-
Skrivelse till Socialstyrelsens Generaldirektör
Av Gustaf Hellsing
|
Gustaf Hellsing är odont. dr och docent. Skrivelsen översändes den 4 april 2000 till Socialstyrelsens generaldirektör, Kerstin Wigzell. Den återges här med författarens benägna tillstånd. |
-
Generaldirektör Kerstin Wigzell
Socialstyrelsen
106 30 Stockholm2000-04-04
Konferensen "Aktuell kunskap om sexuella övergrepp mot barn", som anordnades av Socialstyrelsen 000329 var enligt ert program riktat till "de professionella inom socialtjänsten med särskilt ansvar för arbete kring övergrepp mot barn och till ledningsansvariga". Docent Christian Diesen var ansvarig för seminarium nr 4, "den rättsliga hanteringen". Diesen förtalte att hart när oöverstigliga hinder föreligger när det gäller att åstadkomma ett åtal av den anmälde. Han hävdade sedan att när utredningen trots detta leder till åtal kan man utgå från att den anmälde är skyldig.
Frågor tycktes vara något som överhuvudtaget inte fick förekomma på denna konferens. Inte bara Diesen utan alla föreläsare kunde räkna med att detta underdåniga auditorium lydigt applåderade utan att visa något tecken på självständiga tankar. Jag bröt denna regel vid några tillfällen och utnämndes genom mitt ifrågasättande antagligen till seminariets svarta får.
En gång när jag frågade petade en granne mig i sidan och sade att jag inte fick störa!
Diesens försök att snabbt avsluta sin föreläsning, avnjuta de devota applåderna och sedan snabbt smita iväg misslyckades. Jag hade läst en artikel i Advokatsamfundets tidning "Advokaten" där advokat Per Samuelsson försökte förklara varför oskyldiga så ofta döms i incestmål. Nu överröstade jag jublet och frågade vad han ansåg om detta. Diesen hade inte läst artikeln men förklarade för mig än en gång att om anklagelserna leder till åtal är den åtalade skyldig. Han tillade att även de som dömts men lyckats få resning i målet och blivit frikända är skyldiga. "Det har jag kollat" sade han sedan ordagrant.
Uttalandet tyder på en oursäktlig arrogans och brist på respekt för vårt rättsväsende hos en docent i processrätt. Det är en förolämpning mot alla oss som friats från falska anklagelser resp lyckats få upprättelse efter resning i målet. Många familjer har slagits i spillror. Suicidfall, utlösta av socialtjänstens kränkande behandling, är rapporterade och många barn har upplevt svåra posttraumatiska stressymptom sedan de plötsligt förlorat kontakten med sin pappa eller rent av omhändertagits enligt LVU. Det mest cyniska i socialtjänstens försvar för detta är att man påstår sig därigenom "skydda barnen i enlighet med FN:s barnkonvention" d v s allt som görs skall vara till barnens bästa.
Aktionsgruppen för Falskt Anklagade Fäder (AFAF) kräver en explicit ursäkt av Diesen och av Socialstyrelsen att samtliga konferensdeltagare informeras om blamagen. Denna får självfallet inte upprepas vid de återstående konferenserna på andra orter.
Diesens namn är känt från styckmordsrättegången, kanske 1900-talets mest upprörande rättsskandal. Som representant för KFMLR hävdade han att hela fallet var ett exempel på klassförtryck, där läkarna företrädde den besuttna överklassen som förtryckte proletärerna, d v s de helgonförklarade prostituerade. Se Lindebergs bok "Döden år en man". Hur ställer han sig nu till dessa uttalanden sedan det visats att läkarna var helt oskyldiga?
Om här angivna krav inte tillgodoses kommer AFAF att gå till social- och justitieministrarna och informera om missförhållandena.
Rapport från en konferens i mars 2000