English

Details
Written by:
Category:
Symposium 2000
Published:
Hits:
1317

  • KALLELSE TILL ÅRSMÖTE

    Medlemmarna i NKMR kallas härmed till årsmöte lördagen den 17 juni 2000 klockan 9.00 och omedelbart efter årsmötet följande symposium (se bifogat program för symposiet).

    Plats: Hotell Europa, Köpmansgatan 38 i Göteborg

    9.00 Årsmöte

    NKMR:s ordförande Ruby Harrold-Claesson öppnar mötet.

    Val av mötesordförande.

    Val av protokollförare för årsmötet.

    Val av justeringsmän för årsmötet.

    Frågan om årsmötets behöriga utlysande.

    Fastställande av dagordning.

    NKMR:s ordförande Ruby Harrold-Claesson föredrager verksamhetsberättelsen för verksamhetsåret juli 1999 - juni 2000.

    Revisorn föredrager revisionsberättelsen för 1999

    Kassören redogör för NKMR:s aktuella kassaställning.

    Frågan om ansvarsfrihet för styrelsen.

    Fastställande av medlemsavgifter.

    Val av styrelse för verksamhetsåret 1 juli 2000 - 30 juni 2001

    .

    Förslag föreligger enligt nedanstående:

    Ordförande jur. kand. Ruby Harrold-Claesson, Sverige (omval)

    Vice ordförande professor Marianne Haslev Skånland, Norge (omval)

    2:e vice ordförande antropolog Peter Klevius, Finland (omval)

    Kassör jur. kand., med. lic. Siv Westerberg, Sverige (omval)

    Sekreterare teol. cand. Olav Okkels Danmark (omval)

    Sekreterare journalist Eva Granheim, Norge (nyval)

    Suppleant advokat Tryggve Emstedt, Sverige (omval)

    Val av revisor och revisorssuppleant

    Förslag föreligger enligt nedanstående:

    Revisor f d riksdagsledamoten Rune Torwald, Sverige (omval)

    Revisorssuppleant Advokat Lennart Hane, Sverige (omval)

    Val av valberedning

    Förslag föreligger att styrelsen utgör valberedning

    Frågan om plats för nästa årsmöte.

    Övriga frågor.

    Årsmötet avslutas.

    9.30 - 9.45 Paus

    Till årsmötet klockan 9.00 - 9.30 äger endast medlemmar i NKMR tillträde.

    Till det därefter följande symposiet. som börjar klockan 9.45, är både medlemmar och icke medlemmar hjärtligt välkomna. Fri entré. Förhandsanmälan behövs ej.

    De medlemmar. som ännu ej betalat årsavgiften för år 2000, ombedes göra detta snarast. Vi bifogar inbetalningskort. Av praktiska skäl bifogas inbetalningskort i samtliga kuvert med denna inbjudan, alltså även till medlemmar, som redan har betalat årsavgiften för 1999. Använd gärna det extra inbetalningskortet till att rekrytera nya medlemmar till NKMR. Glöm inte skriva namn och adress på inbetalningskortet.

    Medlemsavgiften är 250 kr för privatpersoner (makar/sambor betalar endast en avgift) och 700 kr för organisationer och företag. Medlemsavgiften inbetalas till NKMR:s postgiro 444 88 81-5.

    VÄLKOMNA TILL ÅRSMÖTE OCH SYMPOSIUM!


    Kallelse till NKMR:s symposium

    Revisionsberättelse

    Verksamhetsberättelse

    Årsmötesprotokoll

    Föredrag - Pseudoadoptioner av fosterbarn i Sverige

    Förtäckta adoptioner - Två fall

    K & T v. Finland

    Tillbaka till Huvudsidan

 

Details
Written by:
Category:
Symposium 2000
Published:
Hits:
1337

Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter inbjuder till Symposium

på Hotell Europa Köpmansgatan 38 i Göteborg

lördagen den 17 juni 2000 klockan 9.45

Till detta symposium är alla välkomna, såväl medlemmar i NKMR som icke medlemmar. Fri entré. Förhandsanmälan behövs ej.

Tema: Onödiga tv ängsomhändertaganden av barn i de nordiska länderna

PROGRAM

(Efter varje föredrag ges under 5-10 minuter tillfälle till korta frågor till föredragshållaren och korta debattinlägg.)

9.45 NKMR:s ordförande jur. kand. Ruby Harrold-Claesson, Sverige, hälsar välkommen.

9.50 Professor Marianne Haslev Skånland. Norge: Hur går det för fosterbarn?

10.20 Jur. kand. Jan Palmblad, Sverige: Hovrättsdom om skadestånd till föräldrar vars barn felaktigt blivit föremål för LVU. Föräldrarnas ombud Jan Palmblad berättar om ett uppmärksammat mål i Strömstad.

10.40 - 11.00 Kaffepaus

11.00 Anu Suomela, Finland: Finland dömt i Europadomstolen i ett barnomhändertagandemål . (Föredraget hålles på engelska)

Den 27 april 2000 avgjorde Europadomstolen i Strasbourg målet K. & T. v. Finland. Finland dömdes för att ha kränkt klagandenas mänskliga rättigheter då finska myndigheter tvångsomhändertog klagandenas baby. Klagandenas ombud i Strasbourg, Anu Suomela från PESUE (PESUE är en finsk systerorganisation till NKMR) berättar om målet och kommenterar domen.

11.50 Jur. kand., med. lic. Siv Westerberg, Sverige. Pseudoadoptioner av fosterbarn i Sverige.

Siv Westerberg kommenterar 6 kap. 8 § Föräldrabalken - ett lagrum, som ger myndigheterna möjlighet att mot de biologiska föräldrarna vilja överföra den rättsliga vårdnaden av barnet till fösterföräldrarna.

12.05 Jur. kand. Ruby Harrold-Claesson, Sverige: Förtäckta adoptioner redogörelse för två fall i Sverige.

12.25 Professor Marianne Haslev Skånland, Norge: De som arbetar för att skydda familjers rättigheter har behov av skydd mot angrepp från myndigheterna.

12.45 Symposiet avslutas.

Kallelse till Årsmöte

Tillbaka till Huvudsidan

Details
Written by:
Category:
Symposium 2000
Published:
Hits:
1592

Protokoll fört vid NKMR: s årsmöte lördagen den 17 juni 2000.

Plats: Hotell Europa, Köpmansgatan 38 i Göteborg

Protokollförare styrelseledamoten och antropologen Peter Klevius

§ 1 - NKMR: s ordförande Ruby Harrold-Claesson öppnar mötet.

§ 2 - Till mötesordförande väljs professor Marianne Haslev-Skånland

§ 3 - Till justeringsmän väljs Helena Lufuma och Siv Westerberg

§ 4 - Årsmötet befinnes behörigen utlyst.

§ 5 - I kallelsen föreslagen dagordning fastställs

§ 6 - NKMR: s ordförande Ruby Harrold-Claesson föredrar verksamhetsberättelsen för verksamhetsåret juli 1999 -juni 2000.

§ 7 - Siv Westerberg föredrar revisionsberättelsen för 1999

§ 8 - Kassören redogör för NKMR: s aktuella kassaställning. Behållning per 2000-06-02 var 8.482,41 kr

§ 9 - Ansvarsfrihet för styrelsen godkändes.

§ 10 - Fastställdes medlemsavgifter per år enligt tidigare dvs. 250:- för individer och 700:- för föreningar.

§ 11 - Mötet godkände valberedningens förslag till styrelse för verksamhetsåret 1 juli 2000 - 30 juni 2001:

Ordförande

jur. kand. Ruby Harrold-Claesson, Sverige (omval)

Vice ordförande

professor Marianne Haslev Skånland, Norge (omval)

2:e vice ordförande

antropolog Peter Klevius, Finland (omval)

Kassör

jur. kand., med. lic. Siv Westerberg, Sverige (omval)

Sekreterare

teol. cand. Olav Okkels Danmark (omval)

Sekreterare

journalist Eva Granheim, Norge (nyval)

Suppleant

advokat Tryggve Emstedt, Sverige (omval)

§ 12 - Förslag till val av revisor och revisorssuppleant enligt nedanstående godkändes:

Revisor

f d riksdagsledamoten Rune Torwald, Sverige (omval)

Revisorssuppleant

Advokat Lennart Hane, Sverige (omval)

§ 13 - Förslag att styrelsen utgör valberedning godkändes

§ 14 - Nästa årsmöte mm. M H S föreslog att följande styrelsemöte skulle hållas i Gbg i samband med symposium. En majlördag föreslog SW. M H S föreslog att symposiet skulle hållas först och årsmötet senare.

§ 15 - Ordförande RHC föredrog verksamhetsberättelsen

§ 16 - Mötesordförande MHS avslutar årsmötet.

Stockholm den 17 juli 2000

Peter Klevius

Protokollförare

Protokollet justerat

Stockholm den 19/7 2000

Helena Lufuma

Göteborg den 19 juli 2000

Siv Westerberg

Tillbaka till Årsmötet 2000

Tillbaka till Huvudsidan

Details
Written by:
Category:
Symposium 2000
Published:
Hits:
1637

  • Sexuella övergrepp mot barn - Rapport från en konferens i mars 2000


    Av Gustaf Hellsing

Gustaf Hellsing är odontologi doktor och docent och tf professor vid Karolinska Institutet, Stockholm.

Konferensen "Aktuell kunskap om sexuella övergrepp mot barn" anordnades av Socialstyrelsen,
den 29 mars 2000 i Stockholm. Av uppgifterna på socialstyrelsens hemsida framgår att konferensen
var den första av de sex regionala konferenserna om aktuell kunskap om sexuella övergrepp mot
barn.

Rapporten är ställd till Socialstyrelsen. Rapporten återges här med författarens benägna tillstånd

  • Undertecknad deltog 29-03-00 i konferensen "Aktuell kunskap om sexuella övergrepp mot barn". Själva atmosfären vid denna tillställning var för mig som att gå minst ett halvsekel tillbaka i tiden. Det var auktoritär skedmatning från början till slut. De 168 deltagarna lär kalla sig akademiker men liknade mest en passivt lyssnande fårskock vars enda livstecken var de starka kritiklösa applåderna efter varje anförande. Föredragshållarnas attityd påminde om folkskollärarens för ett sekel sedan.

    Jag har deltagit i otaliga medicinska forskarkonferenser, såväl inom som oftast utom vårt land. Det är vid dessa ett anständighetskrav att efter varje föredrag reservera en väl tilltagen tid för kritiska frågor. Ofta utspinner sig hetsiga diskussioner. Man måste vara beredd att försvara sig mot mycket närgången kritik. Ingen tar detta personligt utan alla där berörda inser att detta är av oerhört stor betydelse för forskningens utveckling. Sociologin och psykologin tycks stå och stampa på en unken 1800-talsnivå. Här kunde föredragshållaren oemotsagd (förutom att jag i mångas ögon skämde ut mig genom att avbryta med en fråga) skämtsamt tala om vikten av att övertala ett litet barn att berätta om vad som kanske inte alls hänt.

    Jag frågade i fikapausen Carl-Göran Svedin, docent och psykoanalytiker, om han med diagnosen posttraumatisk depression och nedstämdhet menade följder av det psykiska trauma som det för en (som min) sexåring innebär att hon plötsligt inte mer får träffa sin älskade pappa. Han såg ytterligt förvånad ut. Han hade tydligen inte ens tänkt på den tragedi som en ganska lågutbildad socialsekreterare i 25-årsåldern har makt att i (av honom i föredraget lovordad) samverkan med övriga utredare åstadkomma. Bara för att en intrigant, kanske paranoid mamma anmält sexuella övergrepp. Jag menar att även om jag skulle ha petat på min dotters klitoris några gånger (vilket jag absolut inte gjort! Brottsrubriceringen blev i mitt fall betydligt oskyldigare än så) skulle det ha varit ett obetydligt trauma i jämförelse med Soc' agerande vid tillämpande av LVU.

    Den självgoda och oakademiska tonen som präglade mötets talare är oerhört beklaglig och torde bero på bristande träning i självständigt tänkande inom socionom- och psykologkåren. Socialstyrelsen framhåller alltid att sexualbrottsutredningar är oerhört komplicerade och att det fortfarande krävs mycken forskning inom området. I så fall vore det konstigt om det inte fanns olika meningar om de rutiner som idag tillämpas vid utredning av sexuella övergrepps-brott. Det finns också i Sverige ett antal engagerade kritiker men de inbjuds inte till en sådan här konferens. Skulle det inte vara fruktsamt att öppet diskutera de olika åsikterna i stället för att låtsas som om Socialstyrelsens s k experter sitter inne med all kunskap? Så länge denna bakåtsträvande attityd råder kommer inga framsteg att ske.

    En person som självklart borde ha fått vara med är Bo Edvardsson, universitetslektor vid socialhögskolan i Örebro. Hans bok "Kritisk utredningsmetodik", Liber utbildning 1996, borde vara en bibel för alla socionomer i Sverige. Är det för obekvämt att han kräver saklighet och objektivitet? När Lena Hellblom Sjögren hårt kritiserar edra experters anvisningar gömmer ni undan hennes väl genomarbetade skrivelse i stället för att inbjuda henne att delta i konferensen. Frustration och maktlöshet är vad kritikerna känner och vi som engagerar oss får den bestämda uppfattningen att Socialstyrelsen är en minst sagt unken institution. I längden kommer det löjets skimmer som trots de tragiska konsekvenserna sprider sig på våra läppar (s k svart humor) att spridas till en större allmänhet. Jag känner flera framstående psykologer, psykiatriker och sociologer som är väl medvetna om förhållandena men rycker på axlarna och uppgivet säger att inget är att göra åt det. Andra, bl a en kulturpersonlighet som akademiledamoten Knut Ahnlund och psykologiprofessorn Lennart Sjöberg, har i sina strävanden att påtala missförhållandena av Socialstyrelsen iklätts en don Qujoteskepnad och/eller helt ignorerats.

    Många utövare av psykologisk praxis står på en märkvärdigt låg nivå i Sverige. Helt ovetenskapliga s k progressiva tests används i utredningar om sexuella övergrepp. Er expert Margaretha Erixon tillämpade Ericastiftelsens metodik när hon bidrog till att skapa 1900-talets kanske värsta justitiemord (se Lindebergs bok "Döden är en man" om de både läkarna anklagade för styckmord). Sveriges psykologförbunds ordförande Birgit Hansson försökte försvara metoden med totalt irrelevanta referenser och blottade därmed sin okunskap för mig. Psykologförbundets vetenskapliga råd har en ordförande Solveig Backenroth som tog över problemet och medgav att jag hade rätt. Jag har kvar deras skrivelser och kan bevisa påståendena. Psykologförbundets etiska råd gav den psykolog på BUP, KS, Irma Lee, som utredde min älskade dotter, fyra erinringar för bl a kränkande behandling och ovetenskaplig metodik i utredningen. Såväl Irma Lee som Margaretha Erixon och ett stort antal andra svenska psykologer tycks fortsätta att obesvärat tillämpa metodiken.

    Jag är docent vid Karolinska institutet och forskarutbildad där. Under några är har jag verkat som professor på Karolinska institutet. Även om jag är lekman på det här aktuella området har jag alltså dokumenterad kompetens att bedöma vetenskaplig kvalitet. Då jag varit nära att hamna i Sveriges incest-Gulag har jag personligen upplevt chauvinismen och bristfälligheten i de utredningar som utförs av såväl socialtjänsten som BUP och polisen.

    Tingsrättsdomaren i "mitt" brottmål gav t o m kammaråklagare Ylva Johansson en reprimand för att hon överhuvudtaget väckt åtal och jag blev således helt frikänd. Detta innebar inte att socialen och BUP, Karolinska sjukhuset bad om ursäkt för sitt skändliga beteende eller hjälpte mig att återfå kontakten med min dotter. Nej, inget vore dem mer främmande än sådan anständighet. Nu gällde det i stället att hämnas bakslaget och man har sett till att det gått ca fem år sedan jag överhuvudtaget haft någon kontakt med min dotter.

    Domarna i tings- och hovrätterna var för fega att gå emot de oerhört kränkande inlagor som socialdistrikt 2, Östermalm resp BUP, Karolinska institutet inkom med till rätterna. Mitt och min dotters liv har ruinerats. Jag ser som min viktigaste uppgift under resten av mitt liv att försöka hindra att 1900-talets största svenska rättsskandaler, incesträttegångarna, fortsätter i samma stil in på detta millennium.

    Jag deltog i seminarium 4, Christian Diesen, docent i juridik, "den rättsliga hanteringen". Det var den ruskigaste upplevelsen och maken till självgod arrogans har jag aldrig träffat på i den akademiska världen. Han påstod bl a att alla incestanklagade som åtalas är skyldiga. Även de som friats i tingsrätten liksom t o m de som frikänts i hovrätten efter att ha fått resning i målet.

    "Jag har själv kollat alla fall" sa han. Än mer skrämmande är att jag var den ende som protesterade.

    Min slutsats är således att konferensen var en nedslående upplevelse för mig. Såväl sociologer som psykologer tycks ha ett helt oakademiskt förhållningssätt till sitt arbetsområde. Genom sitt skygglappsagerande befrämjar Socialstyrelsen denna primitiva mentalitet.

    Jag är medlem i Aktionsgruppen för Falskt Anklagade Fäder, AFAF. Denna rapport kommer att spridas såväl inom föreningen som till andra intresserade.

    Children as primary losers when sexual abuse is falsely alleged. Two swedish cases

    Incesthysterin och domstolarna

    Kvacksalveri och missbruk av lag

    Pedofili-hysteriet

    Psykologer medverkar i moderna häxprocesser

    Sexualhysterin

    Stort skadestånd till oskyldig

    Artikelindex

    Rapporter

    e-post This email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it.

Details
Written by:
Category:
Symposium 2000
Published:
Hits:
1433

  • Pseudoadoptioner av fosterbarn i Sverige.

    Av jur. kand., med. lic. Siv Westerberg

Föredrag av Siv Westerberg på Nordiska Kommittén för mänskliga Rättigheter - NKMR's Symposium, Hotell Europa i Göteborg den 17 juni 2000.

  • Det finns ett lagrum i Föräldrabalken, som flertalet svenskar, som ej berörts, är helt ovetande om.

    Jag avser 6 kap 8 § Föräldrabalken. Där stadgas att om ett barn har vistats länge i ett fosterhem kan tingsrätten göra fosterföräldrarna till förmyndare för barnet.

    Förmodligen har lagstiftarnas syfte varit gott. Men i så fall har lagen använts på ett helt annat sätt än vad lagstiftarna tänkt sig.

    Lagen har lett till pseudoadoptioner. Pseudoadoptioner som för barnet har en adoptions alla nackdelar men inga av en adoptions fördelar. Samtidigt som en sådan pseudoadoption för fosterföräldrarna har en adoptions alla fördelar men ingen av dess nackdelar.

    Lagen kom i början på 1980-talet. De första åren efter lagens tillkomst var det överhuvudtaget knappast några fosterföräldrar, som var intresserade av att bli förmyndare. om fosterföräldrarna blev förmyndare för fosterbarnet fick de nämligen inte längre några pengar från socialmyndigheten som betalning för att de hade fosterbarnet i sitt hem!!!

    I samband med vissa ändringar i LVU (Lag- om vård av unga, den lag som reglerar tvångsomhändertagande av barn) i slutet på 1980-talet uttalades emellertid i förarbetena till lagen att det inte finns några hinder för socialmyndigheterna att fortsätta att betala ut ekonomisk ersättning till fosterföräldrarna även efter det fosterföräldrarna blivit förmyndare för fosterbarnet.

    Så nu kom några, ännu ej särskilt många fall, där fosterföräldrar blev förmyndare över fosterbarnet trots de biologiska föräldrarnas kraftiga protester.

    Jag har som juridiskt ombud för de biologiska föräldrarna erfarenhet av tre sådana mål. Jag har biträtt dessa föräldrar upp i högsta instans när vi förgäves kämpat för att förhindra att fosterföräldrarna blir förmyndare.

    De här tre fallen uppvisar många gemensamma drag. Barnen har som mycket små mot föräldrarnas vilja tvångsomhändertagits av socialmyndigheterna, som placerat barnen i fosterhem.

    Gemensamt för mina tre fall är att vid tidpunkten för tvångsomhändertagandet var de här tre familjerna i vissa tillfälliga sociala svårigheter. De här svårigheterna var inte värre än att de enkelt hade kunnat lösas på ett betydligt mindre ingripande sätt än genom ett tvångsomhändertagande av barnen.

    I samtliga fall rör det sig om barnkära föräldrar, som har de allra bästa vitsord om sig från vänner, släktingar och grannar.

    Två av mammorna har arbetet som dagmammor - efter det deras egna barn blivit tvångsomhändertagna!! De har de bästa vitsord om sig från de föräldrar, vars barn de varit dagmammor åt.

    Idag bor två av de här familjerna i egna villor, den tredje i ett förhyrt radhus.

    I samtliga tre fallen gäller att de biologiska föräldrarna efter det barnen tagits från dem fört oavbrutna, men resultatlösa processer i domstolarna för att få tillbaka sina barn eller åtminstone få en tillfredsställande umgängesrätt med barnen.

    Men när svenska domstolar utdömt en umgängesrätt har fosterföräldrarna och socialmyndigheten saboterat denna umgängesrätt så att den i praktiken kommit att bestå i att de biologiska föräldrarna under 2 - 3 timmar ett par gånger om året tillåtits besöka fosterhemmet och dricka kaffe med fosterföräldrarna. Alltmedan fosterföräldrarna rutinerat och effektivt sett till att barnets intresse under dessa timmar fokuserats på något helt annat ån de biologiska föräldrarna.

    Och när svenska domstolar dömt ut en umgängesrätt, som består i att barnet skall få besöka sina biologiska föräldrar i de biologiska föräldrarnas hem, har fosterföräldrarna och socialmyndigheten bara vägrat rätta sig efter domen och vägrat lämna ut barnet för umgänge!!

    Två av de här fallen har jag drivit ända upp i Europeiska Domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg. I bägge fallen har Sverige dömts för brott mot de mänskliga rättigheterna för att Sverige underlåtit att låta de tvångsomhändertagna barnen ha ett sådant umgänge med sina biologiska föräldrar att familjebanden har kunnat bibehållas. Svenska staten har betalat det av Europadomstolen utdömda skadeståndet till föräldrarna - och fortsatt att vägra att verkställa det av svenska domstolar utdömda umgänget!!!

    Och svensk lag ger när det gäller enligt LVU tvångsomhändertagna barn ingen möjlighet till verkställighet genom vite eller polishämtning.

    Att det faktum att fosterföräldrarna blir förmyndare på intet sätt utgör en garanti för barnet att få kvarstanna i fosterhemmet visas av ett annat av mina fall. Där gällde det två syskon, som tvångsplacerats i två olika fosterhem. Medan målet om överförandet av förmyndarskapen på respektive fosterföräldrar var anhängigt i Högsta Domstolen (tingsrätten och hovrätten hade interimistiskt överfört förmyndarskapet på fosterföräldrarna, så dessa var redan förmyndare), avled den ena fostermodern. Bara ett par månader efter fostermoderns död avsade fosterfadern sig med omedelbar verkan både att vara förmyndare och att ha den då sextonåriga fosterflickan kvar i sitt hem. Hon kördes alltså ut från fosterhemmet.

    6 kap 8 § Föräldrabalken är en katastrof för rättssäkerheten och en katastrof för familjers rätt att bibehålla familjebanden.

    Domarna om överflyttande av förmyndarskapet till fosterföräldrarna har i mina tre fall byggt i stor utsträckning på att barnen har haft så litet kontakt med sina biologiska föräldrar. Men anledningen till det är ju att fosterföräldrarna vägrat att rätta sig efter domar om umgänge!!! Fosterföräldrarna har agerat klart olagligt då de vägrat rätta sig efter lagakraftvunna domar.

    Det är oacceptabelt i en rättsstat att domstolar legaliserar resultaten av ett olagligt handlande.

    6 kap 8 § Föräldrabalken fyller ingen som helst funktion som skydd för barnet. Det visar fallet med den sextonåriga flickan som kördes ut från fosterhemmet.

    6 kap 8 § Föräldrabalken bör omedelbart strykas ur svensk lag.

    Och framför allt måste förfarandet att vägra rätta sig efter umgängesrättsdomar snarast kriminaliseras och i straffsatsen bör i avskräckande syfte ingå fängelse.

    Tillbaka till Årsmöte och Symposium

    Till Artikelsidan

    Tillbaka till Huvudsidan

  1. Verksamhetsberättelse 2000