30 år efter omhändertagandet krävs kommunen på en miljon
Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand
|
|
För drygt 30 år sedan kom socialen med polisen hem till familjen och tvångsomhändertog den då tioårige pojken. Nu kräver han, en jägmästare i en annan stad, Växjö kommun på en miljon kronor i skadestånd för kränkningen. Med kravbrevet från den 40-årige jägmästarens advokat följer ett sakkunnigyttrande från psykologidocenten och forskaren i kritisk utredningsmetodik, Bo Edvardsson, vid Högskolan i Örebro.
Skadeståndskravet anlände till kommunstyrelsen i Växjö slutet av juni 2002. Smålands-Posten uppmärksammade händelsen och skrev en artikel om fallet. Av Smålands-Postens artikel framgår att kommunstyrelsens ordförande, Carl-Olof Bengtsson (s) avstod från att kommentera fallet. Han uppgav för Smålands-Postens rapporter att han ännu inte hade fått brevet och kände över huvud taget inte till ärendet. Händelsen utspelades också före hans tid som kommunstyrelsens ordförande.
Vid en genomgång av handlingarna i målet kan jag konstatera att fallet uppvisar en historia med myndighetsövergrepp från såväl socialtjänsten som en läkare.
Sakkunnigyttrandet
Bo Edvardsson har gjort en metodiskt och systematiskt analys av kommunens dokumentation av ärendet. Kommunens egna handlingar i form av journalanteckningar, utredningar m m har således utgjort underlaget för Edvardssons utredning. Han analyserar händelseförloppet så som det har återgivits i kommunens egna handlingar och på punkt efter punkt plockar han sönder motiven för det. Docent Edvardssons kritik av kommunens handlande är inte nådig.
- Vi ser här ett fall av icke sakligt grundad utredning. Luften går ur den dolda fantasiballong som sociala centralnämnden egenhändigt blåst upp.
Handlingarna visar otvetydigt att socialtjänsten i kommunen och den ensamstående mamman i familjen ha varit i konflikt med varandra. Pojken hade skolkat från skolan på grund av mobbning, och dottern hade redan omhändertagits av myndigheterna. Då kom socialen hem med polisen till mamman och pojken:
Bevisfabricering
Varken vid tiden för tvångsomhändertagande av pojken eller senare hade socialen några konkreta anklagelser mot hans mor. I stället använde socialtjänsten vad Bo Edvardsson kallar för bevisfabricering för att få till stånd ett tvångsomhändertagande av pojken. Dels begärde socialen en barnpsykiatrisk utredning av pojken, dels tvångsomhändertogs även hans mor på vårdintyg. Ingendera gav det resultat som socialen önskade.
Omhändertagandet av pojken ägde rum med stor brutalitet. Polis- och socialmyndighet bröt sig in i familjens bostad och i kamraters, grannars och bekantas åsyn med våld skilde den blott tioårige pojken från sin mor, enligt uppgifter i advokatens inlaga till Växjö kommun.
Modern omhändertogs under liknande ovärdiga och omänskliga former vid ett senare tillfälle och man ansökte helt grundlöst om sluten psykiatrisk vård
för henne genom att åberopa ett vårdintyg som saknade saklig grund och som i vissa hänseenden hade förvanskats.
Förföljande strategier
Detta förfaringssätt - som är den gängse förekommande i sociala utredningar - betecknar Docent Edvardsson som "Förföljande strategier i socialt arbete". (Jfr Bo Edvardssons doktorsavhandling "Förföljande strategier vid ett omhändertagandefall i socialt och barnpsykiatriskt arbete", Göteborg 1988).
Docent Edvardsson menar att mamman hade hamnat i onåd hos socialen på grund av att hon ifrågasatte deras göranden och låtanden. Socialen betraktade inte hennes kritiska inställning som en resurs utan som ett problem:
- Sociala centralnämnden verkar i sak ha felaktigt betraktat moderns kritiska tänkande, som hon har rätt att uttala enligt svensk grundlag, som ett tecken på psykisk störning och bristande förmåga att uppfostra det egna barnet.
En helt normal gosse
Barnpsykiatriska kliniken konstaterade efter hans vistelse där bland psykiskt störda barn och ungdomar att han var en helt normal gosse utan några som helst störningar eller avvikelser. Han utskrevs från kliniken och återförenades med sin mor.
Pojken förhindrades av socialtjänsten att träffa sin storasyster trots att modern vädjade om umgänge mellan syskonen och trots att socialen visste att han saknade henne. Under hela sin uppväxttid har han sörjt den förlorade kontakten med sin storasyster som han var så fästad vid. Således genomförde socialtjänsten en total och irreparabel splittring i familjen - söndra-och-härska principen. Det är mycket möjligt att Växjö kommuns agerande lett till psykologiska och sociala skador, kanske även psykosomatiska eller ekonomiska, hävdar Edvardsson. Han anser att om inte familjen får upprättelse kan skadebilden förvärras.
Växjö kommunen överlämnade kravbrevet till sina juridiska experter. Jägmästarens advokat har angivit att om inte en uppgörelse kan träffas kommer saken att underställas domstolsprövning.
Preskription
Vid ett telefonsamtal med kommunjuristen i Växjö kommun anger denne att kommunen har avvisat mannens krav med åberopande av preskription. Kommunjuristen anser att mannen borde ha framställt sin skadeståndstalan inom tio år från den skadliga handlingen dvs tvångsomhändertagandet.
Det är därför viktigt för andra som har varit tvångsomhändertagna att veta vilka invändningar som kommunerna kan resa. Viktigt i detta sammanhang är att notera att preskriptionstiden för mord är 25 år och att det numera finns ett lagstadgande om 15 års preskription efter det att barnet fyllt 15 år, vid anklagelser om sexuella övergrepp mot barn.
Analogt med preskriptionstiderna för mord och sexuella övergrepp på barn torde ett myndighetsövergrepp som har haft så ödesdigra följder som ett ödelagt privat- och familjeliv vilket garanteras av Artikel 8 i Europakonventionen inte falla för den tioåriga preskriptionsregeln.
Advokaten svek
Någon vecka före förhandlingen i tingsrätten avsade sig jägmästarens advokat sitt uppdrag. Eftersom tiden var knapp begärde den rättssökande senareläggning.
Saken är emellertid ännu inte utagerad. Fd fosterhems- och barnhemsbarn har bildat en förening "Samhällets Styvbarn" i akt och mening att kräva upprättelse för sina förlorade ungdomsår och barndom.
SOCIALTJÄNSTENS MISSLYCKANDEN?
Av Ruby Harrold-Claesson
Powered by AIS