Det är fortfarande praktiskt taget omöjligt för föräldrarna som är utsatta för socialtjänstens uppmärksamhet att övertyga socialnämnderna att socialarbetarnas förslag till åtgärder är onödiga och därmed skadliga. Det är fortfarande praktiskt taget omöjligt för föräldrarna att få ett beslut från Länsstyrelserna eller JO som socialarbetarna rättar sig efter, eller att JO väcker åtal mot de felande på förvaltningen. Det är fortfarande praktiskt taget omöjligt för föräldrarna att få polis och åklagare att åtala uppenbara brott begångna av socialarbetarna i sin tjänsteutövning.
Brevet återges här med författarens benägna tillstånd.
Marianne Sigströms brev till Riksdagens andre v. talman Görel Thurdin
Stockholm den 29 januari 1997
Riksdagens andre vice talman
Görel Thurdin
100 12 Stockholm
Jag läste ett referat i Göteborgs-Posten den 8 jan. 97, av Birgitta Johansson, där Du uttalar Dig om myndigheter och om politikernas dåliga ansvar.
Även i barnavårdsärenden bryter de sociala myndigheterna regelbundet mot Barnkonventionen och mot den Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, dessutom bryter de mot Regeringsformen om saklighet och opartiskhet.
Dessa myndigheter kan strunta i lagar och förordningar och även ignorera domslut, utan att något händer.
De har blivit en stat i staten!
Se fil.dr. Bo Edvardssons bok, Kritisk utredningsmetodik'' Liber förlag.
Enligt lagen Ar det socialpolitikerna som har det yttersta ansvaret, men ansvarsfördelningen mellan politiker och tjänstemän ar oklar. Oftast sitter politikerna helt i knäet på sina tjänstemän, och måste lita på deras bedömningar.
Länsstyrelserna sköter inte sina uppgifter, de fungerar endast som rådgivande instanser, dessutom saknar de sanktionsmöjligheter. Aven JO har i sociala klagomål, intagit den rådgivande funktionen, de använder sällan eller aldrig sin rätt att överlämna ett klagomål till åtal enligt BrB 20:1 om tjänstefel.
Polis- och åklagarmyndigheten tar sällan upp fall där socialtjänstemän är anmälda för tjänstefel.
Förvaltningsdomstolarna fungerar inte heller särskilt bra i dessa fall som rör barn och deras föräldrar. En socialnämnds utredning tas oftare för sanning än aldrig så många trovärdiga vittnen från den andra sidan.
För dessa problem har inte heller riksdagen tagit något ansvar!
Vänliga hälsningar
Bifogar en insändare av Ruby Harrold-Claesson
Powered by AIS