En_bon_for_sofia_och_hennes_son_av_erik_woxborg

En bön för Sophia och för hennes son

Av Erik Woxborg, Örebro

• Sophia, är en flicka på några och trettio år som sedan hon föddes har en liten hjärnskada, en sk cerebral pares.

  Skadan berör inte intellektet men har medfört en högersidig rörelseinskränkning som i sig är ganska begränsad.

  1992 födde Sophia en son. Det är hennes enda barn. Efter en utredning som egentligen bara bekräftade att nybörjare är orutinerade, dömdes Sophia ut som förälder av "sin" socialförvaltning. Hennes son - som då bara någon månad gammal och redan utredd (!) - togs ifrån henne enligt en vansinnestolkning av LVU § 2 , och placerades i en uppväxtplacering hos en barnlös familj i vilken hustrun även var en av den beslutsfattande socialnämndens fasta ledamöter. Pojken har aldrig fått följa med Sophia hem ens på besök .

   

  Fyra timmar

  Sophia har i dag umgänge med sin son fyra bevakade timmar var tredje vecka. På grund av att "umgängena nu fungerar så bra" (sic) , har man nu beslutat överväga förslaget att ändra till ett sexveckorsintervall mellan umgängena.

  Sophia har inte ens fått chansen att göra sitt eget misslyckande i sin föräldraroll. Något försök att stödja henne i hennes föräldraroll , har inte ens varit under övervägande vid socialförvaltningen.

   

  Blivit sjuk

  Sophia har under de sju år som gått sedan hennes barn togs ifrån henne, genomgått en serie olika förfall inom såväl sociala, mentala och ekonomiska områdena . Hon har stridit för att återfå sin son och låtit sig absorberas så av den striden, att hon eftersatt nödvändiga omsorger om sig själv på så sätt att hon utvecklat sjukdom.

  Sophia har fått cancer. Hennes cancersjukdom har hunnit utvecklas mycket långt innan den upptäcktes.

   

  Upptagen

  Jag är beredd till ett mycket starkt ifrågasättande om socialförvaltningens människosyn som det mest sjukdomsalstrande som en människa kan utsättas för, och även barnen kommer ju att i förlängningen på något vis påverkas skadligt av vad som drabbat föräldern.

  Även om påståendet att socialförvaltningen verkligen vållat Sophias cancer kommer att bli svårt att föra i bevis, så har ändå socialförvaltningen vållat henne så mycket ångest och så helt uppfyllt henne med sorg och smärta, att hon inte haft tid över för att känna efter sitt eget mående i övrigt.

  Hennes sjukdom har utvecklats mycket långt, för hon har orsaksrelaterat de symptom som hon annars bort ha reagerat på, till sådant som socialförvaltningen hållit henne upptagen med.

   

  Inte ensam

  Sophia är inte ensam om att vara drabbad. Från min horisont är det inte möjligt att överblicka hela det skräckvälde som förts av socialförvaltningar landet runt, men även mina segrare - de som efter lång och hård strid återvunnit sina familjer - har allvarliga skador av det som de utstått i myndighetshanteringarna.

  Bland dem som inte orkat med, återfinner vi de många suicidfallen och dem som helt försjunkit i sjukdom och missär. Måtten på offrens vanmakt är ofattbara. En kvinna har tagit sitt liv genom att strypa sig själv till döds med sin egen hand

   

  Ingen chans

  Accepterar vi att någon kan utsättas för att bli frånrövad sina barn så som Sophia har blivit, accepterar vi samtidigt oss själva som boskap.

  Sophia har ju aldrig fått möjligheten att pröva sin föräldraförmåga - hennes brott var att hon var svag gentemot myndigheten och att hon hade ett barn som någon annan ville ha...

  Dagens generation kan nog inte riktigt särskilja de här verkligheterna från de fantasivärldar som i dag utgör en så stor del av vår underhållning. Jag befarar att grundperspektiven har blivit så förvridna att vi inte når fram med något budskap alls, om vi försöker föra fram det med jämförelser om vad som hände i Hitlers eller i Stalins skräckvälden. Historiska återblickar kan påvisa sådana brott emot mänskligheten, att de i dag aktuella vad gäller missbrukad myndighetsmakt kan framställas som rena andeviskningarna i jämförelsen.

   

  Diktens värld

  Inför en generation av människor som ju uppfostrats med 007, Rambo, Sagan om Ringen, ock dylikt, finns nog en risk att den aktuella verkligheten blir sammanblandad med diktens värld, då den passerat en viss nivå av omänsklighet.

  Sophia dompteras som en cirkushäst till de umgängen som hon har med sin son. Om hon inte "går tillräckligt vackert", kan hennes umgänge med sonen avbrytas eller ges surt efter. Sophia lever för dessa umgängen, men för att få behålla dem måste hon "medge" sig själv för att vara dum, undermålig och även i allt övrigt betydelselös för sin son. Hon har hela tiden någon som "vaktar" kritiskt på henne och hon blir gång på gång "dömd" för "förseelser" som hon inte ens vetat av. Man kräver av henne att hon ska "inse" hur "undermålig" hon "är" / d.v.s. socialförvaltningen valt att behandla henne för att vara/.

   

  Förstår inte

  Att det här på ett mycket starkt sätt påverkar Sophias livskvalitet negativt, är man inom socialförvaltningarna för påverkade för att kunna inse. -Jag befarar att skräckväldet redan har gripit även utövarna av det. De väljer att blunda hårt, hålla för öronen och överrösta förståndet genom att skandera sina mantran / "Vi är de goda", "Vi vet bäst", "Vi ser bara till barnens bästa" , etc./ och att i övrigt trampa på i takt med sina grupptänkande.

   

  Hon lider

  Men Sophia lider och Sophia blir sjuk. Tillsammans med henne insjuknar hela samhället.

  Sophia är inte ensam om att lida på likartade vis, men det spelar ingen roll för Sophia längre. Sophias mått är redan rågade av hennes eget - ensamma - lidande, men för oss är Sophias ärende ändå bara ett exempel bland många.

  Jag antar att direkta sådana här jämförelser med totalitära statsskick just nu inte helt kommer att gagna vår sak utan hellre i sådana fall kan göra det svårare för oss att nå fram med budskapen . Jämför man några vid trollen, så börjar de ju genast att uppträda som sådana - men ändå.
  
  Genom att uppmärksamma Sophia i hennes lidande, kan vi kanske motverka att fler drabbas .

  En bön för Sophia och för hennes son - och en för oss själva .....

   

• Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

   

  Där lagen slutar tar tyranniet vid

  Till tolkningen av barnets bästa

  Fallet Helena Lufuma

  Fallet Christina Ekman

  The Edner Case

  Tillbaka till Artikelindex