"Socialtjänsten ser inte familjen som en enhet"
Av Mikael Matteson, jur. kand
|
Den återges här med författarens benägna tillstånd. |
På det högre seminariet i socialt arbete 28 september diskuterade professor Lisbeth Johnsson och universitetslektor Leila Billquist, båda verksamma vid Göteborgs universitet, klientskapets upphörande och det sociala arbetets effekter. Det gjorde de utifrån sin forskningsrapport "Inte längre klient? En studie av avslutade ärenden vid en barn- och familjeenhet" (2004). Deras studie visar på bristfällig dokumentation i många av socialtjänstens ärenden.
Lisbeth Johnsson och Leila Billquist
Lisbeth Johnsson och Leila Billquist har studerat ärenden vid en barn- och familjeenhet inom socialtjänsten i Gunnared i nordöstra Göteborg. Gunnared är ett mångkulturellt och starkt utsatt område. I endast 37 av drygt 200 avslutade ärenden var behandlingsplanen uppfylld, dvs en positiv förändring hade skett. Detta är inte en onormal bild, vilket annan forskning visar. All dokumentation har granskats i 52 av ärendena och 20 av dessa har avslutats genom att behandlingsplanen är uppfylld, 23 genom att klienten avbrutit kontakten och 9 genom att klienten flyttat.
- Dokumentationen i ärendena var mer bristfällig än vi trodde, säger Lisbeth Johnsson och Leila Billquist. Och detta innebär att det är magert med information både för forskaren och den socialarbetare som vill följa upp ärendet.
I många ärenden framgick inte vilka andra personer som ingick i familjen.
- Socialtjänsten ser inte familjen som en enhet, utan ser bara olika ärenden. Vi fick läsa många akter och ärenden för att få en helhetsbild av familjen det gällde.
Klienterna nöjda
Lisbeth Johnsson och Leila Billquist kompletterade sin studie med intervjuer med vissa av socialsekreterarna på enheten. Av de 20 som arbetade där intervjuades 8. Intervjuerna gav mer information än akterna. Mycket finns i socialsekreterarens huvud, vilket gör det sårbart om hon eller han blir sjuk eller flyttar. Genom intervjuerna gavs också en annan, mer positiv bild av klienterna än den man fick om man läste akterna. Ändå var det mycket som saknades, t ex hände det att socialsekreterarna inte kunde svara på vilka bedömningar som gjorts.
Tre klienter intervjuades också och de var oerhört positiva och öppna. Klienterna berättade hur viktig socialsekreteraren varit och hur mycket denne betytt för dem. "Jag kände mig trygg med henne", säger en av klienterna. Inget av detta är dokumenterat och socialsekreteraren är inte medveten om sin betydelse.
Av 40 familjer som varit föremål för ärenden på enheten har hälften utländsk bakgrund och 33 utgörs av ensamstående mammor med barn. Problembeskrivningar, många dock mycket knapphändiga, finns i 29 av fallen och problemområdena är "enförälderproblematik" med glest socialt nätverk och problem med föräldrarollen (12 fall), "relationsproblematik" med vårdnads- och umgängesfrågor (9), "tyngre social problematik" med bråk i familjen, polisärenden, misshandel och missbruk (11) och "psykisk ohälsa" (4).
- Det är alltid föräldrarnas problem som beskrivs, någon familjedynamik finns inte, säger Lisbeth Johnsson och Leila Billquist.
De tycker att det är svårt att fånga upp vad som är verksamt i dokumentationen, vilka resultat interventionerna gett, och ställer sig frågan vad forskningen ska bygga på när dokumentation saknas. Det är viktigt att se vilka data som behövs i dokumentationen för uppföljning och forskning. Brukarenkäter finns men hur många fyller i dem och vad händer med dem sedan? Kanske behövs manualer, det finns ingen motsättning mellan användning av sådana och socialsekreterarens möjligheter och kreativitet.
- Manualerna behöver inte bli styrande, utan ska fungera som stöd. Det beror på hur man använder dessa, det handlar om professionalitet, säger Leila Billquist.
Högre seminarier handlade om klientskapets upphörande och sjuksköterskor i chefsposition
Gun & Stig Olsson 2 mot Sverige
Powered by AIS