Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter
NKMR
För skydd av familjers rättigheter i de nordiska länderna
Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter - NKMR inbjuder till Årsmöte
på Hotell Europa Köpmansgatan 38 i Göteborg
lördagen den 14 juni 2003, kl.17.00
KALLELSE TILL ÅRSMÖTE
Medlemmarna i NKMR kallas härmed till årsmöte lördagen den 14 juni 2003 klockan 17.00, omedelbart efter symposiet (se bifogat program för symposiet).
Plats: Hotell Europa, Köpmansgatan 38 i Göteborg
17.00 Årsmöte
1 - NKMR:s ordförande Ruby Harrold-Claesson öppnar mötet.
2 - Val av mötesordförande.
3 - Val av protokollförare för årsmötet.
4 - Val av justeringsmän för årsmötet.
5 - Frågan om årsmötets behöriga utlysande.
6 - Fastställande av dagordning.
7 - NKMR:s ordförande Ruby Harrold-Claesson föredrager verksamhetsberättelsen för
verksamhetsåret juni 2002 - maj 2003.
8 - Revisorn föredrager revisionsberättelsen för 2002
9 - Kassören redogör för NKMR:s aktuella kassaställning.
10 - Frågan om ansvarsfrihet för styrelsen.
11 - Fastställande av medlemsavgifter.
12 - Valberedningen förslag till årsmötet till val av styrelse för verksamhetsåret 1 juni 2003 -
30 juni 2004. (se sid. nedan)
13 - Val av revisor och revisorssuppleant (se sid. nedan)
14 - Val av valberedning (se sid. nedan)
15 - Nästa årsmöte. Frågan om plats för nästa årsmöte.
16 - Övriga frågor. Övriga frågor anmäls till NKMR:s ordförande senast den 7 juni 2003
17 - Årsmötet avslutas.
Valberedningen förslag till årsmötet till val av styrelse för verksamhetsåret 1 juni 2003 - 30 juni 2004.
Förslag föreligger enligt nedanstående:
Ordförande jur. kand. Ruby Harrold-Claesson, Sverige (omval)
Vice ordförande professor J. P. Roos, Finland (omval)
Andra v. ordf: teol. cand. Majken Frost, Danmark (omval)
Kassör: jur. kand Rigmor Persson, Sverige (omval)
Sekreterare: jur. kand., Madeleine Karlin, Sverige (omval)
Sekreterare: juss. stud. Sverre Eskeland, Norge (omval)
Ordinarie: Anu Suomela, MA, socialpsykolog, Finland (nyval)
Suppleant: advokat Tryggve Emstedt, Sverige (omval
Val av revisor och revisorssuppleant
Förslag föreligger enligt nedanstående:
Revisor leg. läkare Monika Widlund, Sverige (omval)
Revisorssuppleant Advokat Lennart Hane, Sverige (omval)
Val av valberedning
Förslag föreligger enligt nedanstående:
Ulla Wall (Sverige) sammankallande (omval)
Erik Aares (Norge) (omval)
Ny medlem skall väljas från Danmark, Finland eller Norge
Övriga frågor
Momsregistrering för NKMR
90-konto
Till årsmötet klockan 17.00 äger endast medlemmar i NKMR tillträde.
De medlemmar, som ännu ej betalat årsavgiften för år 2002 och/eller 2003, ombedes göra detta snarast. Inbetalningskort bifogas. Av praktiska skäl bifogas inbetalningskort i samtliga kuvert med denna inbjudan, alltså även till medlemmar, som redan har betalat årsavgiften för 2002 och/eller 2003. Använd gärna det extra inbetalningskortet till att rekrytera nya medlemmar till NKMR. Glöm inte skriva namn och adress på inbetalningskortet.
Medlemsavgiften är 250 kr för privatpersoner (makar/sambor betalar endast en avgift) och 700 kr för organisationer och företag. Medlemsavgiften inbetalas till NKMR:s postgiro 444 88 81-5.
Var god och meddela e-mailadress till
VÄLKOMNA TILL ÅRSMÖTE OCH SYMPOSIUM!
*********************
Inkvartering för våra långväga gäster
Vi har utverkat ett övernattningsavtal med Hotel Europa för den 13 - 15 juni 2003. Det finns också möjlighet att boka på Ibis Hotel, Good Morning Hotels.
Scandic Hotel Europa
Enkelrum 1220 SEK/natt
Dubbelrum 1400 SEK/natt
För bokning:
Köpmansgatan 38, Box 11444
SE- 404 29 Goteborg
Telefon: (+) 46 31 751 65 00
Confdept.: +46 31 751 65 14
Fax: (+) 46 31 751 65 41
Email:
Ibis Hotel, Good Morning Hotels
Gullbergs Strandg./Gullbergskajen 217,
SE-411 04 GÖTEBORG
Telefon: (+) 46 31 80 25 60
Fax: (+) 46 31 80 26 44
Dubbelrum 640 SEK/natt (helgpris)
http://www.ibishotel.com
För andra lösningar kontakta gärna ordf. Ruby Harrold-Claesson
Telefon (+) 46 31 70 20 385
Fax: (+) 46 31 70 25 242
E-mail :
2003-09-25 ju2002/8473/L5
Justitiedepartementet
Straffrättsenheten
Nordiskt seminarium i Oslo om bekämpande av terrorism och iakttagande av mänskliga rättigheter
Justitiedepartementet översänder härmed en inbjudan jämte program till ett nordiskt seminarium i Oslo den 22 oktober 2003 om bekämpande av terrorism och iakttagande av mänskliga rättigheter.
Anmälan sker i enlighet med vad som anges i inbjudan. Det finns möjlighet för en representant för en ideell organisation från varje nordiskt land att få ersättning för kostnader för resa och uppehälle. I denna fråga skall hänvändelse också ske till arrangören.
För övriga frågor kan undertecknad kontaktas på tel. 08-4054769 eller e-post
Susanne Kjaersgaard Olsson
Rättssakkunnig
Sändlista
Justitieutskottet
Högsta domstolen
Riksåklagaren
Rikspolisstyrelsen/Säkerhetspolisen
Advokatsamfundet
Uppsala universitet
Stockholms universitet
Göteborgs universitet
Lunds universitet
Utlänningsnämnden
Utrikespolitiska institutet
Svenska Helsingsforskommittén för mänskliga rättigheter
Frivilligorgansationernas fond för mänskliga rättigheter
Amnesty International
________________________________________________________________________
Postadress Telefonväxel E-post:
103 33 Stockholm 08-405 10 00 X400: S=Registrator; O=Justice; P=Ministry; A=SIL; C=SE
Besöksadress Telefax Telex
Rosenbad 4 08-20 27 34 178 20 PREMIER S
2
Svenska Röda Korset
Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter
Svenska FN-förbundet
Olof Palmes Internationella Centrum
INNBYDELSE TIL NORDISK SEMINAR I OSLO:
"BEKJEMPELSE AV TERRORISME OG IVARETAKELSE AV MENNESKERETTIGHETER"
Velkommen til seminar i Oslo!
En arbeidsgruppe som er oppnevnt på initiativ fra de nordiske justisministrene, arrangerer onsdag 22. oktober 2003 et seminar om bekjempelse av terrorisme og ivaretakelse av menneskerettigheter. Seminaret har foredragsholdere/innledere fra alle de nordiske landene.
Arrangementet er i første rekke rettet mot jurister og andre som arbeider med rettslige tiltak mot terrorisme - i sentralforvaltningen eller andre steder. Frivillige/ideelle organisasjoner oppfordres til å komme. Deltakere fra hele Norden ønskes velkommen.
Påmelding bes sendt per e-post til Mona Kristensen i Lovavdelingen i Justisdepartementet i Norge -
Seminaret vil finne sted i det norske Regjeringskvartalet, i auditoriet i bygningen "R-5" som ligger i Akersgaten 59 i sentrum av Oslo. På grunn av adgangskontrollen i Regjeringskvartalet ber vi om presist oppmøte.
Program for dagen er vedlagt. Vel møtt!
BEKJEMPELSE AV TERRORISMS OG IVARETAKELSE AV MENNESKERETTIGHETER
NORDISK SEMINAR I OSLO, ONSDAG 22. OKTOBER 2003:
0930 - 1000 Registrering og kaffe
1000 - 1030 Åpning ved justisminister Odd Einar Dørum (Norge)
1030 - 1100 Generalsekretaer Fetter Hide,
Amnesty International Norge: "Menneskerettighetene og
årsaker til terrorisme - kan terrorisme bekjempes gjennom
styrking av menneskerettighetene?"
1100 - 1115 Innlegg fra salen
1115 - 1130 Pause
1130 - 1200 Dosent Ari Hirvonen ved Helsinki universitet, Finland:
"Pålegger menneskerettighetene statene en plikt til å
bekjempe terrorhandlinger?"
1200 - 1215 Innlegg fra salen
1215 - 1330 Felleslunsj
1330 - 1400 Professor Björg Thorarensen ved Islands universitet:
"Statenes anledning til å derogere fra
menneskerettighetsforpliktelser på grunn av (fare for) terrorisme
eller på grunn av terrortrusler"
1400 - 1415 Innlegg fra salen
1415 - 1430 Pause
1430 - 1500 Professor Iain Cameron ved Uppsala universitet, Sverige:
"Administrative lister som grunnlag for båndlegging/frysing
av midler"
1500 - 1515 Innlegg fra salen
1515 - 1545 Professor Gorm Toftegaard Nielsen
ved Århus universitet, Danmark:
"Anti-terrorlovgivning og Den europeiske
menneskerettskonvensjon artikkel 7"
1545 - 1600 Innlegg fra salen
1600 - 1615 Avslutning ved ordstyrer - ekspedisjonssjef Inge Lorange
Backer, Lovavdelingen i Justisdepartementet (Norge)
Bekjempelse av terrorisme og ivaretakelse av menneskerettigheter
REVISIONSBERÄTTELSE 2003
Undertecknad som av NKMR valts till revisor för dess ekonomiska verksamhet kalenderåret 2002 - 01 -01 - 2002 - 12 - 31 får härmed avge min revisionsberättelse.
För mig till granskning har överlämnats en kassabok för verksamhetsåret omfattande inkomster och utgifter under granskningsperioden samt därtill hörande inkomst- och utgiftsverifikationer som avprickats mot noteringarna i kassaboken.
Något bokslut har ej upprättats utan det kan noteras att i balans ingående medel från föregående år utgjordes av på postgirokonto nr 444 88 81 - 5 innestående kr 1 394,83 och i utgående balans 30 444,64 kr innestående på omnämnt postgirokonto den 31 december 2002.
Enär de till mig överlämnade räkenskapshandlingarna ej föranlett någon anmärkning tillstyrker jag att ansvarsfrihet beviljas avseende den ekonomiska förvaltningen.
Stockholm den 18 maj 2003
Lennart Hane, advokat
Jur.kand., med.lic. Siv Westerbergs föredrag vid NKMR:s symposium den 14 juni 2003 i Göteborg. Symposiets tema: Det är i fosterhem som barn far illa.
Temat för Siv Westerbergs föredrag:
”Några exempel på vad fosterbarn berättar om vanvård, misshandel och övergrepp i fosterhem.”
|
”Staten är en dålig mor” finns det ett uttryck som heter. Och detta har jag fått bekräftat många gånger under de drygt 20 år som jag varit juridiskt ombud för föräldrar, vars barn tvångsomhändertagits och tvångsplacerats i fosterhem.
Jag ska nu under den närmaste halvtimmen berätta om en rad konkreta fall av missförhållanden i svenska fosterhem. Missförhållanden som består av vanvård, fysisk och psykisk misshandel, sexuella övergrepp, underlåtenhet att ge skolpliktiga fosterbarn en normal skolgång och så vidare.
De här konkreta fallen ur verkligheten har jag fått dels genom de biologiska föräldrarnas berättelser till mig om vad de iakttagit när de någon gång fått besöka sitt barn i fosterhemmet eller vad barnet berättat om fosterhemmet när fosterbarnet fått en obevakad permission till sitt föräldrahem. Och sådana barn har jag passat på att träffa under en sådan permission och då själv fått höra barnet berätta. Ett stort antal fosterbarn får emellertid inte under obevakade former träffa sina föräldrar. Och att de i närvaro av socialsekreterare eller fosterföräldrar skulle våga berätta om den misshandel de utsättes för i fosterhemmet är föga troligt.
Beträffande en del av de här barnen har mitt arbete med att få LVU-vården att upphöra lyckats. Och då har barnen, när de väl kommit bort från det förfärliga fosterhemmet och återförenats med sina föräldrar berättat för mig om allt som de utsatts för i fosterhemmet. Och eftersom jag hållit på med LVU-mål på min juridiska byrå här i Göteborg i över tjugo år har ju en hel del av de här barnen hunnit bli vuxna och har som vuxna berättat för mig om vad de utsatts för i fosterhemmet.
Och en del skildringar har jag fått från vuxna personer, som sökt min juridiska byrå i helt andra angelägenheter. Dessa personer har varit före detta fosterbarn. Och har hört talas om mitt intresse för missförhållanden i fosterhem. Och då så att säga i förbigående berättat för mig om den misshandel med mera som de utsatts för i fosterhemmet.
När jag förberedde det här föredraget stod jag inför frågan: Skall jag tala om vad de här offren för svensk LVU, alltså fosterbarn och före detta fosterbarn, heter. Trovärdigheten av en berättelse ökar ju markant när man uppger namn, plats och datum. Men det förutsatte ju att jag tog kontakt med dessa personer och inhämtade deras tillstånd. Ett tillstånd som jag vet att jag skulle fått i flertalet fall om jag frågat. Men jag vet också att en del av dessa offer i efterhand har sagt till mig ungefär som så att jag vill nu lägga allt detta hemska som hände mig i fosterhemmet bakom mig. Jag vill starta ett nytt liv och det smärtar mig alltför mycket att på nytt börja riva i dessa gamla sår.
Och med hänsyn till vad jag nyss sagt har jag valt att i denna framställningen endast benämna de här offren med ett fingerat förnamn, inget efternamn och inte säga något om orten där händelserna utspelats eller vilket år dessa händelser ägde rum.
Lisa berättade som ung vuxen för mig om hur hon som sexåring kom som fosterbarn till en lantbrukarfamilj. Hon kom dit från ett barnhem. Första året tyckte hon att hon fått det bra i den här nya fosterfamiljen. Men efter cirka ett år började misshandeln. Den ena fosterföräldern höll fast henne och den andra slog henne med baksidan av en rotborste. Slagen var så hårda att hennes kropp var full av blåmärken. Barn skuldbelägger ju sig själva när de blir misshandlade. Så Lisa försökte på olika sätt undvika deltagande i skolgymnastik och simundervisning eftersom hon var livrädd att barn eller lärare skulle se hennes blåmärken.
Lisa intalades av fosterföräldrarna att hon var ful och dum och att ingen tyckte om henne och ingen ville ha henne. Lisa fick höra av fosterföräldrarna att om de inte ville ha henne längre skulle hon överhuvudtaget inte ha någonstans att ta vägen.
När Lisa var tretton år började fosterfadern förgripa sig sexuellt på henne. Han kom in i hennes rum när fostermodern inte var hemma ---- fostermodern var nämligen ofta borta och repeterade i kyrkokören. Fosterfadern tog henne på brösten, drog henne i könshåren och försökte sticka in ett finger i hennes slida. Samtidigt som han sade till henne att hon skulle tycka att det här kändes skönt. Lisa var förtvivlad och nu följde två helvetiska år. När hon var femton år stod hon inte ut längre. Lisa anförtrodde sig åt några klasskamrater. Och dessa flickor övertalade Lisa att komma med till skolsköterskan och berätta. Helt korrekt anmälde skolsköterskan vidare till socialmyndigheten. Som anmälde vidare till polisen. Förundersökning inleddes. Och då satt fostermodern hos polisen och beklagade sig över att om hennes make blev dömd för detta skulle de mista alla fosterbarnen. Och då måste de sälja släktgården. För den gick med förlust och de täckte förlusten med inkomsterna av fosterbarnen. Ingen dålig inkomst för efter skatt motsvarade inkomsten av de fyra fosterbarnen en svensk universitetsprofessors lön.
Fosterfadern erkände vissa av de sexuella övergreppen men förnekade vissa. En klantig åklagare åtalade fosterfadern bara för de övergrepp han förnekade och inte för de övergrepp han erkänt. Då sa tingsrätten i sin dom att mot sitt nekande kunde han inte dömas och han frikändes.
Detta blev för magstarkt till och med för den klantiga åklagaren, som överklagade den friande domen till hovrätten. Men då svarade socialmyndigheten, som ju varit den myndighet som under alla år menat att det här fosterhemmet var så bra, med att ta Lisa till en barnpsykiater. Och barnpsykiatern sa att Lisas berättelse var visserligen trovärdig. Men Lisa orkar inte ställa upp i en rättgång till så Lisa kommer inte att infinna sig i hovrätten. Och därmed berövad sitt bevismaterial, alltså Lisas muntliga berättelse, återkallade åklagaren överklagandet och tingsrättens friande dom vann laga kraft. Lisa flyttades visserligen till ett annat fosterhem men övriga fosterbarn, däribland en annan tonårig fosterflicka, fick fosterföräldrarna behålla!!!
Så har vi berättelsen från en annan ung kvinna, Margareta. Margareta kom till min juridiska byrå i ett helt annat ärende. Och då passade hon på att berättade för mig om sin tillvaro som fosterbarn. Även den i en lantbrukarfamilj men i en helt annan del av landet. Enda ljuspunkten i en dyster tillvaro var att även hennes biologiska syster fanns i fosterhemmet. När socialmyndigheten märkte hur de bägge systrarna höll ihop flyttades systern till ett annat fosterhem.
Och lantbrukarfamiljen använde Margareta som arbetskraft. Hon tvingades stiga upp vid femtiden på morgonen för att hinna deltaga i morgonarbetet i lagården innan hon gick till skolan. Med resultat att hon i skolan var så trött att hon somnade under lektionerna. Då kan det ju inte bli några vidare skolresultat.
Statistiken visar ju att fosterbarn går ut i livet med mycket sämre skolutbildning än barn som vuxit upp hos sina föräldrar. Och jag har flera exempel på att fosterbarn under fosterhemsvistelsen långa perioder inte fått gå i skola alls.
Todor var invandrarbarn. Fadern ensamstående. Modern död. Todor tvångsomhändertogs vid sju års ålder just när han skulle börja skolan. Under första året i fosterhem fick han inte alls gå i skola under motivering från socialmyndighet och fosterföräldrar att han var så psykiskt störd att han inte skulle klara att gå i skola. Under de första månaderna av fosterhemsvistelsen sade man till Todor att hans pappa var svårt sjuk, vilket han inte alls var. Men under många månader visste inte Todor om hans pappa levde eller var död.
Jag har träffat Todor flera gånger. Både medan han var i fosterhem och efter det jag när han var tolv år lyckats få loss honom från fosterhemmet och återförd till fadern. Och jag har träffat honom när han var vuxen och det sista jag hörde från honom var att han studerade på universitetet. Vid samtliga tillfällen jag träffade honom har han förefallit psykiskt fullständigt normal.
Det här med att socialsekreterare utan medicinsk utbildning sätter psykiatriska amatördiagnoser på föräldrar och barn leder till katastrofer.
Och den här egendomliga amatördiagnostiken förstår penninghungriga fosterföräldrar att använda sig av. Det är nämligen så att den redan för friska och normala barn mycket höga fosterbarnsersättningen kan flerdubblas om barnet är handikappat. Så fosterföräldrarna får ett starkt intresse av att hävda att fosterbarnet är handikappat. Och då hävdar fosterföräldrarna ofta att barnet är psykiskt utvecklingsstört!! Och det så att säga omvända beviset för det skaffar fosterföräldrarna genom att se till att barnet placeras i särskola.
Att ett barn som med grovt polisvåld slitits från sina föräldrar och slängts in i ett uselt fosterhem där barnet ofta inte ens får tillräckligt med mat --- (som en fosterförälder sa –”Det går alldeles utmärkt att föda upp barn på makaroner”) --- att ett sådant barn inte presterar så bra i skolan är föga förvånande. Nu är det ju så att särskolan är ju inte avsedd att vara någon avstjälpningsplats för barn med dåliga skolbetyg. Dåliga skolbetyg kan ju ha många andra orsaker än bristande intelligens. Särskolan är avsedd för barn med psykisk utvecklingsstörning.
Men ekonomiskt hårt trängda skolmyndigheter - med dåligt med pengar till stödundervisning för elever med dåliga betyg - brukar inte bjuda motstånd när någon föreslår placering av ett barn med dåliga skolresultat i särskola. Men att ha gått i särskola ger en stämpel för livet. Den som gått i särskola får inget normalt arbete, får ingen normal yrkesutbildning. Och den dag en som gått i särskola får barn kommer socialen och tar barnet från föräldrarna, ofta redan på BB!!
Men fosterföräldrar ser ofta till att deras normalbegåvade fosterbarn placeras i särskola. För det ger mer ersättning och kan till och med ge fortsatt ersättning till fosterföräldrar även efter det fosterbarnet blivit l8 år. Massor med pengar att hämta alltså för fosterföräldrarna.
Detta system drabbade Annika hårt. Annika tvångsomhändertogs som baby och placerades hos en penninghungrig ogift fostermor, som under Annikas uppväxt sammanbodde med flera olika män. Redan när Annika var i förskoleåldern började fostermodern påstå att Annika var utvecklingsstörd. Barnavårdscentralens läkare och sjuksköterska, som gjorde fyraårskontrollen på Annika protesterade och förklarade att testresultaten och övriga undersökningar visade att Annika var ett normalbegåvat barn.
Trots detta hävdade fostermodern inför skolstarten att Annika skulle placeras i särskola. Annikas biologiska mor protesterade och föreslog som en kompromiss att det vore väl då bättre att vänta med skolstarten ett år och då sätta Annika i normalklass. Och när Annika vid åtta års ålder fick börja skolan i normalklass var Annika en av de första i klassen, som lärde sig läsa!!
Men fostermoden gav inte upp försöken att få sitt fosterbarn Annika stämplat som utvecklingsstörd. Men fostermodern förstod att den biologiska moderns skulle stoppa det här. Så nu bakom ryggen på den biologiska modern gjorde fostermodern ett försök att få Annika i särskola inför övergång till högstadiet. Och det skedde i samarbete med socialsekreteraren. Socialsekreteraren skrev på uppmaning av fostermodern en ansökan till skolan om placering av Annika i särskola. På ansökningsblanketten angav socialsekreteraren falskeligen att socialsekreteraren var Annikas vårdnadshavare. En ren lögn. Det var den biologiska modern som var rättslig vårdnadshavare. Ansökan bifölls av skolan och Annika placerades i särskola. Efter några veckor fick dock den biologiska modern reda på att Annika nu gick i särskola. Den biologiska modern klagade till Skolverket. Skolverket förklarade i sitt beslut att för det första var det på intet sått styrkt att Annika var ett barn som hörde hemma i en särskola och för det andra får man inte placera ett barn i särskola utan den rättsliga vårdnadshavarens medgivande. Så med stöd av Skolverkets beslut fick alltså Annika flytta till en normalklass. Och Annika gick ut nian i normalklass med godkänt betyg i alla ämnen. Observera att i Sverige - åtminstone i storstäderna - är det 20-25 % av barnen som går ut nian som inte har godkänt betyg i alla ämnen.
Men fostermodern och socialen gav ändå inte upp sina ansträngningar att få Annika betecknad med amatördiagnosen psykisk utvecklingsstörning.
Efter den biologiska moderns framgång hos Skolverket så ville fostermodern för alltid koppla bort den biologiska modern. Så nu intensifierade socialmyndigheten sina ansträngningar att hos tingsrätten få den rättsliga vårdnaden - alltså förmyndarskapet över Annika överflyttat från den biologiska modern till fostermodern. Alltså åstadkomma en pseudoadoption. Som ger fostermodern alla en adoptions fördelar men ingen av dess nackdelar. En pseudoadoption som ger Annika alla en adoptions nackdelar men ingen av dess fördelar.
Och när Annika var sjutton år och skulle börja gymnasiet fick fostermodern förmyndarskapet. Och placerade Annika i en gymnasiesärskola!!!
Så har vi historien om Gunnel. När Gunnel var nio år och gick i normalklass tvångsomhändertogs hon och placerades i ett fosterhem som omedelbart flyttade Gunnel till särskola. Sina biologiska föräldrar fick hon knappast träffa alls. Men en några år äldre syster fick ibland besöka Gunnel i fosterhemmet. När Gunnel var 13 år blev denna äldre syster vittne till en märklig händelse i fosterhemmet. Gunnel går in i badrummet för att duscha. Strax efteråt går fosterfadern in i badrummet. Och därefter hör systern Gunnel skrika förtvivlat i badrummet.
När Gunnels äldre syster kommer hem ringer hon socialmyndigheten och rapporterar händelsen och säger att det inte kan stå rätt till i det fosterhemmet. Socialmyndigheten gör ingenting, antecknar inte ens telefonsamtalet i akten.
De här sexuella övergreppen på Gunnel pågår i ett par år och när Gunnel blivit femton år handlar det om samlag. Till Gunnels förtvivlan. Men då tar ett annat fosterbarn fosterfadern på bar gärning. Det var en fosterpojke i övre tonåren, som genom ett sovrumsfönster på nedervåningen får se fosterfadern och Gunnel ligga i samma säng. Den här pojken slår larm till socialmyndigheten. Det görs polisanmälan och Gunnel flyttas till ett annat fosterhem. Jag har läst förundersökningsprotokollet. Åklagaren lade ner förundersökningen utan att väcka åtal mot fosterfadern. Så att säga mellan raderna kan man läsa att åklagaren tycker inte att man behöver bry sig om vad en utvecklingsstörd flicka säger!!
Så har vi Josefin. Josefin placerades vid fem års ålder i ett fosterhem där hon första året stod still i vikt och till och med gick ned i vikt. Vilket socialmyndigheten och med socialmyndigheten lierad barnläkare lyckas dribbla bort betydelsen av. Josefin fick troligen inte mat. Fosterföräldrarna var ofta borta på sina arbeten samtidigt och tillsynen av femåriga Josefin överläts på fosterföräldrarnas barn. Eller Josefin var så deprimerad av separationen från modern att hon inte åt.
Långt om länge fick Josefin träffa sin mor och så småningom fick Josefin under några timmar då och då träffa sin mor utan bevakning. När Josefin var nio år berättade hon för sin mor att fosterfadern på lördagarna brukar supa sig full och i berusat tillstånd bjuder han då Josefin på sprit. Och sedan sitter hela fosterfamiljen och skrattar åt att Josefin blir spritpåverkad. När jag fick höra detta anmälde jag omedelbart detta till socialmyndigheten. Enda resultatet av denna anmälan blev att Josefin inte fick träffa sin mor ensam mer. Socialen ville inte att Josefin skulle få fler chanser att berätta om verkligheten i fosterhemmet
Jag skulle kunna berätta många fler exempel men tiden är begränsad; vi bör hinna litet diskussion också. Men jag är övertygad om att det jag fått veta om missförhållanden i svenska fosterhem - det är toppen på ett isberg.
Tack för ordet!
Andra föredrag av Siv Westerberg
"Är det meningsfullt att föra LVU-mål till Europadomstolen?"
Barnets mänskliga rättigheter till familjeliv. Siv Westerbergs Oslo föreläsning
Siv Westerberg's lecture to The Family Education Trust, London
Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter
NKMR
För skydd av familjers rättigheter i de nordiska länderna
Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter - NKMR inbjuder till Symposium
på Hotell Europa Köpmansgatan 38 i Göteborg
lördagen den 14 juni 2003, kl.10.00
Till detta symposium är alla välkomna, såväl medlemmar i NKMR som icke medlemmar. Fri entré. Förhandsanmälan behövs pga planering för förfriskningar. Självkostnadspris. Förhandsanmälan senast den 10 juni 2003 till Ruby Harrold-ClaessonDen här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den."> eller Rigmor Persson 031-93 57 95 eller Madeleine Karlin 031-774 14 55.
Tema: Det är i fosterhem som barn far illa
PROGRAM
(Efter varje föredrag ges under 5-10 minuter tillfälle till korta frågor till föredragshållaren och korta debattinlägg.)
10.00 NKMR:s ordförande jur.kand.Ruby Harrold-Claesson, Sverige, hälsar välkommen.
10.10 Visning av Faktareportaget - Fallet "Tryggare kan ingen vara" av Bim Enström och Andreas Rydbacken. Mamman var alkoholiserad och hjälplös. Samhället tog hand om hennes fyra flickor - de skingrades för vinden. De möttes inte förrän vid mammas grav. Filmen sändes i TV4 den 15 januari, kl. 21.00.
10.50 Susanne Hanqvist, näst yngst syskonskaran i reportaget "Tryggare kan ingen vara" berättar om sin uppväxt. UTGÅR
Nyinsatt föreläsning
Martin Hongisto, civilekonom, styvfar sedan 32 år till Alexander Aminoff och författare till kommande boken "Vitsippornas tid".
Fallet Alexander - Ett beslagtaget barn.
"Kanske är fallet Alexander på väg att bli det svenska rättsväsendets Dreyfusaffär, ett upprörande fall av myndighetsmissbruk där ett barn flyttas från ett möjligtvis inte idealiskt föräldrahem till ett fosterhem med grov vanvård. I detta drama som dragit ut i tio år har inget saknats: mygel från myndigheternas sida, lögner, kidnappning i utlandet, fångenskap i fosterhemmet." (Citat Nils Petter Sundgren, Månadsjournalen, juli 1985). Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.">
11.25 Anu Suomela, M.A, socialpsychologist Helsingfors, ordf. i PESUE .
K & T v Finland. The Effects of the European Court verdict of April 2000 and the Grand Chamber verdict of July 2001 on the Finnish social authorities' treatment of parents and children. (OBS! Föredraget hålls på engelska).
Anu Suomela var klagandenas ombud i Strasbourg, Anu Suomela från PESUE (PESUE är en finsk systerorganisation till NKMR) berättar om effekterna av K & T mot Finland på myndigheternas behandling av barn och deras föräldrar.
12.00 - 13.00 LUNCH
13.00 Aut.klinisk psykolog Søren Friis Smith, Köpenhamn: Jeg - en 'omvendt racist'! Et foredrag om hvad der kan ske, når resultatet af en uafhængig undersøgelse af en fars samvær med hans datter, som kommunen har bedt om, ikke er i overensstemmelse med kommunens planer.
13.30 Jur. kand., med. lic. Siv Westerberg, Göteborg: Några exempel på vad fosterbarn berättar om vanvård, misshandel och övergrepp i fosterhem.
14.00 Advokat, med dr Georg Kvande: "Siste kapittel i Adelefallet". Går Adele Johansen-saken til Strasbourg en gang til? Norge fortsetter å bryte menneskerettighetene etter å være dømt i 1996.
14.30 – 15.00 Kaffepaus
15.00 Advokat Ola Lunde: "Fosterbarnas andel av de kriminelle".
15.35 Juss.stud Sverre Eskeland, Norge: Det offentliges forsømmelser i barnevernsaker i Norge.
16.15 Fil. dr. leg. psykolog Lena Hellblom Sjögren: Fem fall av barn som främmandegjorts för sina mödrar i samband med LVU och skadats av detta så att de utvecklat ett så kallat Föräldra- alienations syndrom (Parental Alienation Syndrome, PAS). Domar som kommit i Europadomstolen sedan år 2001 där Parental Alienation Syndrome omnämnts presenteras.
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.">
16.45 SYMPOSIET AVSLUTAS
*********************
Inkvartering för våra långväga gäster
Vi har utverkat ett övernattningsavtal med Hotel Europa för den 13 - 15 juni 2003. Det finns också möjlighet att boka på Ibis Hotel, Good Morning Hotels.
Scandic Hotel Europa
Enkelrum 1220 SEK/natt
Dubbelrum 1400 SEK/natt
För bokning:
Köpmansgatan 38, Box 11444
SE- 404 29 Goteborg
Telefon: (+) 46 31 751 65 00
Confdept.: +46 31 751 65 14
Fax: (+) 46 31 751 65 41
Email:
Ibis Hotel, Good Morning Hotels
Gullbergs Strandg./Gullbergskajen 217,
SE-411 04 GÖTEBORG
Telefon: (+) 46 31 80 25 60
Fax: (+) 46 31 80 26 44
Dubbelrum 640 SEK/natt (helgpris)
För andra lösningar kontakta gärna ordf. Ruby Harrold-Claesson
Telefon (+) 46 31 70 20 385
Fax: (+) 46 31 70 25 242
E-mail :