Kutzner v. Tyskland - Sammanfattning

KUTZNER MOT TYSKLAND

Sammanfattning
Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand

Målet gäller tvångsomhändertagande av två flickor, Corinna född 1991 och Nicola född 1993 vars föräldrar, Ingo Kutzner och Annette Kutzner, bedömdes av tyska socialarbetare vara intellektuellt undermåliga. Föräldrarna hade gått i den tyska motsvarigheten till särskolan. Eftersom de var medvetna om sina problem hade de själva begärt hjälp med barnen. Kommunen gav hjälp och stöd.

Mellan oktober 1995 - maj 1996 arbetade en socialarbetare, Fru Klose, på familjens ärende. Konflikt uppstod mellan föräldrarna och Fru Klose som i sin tur skrev en negativ rapport där hon underströk föräldrarnas bristande intellektuella kapacitet, konflikter i familjen och förakt för hennes person. Till följd av Fru Klose rapport beslöt kommunen den 13 september 1996 att tvångsomhänderta barnen. Familjen Kutzner hade mor- och farföräldrarnas stöd men domstolen litade på de sociala myndigheternas omdöme och en expertpsykolog inkallades att avge ett utlåtande. Experten ansåg föräldrarna otillräckliga att ombesörja barnens intellektuella utveckling varför domstolen biföll kommunens beslut.

Barnen placerades i separata fosterhem med hemliga adresser. Under 1997 skrev läkarna som kände familjen tre olika brev till myndigheterna där de rekommenderade att barnen skulle återlämnas till sina föräldrar. Föräldrarna begärde hemtagning av sina barn i juni 1997. Mellan den 2 september och den 25 november 1997 gick modern en barnskötarkurs (Qualifizierungskurs für Tagesmütter). Hon blev godkänd på kursen. 

I slutet av augusti 1997 rekommenderade en expertpsykolog i Tyska föreningen för barnskydd (Deutscher Kinderschutzbund), en privat organisation dit föräldrarna hade vänt sig, att barnen skulle återlämnas till sina föräldrar. Samtidigt rekommenderades extra pedagogiskt stöd för familjen.

Eftersom det förelåg olika expertrapporter både för och emot föräldrarna beslöt domstolen i oktober 1997 att förordna ytterligare en expert på fallet. Denna expert var negativ till att barnen skulle återlämnas till sina föräldrar. Domstolen avslog föräldrarnas begäran om hemtagning av barnen, förlitande sig på de två negativa expertrapporterna som hade producerats.

Föräldrarna överklagade domstolens beslut och i maj 1998 avgav professor Riedl, chefen för Institutet för Pedagogiska institutionen vid Schwäbisch-Gmünd Universitetet ett privat utlåtande där han angav att det inte fanns någon fara för barnens hälsa eller utveckling samt att föräldrarna var fullt lämpade att ge barnen såväl kärlek som intellektuell stimulans. I utlåtandet skrev han bl. a att familjen utgjorde ett lyckat exempel där tre generationer levde tillsammans under tillfredställande materiella omständigheter och till varandras sociala och individuella utveckling. ("die Familie Kutzner bietet somit ein geglücktes Beispiel für das gewollte, geplante und wohlorganisierte Zusammenleben dreier Generationen in geordneten wirtschaftlichen Verhältnissen und unter positiven individuellen Bedingungen."). Hans slutsats var att extra pedagogiskt stöd skulle räcka mer än väl för att kompensera att barnen var lite sena.

Umgängesbegränsning

Eftersom barnen var placerade i separata fosterhem med hemliga adresser fick inte föräldrarna träffa sina barn under de första sex månaderna. I december 1997 begärde föräldrarna rätten till umgänge med sina barn. Trots de sociala myndigheternas motstånd beviljade domstolen föräldrarna en timmes umgänge per månad. Vid besöken dök åtta personer från olika grenar av de sociala myndigheterna och föreningarna up för att övervaka umgängestillfällena - i strid mot domstolens beslut. Till sist minskades antalet personer men socialarbetarna insisterade på övervakat umgänge.

Föräldrarna klagade till Europakommissionen i juli 1998.

Mellan juli - november 1999 begärde föräldrarna utökat umgänge med sina barn dels under sommarlovet, dels till jul. De begärde två timmars umgänge. Strax före julen 1999 avslog domstolen föräldrarnas begäran men begärde att en expertpsykolog skulle uttala sig om huruvida umgänget skulle utökas och om vilka personer som skulle medges rätten att träffa barnen. Expertpsykologen förordade utökat umgänge mellan föräldrarna och deras barn med två timmar i månaden samt att mor- och farföräldrara skulle få träffa barnen varannan månad.

Under år 2001 begärde föräldrarna att socialarbetarna skulle avlägsnas från ärendet och att dessa skulle ersättas med en opartisk, oberoende expert. Föräldrarna anklagade myndighetspersonerna att deras avsikt var att avskära barnen - alienation - från sitt biologiska ursprung eftersom majoriteten av experterna i fallet ansåg att omhändertagande skall vara en temporär åtgärd och att barnen behövde sin familj. Två timmars umgänge under hård övervakning räckte inte till för att utveckla en relation till varandra.

Processen i Europadomstolen

I Europadomstolen hävdade föräldrarna att deras Artikel 8 rättigheter till privat- och familjeliv hade blivit kränkta. De hävdade också att deras Artikel 6 rättigheter till en opartisk rättegång hade blivit kränkta eftersom domstolarna förlitade sig endast på de negativa rapporterna som delade de sociala myndigheternas uppfattning.

Europadomstolen fann att föräldrarnas klagomål om kränkningar av Artikel 6 av Europakonventionen skulle prövas tillsammans med prövningen av kränkningarna av Artikel 8 av Konventionen.

Europadomstolen konstaterar följande : "Att vara tillsammans utgör et grundläggande element av familjelivet mellan en förälder och hans barn". Europadomstolen åberopade därvid till domarna i W., B. & R. v. United Kingdom, Olsson v. Sverige (n° 1), Eriksson c. Sverige, Margarita och Roger Andersson v. Sverige, Keegan v. Irland, McMichael v. United Kingdom, Johansen v. Norge, Bronda v. Italy, Buscemi v. Italy, Gnahoré v. France, och K. et T. c. Finland.

Europadomstolen klandrade också att myndigheterna verkställde ett kontaktbrott mellan föräldrarna och deras unga barn och de följande umgängesbegränsningarna. Domstolen konstaterade att dessa "kunde endast leda till en accelererande "alienation" (främmandegörande) (Entfremdung) av barnen gentemot deras föräldrar och barnen sinsemellan.

Europadomstolen konstaterade - och Tysklands regering motsade inte detta - att en kränkning av föräldrarnas och barnens rätt till privat- och familjeliv hade ägt rum.

Europadomstolen fann att Tyskland har kränkt familjens rätt till respekt till privat och familjeliv (Art 8). Europadomstolen dömde Tyskland att betala 15 000 EUR i skadestånd för kränkningenoch 8 000 EUR i kostnadsersättning.

Kutzner v. Germany

Kutzner c. Allemagne (Domen finns endast på franska)

Tillbaka till Europadomstolen - Domar och beslut mot Sverige och de nordiska länderna samt mot andra europeiska länder

Tillbaka till Huvudsidan