiskt stressyndrom istället för att få växa upp och bli harmoniska människor. Hade det inte varit bättre för familjen om barnen fått vara kvar och myndigheten satt in resurser för att hjälpa på plats? Jag har sett den lösningen på andra håll och den har fungerat bra.

 

Föräldrar till tvångsomhändertagna barn polisanmäler socialtjänsten

Jurist JO-anmäler socialen i Linköping

Nu skiljer man på Jens och Johan

Är vissa barn värdelösa?

Stackars pojkar

Socialen: Man uttalade dödshot mot tjänsteman

LVU - Barnmisshandel i lagens namn

Utgör LVU en påtaglig risk för barns hälsa och utveckling?

Pågående Rättsfall

Tillbaka till Artiklar

 

 

 

Nu skiljer man på Jens och Johan

Nu skiljer man på Jens och Johan

"Det är för barnens bästa"

Av Charlotte Palmefors

 

 

 

 


Charlotte Palmefors är journalist på Östgöta Correspondenten. Artikeln är tidigare publicerad den 14 februari 2001.

Den återges här med författarens benägna tillstånd.

 

 

LINKÖPING

Socialtjänsten väljer nu att dela på Jens och Johan. Pojkarna placeras i var sitt familjehem, på olika orter.


Beskedet kom kort efter att Peter Gustavsson och Carina Samuelsson fått veta att de förlorat målet i kammarrätten. De hade överklagat
länsrättens beslut att deras båda söner, sex och åtta år gamla, ska fortsätta vara tvångsomhändertagna.

 

Tvingas byta
Peters och Carinas förtvivlan vet i dag inga gränser. Det är fjärde gången på de två och ett halvt åren som pojkarna varit omhändertagna som de nu tvingas byta familjehem. Att de dessutom ska skiljas åt gör föräldrarnas ångest än större.

-- Det är hemskt, fruktansvärt att veta att barnen inte ens ska ha varandra längre, säger Carina Samuelsson och kan inte hålla gråten borta.


Corren berättade för en tid sedan om fallet med Jens och Johan och deras halvbror Joakim. Alla tre pojkarna tvångsomhändertogs sommaren 1998. Carina och Peter som sedan dess har fått bättre ordning på sina liv har hela tiden kämpat för att få tillbaka barnen. De kräver också mera umgänge, i dag får de träffa sina pojkar lördag till söndag, en gång per månad. Peter och Carina har också polisanmält socialtjänsten för att Jens och Johan måste flytta runt mellan familjehemmen.


Vare sig socialtjänstemän eller politiker i socialnämnden uttalar sig om enskilda fall. Socialsekreterare Roy Almqvist i Linköpings kommun säger dock att policyn är att "eftersträva lösningar där syskonen kan hållas samman." Tystnadsplikten gör att han inte kan säga varför detta inte går i fallet med Jens och Johan.

 

"Nödvändigt"
Göran Gunnarsson (c) är ordförande i ansvarigt socialt utskott.

-- Det kan finnas omständigheter som gör en sådan här åtgärd nödvändig, är beskedet han ger.

Anser du att man ser till barnens bästa när man skiljer dem åt?

-- Ja, så är det, i det här fallet, svarar Göran Gunnarsson.

-- Den enda förklaringen man gett till oss är att barnen inte har något utrymme för att utvecklas när de är tillsammans, berättar Carina Samuelsson.

-- Man tycker att dom bråkar mycket med varandra men är det så konstigt, undrar hon?

-- Barnen mår jättedåligt. Jag vet att dom tycker om varandra och vill vara tillsammans. Dom har sin trygghet ihop, särskilt sen dom förlorat all annan trygghet.

-- Att skilja dom åt är att straffa dom.


013-28 01 87

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

Föräldrar till tvångsomhändertagna barn polisanmäler socialtjänsten

Jurist JO-anmäler socialen i Linköping

Karlskogafallet

Tillbaka till Artiklar

Tillbaka till Huvudsidan

Linköpingsfallet - Samuelssonfallet

Linköpingsfallet - Fallet Samuelsson
Fallet Samuelsson utspelade sig under 2000 - 2002. Familjen blev totalt splittrade då de tre barnen placerades i tre olika fosterhem. Charlotte Palmefors, journalist på Östgöta Correspondenten, följde fallet och skrev nedanstående serie artiklar om det. Fallet anmäldes till Justitieombudsmannen, som uttalade kritik mot socialnämnden i Linköping. Artiklarna är tidigare publicerade februari 2001 - september 2002.


JO-anmälan mot Linköpings kommun



Yttrande över socialtjänstens yttrande till JO



 

Artiklar om Linköpingsfallet



JO kritiserar socialtjänsten
Av Jan L Lindgren



Föräldrar till tvångsomhändertagna barn polisanmäler socialtjänsten
Av Charlotte Palmefors



Jurist JO-anmäler socialen i Linköping
Av Charlotte Palmefors


Nu skiljer man på Jens och Johan
Av Charlotte Palmefors


Myndigheterna misshandlar barnen
Av Peter



Är vissa barn värdelösa?
Av Anita Strand-H



Stackars pojkar
Av Solveig



Socialen: Man uttalade dödshot mot tjänsteman
Av Charlotte Palmefors



Annan intressant läsning

LVU - Barnmisshandel i lagens namn
Av Ulla Wall-Johansen



Utgör LVU en påtaglig risk för barns hälsa och utveckling?
Av Peter Klevius



Tillbaka NKMR:s Artikelsektion



Till Justititeombudsmannen

Till NKMR:s Artikelarkiv

Tillbaka till NKMR:s Huvudsida

 

Linkopingsfallet_socialen_man_uttalade_dodshot_mot_tjansteman

SOCIALEN

 

Man uttalade dödshot mot tjänsteman

Av Charlotte Palmefors

 

 

 

 


Charlotte Palmefors är journalist på Östgöta Correspondenten. Artikeln är tidigare publicerad den 18 februari 2001.

Den återges här med författarens benägna tillstånd.

 

 

 

LINKÖPING

 

"Socialsekreterare som inte följer lagen ska avrättas."

Socialförvaltningen har polisanmält hotet som togs emot av sociala jouren.

 

Klockan halv tolv natten till fredagen ringde en man till sociala jouren och ville informera sig om vilka kriterier som gäller för att tvångsomhänderta barn, enligt lagen om vård av unga, LVU.

Mannen ställde frågor om vilken kompetens och utbildning socialsekreterare har för att avgöra om barn, som han uttryckte det, "placeras på livstid."

 

"Organisationen har en svart lista"

Mannen berättade att föräldrar som tröttnat på socialsekrerares myndighetsövergrepp slagit sig samman i en "organisation" som anser att socialsekreterare som utöver myndighetsmissbruk ska avrättas. Organisationen har en "svart lista" med namn.

Jourhavande socialsekreterare som tog emot samtalet upplevde det som mycket obehagligt och hotfullt.

Inger Karlsson ar socialchef i Linköping. Hon känner inte till att det tidigare inkommit ett hot som likt detta riktar sig mot en grupp av socialtjänstens anställda. De hot som förekommit har gällt speciella ärenden och riktat sig mot de tjänsteman som handlagt just dessa ärenden.

 

013-280 187

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

Föräldrar till tvångsomhändertagna barn polisanmäler socialtjänsten

Jurist JO-anmäler socialen i Linköping

Nu skiljer man på Jens och Johan

Är vissa barn värdelösa?

Myndigheterna misshandlar barnen

Stackars pojkar

LVU - Barnmisshandel i lagens namn

Utgör LVU en påtaglig risk för barns hälsa och utveckling?

Pågående Rättsfall

Tillbaka till Artiklar

 

Stackars pojkar

 

Stackars pojkar

Av Solveig

 


Den här insändare är tidigare publicerad i Östgöta Correspondenten den 19 februari 2001.

 

 

Ångående artikel i Corren 3 februari.

Hur är det med mänskligheten på socialen? Stackars pojkar som drivs som en boskapshjord från hem till hem.

Varför kan inte föräldrarna få ta hand om sina barn, åtminstone få försöka? Nu är ju grabbarna så pass stora. I stället för att stjälpa dem, hjälp dem att komma igång, t ex med stödfamilj.

Barnen skulle fä bo med båda sina föräldrar, vilket inte är alla barn förunnat. Mamman är ju medveten om att hon måste ta sina mediciner för att må bra. Föräldrarna ska ha en stor eloge för att de orkar hålla samman.

Tänk om!

Jag lider med barn och föräldrar.

 

Föräldrar till tvångsomhändertagna barn polisanmäler socialtjänsten

Jurist JO-anmäler socialen i Linköping

Nu skiljer man på Jens och Johan

Är vissa barn värdelösa?

Myndigheterna misshandlar barnen

Socialen: Man uttalade dödshot mot tjänsteman

LVU - Barnmisshandel i lagens namn

Utgör LVU en påtaglig risk för barns hälsa och utveckling?

Pågående Rättsfall

Tillbaka till Artiklar

 

 

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter